Bakgrund
En skattemyndighet har till RN inkommit med en underrättelse avseende godkände revisorn G. Av underrättelsen framgår att skatterevision har utförts i ett av G reviderat bolag. Såvitt avser räkenskapsåret 1995/96, har därvid uppmärksammats att ett ackumulerat oredovisat belopp om sammanlagt 66 598 kr, vid avstämning av bolagets checkräkning vid räkenskapsårets slut, har redovisats som lön till företagsledaren. Vid samma tidpunkt har även kassan krediterats med 34 000 kr avseende lön till företagsledaren. Sistnämnda förfarande visar att någon kontinuerlig kassakontroll inte har skett. Redovisningen har inte heller skett löpande enligt bokföringslagens bestämmelser. Skatter och arbetsgivaravgifter har inte erlagts i rätt tid för nu angivna belopp och ingår inte i de för räkenskapsåret avgivna uppbördsdeklarationerna. Trots de allvarliga bristerna i bolagets redovisning och de väsentliga felaktigheterna avseende skatter och avgifter har G lämnat en ren revisionsberättelse för räkenskapsåret 1995/96. G är vald revisor i den redovisningsbyrå som har skött det aktuella bolagets bokföring. G har anfört att han vid revisionen uppmärksammade bristerna i kassakontrollen. Han anmärkte därför på kontrollrutinen i sin revisionspromemoria till styrelsen och krävde att ändringar skulle vidtas för att en acceptabel kassakontroll skulle uppnås. Detta påpekade han också muntligen för den bokföringsansvarige hos bolagets redovisningskonsult. Han ansåg det inte nödvändigt att införa någon anmärkning i revisionsberättelsen. Föregående års revisionspromemoria hade innehållit samma påpekanden till styrelsen. Som ett resultat av granskningen av skatter och avgifter poängterade han också i revisionspromemorian för räkenskapsåret 1995/96 de brister som fanns vad gäller redovisning och inbetalning av dessa poster. Samtidigt kunde han konstatera att några förfallna, obetalda skatter och avgifter inte fanns. Numera följer bolaget hans krav. Det förhållandet att han är revisor i den redovisningsbyrå som sköter det aktuella bolagets bokföring påverkar inte hans oberoendeställning i förhållande till dessa två bolag.
RN har tagit del av Gs dokumentation för räkenskapsåret 1995/96 samt revisionspromemoriorna för räkenskapsåren 1994/95 och 1995/96. Av noteringar i dokumentationen framgår bl.a. att G har uppmärksammat de brister som skattemyndigheten har påpekat. Vidare har G gjort noteringar om att brister i kassakontrollen har påverkat rutiner för löner och skatter samt att lön har bokats upp i bokslutet vilket har medfört att redovisning och betalning av arbetsgivaravgifter har skett under följande räkenskapsår.
RNs bedömning (plenum)
”Av 10 kap. 10 § fjärde stycket 4 aktiebolagslagen (1975:1385), i dess lydelse före den 1 januari 1999, framgår att revisorn bl.a. skall anmärka i revisionsberättelsen om bolaget inte i rätt tid har betalat in skatter och sociala avgifter. Vidare skall revisorn i revisionsberättelsen anmärka på väsentliga avvikelser från bokföringslagen och god redovisningssed. Det är utrett att bolagets kassakontroll under de båda räkenskapsåren 1994/95 och 1995/96 har varit bristfällig. Detta har medfört att skatt och arbetsgivaravgift avseende lön till företagsledaren i viss utsträckning inte har erlagts i rätt tid. Bristerna i kassakontrollen och bolagets bristande hantering av skatter och avgifter har varit av sådant slag att G skulle ha anmärkt på dem i revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1995/96. Genom att underlåta detta har G åsidosatt sina skyldigheter som revisor.
En förutsättning för att en revisor skall kunna genomföra sina uppdrag i enlighet med god revisionssed är att revisorn intar en i förhållande till sina revisionsklienter oberoende ställning. I 14 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen) stadgas att om det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns opartiskhet eller självständighet, skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget. G innehar enligt egna uppgifter revisorsuppdrag i 176 aktiebolag. Redovisningen i 23 av dessa sköts av en redovisningsbyrå i vilken G är vald revisor. RN finner att G genom att ha ovannämnda del av sin klientstock gemensam med redovisningsbyrån och samtidigt vara dess valde revisor har äventyrat sitt oberoende som revisor och därmed åsidosatt god revisorssed. Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen meddelar RN G varning.”
Revisorsnämndens beslut har vunnit laga kraft.
Kommentar
För att revisorn i revisionsberättelsen ska anmärka på något förhållande, bör det ifrågavarande förhållandet kunna anses vara väsentligt i något avseende. I detta fall har RN uppenbarligen bedömt att bristerna i kassakontrollen och hanteringen av skatter och avgifter har varit av sådant väsentligt slag. På vad RN grundar denna bedömning, annat än vissa angivna penningbelopp, framgår dock inte. För övrigt kan förhållandet att revisorn det ena året hade anmärkt på bristerna i sin revisionspromemoria, ha medfört att RN sänkt väsentlighetskriteriet för nästföljande år.
Vad gäller frågan om revisorns oberoende, får jag hänvisa till kommentaren under fall 1 ovan.
Henry Åkerlund