Förmögenhetsskatt
1 Lättnadsregeln
2 Värdering av andel i fastighetsförvaltande handelsbolag
1. Lättnadsregeln – rörelseegendom eller ej?
I RSV:s anvisningar om värdering av aktier m.m. (RSV Dt 1987:8) uttalas i fråga om gränsdragning mellan rörelseegendom och rörelsefrämmande egendom bl a: ”. . . inlånade medel som saknar sådant samband (dvs. samband med den verksamhet som utgör rörelse enligt KL:s terminologi; anmärkt här) räknas som rörelsefrämmande skuld. Så får i regel även inlånade medel från aktieägare behandlas exempelvis i de fall samtliga eller så gott som samtliga bolagets aktier innehas av en person eller denne tillsammans med maken.”
Ett familjeägt aktiebolag (RÅ 1990 not 109), som bedrev verksamhet i trävarubranschen avsåg att av aktieägarna inköpa vissa skogsfastigheter; aktieägarna var beredda att låta köpeskillingen härför helt eller delvis innestå som lån till bolaget. Lånen ansågs vara rörelsebetingade och skulle därför bli föremål för reduktion enligt lättnadsregeln. Utgången avviker således från det synsätt som redovisas i RSV-anvisningarna.
2. Värdering av andel i fastighetsförvaltande handelsbolag
I RÅ 1990 ref. 112 (SN 3/91) (två förhandsbesked) har RR behandlat frågan om skattemässigt värde på icke rörelsedrivande bolag som äger och förvaltar fast egendom (ytterligare härom, jfr SN 1989 s. 271 ff, ”Värdering av fast egendom i indirekt ägo”). Fallen rörde andelar i handelsbolag och den ställda frågan var om andelen fick tas upp till ett negativt värde (dvs. som en avgående post att kvittas mot värdet på tillgångar vid förmögenhetsredovisningen). Förhandsbeskeden bygger bl.a. på den uttryckliga förutsättningen att andelar i ifrågavarande handelsbolag inte omsätts marknadsmässigt, ”något som normalt inte heller förekommer”. RR konstaterade dels att lagtexten bygger på principen om ”påräkneligt pris” (SFL 4 § trettonde st. samt anvisningarna till 3 och 4 §§ punkt 5 femte st), dels att lagtexten inte utsäger något om hur detta marknadsvärde skall beräknas. RR uttalade vidare att i praxis och enligt RSV:s anvisningar (senast RSV Dt 1987:8) värderingen regelmässigt skett enligt substansvärdemetod och att den fasta egendomen därvid också regelmässigt tas upp till taxeringsvärdet; detta värde anses då ge uttryck för fastighetens marknadsvärde. I det speciella fallet att en tydlig utredning ger vid handen att taxeringsvärdet inte är ägnat att läggas till grund för bedömningen av det faktiska marknadsvärdet, får detta beräknas med annan utgångspunkt än taxeringsvärdet. I de aktuella målen fanns inget som visade att det var fråga om något sådant speciellt fall. Eftersom substansvärdeberäkningen – med fastigheternas taxeringsvärden som bas – gav ett negativt saldo, fick detta negativa värde dras av vid förmögenhetsredovisningen (jfr RÅ 1988 ref. 29). I det ena fallet hade RR anledning att tillägga beträffande kommanditdelägare att det negativa beloppet högst får uppgå till det belopp med vilket delägaren svarar för bolagets förbindelser.
RR har inte närmare utvecklat hur den ”tydliga utredning” skall se ut för att taxeringsvärdenormen skall frångås. Rimligen innebär det att beviskravet skall ställas högt om part hävdar att taxeringsvärdet inte är det relevanta värdet. RR har inte heller berört i vad mån faktiskt erlagd köpeskilling på handelsbolagsandelen eller annan faktisk insats i bolaget kan påverka det skattemässiga värdet.
Erik Waller