Dnr 2001-665, Dnr 2002-292

A-son har i huvudsak anfört följande

Även om han inte hade tillgång till något räkenskapsmaterial kunde han verifiera att årsredovisningen avseende räkenskapsåret 1999/00 var felaktig. Han saknade inte helt material om företagets redovisning eller underlag för redovisningen. Han kunde efter avstämning av kontona för kassa och bank konstatera att uppgifterna i årsredovisningen inte rätt återgav de verkliga förhållandena. Därmed hade han fått bekräftat att en inte oväsentlig post i årsredovisningen var felaktig. Dessutom misstänkte han att en kortfristig fordran kunde utgöra ett förbjudet lån varför han stämde av uppgifterna ytterligare med bolagets redovisningskonsult. Hans granskning samt hans diskussioner med den redovisningskonsult som bolaget då anlitade och senare även med företagsledaren gjorde honom övertygad om att årsredovisningen i väsentliga delar var felaktig. Han ansåg sig därför ha tillräckligt underlag för att avstyrka att årsredovisningen skulle fastställas. När han gjorde dessa analyser hade han inte tillgång till årsredovisningen för det föregående räkenskapsåret. Han misstänkte dock att vissa värden var felaktiga eftersom de låg nära föregående år så som dessa framkom av utdrag ur redovisningen. Han kunde då inte ens föreställa sig att det var fråga om samma årsredovisning, endast med skilda datum. Det var först när han senare konfronterade företagsledaren med sina iakttagelser om likhet mellan årsredovisningen och redovisningen föregående år som han fick klart för sig att han vilseletts. Då hade han emellertid redan konstaterat att den årsredovisning som han granskade var felaktig. Det är denna senare konfrontation som återfinns i dokumentationen. Detta förändrar dock inte det faktum att den avgivna revisionsberättelsen innehöll riktiga slutsatser om årsredovisningen. Det är ostridigt att det fanns en årsredovisning, att denna var felaktig och att han av denna anledning anmärkt på årsredovisningen. Han övervägde noga om han kunde lämna någon revisionsberättelse och hur denna i så fall skulle utformas. Hans analys utmynnade i att han med hänsyn till aktiebolagslagens bestämmelser var skyldig att uttala sig om årsredovisningen i en revisionsberättelse. Det viktigaste skälet var att det fanns en årsredovisning om än felaktig. Han bedömde att det fanns en risk för att denna årsredovisning felaktigt skulle användas i något annat sammanhang. Genom att lämna en oren revisionsberättelse blev felaktigheterna tydliga även för en läsare.

RN gör följande bedömning

En revisor skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. Först härefter skall revisorn avge revisionsberättelse.

Av A-sons dokumentation framgår att han, vid sin genomgång av den handling som utgetts för att vara en årsredovisning för räkenskapsåret 1999/00, endast haft tillgång till kontoutdrag avseende aktiebolagets postgiro- och checkkonto. Enligt revisionsberättelsen har han inte haft tillgång till bolagets räkenskapsmaterial. A-son har uppgett att han inte helt saknat material om företagets redovisning, men inte angett vari detta material skulle bestå. Det kan således konstateras att A-son saknat räkenskapsmaterial, vilket medfört att han inte har kunnat förvissa sig om att den årsredovisning, för vilken han avgett revisionsberättelse, upprättats med utgångspunkt i bolagets räkenskaper. Under dessa omständigheter har en granskning enligt god revisionssed inte kunnat utföras, vilket innebär att A-son saknat underlag för att avge en revisionsberättelse. Genom att i denna situation likväl avge en revisionsberättelse har A-son på ett allvarligt sätt åsidosatt sina skyldigheter som revisor.

A-son har i huvudsak anfört följande

Enligt hans uppfattning utgör lagerbolagsaktier finansiella anläggningstillgångar. Det finns såvitt han vet inte några uttalanden eller annan vägledning om god redovisningssed som tar sikte på bildande av lagerbolag. I avsaknad av uttryckliga regler måste man enligt hans mening avgöra vilken redovisning som ger den mest rättvisande bilden. Skattemyndigheten synes mena att redovisning borde ha skett efter form, dvs. att varje insättning av aktiekapital i ett bolag och senare skuldföring i samband med uttag skulle bokföras i aktiebolaget. Konsekvensen härav skulle vara att bolaget i sin redovisning skulle ta upp ett betydande tillgångsbelopp avseende aktier i dotterbolag och en nästan lika stor skuld avseende fordringsförhållandena. En sådan redovisning skulle inte ge en rättvisande bild av aktiebolagets ställning eller resultat. Ett annat synsätt är att redovisa efter den ekonomiska innebörden. Den reella ekonomiska aktiviteten i bolaget består av att bilda bolag och resultatet är i sin helhet hänförligt till de konsultarvoden som uppstår i samband med bolagsbildningen. Lagerbolagen representerar inte någon egentlig tillgång för bolaget utan är nödvändiga för att bolaget skall kunna realisera kostnaderna för bolagsbildningen. Lagerbolagen har enligt bolagets synsätt inget värde förrän man lägger in någon verksamhet i dem, dvs. i anslutning till försäljningen. Konsekvensen härav är att det vore felaktigt att redovisa de nybildade bolagen som lager eller åsätta dem ett lagervärde. Redovisningen är upprättad enligt denna princip. I avsaknad av klara uttalanden om god redovisningssed och eftersom redovisningen ger en rättvisande bild bedömde A-son att årsredovisningen ”kunde tillstyrkas”. Eftersom det är hans uppfattning att lagerbolagen inte skall utgöra någon lagertillgång har det inte funnits anledning för honom att granska om någon lagertillgång ändå borde ha redovisats.

RN, som haft tillgång till A-sons revisionsdokumentation, gör följande bedömning

Enligt dåvarande 4 § bokföringslagen (1976:125) skall ett aktiebolag i bokföringen som affärshändelser löpande notera alla förändringar i förmögenhetens storlek och sammansättning såsom in- och utbetalningar samt uppkomna fordringar och skulder.1 Skattemyndigheten har funnit att aktiebolaget underlåtit att dels redovisa insättningarna respektive uttagen av kontanta medel i lagerbolagen, dels som tillgång redovisa aktierna i lagerbolagen och som skuld mellanhavandet med lagerbolagen. Dessa transaktioner – insättningarna och uttagen – har företagits gentemot självständiga juridiska personer. Enligt RNs uppfattning utgör transaktionerna således reella affärshändelser. Följaktligen borde aktiebolaget ha redovisat dessa affärshändelser i sin bokföring. Härav följer också att innehavet av aktier i lagerbolagen måste redovisas. Lagerbolagen är ur aktiebolagets synvinkel en handelsvara, varför dessa utgör omsättningstillgångar vilka skall redovisas som varulager. För att aktiebolagets årsredovisning skall ge en rättvisande bild av företagets resultat och ställning måste aktiebolaget i sin redovisning bokföra såväl transaktionerna, som företagits gentemot lagerbolagen, som aktierna i och skulderna till lagerbolagen.

A-son borde dels ha verkat för att aktiebolaget, genom att löpande bokföra alla affärshändelser hänförliga till lagerbolagen, följde bokföringslagens bestämmelser, dels ha verkat för att aktiebolaget redovisade såväl sitt lager av lagerbolag som sina skulder till lagerbolagen. För det fall aktiebolaget inte hade hörsammat detta skulle han ha anmärkt i revisionsberättelsen. Genom att inte verka för att aktiebolaget vidtog rättelse i nu aktuellt avseende har A-son åsidosatt sina skyldigheter som revisor.