Denna förordning upphör att gälla den 31 mars 2017 enligt förordning (2017:170).
Tillämpningsområde
1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen. För affärsverken gäller 10 § samt vid betalningar som direkt berör en inkomsttitel eller ett anslag även 2 och 3 §§.
RGKFS (2006:1)RGKFS (2006:1)
RGKs föreskrifter till 1 §
Dessa föreskrifter gäller för de myndigheter som är inordnade i den statliga redovisningsorganisationen.
Med förordningen avses i dessa föreskrifter och allmänna råd, förordningen (2006:1097) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning.
RGKs allmänna råd till 1 §
Ekonomistyrningsverket för ett register över myndigheter som tillhör den statliga redovisningsorganisationen.
Statens centralkonto
2 § Statens centralkonto förs i Riksbanken och är det konto som Riksgäldskontoret använder för betalningar över Riksbanken till och från staten.
3 §En myndighet får göra direkta insättningar på och uttag från statens centralkonto endast efter medgivande av Riksgäldskontoret.
RGKFS (2011:1)
RGKs föreskrifter till 3 §
En myndighet som vill ha Riksgäldskontorets medgivande om direkta insättningar på och uttag från statens centralkonto ska göra en skriftlig ansökan hos Riksgäldskontoret.
Uppdrag till Riksgäldskontoret om direkta uttag från statens centralkonto ska göras på det sätt som Riksgäldskontoret beslutar.
En insättning på eller ett uttag från statens centralkonto ska, om det inte finns särskilda skäl, avse belopp om minst en miljon kronor.
Bankkonton
4 §Riksgäldskontoret får besluta att en myndighet för vissa slag av betalningsflöden ska ha skilda bankkonton för inbetalningar till och utbetalningar från myndigheten.
Myndigheternas bankkonton ska vara anslutna till statliga toppkonton i de banker som staten använder.
Om en myndighet har behov av nya eller ytterligare bankkonton eller vill göra ändringar i befintliga bankkonton, ska myndigheten ansöka om det hos Riksgäldskontoret.
Förordning (2011:314)RGKFS (2011:1)RGKFS (2011:1)
RGKs föreskrifter till 4 §
En myndighet som önskar öppna eller ändra bankkonton i en bank som Riksgäldskontoret har ramavtal med ska lämna in sin ansökan till banken. Ansökan ska göras på blankett som ramavtalsbanken tillhandahåller och ska av banken vidarebefordras till Riksgäldskontoret.
Nya bankkonton får inte användas innan Riksgäldskontoret har godkänt ansökan.
Bestämmelsen i andra stycket i denna paragraf gäller inte bankkonton enligt 12 § förordningen eller bankkonton som undantagits genom lag eller förordning eller vad som anges i 5 § förordningen.
RGKs allmänna råd till 4 §
Om Riksgäldskontoret inte har beslutat att skilda bankkonton ska användas för in- och utbetalningar avgör myndigheten om in- och utbetalningar ska ske på skilda bankkonton (bruttokonton) eller på samma bankkonto (nettokonto).
5 §Betalningar till och från en myndighet ska göras via myndigheternas bankkonton enligt 4 §, om inte annat föreskrivs i lag eller förordning eller har medgetts av Riksgäldskontoret.
Förordning (2011:314)
Betalningar
6 §Betalningar till och från en myndighet ska ske på ett sätt som är kostnadseffektivt och säkert för staten som helhet. Statens behov av information om myndigheternas betalningar ska tillgodoses.
En myndighet ska analysera de risker som är förknippade med myndighetens betalningar. Analysen ska syfta till att öka säkerheten i statens betalningsmodell. Myndigheten ska på begäran lämna uppgifter till Riksgäldskontoret om myndighetens betalningsverksamhet.
Förordning (2012:92)
RGKs föreskrifter till 6 §
Myndigheten ska kontrollera att samtliga utbetalningar sker till rätt mottagare, med rätt belopp och vid rätt tidpunkt. Myndigheten ska dokumentera hur denna kontroll ska utföras hos myndigheten.
Myndigheten ska särskilt bevaka att utbetalningar inte sker för tidigt och att inbetalningar inte sker för sent i förhållande till överenskomna betalningsvillkor.
Myndigheten ska lämna uppgift till banken om vem eller vilka som har behörighet att företräda myndigheten gentemot banken att öppna/avsluta bankkonto, betala från bankkonto m.m.
För bankkonton enligt 4 § andra stycket förordningen gäller
att myndigheten ska bekräfta sina utbetalningar med signatur/debiteringsbemyndigande/avstämningsuppgift eller motsvarande
att myndigheten inte får medge automatiska dragningar (autogiro) från dessa bankkonton i andra fall än när betalning sker mellan statliga myndigheter
att Riksgäldskontoret ska förhandsinformeras om en myndighet har ineller utbetalningar som var för sig under en och samma dag beräknas överstiga 300 miljoner kronor.
En myndighet ska informera Riksgäldskontoret i förväg om den avser att omorganisera sin betalningsverksamhet eller göra större ändringar i sina betalningsrutiner.
Myndigheten ska hantera lösenord och utrustning (pin-koder, dosor, kort) som används vid signering/debiteringsbemyndigande/avstämningsuppgift eller liknande på ett säkert sätt.
Myndighetens kommunikation av betalningsinformation ska ske på ett säkert sätt. Informationen ska vara förändringsskyddad (skyddad mot förvanskning).
Myndigheter med omfattande eller kritiska samhällsbetalningar ska identifiera, avropa och dokumentera reservrutiner för
sina affärssystem eller interna system som genererar betalningsuppdrag
kommunikationstjänster till och från banker
betalningstjänster i banker.
RGKFS (2011:1)
RGKs allmänna råd till 6 §
Utbetalning bör normalt ske genom s.k. betalningsbevakning i myndighetens system eller hos betalningsförmedlare.
Betalningsinformation till och från myndigheten bör vara insynsskyddad (skyddad mot obehörig åtkomst).
Vilket förändrings- och insynsskydd som är tillämpligt vid överföring av betalningsinformation till banken framgår av ramavtal om betaltjänster som träffats för statens räkning. Motsvarande gäller även för betalningsinformation som återrapporteras till myndigheten.
Myndigheten bör förändrings- och insynsskydda betalningsinformation när den hanteras inom myndigheten, dvs. från det att filen skapas i myndighetens interna system till dess att den läses in i myndighetens system.
E-post innehållande känslig information till och från banken bör vara krypterad.
Myndigheten bör använda sig av beloppsgräns (limit) för sina utbetalningar.
RGKFS (2011:1)
7 §En myndighet ska avropa betaltjänster enligt ramavtal som har träffats för statens räkning. Om det finns särskilda skäl, får Riksgäldskontoret medge att en myndighet träffar avtal om betaltjänster till och från myndigheten. Såväl ramavtal som en myndighets avtal om betaltjänster ska uppfylla villkoren i 6 §.
Förordning (2011:314)RGKFS (2006:1)
RGKs föreskrifter till 7 §
En myndighet som avser att sluta ett eget avtal med en betalningsförmedlare skall skriftligen informera Riksgäldskontoret innan upphandling av betalningsförmedlare påbörjas.
Riksgäldskontoret skall fortlöpande informeras om och ges full insyn i upphandlingen. Riksgäldskontoret skall även ges möjlighet att yttra sig över och ge synpunkter på förfrågningsunderlag och avtalsförslag.
RGKs allmänna råd till 7 § har upphävts genom RGKFS (2011:1).
8 §Ett avtal om betaltjänster ska godkännas av Riksgäldskontoret. Detta krävs dock inte om myndigheten avropar betaltjänster enligt ett ramavtal som har träffats för statens räkning.
Förordning (2011:314)
RGKs föreskrifter till 8 §
När avtal om betaltjänster inges till Riksgäldskontoret för godkännande ska myndigheten på begäran av Riksgäldskontoret bifoga en utredning som visar att villkoren i 6 § i förordningen är uppfyllda.
RGKFS (2011:1)
9 §Riksgäldskontoret får godkänna ett avtal om betaltjänster endast om villkoren enligt 6 § är uppfyllda.
Förordning (2011:314)
RGKs föreskrifter till 9 §
Om avtal om betaltjänster inte har godkänts av Riksgäldskontoret får det inte tillämpas av myndigheten. Riksgäldskontoret kan återkalla ett godkännande av ett avtal om de villkor som anges i 6 § förordningen inte längre är uppfyllda. Om ett godkännande återkallas får myndigheten därefter inte tillämpa avtalet.
RGKFS (2011:1)
10 §Ett affärsverk får träffa avtal om betaltjänster till och från verket.
Förordning (2011:314)RGKFS (2011:1)
RGKs allmänna råd till 10 §
Affärsverken får även avropa betaltjänster enligt de vid varje tidpunkt gällande ramavtal som träffats för statens räkning.
Medelsförvaltning
11 §Medel som inte är insatta på ett valutakonto eller ett bankkonto i ett annat land ska, om inte regeringen i ett enskilt fall beslutat något annat, vara insatta på statens centralkonto eller, när det gäller medel som avses i 3 kap. 3 § kapitalförsörjningsförordningen (2011:210), på konto i Riksgäldskontoret.
Första stycket gäller inte för kontantkassor.
Förordning (2011:227)
RGKs föreskrifter till 11 §
Kontanta medel som flyter in till en myndighet får inte användas för löpande utbetalningar. De ska snarast sättas in på något av myndighetens bankkonton för inbetalningar.
Om inte annat har särskilt föreskrivits görs utbetalning över myndighetens ordinarie betalningsvägar. Utbetalning får i brådskande fall eller om andra särskilda skäl föreligger göras från kontantkassa.
RGKFS (2011:1)
RGKs allmänna råd till 11 §
Riksgäldskontoret svarar för täckning och tömning av medel på toppkonton enligt 4 § andra stycket förordningen. Fram till nästa tömningstillfälle kan inbetalningar till ett bankkonto finansiera utbetalningar från samma bankkonto om detta bankkonto är av den typ som möjliggör detta (nettokonto).
RGKFS (2011:1)
12 §Om en myndighet har behov av ett valutakonto eller ett bankkonto i ett annat land, får den ansöka om detta hos Riksgäldskontoret.
RGKs föreskrifter till 12 §
Ett valutakonto ska öppnas i någon av de banker som Riksgäldskontoret har tecknat ramavtal med. Om det finns särskilda skäl kan Riksgäldskontoret medge tillstånd att öppna valutakonto i annan bank.
Om inte annat särskilt har föreskrivits får myndigheten ha ett mindre belopp stående på valutakonto under en kortare tid.
Myndigheten ska meddela kontonummer på valutakonto till Riksgäldskontoret.
När valutakonto eller bankkonto i utlandet avslutas ska myndigheten meddela Riksgäldskontoret detta.
RGKFS (2011:1)
RGKs allmänna råd till 12 §
Med valutakonto avses bankkonto i utländsk valuta som myndigheten öppnar i bank i Sverige.
RGKFS (2011:1)
13 §Om en myndighet har behov av att valutasäkra betalningar i utländska valutor, får den ansöka om detta hos Riksgäldskontoret.
Valutasäkring skall ske hos Riksgäldskontoret. Om det behövs får Riksgäldskontoret medge att valutasäkring sker på annat sätt.
RGKs allmänna råd till 13 §
Valutasäkring innebär att värdet i kronor av en framtida betalning i utländsk valuta fastställs i förväg i syfte att skapa säkrare prognoser över inkomster eller medelsförbrukning. Valutasäkring innebär möjlighet att beakta valutarisker och hantera valutaberoenden. Planeringen förbättras därmed hos såväl enskilda myndigheter som statsförvaltningen som helhet.
Ansökan om valutasäkring bör åtföljas av ansökan om valutakonto/valutakonton i den eller de valutor som valutasäkringen ska avse.
RGKFS (2011:1)
Verkställighetsföreskrifter
14 §Riksgäldskontoret får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning. I det sammanhanget skall kontoret samråda med Ekonomistyrningsverket i frågor som rör statens koncernredovisning och behov av information om myndigheternas betalningar.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
2011:227
Denna förordning träder i kraft den 1 april 2011.
2011:314
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011.
2012:92
Denna förordning träder i kraft den 1 april 2012.
RGKFS 2011:1
Denna författning träder i kraft den 1 maj 2011.
2017:170
Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2017.
Genom förordningen upphävs förordningen (2006:1097) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning.