Till denna frågespalt kan läsarna skicka in frågor för besvarande i tidskriften. En svarspanel avgör på grund av problemets allmänintresse om frågan skall besvaras och i sådant fall hur omfattande och detaljerat svar som skall ges. Frågeställarna skall inte betrakta svaren som rådgivning om ett konkret problem, utan som en sedvanlig i artikelform belysande diskussion av rättsläget på det omfrågade området riktad till allmänheten.
Svarspanelen består för närvarande av jur.dr. Börje Leidhammar, skattejurist vid Ernst & Young, professor Göran Grosskopf, advokat Peter Nordqvist vid advokatfirman Mannheimer & Swartling, högskolelektor Kent Simon samt Ulf Söderholm vid advokatfirman Vinge.
Skriftliga frågor sänds till Jesper Öberg, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 10691 Stockholm. Uppgift om frågeställarens adress och telefonnummer skall anges, bl.a. för eventuella kompletteringar. Frågeställaren kan efter eget val välja att framträda under namn eller signatur i tidskriften.
Fråga
Föreligger oriktig uppgift och grund för påföring av skattetillägg när ett öppet yrkande i saken lämnats men yrkandet inte kan bedömas med ledning av inlämnade standardiserade räkenskapsutdrag utan endast med ledning av ej inlämnade årsredovisningshandlingar?
Svar
Frågan gäller principiellt i vilken utsträckning t.ex. företagens obligatoriska uppgiftsskyldighet vid beskattningen enligt 2 kap. 19 § första stycket lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK) måste kompletteras med uppgifter enligt den i rättspraxis och doktrin antagna generella uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 3 § LSK (”Var och en bör, utöver vad som framgår av deklarationsformulären, meddela de ytterligare upplysningar som kan vara av betydelse för egen taxering”). Frågan torde inte kunna besvaras generellt i de fall syftet med de kompletterande uppgifterna är att undvika skattetillägg. Ett problem i sammanhanget är nämligen att gränsdragningen mellan öppna yrkanden och oriktiga uppgifter i vissa fall kan innebära betydande svårigheter, jfr Almgren-Leidhammar, Skatteförfarandet 1, Norstedts juridik, 1992 s. 4:16:8 och s. 4:16:13.
En oriktig uppgift, sådan den framgår av ett standardiserat räkenskapsutdrag, kan inte sällan klart karaktäriseras som ett öppet yrkande efter en inte alltför inträngande genomgång av årsredovisningshandlingarna. Har inte dessa handlingar lämnats in som underlag för den särskilda självdeklarationen synes skattemyndigheterna påföra skattetillägg när oriktig uppgift bedömts föreligga på grundval av uppgifterna i räkenskapsutdraget. Stöd för denna bedömning kan hämtas från t.ex. Norberg som berör frågan i en artikel i SN 1994 s. 471, 476, 478 och 484. Jag anser att det saknas tillräckligt säkert underlag för att kunna hävda en bestämd generell uppfattning i den aktuella frågan. Det bör emellertid anmärkas att det är ett starkt intresse från skatteförvaltningens sida att årsredovisningshandlingar inte lämnas in med mindre dessa efterfrågas av förvaltningen. Ett viktigt syfte med de från 1992 införda standardiserade räkenskapsutdragen har varit att få till stånd ett lämpligt underlag för urval av kontrollvärda företag, prop. 1990/91:5 s. 78 ff., RSV Rapport 1986:7 s. 55 och Riksskatteverkets författningssamling 1990:27. Något syfte att begränsa utrymmet för öppna yrkanden vid bedömningen av om skattetillägg skall påföras torde inte ha förelegat och har heller inte omnämnts i förarbetena. Det kan enligt min mening ifrågasättas om det är en lämplig ordning att påföra skattetillägg trots att behövliga uppgifter för en motsatt bedömning finns i ett både skatte- och civilrättsligt obligatoriskt underlag som den skattskyldige har tillgängligt. Särskilt gäller detta med hänsyn till att önskemålet från skattemyndigheten är att inte få del av detta underlag i pappersform. Har skattemyndigheten haft årsredovisningshandlingarna tillgängliga ON-LINE med Patent- och registreringsverket bör i vart fall en lägre uttagsprocent för skattetillägget aktualiseras, jfr prop. 1991/92:43 s. 65 (normalt tillgängligt kontrollmaterial).
För de skattskyldiga kan det uppenbarligen leda till allvarliga och inte förutsedda konsekvenser om man inte till skattemyndigheten lämnar in vägledande uppgifter i årsredovisningshandlingar i de fall räkenskapsutdragen möjligen kan föranleda skattetillägg. I ett aktuellt fall hade ett aktiebolag yrkat avdrag för gjord nedskrivning av värdet av andelar i ett kommanditbolag där avdraget ifrågasattes på den grunden att den aktuella förlusten inte var definitiv. Skattemyndigheten hävdade oriktig uppgift men vitsordade samtidigt att ett öppet yrkande förelåg om en avstämning görs mot årsredovisningshandlingarna. Skattetillägg påfördes med 40 procent på grund av oriktig uppgift. Principiellt torde samma bedömning göras beträffande alla sifferuppgifter som lämnas genom elektronisk överföring av sifferuppgifter (jfr ”ELDA”) där textmassa inte går att föra över till skatteförvaltningen.
Någon eftergiftsgrund som ”passar in” på den aktuella situationen är svår att finna. Möjligen kan uppgiftens beskaffenhet motivera eftergift eller det kan någon gång anses uppenbart oskäligt att påföra skattetillägg. Den senare grunden har dock fått en mycket restriktiv tillämpning i rättspraxis se Rydberg i SN 1996 s. 725. Skattekontrollutredningen (Dir 1995:12) kanske kan ta upp frågan om öppna yrkanden skall ses som oriktig uppgift och medföra skattetillägg när standardiserade räkenskapsutdrag men inte årsredovisningshandlingar lämnats in till skattemyndigheten. Frågans ekonomiska betydelse för de skattskyldiga och administrativa konsekvenser för skattemyndigheter (om allt fler näringsidkare lämnar in sina årsredovisningshandlingar vid minsta tvekan i någon skattefråga) är enligt min mening av stort intresse. Skattetilläggen är aktuella även i andra sammanhang, jfr Riksskatteverkets begäran 1996-11-18 om lagändring beträffande skattetillägg vid periodiseringsfel samt Industriförbundets begäran 1996-12-20 om översyn och lagändring av skattetilläggsinstitutet i sin helhet.
Fråga
Varför gick det som det gick i målet beträffande Förvaltnings AB Triljonen? (Regeringsrättens dom den 20 december 1996, nr 2853-1996 och 3799-1996, ang skattemyndighetens rätt att i samma sak på ett i princip oförändrat underlag genom omprövningsbeslut till nackdel för bolaget ändra det grundläggande beslutet.)
Svar
Därför att Regeringsrätten konstaterat att gällande bestämmelser (jfr särskilt 4 kap. 7, 8 och 14 §§ taxeringslagen) inte innehåller någon föreskrift som begränsar möjligheterna till omprövning på det sätt som aktualiserats i målet och att någon regel av denna innebörd inte gällt tidigare. En sådan regel skulle enligt Regeringsrätten inte heller vara väl förenlig med syftet med omprövningsförfarandet enligt taxeringslagen och kan därför inte antas ha varit avsedd. Mot denna bakgrund fann Regeringsrätten att det inte funnits något hinder av processuell natur för skattemyndigheten att genom ett omprövningsbeslut ändra det tidigare fattade taxeringsbeslutet.
Börje Leidhammar är jur.dr. och verksam vid Ernst & Young i Stockholm.