1.1 Reklamskatt
Enligt 1 § 6. lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam förstås med reklamtrycksak, trycksak som framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam. En trycksak som enbart utgör affärsteknisk information om priser, produkter, sortiment eller motsvarande anses inte utgöra reklamtrycksak.
I målet RÅ 1993 not 368 bedömdes två produktkataloger utgivna av en branschförening. Innehållet bestod av tekniska beskrivningar av produkterna samt uppgifter om olika användningsområden. Katalogerna innehöll även annonser för olika företag i branschen och viss reklam för utgivaren. Det förekom inte några köpstimulerande omdömen i katalogerna.
Regeringsrätten fann att katalogerna vid en helhetsbedömning fick anses vara framställda huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam. Denna dom ligger i linje med den restriktiva tolkning av reklamtrycksaker som regeringsrätten tidigare gett uttryck för.
1.2 Energiskatt
Regeringsrätten behandlade i rättsfallet RÅ 1993 ref 89 (SN 1–2/94) frågan om skäl för anstånd med betalning av punktskatter förelåg i fall då beskattningsbeslut överklagats.
Klagandebolaget hade påförts allmän energiskatt, särskild skatt på oljeprodukter och kol samt ränta med ett belopp om drygt 6,3 miljoner kronor. Detta på grund av att Riksskatteverket ansåg att blandning av ej skattepliktig fotogen med beskattad eldningsolja utgjorde produktion av en i sin helhet skattepliktig blandning.
Av 5 kap 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter jämförd med 49 § 1 mom. 2 och 3 uppbördslagen (1953:272) framgår att skattemyndigheten får medge anstånd då utgången i ett överklagat mål är oviss eller betalningen skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller om det annars framstår som obilligt. Kan det antas att det belopp som avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet.
Regeringsrätten fann att anstånd borde medges med hänsyn till den ovisshet som förelåg beträffande rättsfrågan i förening med det stora beloppet. Rätten menade att utkrävande av betalning innan överklagandet prövats framstod som obilligt.
Bolagets ekonomiska förhållanden befanns vara sådana att säkerhet borde ställas. Mot bakgrund av att Kammarrätten skulle komma att avgöra skattefrågan inom kort fann Regeringsrätten särskilda skäl föreligga mot att kräva säkerhet. Anståndstiden begränsades därför till en månad efter det att Kammarrättens dom meddelats.
1.3 Kemikalieavgift
Enligt förordningen (1989:216) om kemikalieavgifter utgår sådana avgifter för att finansiera Kemikalieinspektionens verksamhet. Avgifterna, som tas ut som årsavgift och produktavgift, skall betalas av den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar en sådan kemisk produkt som enligt bestämmelserna skall vara anmäld till produktregistret. Om det finns särskilda skäl får inspektionen besluta att avgifter skall nedsättas eller efterskänkas.
Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1989. Enligt den dessförinnan gällande förordningen (1986:199) om avgifter för finansiering av Kemikalieinspektionens verksamhet beräknades avgift endast för varje tillverkad eller importerad produkt. För klagandebolaget innebar den nya förordningen att avgiften höjdes från 800 kr per år, utgörande produktavgiften för en produkt, till 5 000 kr, utgörande den nya fasta årsavgiften.
Kemikalieinspektionen fastställde, efter protest från bolaget, bolagets avgift till 5 000 kr. Bolaget anhöll därefter om nedsättning och myndigheten meddelade då ett nytt besked att nedsättning inte kunde komma i fråga. Kemikalieinspektionen meddelade således två beslut. Det hade ålegat Inspektionen att i anledning av bolagets begäran om nedsättning ompröva sitt beslut enligt 27 § förvaltningslagen. Övergångsbestämmelsen till den nya förordningen beaktades inte vid handläggningen.
Regeringsrätten (RÅ 1993 ref 79) beaktade i sammanhanget det s k retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § regeringsformen. Kemikalieinspektionens beslut om avgift befanns inte vara lagligen grundat och upphävdes därför av Regeringsrätten. Resning beviljades beträffande överklagandet med begäran om nedsättning. Inspektionens beslut jämte Kammarrättens dom upphävdes.
Barbro Steenstrup