1 Inledning
Genom tillkomsten av den nya taxeringslagen (1990:324), TL, har den skattskyldige getts möjlighet att begära omprövning eller överklaga ett beslut fattat av skattemyndigheten före utgången av det femte året efter taxeringsåret. I det fall han väljer att överklaga beslutet skall skattemyndigheten enligt 6 kap. 6 § första stycket TL snarast ompröva ett överklagat beslut. Därefter skall skattemyndigheten överlämna överklagandet till länsrätten. Att det i lagtexten anges att ett överklagande skall omprövas snarast har dock inte hindrat skattemyndigheten från att ompröva ett överklagande först efter mycket lång tid. Det är inte ovanligt med en handläggningstid på ett år eller mer. Fråga uppkommer härigenom vad som kan göras för att skattemyndigheten skall förkorta den alltför långa handläggningstiden?
2 Uttrycket ”snarast”
Språkligt kan ”snarast” jämställas med skyndsamt, hastigt alternativt nära förestående. Det är således fråga om något som skall ske inom så kort tid som möjligt. Av lagtexten framgår att ett obligatoriskt omprövningbeslut skall fattas snarast efter det att ett överklagande kommit in till skattemyndigheten, 6 kap. 6 § första stycket TL. Detta skall jämföras med den utredningsskyldighet som åligger skattemyndigheten. Enligt 3 kap. 1 § TL skall skattemyndigheten se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Detta får emellertid inte medföra att skattemyndigheten avvaktar med att ompröva det överklagade beslutet enbart för att utredning pågår från skattemyndighetens sida. Det bör i detta sammanhang observeras att till grund för det överklagade beslutet bör ligga en tillräcklig utredning som försvarar skattemyndighetens överklagade beslut. Av lagtextens ordval – tillräckligt utredda – måste anses framgå att den utredning som ligger till grund för det överklagade beslutet även många gånger kan läggas till grund för skattemyndighetens obligatoriska omprövningsbeslut utan att en ny utredning behöver göras. Det bör också nämnas att det inte föreligger något hinder mot att skattemyndighetens utredning fortsätter fastän taxeringsfrågan är anhängiggjord i länsrätten.
För den skattskyldige kan ett dröjsmål med att ompröva ett överklagande många gånger vara synnerligen kännbart. Han kanske vill höra ett vittne som stöder hans sak men detta kan inte göras förrän i länsrätten. Ett dröjsmål med att ompröva ett beslut kan i många fall leda till svåra ekonomiska konsekvenser för den skattskyldige. Genom att den skattskyldige inte får sitt ärende överlämnat till domstolen finns det stor risk för att den skattskyldige under en avsevärd tid kommer att gå miste om sin rätt att få sin sak prövad av domstol. Det kan framhållas att domstolens processledande funktion och ansvar för taxeringsfrågans handläggning inte inträder förrän överklagandet kommer in till länsrätten. Det upplevs inte sällan av den skattskyldige att den svarstid som skattemyndigheten bestämmer i olika situationer inte får frångås, men i de fall skattemyndigheten dröjer med att t.ex. fatta ett obligatoriskt omprövningsbeslut saknas sanktioner gentemot skattemyndigheten. JO har emellertid vid ett flertal tillfällen riktat allvarlig kritik mot skattemyndigheternas dröjsmål med att inte snarast fatta ett obligatoriskt omprövningsbeslut. I JO:s ämbetsberättelse 1993/94 s. 214 ff. har JO uttalat att det är felaktigt att skattemyndighetens hantering av ett överklagat taxeringsärende skall ta upp till ett år eller mer innan handlingarna överlämnas till länsrätten. Kopia av beslutet överlämnades till regeringen (Finansdepartementet) för kännedom eftersom JO fann skäl att överväga en översyn av reglerna om omprövning i nu berört hänseende. Med anledning av JO:s beslut tog Riksskatteverket (RSV) initiativet till en skrivelse till skattemyndigheterna, dnr 3802-94/900, där RSV erinrar om att de obligatoriska omprövningsbesluten måste prioriteras. I ett beslut av JO från den 17 september 1999, dnr 1131-1999, uttalar JO att snarast i lagtexten inte kan uppfattas på något annat sätt att överklaganden skall behandlas med förtur av skattemyndigheterna. I litteraturen anförs att ett överlämnande till länsrätten endast i undantagsfall bör kunna ske senare än någon eller några månader från det att överklagandet kom in (se Almgren – Leidhammar, Skatteförfarandet, del 1, 6:6:5 TL).
3 Vad beror skattemyndighetens dröjsmål på?
Varför tar det en sådan tid innan ett överklagat ärende omprövas av skattemyndigheten? Något entydigt svar kan inte lämnas men många gånger beror dröjsmålen på den stora arbetsbelastningen för de tjänstemän som skall handlägga omprövningen och på kontorens bristande resurser. Flertalet obligatoriska omprövningar fattas med skattenämnd. Detta leder naturligtvis till en fördröjning i jämförelse med att en tjänsteman fattar ett beslut. Det kan ta lång tid mellan skattenämndssammanträdena. Det kan i detta sammanhang ifrågasättas om skattenämnderna numera är nödvändiga i samma utsträckning som tidigare med tanke på Regeringsrättens avgöranden från den 8 oktober 1999, mål nr 363-1996 och 4499-1996, där frågan gällde om skattemyndighetens beslut skulle undanröjas eftersom besluten hade fattats av en tjänsteman och inte rätteligen av skattenämnden. Regeringsrätten fann inte skäl att undanröja skattemyndighetens beslut. (Domarna är kommenterade av f.d. regeringsrådet Göran Wahlgren i Skattenytt 2000 s. 34 ff.).
Ett skäl till fördröjningen är också den utredningsskyldighet som åligger skattemyndigheten enligt 3 kap. 1 § TL. I förarbetsuttalandena, prop. 1989/90:74 s. 319 anför departementschefen bl.a. att det bör åligga skattemyndigheten att göra den utredning som behövs. Denna utredningsskyldighet kan innebära att en omprövning kan dra ut på tiden men att det är att föredra framför en ordning där outredda och ej omprövade beslut överlämnas till domstolen. Detta uttalande kan jämföras med vad departementschefen anför på s. 284 att en utredning kan bli så tidsödande att tidsaspekten härigenom framstår som en nackdel från rättssäkerhetssynpunkt och att utredningsskyldigheten inte får drivas in absurdum.
4 Avslutande synpunkter
TL har nu varit ikraft i snart tio år och problemet med skattemyndighetens långa handläggningstid kvarstår oförändrat. Den kritik som JO vid ett flertal tillfällen uttalat i frågan har inte lett till att handläggningstiden för vissa drabbade skattskyldiga har begränsats till en eller högst två månader. Det åligger skattemyndigheterna att ansvara för att dröjsmål inte sker med att snarast ompröva det överklagade beslutet och att därefter överlämna överklagandet till länsrätten. Det är myndigheten som får bära ansvaret att så sker och inte de handläggande tjänstemännen. Jag ser problemet som en organisationsfråga och menar att problemet inte har tagits på allvar av skattemyndigheterna. Detta trots lagtextens utformning, litteraturuttalanden och JO:s många kritiska uttalanden i frågan. Det måste vara synnerligen angeläget från rättssäkerhetssynpunkt att ett överklagande utan tidsutdräkt omprövas och överlämnas till länsrätten. En lagändring bör enligt min mening ske och en maximigräns för handläggningstiden bör övervägas när det gäller de obligatoriska omprövningsbesluten. Initiativet till en framställning om en lagändring kan ske från flera håll men med hänsyn till JO:s många kritiska uttalanden skulle det framstå som naturligt om JO beslutar om en framställning om lagändring till riksdag eller regering.
Lars Tärnqvist
Lars Tärnqvist är verksam som skattejurist vid Ernst & Young.