Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen). Förslaget lämnas mot bakgrund av det nya pensionssystemet och den överenskommelse som träffats mellan de partier som står bakom pensionsreformen, enligt vilken en arbetstagare skall ges möjlighet att fortsätta med förvärvsarbete längre upp i åren än vad som hittills varit möjligt.
Det föreslås en ny tvingande bestämmelse i anställningsskyddslagen som ger en arbetstagare rätt, men inte skyldighet, att kvarstå i anställningen till 67 års ålder. Den föreslagna regleringen innebär att det fortsättningsvis inte kommer att vara tillåtet att träffa avtal om avgångsskyldighet före 67 års ålder. Avtal om ålder för när arbetstagare har rätt att lämna anställningen med pension kan emellertid träffas även i framtiden. En övergångsbestämmelse föreslås om att kollektivavtal som ingåtts före lagens ikraftträdande gäller trots den nya tvingande bestämmelsen i anställningsskyddslagen fram till dess avtalet löpt ut, dock längst till och med utgången av år 2002.
På motsvarande sätt föreslås att föreskrifterna av vilka följer avgångsskyldighet enligt förordningen (1991:1427) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning i dess lydelse den 1 januari 2001, tillämpas utan hinder av den nya bestämmelsen i anställningsskyddslagen till dess Pensionsplanen för arbetstagare hos staten m.fl. (PA-91) löpt ut, dock längst till och med utgången av år 2002.
Vidare föreslås en höjning av åldersgränsen för när en arbetstagare endast har en månads uppsägningstid och inte företrädesrätt från 65 till 67 år.
Bestämmelsen som ger möjlighet till tidsbegränsad anställning av den som pensionerats ändras så att tidsbegränsad anställning blir möjlig av den som fyllt 67 år. I propositionen föreslås också ändringar i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik samt i lagen (1962:381) om allmän försäkring. En person som arbetar och är försäkrad för sjukpenning efter att ha fyllt 65, men inte 67 år och till följd av arbetsskada under den tiden får sin arbetsförmåga bestående nedsatt skall ha rätt till livränta enligt bestämmelserna i lagen om arbetsskadeförsäkring. Åldersgränsen för läkarvårdsersättning, tandvårdsersättning respektive sjukgymnastikersättning föreslås höjd från 65 år till 67 år. Vad gäller rätt till arbetslöshetsersättning och möjlighet till deltagande i arbetsmarknadspolitiska program föreslås inga ändringar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2001.