En revisor i ett aktiebolag har inte närmare granskat fakturor som den verkställande direktören ställt till bolaget. Revisorn har också agerat som ombud för bolaget i en skatteprocess. Revisorsnämnden fann att revisorn åsidosatt sina skyldigheter och meddelade varning.
Bakgrund
RN har mottagit en anmälan avseende godkände revisorn Rs granskningsinsatser i ett aktiebolag för räkenskapsåren 1993/94 och 1994/95. Enligt anmälan har bolaget haft endast en anställd – en receptionist. Den löpande förvaltningen har ombesörjts av bolagets verkställande direktör, ”VD”, som för detta arbete fakturerat bolaget genom sin enskilda firma. I samband med skattemyndighetens granskning av bolagets mervärdesskattedeklarationer har framkommit att VD inte innehaft F-skattesedel för åren 1993-1995. Med anledning härav har skattemyndigheten dels ålagt bolaget skyldighet att betala arbetsgivaravgifter för den aktuella perioden, dels påfört bolaget avgiftstillägg.
Vidare har R haft fullmakt att företräda bolaget i mervärdesskattefrågor avseende åren 1993-1995. Fullmakten är daterad den 18 december 1995. Enligt uppgift från Patent- och registreringsverket har R fram till den 5 december 1996 varit vald revisor i bolaget. R har som ombud företrätt bolaget i en skatteprocess rörande mervärdesskatt inför skattemyndigheten och vid överklagande till länsrätten.
R har i ärendet anfört att bolaget årligen upprättade en kostnadsbudget vilken kvartalsvis stämdes av mot utfall. Hans granskning av bolagets kostnader bestod bl.a. av stickprovsvis granskning av verifikationer samt kontroll av budget mot utfall. Vid större avvikelser analyserades dessa. Han uppmärksammade inte att VD saknade F-skattesedel eftersom han inte utförde någon detaljgranskning av dennes fakturor. Han erhöll dock information om att även andra arvoden fakturerades från VDs enskilda firma. Vad gäller bolagets skatter och avgifter, kontrollerade han att innehållen källskatt hade redovisats och betalats i rätt tid samt att avgifter redovisats på ett riktigt sätt. Han konstaterar i efterhand det olämpliga i att som ombud företräda bolaget i mervärdesskatteärendet.
RNs bedömning (plenum)
”Av 10 kap. 10 § fjärde stycket aktiebolagslagen (1975:1385) i dess lydelse före den 1 november 1997 och förarbetena till detta stadgande (prop. 1984/85:30 s. 20ff.) följer att revisorn vid sin revision har en skyldighet att kontrollera om revisionsklienten fullgjort sina skyldigheter enligt i fyra punkter särskilt uppräknade åligganden i fråga om skatter och avgifter. Det krävs sålunda av revisorn att han utför en granskning i de hänseenden som anges i nämnda paragraf.
Vedertagna principer om väsentlighet och risk bör vara vägledande för revisorn också vid skatte- och avgiftsgranskningen. Med hänsyn till att bolagets kostnader för konsultarvoden till VD har utgjort mer än en tredjedel av bolagets totala löne- och arvodeskostnader under de aktuella räkenskapsåren har R haft anledning att granska denna post närmare. Av Rs yttranden i ärendet framgår att han inte utfört någon kontroll av huruvida bolaget haft skyldighet att göra avdrag för preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter på de belopp bolaget utbetalat i konsultarvode till VD. Rs underlåtenhet att närmare kontrollera om bolaget fullgjort sina åligganden i nu aktuellt avseende utgör ett åsidosättande av god revisionssed.
R har vidare som ombud företrätt bolaget i en tvist rörande mervärdesskatt inför skattemyndigheten och vid överklagande till länsrätten. Ett grundläggande krav är att en auktoriserad eller godkänd revisor intar en i förhållande till sina klienter opartisk och självständig ställning. Av 14 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer framgår att om det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns opartiskhet eller självständighet skall denne avböja eller avsäga sig uppdraget. En vald revisor måste därför när denne utför andra uppgifter för klienten än de lagstadgade iaktta att uppdraget inte får sådan form eller omfattning att hans oberoende kan ifrågasättas. Att en vald revisor uppträder som ombud i en skatteprocess för en revisionsklient utgör en sådan omständighet som typiskt sett kan ge upphov till tvivel om revisorns objektivitet och självständighet.
R har genom sitt ombudskap försatt sig i en sådan situation att han riskerat sin i förhållande till bolaget oberoende ställning.
Sammantaget finner RN att R i sådan grad åsidosatt sina skyldigheter som revisor att varning bör meddelas. RN noterar att Kommerskollegium, som tidigare var tillsynsmyndighet för revisorer, år 1991 meddelade R varning på grund av bl.a. bristfälliga granskningsinsatser.
Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN R varning.”
Kommentar
Bolagets utbetalningar av arvoden till dess verkställande direktör, vid sidan av dennes lön, torde som regel alltid behöva ägnas särskild uppmärksamhet vid revisionen. Sådana utbetalningar kan nämligen innehålla riskfaktorer ur skatte- och avgiftssynpunkt. I detta fall synes skattemyndigheten ha ansett att arvodena i själva verket utgjort lön till verkställande direktören. Bolaget har därmed belastats med arbetsgivaravgifter.
För övrigt kan konstateras att RNs ställningstagande i frågan om ombud i skatteprocess, är i linje med en sedan lång tid fastlagd praxis. Här bör även uppmärksammas att frågan behandlas i FARs rekommendation God revisorssed vid befattning med en klients skatter och arbetsgivaravgifter, i dess avsnitt IV Revisorn som skatterådgivare. Under rubriken 3. Revisorn som ombud i skatteprocess, anges att revisor, med undantag för förhandsbeskeds- och dispensärenden, ska avstå från att verka som ombud i en skatteprocess för en revisionsklient, för att inte revisorns oberoende och neutrala ställning i förhållande till intressentgrupperna ska kunna ifrågasättas. Detsamma ska enligt rekommendationen gälla annan personal på revisionsbyrån eller hos annat med revisionsbyrån samarbetande företag som omfattas av rekommendationen.
Henry Åkerlund