Till denna frågespalt kan läsarna skicka in frågor för besvarande i tidskriften. En svarspanel avgör på grund av problemets allmänintresse om frågan skall besvaras och i sådant fall hur omfattande och detaljerat svar som skall ges. Frågeställarna skall inte betrakta svaren som rådgivning om ett konkret problem, utan som en sedvanlig i artikelform belysande diskussion av rättsläget på det omfrågade området riktad till allmänheten.
Svarspanelen består för närvarande av jur.dr. Börje Leidhammar, skattejurist vid Ernst & Young, professor Göran Grosskopf, advokat Peter Nordqvist vid advokatfirman Mannheimer & Swartling, högskolelektor Kent Simon samt Ulf Söderholm vid advokatfirman Vinge.
Skriftliga frågor sänds till Jesper Öberg, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 10691 Stockholm. Uppgift om frågeställarens adress och telefonnummer skall anges, bl.a. för eventuella kompletteringar. Frågeställaren kan efter eget val välja att framträda under namn eller signatur i tidskriften.
Fråga 1
Jag har för avsikt att under hösten 1996 flytta utomlands. Det är viktigt att jag efter utflyttningen inte kan anses ha kvar bosättning i Sverige på grund av reglerna om väsentlig anknytning. Min fråga är om det under någon form är möjligt för mig att behålla min villabostad?
Svar
Bland omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av om väsentlig anknytning till Sverige föreligger nämns särskilt bostad i Sverige, som är inrättad för åretruntbruk. I praxis har innehavet av en bostad tillmätts stor betydelse vid bedömningen av bosättningen. På vilket sätt som man disponerar bostaden, dvs genom äganderätt, hyresrätt eller någon annan grund torde sakna betydelse.
En skiljelinje kan dock göras mellan permanentbostäder och fritidsfastigheter. I RÅ 1974 Fi 783 ägde hustrun en villafastighet i Sverige. Villan hade tidigare utgjort makarnas permanentbostad och var nu i avvaktan på försäljning uthyrd till utomstående. I domskälen anföres innehavet av fastigheten som den omständighet som medför att väsentlig anknytning anses föreligga. Samma utgång blev det i RÅ 1974 Fi 1220 där också fråga var om tidigare permanentbostad som från utflyttningen var uthyrd i avvaktan på försäljning. Förhandsbeskedet RÅ 1975 Aa 909 avsåg en person som överfört hyresrätten till en herrgård på oförändrade villkor och för oförändrad tid till sin son som var bosatt på annan ort och vidare överlåtit inventarierna på herrgården till sin dotter. Inventarierna blev dock kvar på herrgården. RR ansåg att bostaden alltjämt stod till förfogande i huvudsakligen samma utsträckning som tidigare. Av denna praxis kan utläsas att ett krav för att väsentlig anknytning inte skall anses föreligga är att den skattskyldige i samband med utflyttningen avvecklar permanentbostaden i Sverige. Denna avveckling måste ske på ett sådant sätt att bostaden inte i praktiken står till förfogande på samma sätt som tidigare. Utvecklingen i praxis är i linje med uttalanden i motiven vari säges att ”den utflyttade får bestämma sig om han vill ta alla de konsekvenser som är förknippade med en utflyttning och klippa av de band som binder honom vid Sverige” (prop. 1966:127 s. 49).
Förhandsbeskedet RÅ 1992 not 37 skulle den utflyttade äga en fritidsfastighet inrättad för åretruntbruk och belägen på Ingarö, Värmdö kommun. Fritidsfastigheten ansågs inte tillmätas avgörande vikt i bedömningen om väsentlig anknytning förelåg. Av väsentlig betydelse i fallet var att den skattskyldige själv eller hans familj inte tidigare vid något tillfälle varit mantalsskrivna på fastigheten. Under dessa omständigheter kan en fritidsfastighet som är inrättad för åretruntbruk behållas. Enbart innehav av fritidsbostad för åretruntbruk utgör inte grund för bosättning (Sku 1984/85:59 s. 14).
Det kan anmärkas att bosättningsreglerna för fysisk person är föremål för översyn (Dir. 1995:43).
Fråga 2
Jag har för avsikt att under 1996 överlåta mina aktier i ett fåmansföretag i vilket jag varit aktiv verksam. Hur skall jag förfara med sparad utdelning i samband med försäljningen?
Svar
Vid 1996 års taxering fastställdes kvarstående sparad utdelning till ett visst belopp. Om aktierna avyttras under 1996 får vid beräkning av tjänstebeskattad realisationsvinst hänsyn tagas till detta belopp. I bestämmelserna avseende avyttring av kvalificerad aktie stadgas nämligen att hälften av den del av realisationsvinsten som överstiger sparad utdelning skall tas upp som intäkt av tjänst. Har säljaren inte erhållit någon utdelning från bolaget under avyttringsåret, så kommer den sparade utdelning som beaktas vid beräkning av tjänstebeskattad realisationsvinst att överensstämma med den kvarstående sparad utdelning som fastställdes vid föregående års taxering.
Om aktierna avyttras efter utdelningstillfället kan säljaren även beakta beskattningsårets sparade utdelning. Detta medför att ett motsvarande belopp av realisationsvinsten kommer att hänföras till inkomst av kapital. För säljaren torde det i flertalet fall vara ur skattemässig synvinkel mest fördelaktigt att avyttra aktierna efter utdelningstillfället. Det finns inget krav på att den utdelning som säljaren erhåller måste vara av visst minsta belopp. Om säljaren erhållit utdelning och någon ytterligare utdelning inte lämnas till köparen, så kan köparen inte beräkna något gränsbelopp och sparad utdelning för anskaffningsåret. För att även köparen skall kunna beräkna sparad utdelning för anskaffningsåret krävs att även denna erhållit utdelning. Vid avyttring av aktier inom närståendekretsen finns en spärrbestämmelse. Den nya ägaren får beräkna ett gränsbelopp och sparad utdelning endast om den förre ägaren inte erhållit någon utdelning under året och alltså inte beräknat något gränsbelopp och sparad utdelning.
Avser avyttringen andelar i utländsk juridisk person kan enligt Riksskatteverkets meddelanden inte beräknas någon sparad utdelning hänförlig till 1996 års taxering eller tidigare års taxeringar. Ej heller får kapitalunderlagsregeln tillämpas. Realisationsvinst på andelar i utländsk juridisk person kan därvid komma att beskattas hårdare än realisationsvinst på svenska aktier. Utländsk juridisk person diskrimineras därmed. Det kan inte uteslutas att detta kan innebära en otillåten diskriminering enligt Romfördraget, dvs EG-rätten.