A Inkomstskatt

12.1 Inledning

Till detta avsnitt hör de rättsfall som gäller beskattningen av stiftelser, ideella föreningar och en del andra juridiska personer. Från 1991 kan dock bara noteras några få avgöranden och då endast från stiftelseområdet.

12.2 Stiftelser

En förutsättning för att en stiftelse skall vara begränsat skattskyldig enligt 7 § 6 mom. SIL är att det s.k. fullföljdskravet (fullföljdsrekvisitet) är uppfyllt. I lagtexten uttrycks kravet negativt: om stiftelsen ”under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas komma att bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen på stiftelsens tillgångar”, är stiftelsen oavsett sitt ändamål oinskränkt skattskyldig. Innebörden av fullföljdskravet, såsom det tillämpats i praxis, brukar beskrivas så att stiftelsen, sett över en period på ca fem år, skall dela ut (eller på annat sätt använda) minst ca 80 % av avkastningen för ett eller flera kvalificerade ändamål. Det förekommer att en stiftelse som under längre tid inte levt upp till detta krav ändrar sin utdelningspolicy, ibland efter ett internt styrelsebeslut och i andra fall efter en permutation som underlättar en utdelning eller kanske t.o.m. är nödvändig för att några destinatärer skall kunna utses. Huvudprincipen har varit att en sådan ändring inte tillerkänns retroaktiv verkan på det sättet att den medför skattebefrielse för tid före styrelsebeslutet eller permutationen. Exempel på detta är RÅ 1988 not 168 och RÅ 1990 not 437. Principen har ännu en gång bekräftats genom RÅ 1991 not 25. Målet gällde eftertaxering av Stiftelsen Hemgården för beskattningsåren 1979–1983. Stiftelsen hade genom ett permutationsbeslut 1978 fått tillstånd att sälja sin fastighet och använda avkastningen på influtna medel för att ge ut hyresbidrag till en på visst sätt angiven grupp av destinatärer. År 1983 ansökte stiftelsen om en ny permutation med motiveringen att det hade visat sig svårt att definiera destinatärkretsen och att finna mottagare som uppfyllde kraven. I ett nytt permutationsbeslut 1984 fick stiftelsen tillstånd att för sitt kapital köpa bostadsrätter och därefter upplåta bostadsrättslägenheterna på visst sätt. Det var ostridigt i målet att stiftelsen under perioden 1979–1984 hade fonderat hela avkastningen och att stiftelsen år 1985 använt nästan hela kapitalet för det i permutationsbeslutet avsedda inköpet av bostadsrätter. Regeringsrätten uttalade:

Oavsett om vissa svårigheter kan ha förelegat att dela ut avkastningen får stiftelsen för de aktuella beskattningsåren anses obegränsat skattskyldig. Den omständigheten att stiftelsen år 1985 omplacerat sina medel för att därefter uppfylla sitt angivna ändamål föranleder inte någon annan bedömning beträffande beskattningsåren 1979-1983.

Två rättsfall, RÅ 1991 ref. 71 (SN 5/92) och RÅ 1991 not 24 gäller rätten till avdrag för ett företag som lämnat bidrag till en forskningsstiftelse. De kommenteras i avsnitt 4. Referatfallet har visst intresse också för stiftelsebeskattningen. Avdrag vägrades i det fallet på den grunden att det med hänsyn till syftet bakom stiftelsebildningen och innehållet i stadgarna inte kunde hållas för visst att stiftelsen skulle komma att fullfölja sitt forskningsändamål. Om stiftelsens egen beskattning hade prövats i målet borde samma resonemang rimligen ha lett till att stiftelsen betraktades som oinskränkt skattskyldig.

I detta sammanhang kan det vara värt att avslutningsvis också nämna RÅ 1991 ref. 83 (SN 1/92). I målet behandlades två rent civilrättsliga frågor som båda gällde en pensionsstiftelse (Belgal AB:s särskilda pensionsstiftelse). Den ena frågan var om en av länsstyrelsen utsedd ordförande i stiftelsens styrelse också hade ställning som ledamot i styrelsen. Länsstyrelsen, kammarrätten och regeringsrätten var eniga om att frågan skulle besvaras jakande. Den andra frågan var om det på grund av stadgarnas innehåll fanns fog för att vägra en begärd fastställelse av stadgarna. Även den frågan besvarades med ja i alla instanser. I regeringsrättens dom gjordes ett uttalande som tangerade skatteområdet. Regeringsrätten noterade att pensionsstiftelser numera visserligen är underkastade såväl anmälningsplikt som länsstyrelsens tillsyn men att någon länsstyrelsens fastställelse av stadgarna inte krävs enligt författningarna och inte heller utgör förutsättning för exempelvis avdrag vid inkomstbeskattningen för en arbetsgivares avsättning till stiftelsen.

Anders Swartling