Underlag för egenavgifter för utlandsbosatt
Margareta G ägde en jordbruksfastighet tillsammans med sina två bröder. Hon bodde utomlands och deltog inte i skötseln eller driften av jordbruket. RR fann att hon inte skulle anses ha haft inkomst av annat förvärvsarbete och därmed skulle inga avgifter påföras.
Besvär av Margareta G angående beräkning av tilläggspensionsavgift för inkomståret 1986.
LR påförde inga avgifter.
KRS fann att eftersom hon inte kunde visa något avtal om att hon t.ex. mot viss ersättning upplåtit sin andel av fastigheten till de övriga delägarna och inte heller hur ersättningen för hennes kapitalinsats skulle bestämmas, skulle anses ha brukat fastigheten eftersom hon heller inte på annat sätt visat att hon skulle ha frånhänt sig möjlighet att påverka fastigheternas förvaltning.
RR fann ”att Margareta G sedan lång tid tillbaka varit bosatt och haft arbete i Rom, Italien. Hon har obestritt uppgett att hon inte deltagit eller haft insyn i driften av Bjersgård. Vid angivna förhållanden kan varken den omständigheten att Margareta G inte genom ett uttryckligt avtal frånhänt sig möjligheten att påverka fastigheternas förvaltning eller det förhållandet att osäkerhet råder om hur hennes avkastning på grund av fastighetsinnehavet beräknas få till konsekvens att hon skall anses ha brukat fastigheterna. Margareta G:s yrkande att den vid taxeringen fastställda inkomsten av jordbruksfastighet inte skall ligga till grund för tilläggspensionsavgift skall därför bifallas.”
(RÅ 1990 ref. 51)
Investmentföretag?
Ett aktiebolag innehade såväl aktier i dotterbolag som aktier i börsnoterade bolag. Andelen aktier i dotterbolag hade emellertid på senare år ökat i omfattning, varför RR fann att bolaget inte skulle betraktas som ett investmentföretag.
Besvär av Geveko AB angående förhandsbesked.
AB Geveko frågade i förhandsbesked om bolaget skulle behandlas som ett investmentföretag vid 1991 och 1992 års taxeringar.
Ur Rättsnämndens motivering:
”Geveko är sedan 1983 ett börsnoterat företag (B-aktierna noteras på A1-listan). Antalet aktieägare är ca 1 500. Ungefär hälften av aktiekapitalet innehas av tre stiftelser (Gunnar och Märtha Bergendahls stiftelse, Stiftelsen Bergendala och Handelsbankens Pensionsstiftelse) samt av Skanska AB. De tre stiftelserna svarar för ungefär hälften av röstetalet. Vid utgången av 1989 värderades Geveko på börsen till 500 milj kr.”
”Enligt nämndens mening uppfyller Geveko – trots att stora aktieposter ligger på enstaka händer – kravet på ägarspridning (jfr RÅ 1978:1:61). Vidare är börsportföljen fördelad så att den ger en riskspridning. Väsentlighetskravet förutsätter emellertid att dotterbolagsaktierna inte väger alltför tungt i förhållande till börsportföljen. Den praxis som finns till ledning för bedömningen är sparsam. I ett avgörande (RÅ 1966 fi 192) utgjordes företagets tillgångar till övervägande del av aktier i och fordran på ett dotterbolag. Företaget ansågs inte vara ett investmentföretag.
Gevekokoncernens verksamhet är sedan länge uppdelad på flera underkoncerner. Verksamheten är emellertid så starkt inriktad på vägar och samfärdsel att den inte i sig kan sägas erbjuda någon mer påtaglig riskspridning. Det finns därför skäl att vid bedömningen av väsentlighetsrekvisitet snarare se dotterbolagen som ett enda företag än som företag verksamma i helt olika branscher.
Enligt nämndens uppfattning innebär väsentlighetsrekvisitet i ett fall som detta att värdet av dotterbolagsaktierna inte får överstiga värdet av börsportföljen. En jämförelse förutsätter att värdet av dotterbolagsaktierna räknas fram som en restpost med utgångspunkt från börsens värdering av hela koncernen och med justering för tillgångar och skulder som inte bör påverka bedömningen och eventuellt också med beaktande av s.k. investmentföretagsrabatt. Ser man till värdet av börsportföljen i förhållande till börsvärdet av Geveko hamnar man för 1990 på ett relationstal strax under 0,5 (232/500 vid utgången av 1989, likartad relation den 31 augusti 1990). En mer exakt beräkning torde påverka relationstalet i bara mindre utsträckning.
Såvitt gäller värderelationerna under 1990 kan Geveko inte anses uppfylla kraven på att bli klassificerat som investmentföretag. Det finns emellertid skäl att se till värdeförhållandena över en längre period. Tillfälligheter – i form av omotiverade kursrörelser eller en tillfälligt stark likviditet till följd av omplaceringar i börs- eller dotterbolagsportföljen – bör inte påverka bedömningen. Även rent konjunkturbetonade skiftningar bör man kunna bortse från. Klassificeringen av ett företag som investmentföretag eller icke investmentföretag bör alltså kännetecknas av en viss ”tröghet” så att bedömningen inte ändras år från år utan att det motiveras av att verksamheten i företaget har ändrat karaktär.”
”Relationen mellan börsportföljens marknadsvärde och Gevekoaktiernas sammanlagda börsvärde har varierat sedan börsintroduktionen 1983. Börsportföljens relativa värde var vid utgången av åren 1983–1989 resp. ca 30, 28, 74, 70, 52 och 46 % (per den 31 augusti 1990 var som framgått relationen alltjämt strax under 50 %). Bakom kastet 1985 ligger en kombination av stigande generalindex och inemot en halvering av marknadsvärdet på Geveko, närmast föranledd av en kraftig resultatförsämring hos dotterbolaget Geveko Industri AB. När lönsamheten förbättrades 1986 slog detta i bara begränsad omfattning igenom i börskursen (skillnaden mellan Gevekos börsvärde och börsportföljens värde var 1983 och 1984 ca 180 milj kr och 1986 och 1987 bara 45–65 milj kr – för 1989 var skillnaden 268 milj kr).
De här refererade uppgifterna ger belägg för att verksamheten under senare tid alltmer kommit att inriktas på dotterbolagssidan och att värdet på dessa aktier – efter ett antal delvis lånefinansierade företagsförvärv – har ökat medan börsportföljen fått en relativt sett minskad betydelse. Enligt nämndens mening är Gevekos verksamhet för närvarande inte sådan att bolaget skall anses vara ett investmentföretag. Frågan skall därför besvaras nekande. Såvitt avser 1992 års taxering grundas nämndens bedömning på att inriktningen av bolagets verksamhet är densamma under 1991 som under 1990.”
RR fann att Geveko inte var investmentföretag och anförde bl.a.:
”I likhet med riksskatteverket finner regeringsrätten att Aktiebolaget Geveko uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom samt att kravet på spridning av aktier i företaget på ett stort antal fysiska personer är uppfyllt. Den fråga som återstår är om företagets uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktieägarna riskfördelning.
Avgörandet av denna fråga bör i regel grundas på en jämförelse mellan å ena sidan värdet av sådan egendom som kan anses erbjuda riskfördelning och å andra sidan värdet av övrig egendom. Ett innehav av aktier i dotterbolag som driver näringsverksamhet bör kunna hänföras till det förstnämnda slaget av egendom, dock endast under förutsättning att denna verksamhet omfattar klart skilda områden. Visar det sig vid en jämförelse i enlighet med det sagda att den egendom som erbjuder riksfördelning är klart dominerande bör väsentlighetsrekvisitet normalt anses uppfyllt. Bedömningen bör göras i ett sådant tidsperspektiv att tillfälliga förändringar i värdet av olika slags tillgångar inte får avgörande betydelse.
Av handlingarna framgår att Aktiebolaget Gevekos innehav av börsnoterade värdepapper under senare år utgjort en betydande del av företagets hela värde och haft en sammansättning som medfört en riskfördelning av det slag som avses i de aktuella bestämmelserna. Som riksskatteverket funnit ger emellertid vad som framkommit i målet belägg för att värdet av aktierna i företagets dotterbolag har ökat medan börsportföljen fått en relativt sett minskad betydelse. Mot denna bakgrund kan innehavet av börsnoterade värdepapper inte i sig anses så dominerande att väsentlighetsrekvisitet är uppfyllt. Verksamheten i dotterbolagen har inte en sådan inriktning att den erbjuder någon i sammanhanget beaktansvärd ytterligare riskspridning.
På grund av det anförda skall Aktiebolaget Geveko för närvarande inte betraktas som ett investmentföretag.”
(Dom 911018, målnr 1217-1991)
Vägavgifter är momsbefriade
RR fann att mervärdesskatt inte skulle utgå på väg- och broavgifter.
Besvär av SKM angående förhandsbesked.
Vägverket som ombud för ett ännu inte bildat bolag frågade i förhandsbesked om mervärdesskatt skulle utgå på avgift för upplåtelse av väg resp. bro.
Rättsnämnden fann att mervärdesskatt inte skulle utgå och anförde:
”Nämnden finner att den omfrågade tjänsten att upplåta väg eller bro för trafik mot avgift avser upplåtelse av rätt till fastighet, en tjänst som enligt 8 § 6 lagen (1968:430) om mervärdesskatt (ML) är undantagen från skatteplikt. Nämnden förklarar därför att skattskyldighet inte föreligger för den planerade verksamheten.
Motivering
Enligt 7 § första stycket ML är varor och tjänster skattepliktiga om inte annat följer av 8 §. Enligt 8 § 6 ML undantas från skatteplikt överlåtelse eller upplåtelse av arrende, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller annan rättighet till fastighet eller del av fastighet om inte annat följer av anvisningarna. I punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 8 § ML anges de begränsningar av skattefriheten som gäller vid fastighetsupplåtelser. I anvisningspunktens andra stycke d undantas sålunda från skattefrihet upplåtelse av parkeringsplats i parkeringsverksamhet, upplåtelse för fartyg eller luftfartyg av hamn eller flygplats, upplåtelse av förvaringsbox, upplåtelse av utrymme för reklam eller annonsering på fastighet och upplåtelse av byggnad eller mark för djur.
Eftersom ifrågavarande vägar och broar är att hänföra till fastighet, blir det avgörande för bedömningen om skatteplikt föreligger för ifrågavarande tjänst huruvida denna är att hänföra till sådan upplåtelse av annan rättighet till fastighet eller del av fastighet som avses med undantagsbestämmelsen i 8 § 6 ML. Vid denna bedömning kan följande uttalanden från förarbetena till bestämmelsen vara av intresse.
I prop. 1989/90:111, s. 196 uttalade departementschefen bl.a. följande. Undantaget från skatteplikt avser i princip transaktioner vars huvudsakliga innebörd är att upplåtaren ställer fastigheten eller del därav till rättighetsinnehavarens förfogande. Gränsdragningen mellan skattepliktig tjänst och skattefri upplåtelse av fastighet finns redan enligt nuvarande ordning. Det gäller närmast lagring eller förvaring samt upplåtelse av reklamplats. Lagring eller förvaring är med vissa begränsningar en skattepliktig tjänst enligt nuvarande 10 §. Uthyrning av lagerlokal eller annat utrymme åt någon som själv lagrar varor räknas däremot inte som en lagringstjänst utan anses som en upplåtelse av fastighet. Denna gränsdragning bör i princip bestå.
Vad gäller gränsdragningen mellan skattefrihet och skatteplikt i fråga om de särskilda undantagen från skattefrihet i anvisningspunkten 8d framgår av ovannämnda förarbeten (s. 197–198) att vid upplåtelse av parkeringsplats gränsen mot skattefri markupplåtelse går vid om upplåtelsen sker i parkeringsverksamhet. Vid upplåtelse av flygplats, vari ingår bl.a. upplåtelse av bana för landning, skall nuvarande gränsdragning mot nyttjanderätt till mark, byggnad o.d. bestå. Som jämförelse nämns ett av rättsnämnden meddelat förhandsbesked (RSV/FB Im 1980:2 angående flygplatsavgifter m.m.) varav framgår bl.a. att uthyrning av ”permanenta lokalutrymmen i hangarerna” var hänförlig till uthyrning av byggnad, lokal eller annat utrymme inom flygplatsen och således inte mervärdesskattepliktig enligt den numera upphävda förordningen (1976:674) om skattskyldighet till mervärdesskatt för hamn- och flygplatsverksamhet.
Nämnden gör följande bedömning. Den verksamhet som kommer att bedrivas i förevarande fall innebär att upplåtaren mot en avgift ställer vägar och broar till trafikanternas förfogande och innebär därmed en form av upplåtelse av annan rättighet till fastighet eller del av fastighet som på grund av utformningen av 8 § 6 ML blir skattefri, om inte något av undantagen från skattefrihet i punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 8 § ML är tillämpligt. Eftersom så inte är fallet måste den aktuella upplåtelsen anses undantagen från skatteplikt.”
RR ej ändring.
(Dom 911024, målnr 2239-1991)
Uttagsbeskattning av stiftelse
En stiftelse/allmännyttigt bostadsföretag) avsåg att överföra sina aktier i ett fastighetsbolag till en kommun eller till ett av kommunen helägt bolag. RR fann att stiftelsen skulle uttagsbeskattas för överföringen i båda fallen.
Besvär av Stiftelsen Telgebostäder angående förhandsbesked.
Rättsnämnden:
”Beskattning av Stiftelsen Telgebostäder (stiftelsen) med anledning av överlåtelsen av aktierna i Fastighets AB Karlavagnen (Karlavagnen) till Södertälje kommun eller till ett av kommunen helägt aktiebolag skall ske som om aktierna avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärdet.
Motivering
Den i ansökningen beskrivna omorganisationen av den allmännyttiga bostadsverksamheten i Södertälje kommun innebär bl.a. att stiftelsen upplöses och att aktierna i stiftelsens helägda dotterbolag Karlavagnen överförs till kommunen eller (enligt tilläggsfrågan) till ett av kommunen helägt aktiebolag (nämnden utgår från att det inte finns några stiftelserättsliga hinder mot det avsedda förfarandet).
Stiftelsen är – liksom Karlavagnen – ett allmännyttigt bostadsföretag i den mening som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Inkomsten av stiftelsens fastigheter beskattas enligt schablon. För reavinster och andra inkomster beskattas stiftelsen enligt vanliga regler. Skattereformen har inneburit den ändringen att alla inkomster – oavsett hur inkomstberäkningen sker – hänförs till en och samma förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet.
Enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall s.k. uttagsbeskattning ske om en tillgång har tagits ut ur näringsverksamheten. Skatteeffekten skall bli densamma som om tillgången avyttrats till marknadspris. Uttagsbeskattning kan underlåtas om särskilda skäl föreligger. Av förarbetena framgår att avsikten varit att undantagsregeln skall kunna tillämpas i sådana fall där uttagsbeskattning underlåtits i den praxis som utbildats före 1992 års taxering (prop. 1989/90:110 s. 557). Till skillnad mot tidigare kan uttagsbeskattning bli aktuell även om reavinstreglerna är tillämpliga.
Undantag från uttagsbeskattning aktualiseras vid olika typer av företagsombildningar. Bland de villkor som brukar ställas upp i det sammanhanget är att det föreligger ägaridentitet mellan de berörda företagen eller, om så inte är fallet, att förfarandet i vart fall är affärsmässigt betingat och inte innehåller några benefika inslag. Ett generellt krav för att undantag skall komma i fråga är att förfarandet inte leder till någon otillbörlig skatteförmån. I praxis har uttagsbeskattning skett bl.a. om förfarandet inneburit att tillgångarna lämnat aktiebolagssektorn (jfr RÅ 1990 ref. 88).
Stiftelsen är ett eget rättssubjekt utan ägare. Med en strikt tolkning kan kravet på ägaridentitet/affärsmässighet inte anses uppfyllt. Nämnden saknar anledning att pröva om det – med hänsyn till kommunernas roll i den allmännyttiga bostadsverksamheten – finns anledning att här bortse från denna formella brist. En upplösning av stiftelsen i enlighet med vad som förutsatts i ansökningen innebär nämligen att aktierna i Karlavagnen förs över från ett subjekt (stiftelsen) som beskattas för bl.a. reavinster till ett subjekt (kommunen) som inte är föremål för någon inkomstbeskattning alls. Överföringen bör därför föranleda uttagsbeskattning. Att verksamheten från början skulle kunna ha organiserats på det sätt som nu planeras ske är enligt nämndens mening inte ett tillräckligt skäl för att underlåta uttagsbeskattning.
Enligt tilläggsfrågan överförs aktierna i Karlavagnen inte till kommunen utan till ett av kommunen helägt aktiebolag. I princip innebär detta för kommunens del att en värdestegring på fastighetsbeståndet kan realiseras utan skatteeffekter genom en avyttring av aktierna i det av kommunen ägda bolaget. Likheten med det tidigare beskrivna alternativet (överföring av aktierna i Karlavagnen till kommunen) understryks ytterligare av att det av kommunen ägda bolaget och Karlavagnen kan fusioneras och att organisationen då blir identisk enligt båda alternativen. Nämnden finner mot denna bakgrund att även en överföring till ett av kommunen helägt aktiebolag bör föranleda uttagsbeskattning av stiftelsen.”
RR ej ändring.
(Dom 911030, målnr 3240-1991)