Fastighetstaxering
1 Fråga om rätt byggnadstyp (mässhall)
I RÅ 1992 ref. 85 (SN 3/93) gällde frågan hur en mässhall skulle indelas vid 1986 års särskilda fastighetstaxering. Underinstanserna hade hänfört mässhallen till byggnadstypen hyreshus. Fastighetsägaren ansåg att byggnaden i stället borde hänföras till endera kategorin övrig byggnad, industribyggnad eller specialbygnad.
Enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (FTL) skall byggnader indelas i byggnadstyper. Som hyreshus indelas – som lagrummet var utformat vid aktuell taxering – byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet skall indelas som industribyggnad. Till gruppen specialbyggnad hänförs byggnad som används för vissa speciella ändamål. Hit hör försvarsbyggnad, kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad, reningsanläggning, vårdbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning, skolbyggnad, kulturbyggnad, ecklesiastikbyggnad och allmän byggnad. Som övrig byggnad indelas byggnad som inte går att hänföra till någon särskilt angiven byggnadstyp. Av 2 kap. 31 § FTL framgår att byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnaden till övervägande del är inrättad för och det sätt som den till övervägande del används på.
Den i målet aktuella hallen användes huvudsakligen för bedrivande av mässverksamhet. Andra användningsområden var idrott, hundutställningar och konserter. Själva byggnaden hade en bruksyta på totalt 4 500 kvm, varav 250 kvm utgjorde lokaler för kontor, restaurang, m.m. medan återstående del var utställningshallar. Mässverksamheten var av speciell karaktär. Den innefattade inte bara upplåtelse av monterplats utan till verksamheten hörde även mycket förberedelsearbete med tjänster inte bara före utan även under och efter själva mässan. Mässhallen stod dessutom största delen av året tom, kall och outnyttjad.
Även Regeringsrätten indelade byggnaden som hyreshus och anförde bl.a.
Den ifrågavarande mässhallen är inte inrättad för industriell verksamhet. Den kan därför inte indelas som industribyggnad. Det är vidare uppenbart att byggnaden inte utgör specialbyggnad. Av förarbetena till bestämmelsen (2 kap. 2 § FTL), prop. 1979/80:40 s. 62 f. och SOU 1979:32 s. 200 f., framgår att till byggnadstypen hyreshus skall sådana byggnader hänföras, för vilka ett hyresvärde kan bestämmas. Den del av mässhallens ytor som inte är restaurang, kontor och liknande hyrs ut till utställare. Ett hyresvärde kan därför bestämmas även för dessa ytor. Byggnaden bör på grund härav och omständigheterna i övrigt hänföras till hyreshus.
I anslutning till det återgivna fallet kan nämnas att de indelningsfrågor som berörts i det föregående inte bara har betydelse för fastighetstaxeringen. Hithörande frågor inverkar också på skyldigheten att erlägga fastighetsskatt (jfr ex.vis 1 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt). I praxis har man emellertid accepterat att man i mål om fastighetsskatt har möjlighet att i viss mån göra en självständig prövning och att således någon ovillkorlig bundenhet inte föreligger till hur fastighetstaxeringen faktiskt skett. Detta har Regeringsrätten uttalat i domar den 4 februari 1993 i mål nr 4714–4715-1990, varom mera i nästa års rättsfallskommentarshäfte.
Per Anclow