Se SN 1985 sid 431 och 440 samt 1986 sid 251.
Den korta kommentar jag fick införd i denna tidskrift år 1982 sid 329 med anledning av ett förhandsbesked som prövats av regeringsrätten, har föranlett ett antal ytterligare inlägg – främst på det bakomliggande civilrättsliga området. De senaste meningsutbytena har ägt rum mellan regeringsrådet Tottie och professor Englund.1
När jag nu åter fattar pennan är det inte i avsikt att blanda mig i den civilrättsliga diskussionen mellan Tottie och Englund. Jag vill bara ta upp en sak, bäst illustrerad av vad Tottie säger i not 13 på sid 449 i Skattenytt 1985. Tottie säger att fång genom bodelning mycket väl kan betecknas som alltigenom oneröst. Vardera maken har ett anspråk på den andres giftorättsgods grundat genom äktenskapets ingående.
Med Totties sätt att dra gränsen mellan onerösa fång och benefika sådana, måste man väl finna att även t.ex. arvskifte är oneröst. Fullgörande av testamente är oneröst. Så även fullgörande av giltig utfästelse om gåva.
För Tottie bör de enda benefika rättshandlingarna vara
upprättande av testamente
utfästelse om gåva eller gåva utan föregående utfästelse
befruktningen
vigseln
Fång genom testamente innebär ju endast fullgörande av testamentstagarens enligt testamentet berättigade anspråk. Samma sak med fullgörandet av en gåvoutfästelse. Arvsrätten grundas redan genom att individen ”föds” i meningen att befruktning av ägget sker i moderlivet. Vad denna individ senare ärver är bara ett resultat av det vederlagsanspråk han vid tillblivelsen fick på personer, efter vilka han har arvsrätt.
Jag har velat skriva dessa rader, därför att jag vet att vi som inom och utom skatteförvaltningen yrkesmässigt sysslar med skatterätt uppfattar gränsen mellan onerösa och benefika förvärv på ett annat sätt än regeringsrådet Tottie. Jag tror mig också förstå – efter att ha läst åtskilliga spaltkilometer förarbeten till skattelagstiftning – att skattelagstiftaren haft och har en annan syn på gränsdragningen mellan onerösa och benefika förvärv än den regeringsrådet Tottie gett uttryck för.
Av civilekonomen Stig Olsson