Den löpande beskattningen av internationella aktieinvesteringar – några kommentarer

I artikeln behandlas beskattningen av utdelningar på utländska aktier som tillfaller svenska fysiska portföljinvesterare. Huvuddelen av artikeln ägnas åt en kritisk analys av den svenska avräkningslagens regler om rätt till avräkning av utländska källskatter på utdelningar. Den olikabehandling av svenska och utländska aktieutdelningar som uppkommit i och med den nyligen införda enkelbeskattningen av utdelningar från svenska bolag uppmärksammas också.

1 Inledning

Ord som ”internationalisering”, ”närmande till EU” etc. används av många som honörsbegrepp i debatten i dag. Den allmänna meningen, eller i vart fall den från styrande håll allmänt uttalade meningen, är att en ökad internationalisering av den svenska ekonomin inte bara är oundviklig utan också mycket välkommen. En sådan internationalisering skall därför, anses det, inte motarbetas utan tvärtom uppmuntras och understödjas. Det som då framför allt brukar betonas är att företagen måste ges möjligheter att på olika sätt agera på den internationella marknaden. Att det är önskvärt att också fysiska personer ges möjligheter att agera internationellt genom att placera investeringar och sparande utanför Sveriges gränser är kanske inte en lika självklar sanning i debatten. Jag tror dock inte att det är alltför vågat att säga att också detta allmänt anses vara en viktig beståndsdel i de fria kapitalmarknaderna och den allmänt ökande internationaliseringen av ekonomin.

Mot denna bakgrund skall jag i artikeln ge några synpunkter på utformningen av den löpande beskattningen av internationella aktieinvesteringar. Reavinstbeskattningen berörs således inte. Framställningen koncentreras till den interna svenska rätten. Dubbelbeskattningsavtalen lämnas därmed utanför. Det som behandlas är fysiska personers portföljinvesteringar i utländska aktier. Artikeln är begränsad till direktinnehav av utländska aktier, och aktieägande via fonder etc. behandlas inte. Artikeln är disponerad på följande sätt. Först behandlas frågan om neutralitet i beskattningen i ett kort inledande avsnitt. Därefter ger jag en allmän beskrivning av hur utländska aktieutdelningar beskattas i Sverige. Jag kommer då särskilt att uppmärksamma de skillnader i beskattningen mellan svenska och utländska aktieutdelningar som uppkommit i och med den nyligen införda enkelbeskattningen av utdelningar från svenska bolag. Huvuddelen av artikeln ägnas sedan åt en kritisk analys av den svenska avräkningslagens regler om rätt till avräkning av utländska källskatter. Artikeln rundas till sist av med några sammanfattande synpunkter.

2 Neutralitet i beskattningen

Ett krav som ofta ställs på skattereglerna är att dessa skall vara neutrala. Önskan att ha neutrala skatteregler bygger i grunden på ett marknadsekonomiskt synsätt, enligt vilket medborgarna själva är de som bäst kan åstadkomma att produktionsfaktorer etc. används ekonomiskt mest effektivt. Skattereglerna skall således inte styra eller snedvrida medborgarnas beteende, utan målet är att reglerna utformas så att de skattskyldiga agerar på samma sätt som de skulle ha gjort om inga skatter hade funnits.

Neutralitet i beskattningen är emellertid inte något helt lätthanterligt begrepp. Att utforma skatteregler som är neutrala i varje tänkbar valsituation för den enskilde skattebetalaren skulle säkert visa sig vara om inte omöjligt så i vart fall mycket besvärligt. När neutralitet i beskattningen diskuteras, brukar man därför bryta ner begreppet till att avse neutralitet i ett visst sammanhang eller en viss valsituation. När det gäller det fall som behandlas i denna artikel, d.v.s. att en svensk fysisk person äger aktier i ett utländskt bolag, är det framför allt den s.k. kapitalexportneutraliteten som är av intresse.1

Med kapitalexportneutralitet avses att en person med hemvist i ett visst land skall beskattas lika hårt oavsett i vilket land han väljer att investera. En utländsk investering skall således inte beskattas vare sig hårdare eller lindrigare än motsvarande inhemska investering, d.v.s. skattereglerna skall varken avhålla från eller uppmuntra till investeringar utomlands. Om kapitalexportneutralitet råder, snedvrids inte investeringarna, utan de kommer att placeras där avkastningen före skatt är bäst. På så sätt blir kapitalet effektivt använt, sett ur ett globalt välfärdsperspektiv.

Överfört till det fall som skall diskuteras i denna artikel, innebär kapitalexportneutralitet att utdelningar från utländska bolag skall drabbas av samma skattebelastning som utdelningar från svenska bolag. Det intressanta är då den totala skattebelastningen, inklusive eventuella utländska källskatter, och inte endast den beskattning som sker i Sverige.2

3 Allmänt om beskattningen av utländska aktieutdelningar

Utgångspunkten i svensk rätt var tidigare att utdelningar från utländska bolag skulle behandlas på samma sätt som inhemska utdelningar. Svenska och utländska utdelningar beskattades båda som inkomst av kapital med ordinarie skattesats, och reglerna tillgodosåg således i den delen väl önskemålet att uppnå kapitalexportneutralitet. I och med den helt nyligen införda enkelbeskattningen av utdelningar från svenska aktiebolag har förutsättningarna dock ändrats radikalt.3 Medan svenska utdelningar numera är helt skattefria, skall utländska utdelningar fortfarande beskattas som inkomst av kapital med en skattesats om för närvarande 30 %.4

Av flera skäl, vilka jag inte har anledning att gå in på här, anser jag det vara välkommet att Sverige nu tagit steget att helt undanröja den ekonomiska dubbelbeskattningen av utdelade vinstmedel. Det är dock enligt min mening olyckligt att man valt att inte utsträcka denna enkelbeskattning till att också avse utländska utdelningar. Den neutralitetsbrist som därmed uppkommer mellan aktieägande i svenska och utländska bolag är som jag ser det allvarlig och dessutom sakligt omotiverad. Av lagförarbetena framgår att man i och för sig ansåg att skattefriheten av neutralitetsskäl borde gälla även utdelningar på utländska aktier.5 Som förutsättning för detta borde dock enligt förarbetena krävas att utdelningarna träffats av en utländsk bolagsskatt som är jämförlig med den svenska. Det sistnämnda ansågs emellertid vara svårt att utreda i praktiken. Man menade därför att det vore olämpligt att uppställa ett sådant krav när det gäller utdelningar till fysiska personer. Slutsatsen blev att utländska utdelningar även fortsättningsvis generellt skall beskattas, och att eventuella undantag från beskattningen får förhandlas fram i dubbelbeskattningsavtal.

Jag anser i och för sig att det är ett rimligt krav för skattefrihet att de utländska utdelningarna träffats av en bolagsskatt som är jämförlig med den svenska. Syftet med att göra utdelningar skattefria är ju att undanröja den ekonomiska dubbelbeskattningen, inte att helt undanta den utdelade bolagsvinsten från skatt. Det borde dock enligt min mening mycket väl gå att utforma och tillämpa regler som uppställer ett sådant krav för skattefrihet. Sådana regler finns för övrigt redan i dag när det gäller utdelningar från utländska dotterbolag till svenska moderbolag.6 Ett sätt att underlätta tillämpningen av denna typ av regler skulle kunna vara att förteckningar över godtagbara respektive inte godtagbara länder upprättades av RSV. Även regler som lade en relativt tung bevisbörda på de skattskyldiga skulle enligt min mening vara att föredra framför dagens lösning att alltid beskatta utländska utdelningar. Med sådana regler skulle skattefrihet åtminstone gälla i de fall då det var klart att utdelningarna träffats av en tillräckligt hög bolagsskatt.

Slutligen vill jag också uttrycka min skepsis mot den lösning av problemet som förs fram i förarbetena, d.v.s. att skattefriheten efter förhandlingar får utsträckas genom dubbelbeskattningsavtal. Man måste ha en mycket långsiktig tidshorisont för att se en fullbordad omförhandling bara av de viktigaste av Sveriges många dubbelbeskattningsavtal, för att då inte tala om en fullständig översyn av hela dubbelbeskattningsavtalsnätet.

Sammanfattningsvis gäller nu således den långtifrån kapitalexportneutrala lösningen att utländska utdelningar beskattas som inkomst av kapital med en skattesats om 30 %, medan svenska utdelningar är helt skattefria. Hela den bruttoutdelning som lämnats av det utländska bolaget skall tas upp till beskattning, även om det faktiskt mottagna utdelningsbeloppet ofta är lägre p.g.a. att källskatt tagits ut i bolagslandet. Dessa källskatter minskar alltså inte det skattepliktiga belopp som skall redovisas, men får i stället avräknas alternativt dras av enligt särskilda regler, vilka nu skall behandlas.

4 Avdrag och avräkning för utländska källskatter

För att inte utländska inkomster skall drabbas av en alltför hård merbeskattning jämfört med inhemska inkomster, har som bekant i intern svensk rätt införts regler om avdrag för respektive avräkning av utländska skatter. I den mån utländska utdelningar belagts med källskatt i källstaten, finns därmed möjlighet att dra av eller avräkna denna källskatt vid den svenska beskattningen. Avdragsrätten regleras i 20 § anvp 4 KL,7 medan bestämmelserna om avräkning finns i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Den skattskyldige får själv välja vilken av metoderna han vill använda. I regel ger avräkningsmetoden det förmånligaste resultatet, eftersom den merbeskattning som uppstår i och med det utländska källskatteuttaget ofta kan undanröjas helt med denna metod. Som kommer att framgå nedan finns dock ett antal viktiga inskränkningar i möjligheten att erhålla avräkning. I många fall är den skattskyldige därför i realiteten hänvisad till att använda avdragsalternativet.

Den avräkning som medges enligt avräkningslagen är en ordinary credit. Den utländska skatt som får avräknas får därmed inte överstiga den svenska skatt som belöper på de utländska inkomsterna.8 Eftersom avräkningsrätten är begränsad på detta sätt, kan man inte, även om de ”underliggande” skattebestämmelserna i och för sig skulle vara neutralt utformade, alltid åstadkomma fullständig kapitalexportneutralitet genom avräkningen. Även om den utländska och inhemska inkomsten likabehandlas vid beräkningen av den svenska skattepliktiga inkomsten, drabbas den utländska investeringen nämligen av en hårdare total beskattning i de fall de utländska skatterna inte får avräknas fullt ut. En fullständig kapitalexportneutralitet kräver i stället att full credit tillämpas. I ett system med full credit begränsas inte rätten till avräkning av ett högsta belopp, utan de utländska skatterna får alltid avräknas i sin helhet. Om det totala skatteuttaget utomlands överstiger det inhemska, skall dessutom inom ett renodlat full credit-system mellanskillnaden återbetalas till den skattskyldige. På så sätt kan tillförsäkras att skattebelastningen på en viss investering alltid blir lika stor oavsett i vilket land investeringen företas.

Begränsningen av den svenska avräkningsrätten är uppbyggd enligt over all-principen, d.v.s. den sammanlagda utländska skatten för alla utländska inkomster jämförs med den svenska skatten på dessa inkomster.9 Det fastställs således ett gemensamt högsta tillåtna avräkningsbelopp, ett s.k. spärrbelopp, för alla utländska skatter. Alternativt skulle man kunna tänka sig att ett särskilt spärrbelopp fastställdes för varje enskild utländsk inkomst, per item-principen, eller för varje utländskt land, by country-principen. För en skattskyldig med flera utländska inkomster, är over all-principen förmånligast eftersom den ger störst möjlighet till avräkning. Om den utländska skatten på vissa inkomster är låg, kan den skattskyldige nämligen tack vare over all-principen maximalt utnyttja det avräkningsutrymme som då ”blir över” till att avräkna eventuella andra, högre, utländska skatter. Eftersom kapitalexportneutraliteten som nämnts ökar med ökad avräkningsrätt, är därmed over all-principen också bäst ur neutralitetssynpunkt.

När det gäller fysiska personer, har beräkningen av spärrbeloppet komplicerats en del genom 1990 års skattereform. Detta beror på att olika typer av inkomst nu beskattas enligt olika skattesatser. Spärrbeloppet består därför numera av upp till fyra olika delbelopp, som måste räknas fram var för sig. Dessa delbelopp utgörs av kommunal respektive statlig inkomstskatt som belöper på utländska förvärvsinkomster, statlig inkomstskatt som belöper på utländska kapitalinkomster samt statlig fastighetsskatt som belöper på privatbostad i utlandet. Även om de olika delbeloppen som sagt räknas fram var för sig, skall de sedan, i enlighet med over all-principen, summeras till ett högsta tillåtna avräkningsbelopp, spärrbeloppet.

Beräkningen av respektive delbelopp kan beskrivas genom följande formel:

Utländsk inkomst/Total inkomst × svensk skatt = delbelopp

Ett enkelt exempel kan också få illustrera hur beräkningen går till.

Exempel 1

Antag att en person har svenska förvärvsinkomster om 300 000 kr, utländska förvärvsinkomster om 100 000 kr, svenska kapitalinkomster om 100 000 kr samt utländska kapitalinkomster om 50 000 kr. Alla inkomster är nettoinkomster. Den skattskyldige antas vidare ha erlagt utländsk skatt om 45 000 kr för de utländska förvärvsinkomsterna och 5 000 kr för de utländska kapitalinkomsterna. Den svenska kommunalskatten antas vara 30 %, och statlig inkomstskatt om 20 % antas utgå för förvärvsinkomster över 200 000 kr. Kapitalinkomstskatten beräknas till 30 %. För enkelhetens skull bortses från grundavdraget, samt från 100-kronorstillägget i den statliga inkomstbeskattningen.

Totala förvärvsinkomster = 300 000 + 100 000 = 400 000 kr

Totala kapitalinkomster = 100 000 + 50 000 = 150 000 kr

Kommunal inkomstskatt på förvärvsinkomst = 30 % av 400 000 = 120 000 kr

Statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst = 20 % av 200 000 = 40 000 kr

Statlig inkomstskatt på kapitalinkomst = 30 % av 150 000 = 45 000 kr

Beräkning av spärrbeloppet:

Delbelopp för kommunal inkomstskatt på förvärvsinkomst =

100 000/400 000 × 120 000 = 30 000 kr

Delbelopp för statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst =

100 000/400 000 × 40 000 = 10 000 kr

Delbelopp för statlig inkomstskatt på kapitalinkomst =

50 000/150 000 × 45 000 = 15 000 kr

Totalt spärrbelopp = 30 000 + 10 000 + 15 000 = 55 000 kr

Eftersom de totala utländska skatterna uppgår till 50 000 kr, d.v.s. till ett lägre belopp än det sålunda framräknade spärrbeloppet, kan de avräknas i sin helhet.

Den begränsning av avräkningsrätten som följer av att endast ordinary, och inte full, credit tillämpas har störst betydelse när skattenivån i investeringslandet överstiger den i hemvistlandet. För en svensk fysisk person vars huvudsakliga utländska inkomster består av utdelningar på utländska aktier, kan det därför tyckas som om denna begränsning av avräkningsrätten mera sällan borde medföra några problem. De utländska källskattesatserna är nämligen i regel lägre än den svenska kapitalinkomstskattesatsen.10 Trots detta faktum inskränks eller bortfaller dock avräkningsrätten för utländska källskatter i ett par viktiga fall.

Ett sådant fall är om den skattskyldige finansierat inköpet av de utländska aktierna genom lån. Då skall nämligen räntorna på dessa lån dras av från de utländska utdelningarna innan den svenska skatt som skall anses belöpa på de utländska kapitalinkomsterna räknas fram.11 Detta leder till att beloppet i täljaren i formeln ovan minskar, vilket i sin tur medför att spärrbeloppet blir lägre. Eftersom den utländska källskatten regelmässigt beräknats på utdelningarnas bruttobelopp, får detta till följd att det svenska avräkningsutrymmet inte räcker till för att täcka hela den utländska källskatten.

En än viktigare inskränkning i avräkningsrätten följer emellertid av det faktum att många skattskyldiga totalt sett uppvisar ett underskott i inkomstslaget kapital. Detta underskott kan vara helt hänförligt till ”svenska” kostnader, t.ex. avdrag för boräntor. De utländska kapitalinkomsterna sedda för sig kan således ge ett överskott, medan de svenska kapitalinkomsterna är negativa. Eftersom spärrbeloppet räknas fram på det ovan beskrivna sättet, d.v.s. med en särskild beräkning för dels förvärvsinkomst, dels kapitalinkomst, finns dock ingen svensk skatt som kan anses belöpa på de utländska kapitalinkomsterna. Avräkningsutrymmet blir därmed noll, varför ingen del av den utländska källskatten kan avräknas.12

I de fall avräkningsrätten inskränkts eller fallit bort enligt ovan, återstår för den skattskyldige att begära avdrag för den utländska källskatten enligt 20 § anvp 4 KL. Genom avdraget undanröjs endast en del av den utländska källskatten,13 men rätten till avdrag är å andra sidan inte lika begränsad som rätten till avräkning ovan. Det finns t.ex. ingenting som hindrar att avdrag medges trots att inkomstslaget kapital uppvisar ett underskott, utan avdraget kommer då att öka på underskottet och den därmed följande skattereduktionen ytterligare.

Det bör slutligen också nämnas att avräkningslagen öppnar möjligheten för den skattskyldige att skjuta rätten till avräkning framför sig när avräkningsutrymmet inte räcker till för att täcka alla utländska skatter ett visst år.14 De utländska skatter som faller utanför avräkningsutrymmet kan då i stället räknas av under något av de tre följande åren. Det faktum att den skattskyldige medgivits avdrag för den utländska skatten hindrar inte att han får göra en avräkning för samma skatt ett senare år. För att detta inte skall leda till en överkompensation, minskas i så fall det belopp med vilket avräkning får ske med den skattevinst den skattskyldige tidigare erhållit genom avdraget.15

5 Närmare analys av begränsningarna i avräkningsrätten

Jag skall nu gå över till att något mer djupgående analysera de ovan beskrivna begränsningarna i rätten till avräkning av utländska källskatter, och då särskilt hur de förhåller sig till önskemålet att uppnå kapitalexportneutralitet. När det gäller utländska utdelningar, faller kapitalexportneutraliteten i och för sig som visats ovan redan på det faktum att utländska och svenska utdelningar behandlas olika i de ”underliggande” skattebestämmelserna, d.v.s. i lagen om statlig inkomstskatt. Vid den fortsatta diskussionen, som helt inriktas på i vilken mån avräkningslagens bestämmelser leder till kapitalexportneutralitet eller ej, måste dock för resonemangets skull utgångspunkten vara att de underliggande skattebestämmelserna är neutrala, d.v.s. att både inhemska och utländska utdelningar beskattas, och att samma skattesats används.

Som redan konstaterats ovan, kan fullständig kapitalexportneutralitet inte uppnås inom ramen för ett system med ordinary credit. För detta krävs att full credit tillämpas. Att Sverige inte velat införa full credit för utländska skatter är emellertid knappast särskilt anmärkningsvärt, och ger enligt min mening inte heller anledning till kritik. Ett land som unilateralt inför rätt till full credit riskerar onekligen att hamna i en situation där investeringar utomlands på ett okontrollerat sätt subventioneras via det egna landets skattemedel. Om hemvistlandet medger full credit kan investeringslandet i princip höja sina skatter hur mycket som helst, utan att därför stöta bort utländska investerare. En höjning i investeringslandet kommer då nämligen inte att drabba den enskilde investeraren, utan endast minska skatteintäkterna i dennes hemvistland. Jag anser således att det inte finns anledning att kritisera att Sverige endast ger ordinary och inte full credit för utländska skatter, utan att man får lov att acceptera den neutralitetsbrist som följer av detta.16 Detta gäller särskilt som Sverige, genom att tillämpa over all-principen, ändå valt den ur neutralitetssynpunkt bästa lösningen inom ramen för systemet med ordinary credit.

Att avräkningsrätten inte kan leda till att Sverige får lägre skatteinkomster p.g.a. att den utländska inkomsten beskattas här, jämfört med vad man hade fått om inkomsten inte beskattats i Sverige, får således godtas som en utgångspunkt för den fortsatta analysen av avräkningslagens bestämmelser. I och med detta kan det tyckas vara korrekt och till och med självklart att avräkning inte kan tillåtas när svensk skatt faktiskt inte tas ut på den utländska utdelningen. I det sista av de fall av utebliven avräkningsrätt som beskrevs i föregående avsnitt, d.v.s. när inkomst av kapital uppvisar ett underskott, är det underlåtna skatteuttaget dock egentligen endast en chimär. Efter skattereformen får ett underskott i kapital inte kvittas direkt mot ett överskott i andra inkomstslag, eftersom skattesatserna är olika. Underskottet räknas i stället om till en skattereduktion, som får användas mot skatten på andra inkomster.17 Det faktum att den utländska utdelningen tas upp som skattepliktig intäkt minskar emellertid underskottet i kapital och därmed också den skattereduktion som erhålls p.g.a. underskottet. Den totala svenska skatten efter skattereduktion blir därför lika mycket högre p.g.a. att den utländska utdelningen tas med vid beskattningen, som den hade blivit om inkomstslaget kapital uppvisat ett överskott. Oavsett det sker genom en direkt beskattning i inkomstslaget kapital, eller genom att skattereduktionen minskas, kommer den totala svenska skatten nämligen att öka med ett belopp motsvarande 30 % av utdelningsbeloppet.18 Detta kan åskådliggöras med följande exempel:

Exempel 2

En person antas ha förvärvsinkomster om 200 000 kr, medan inkomst av kapital uppvisar ett underskott om 50 000 kr. Alla intäkter och avdrag är svenska. Under de förutsättningar vad gäller skattesatser etc. som angavs i exempel 1 ovan, blir skatteutfallet för denna person följande:

Kommunal inkomstskatt på förvärvsinkomst = 30 % av 200 000 = 60 000 kr

Skattereduktion för kapitalunderskott = 30 % av 50 000 = 15 000 kr

Skatt att betala = 60 000 - 15 000 = 45 000 kr

Antag nu vidare att denne person erhåller en utdelning om 10 000 kr från ett utländskt bolag. Utdelningen har belagts med utländsk källskatt om 2 000 kr. Utdelningen kommer att beskattas som inkomst av kapital i Sverige, varför underskottet i kapital kommer att minska till 40 000 kr. Detta ger följande skatteutfall vid i övrigt oförändrade omständigheter:

Kommunal inkomstskatt på förvärvsinkomst = 30 % av 200 000 = 60 000 kr

Skattereduktion för kapitalunderskott = 30 % av 40 000 kr = 12 000 kr

Skatt att betala = 60 000 - 12 000 = 48 000 kr

Ökad skatt p.g.a. den utländska utdelningen = 48 000 - 45 000 = 3 000 kr

Som framgår av exemplet ökas således det svenska skatteuttaget med ett belopp motsvarande 30 % av utdelningsbeloppet p.g.a. att den utländska utdelningen beskattas i Sverige. Det reella svenska skatteuttaget på utdelningen blir därmed detsamma som skulle ha gällt om inkomst av kapital uppvisat ett överskott. Det finns enligt min mening inga principiellt bärande skäl att medge avräkning för utländska källskatter i det ena men inte i det andra fallet. Genom att ha en ordinary och inte en full credit kan man, som diskuterats ovan, tillförsäkra att det svenska skatteuttaget på utländska inkomster inte blir negativt när den utländska skatten är högre än den svenska. I detta fall skulle en avräkning dock inte leda till att svenska staten fick lägre skatteintäkter p.g.a. att den utländska utdelningen beskattades, jämfört med vad som hade influtit om den inte hade medtagits vid beskattningen. Att skatteuttaget rent tekniskt visar sig i form av ett minskat underskott, och inte som en ökad inkomst, anser jag inte skall vara avgörande för rätten till avräkning. Resultatet i kronor och ören blir ju i båda fallen detsamma.

Att avräkningsrätten faller bort i den ovan beskrivna situationen är en direkt följd av utformningen av själva spärregeln.19 En spärregel är i och för sig nödvändig om man vill begränsa rätten till avräkning till att vara en ordinary och inte en full credit. I det här fallet medför dock den rent tekniska utformning spärregeln fått efter 1990 års skattereform att avräkning vägras i en situation då den, enligt min mening, är principiellt motiverad även inom ett system med ordinary credit. För att i någon mån öka kapitalexportneutraliteten anser jag därför att spärregelns utformning bör ändras, så att avräkning kan medges också i det fall som diskuterats här.

6 Sammanfattande synpunkter

Det finns säkert olika åsikter om huruvida en internationalisering av den svenska ekonomin är önskvärd eller inte. De som ansluter sig till tanken att ökad internationalisering och fria kapitalmarknader är någonting i grunden positivt, bör dock rimligen inte utan mycket starka skäl medverka till att det internationella utbytet hindras eller försvåras av t.ex. skatteregler. I Sveriges riksdag finns idag en bred majoritet för en ökad internationalisering av ekonomin, ja till och med för ett svenskt medlemskap i EU.20 Som framgått ovan tycker jag därför att det är anmärkningsvärt att den nu införda, och i och för sig välkomna, enkelbeskattningen av aktieutdelningar inte utsträckts till att omfatta även utländska utdelningar. Att på detta sätt så markant och öppet diskriminera aktieägande i utländska bolag är enligt min mening ett i dessa dagar närmast uppseendeväckande brott mot grundläggande neutralitetskrav. De skäl som i lagförarbetena anförs för att reglerna fått denna utformning anser jag inte vara övertygande.

Kritiken som här har riktats mot avräkningslagens bestämmelser är av mer teknisk natur. Den diskriminering av utländska utdelningar som uppkommer till följd av spärregelns utformning är inte alls lika omfattande och allvarlig som den som följer av olikabehandlingen av svenska och utländska utdelningar i SI. Eventuellt är den dessutom inte ens avsedd.21 Det faktum att avräkning ibland, enligt min mening dessutom principiellt felaktigt, vägras, förvärrar dock ytterligare den redan otillfredsställande situation som råder enligt SI:s bestämmelser. Jag anser därför att det är angeläget att spärregeln i avräkningslagen ändras så att avräkning för utländska källskatter kan medges även i det, säkert inte alltför ovanliga, fallet att den skattskyldige uppvisar ett underskott i inkomstslaget kapital.

Kristina Ståhl är doktorand i finansrätt vid juridiska institutionen, Uppsala universitet.

Kristina Ståhl