Bakgrund
En skattemyndighet har i underrättelse till RN redogjort för sina iakttagelser i samband med skatterevision i ett av godkände revisorn Ls klientbolag räkenskapsåret 1994/95. Skattemyndigheten har påtalat att klientbolaget, ett aktiebolag, under löpande räkenskapsår bokfört samtliga transaktioner avseende kassa, postgiro och bank på ett och samma konto. Först i samband med bokslutsarbetet har de likvida medlen fördelats på respektive konto. Kassainventeringsintyg saknas och någon avstämning av kontona har inte utförts. Per bokslutsdagen den 30 juni 1995 uppgick behållningen på bolagets kassakonto till 7 575 kr. Enligt uppgift som skattemyndigheten erhållit från aktieägaren skulle behållningen på kassakontot rätteligen ha varit 150 925 kr. Differensen mellan dessa båda belopp motsvaras av att behållningen på postgiro- och bankkontona hade redovisats med för höga belopp.
L har anfört att han i samband med revisionen påtalade bristerna i bokföringssystemet för styrelsen, dvs. bolagets rutin att bokföra alla likvida medel i klump i dagboken för att först i samband med årsbokslutet fördela dem på respektive konto. Han övervägde även att avge en oren revisionsberättelse. På grund av misstag och möjligen för stor tilltro till redovisningskonsultens kontroller gjorde han inte en korrekt avstämning av bolagets likvida medel. Han begärde inte heller att få ta del av engagemangsbesked från banken. Han erhöll därmed inte någon riktig kontroll över hur bolaget fördelat de likvida medlen eller hur bolaget förfogat över dessa. I okunskap om den verkliga kassan avgav han en ren revisionsberättelse.
RNs bedömning
”En revisor skall vid sin granskning bilda sig en välgrundad uppfattning huruvida den i årsredovisningen lämnade informationen är rättvisande. Bland annat skall revisorn kontrollera om de i balansräkningen redovisade tillgångarna existerar och är riktigt värderade. Bolagets balansomslutning uppgick under det aktuella räkenskapsåret till 688 121 kr varav likvida medel utgjorde 375 304 kr. L har uppmärksammat brister när det gäller bolagets sätt att redovisa de likvida medlen och övervägt att anmärka i sin revisionsberättelse. Detta till trots har L varken kontrollerat huruvida bokförda kassa- och banktillgodohavanden existerat eller varit korrekt klassificerade. Eftersom likvida medel utgjorde en väsentlig del (mer än 50 procent) av bolagets redovisade tillgångar får hans passivitet anses anmärkningsvärd. RN bedömer att L allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Med stöd av 22 § lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN L varning.”
Revisorsnämndens beslut har vunnit laga kraft.
Kommentar
I detta fall har revisorn fått indikationer på brister i redovisningen av för klientbolaget väsentliga tillgångar. I ett sådant fall är det motiverat med en fördjupad granskning i förhållande till vad som normalt följer av god revisionssed. RNs ställningstagande är att revisorn här inte ens gjort en sådan normal granskningsinsats.
Henry Åkerlund