Skattenytt nr 5 2002 s. 243

Rättsfall

Inkomstskatt

Pensionsutfästelse

Fråga om rätt tidpunkt för inkomstbeskattning av pensionsutfästelser till idrottsmän och om särskild löneskatt på sådana utfästelser. Förhandsbesked angående inkomstskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader.

En idrottsförening avsåg att för sina spelare utfästa en pension som skulle utgå under minst fem år och först när idrottsmännens karriär som aktiva elitspelare hade upphört. Utfästelserna skulle säkerställas med en pantsatt kapitalförsäkring ägd av idrottsföreningen eller med tryggande genom avsättning till en pensionsstiftelse.

I ansökan om förhandsbesked frågade idrottsföreningen och två av spelarna i föreningen bl.a. när den utfästa pensionen skulle beskattas och när särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP) skulle tas ut. En av delfrågorna var om det hade någon betydelse för beskattningen hur stor pensionsavsättningen var i absoluta tal eller i procent av inkomsterna.

Skatterättsnämnden (SRN) fann att pensionen skulle beskattas när den blev tillgänglig för lyftning, dvs. efterhand som pensionsbeloppen skulle utbetalas (frågorna 1 och 2 A–C). Beskattningstidpunkten påverkades inte av om idrottsföreningen gjorde avsättning med fast belopp eller enligt en procentsats av den rörliga ersättningen, oavsett hur stor avsättningen var i absoluta tal eller i procent av inkomsten. Vidare fann SRN att oavsett vilken redovisningsmetod idrottsföreningen skulle välja gällde att särskild löneskatt skulle utgå först vid utbetalning av direktpension eller när ersättning skulle utges för av annan övertagen pensionsutfästelse (frågorna 3, 4 och 5). SRN framhöll att nämnden vid besvarandet av frågorna utgått från att det varit fråga om avsättning till och utbetalning av pension och att nämnden inte tagit ställning till hur stora pensionsavsättningar som kan göras och heller inte till de framtida utbetalningarnas skattemässiga karaktär. Se närmare om SRNS:s förhandsbesked i SN 2001 s. 80 f.

RSV överklagade förhandsbeskedet så vitt det avsåg frågorna 1–4.

RR gjorde samma bedömning som SRN vad gällde frågorna 1 och 2 med delfrågorna A–C. När det gällde frågorna 3 och 4 anförde RR följande: ”Frågorna 3 och 4 avser att klarlägga vid vilken tidpunkt särskild löneskatt enligt SLPL kommer att tas ut om idrottsföreningen säkerställer utfäst pension genom inköp av en kapitalförsäkring som pantförskrivs till pensionstagaren. I 2 § SLPL anges vilka poster som skall ingå vid beräkningen av beskattningsunderlaget. I underlaget inräknas arbetsgivarens kostnader för tryggande av pensionsutfästelser samt utbetalda pensioner om de inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring. Med tryggade pensionsutfästelser avses i detta sammanhang köp av pensionsförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse och kontoavsättning enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (se prop. 1990/91:166 s. 45 och 66). Ett säkerställande av utfäst pension genom en kapitalförsäkring är således inte något sådant tryggande som åsyftas i 2 § SLPL. Av det anförda följer att den av idrottsföreningen utfästa pensionen skall ingå i beskattningsunderlaget först när den betalas ut. Beskattningen påverkas inte av hur idrottsföreningen väljer att redovisa sina pensionskostnader.”

RR fastställde förhandsbeskedet i de delar det överklagats.

(RR:s dom den 30 november 2001, mål nr 563-2001)

Värdehöjande reparationer

Fråga om återföring av medgivna avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll vid försäljning av näringsfastighet. Inkomsttaxering 1992.

Vid det aktuella taxeringsåret reglerades frågan om återföring av värdehöjande reparationer i 22 § anv. p. 5 första stycket KL. Av den bestämmelsen framgår att vid avyttring av en näringsfastighet som inte utgör omsättningsfastighet skall som intäkt tas upp ett belopp motsvarande avdragsgilla utgifter för värdehöjande reparation och underhåll av byggnad på fastigheten under det aktuella beskattningsåret och medgivna avdrag avseende sådana utgifter under de fem närmast föregående beskattningsåren. I anvisningspunktens sjätte stycke anges att reparation och underhåll anses som värdehöjande i den mån den avyttrade egendomen på grund av åtgärderna befann sig i bättre skick vid avyttringen än vid ingången av det femte året före beskattningsåret eller vid förvärvet om detta skedde tidigare. Bestämmelserna om återläggning av värdehöjande reparationer och underhåll finns numera i 26 kap. 2 § IL.

A ägde och förvaltade tillsammans med sin bror två näringsfastigheter. De överlät fastigheterna till ett av dem anskaffat aktiebolag för ersättningar motsvarande omkostnadsbeloppen. Skattemyndigheten återförde medgivna avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll för taxeringsåren 1987–1992 som inkomst av näringsverksamhet. A överklagade till LR som inte ändrade skattemyndighetens beslut. A överklagade till KR, som delvis biföll överklagandet. Bland annat ansåg KR att periodiskt underhåll som utförts enligt schema för att bibehålla fastighetens ursprungliga skick inte skulle återläggas. Det var fråga om nödvändiga reparationer som utförts på grund av slitage orsakat av t.ex. åldrande och röta. Någon förbättring av byggnaden var det i sådant fall inte fråga om.

Både RSV och A överklagade KR:s dom till RR. RR anförde bl.a. följande: ”Åtgärd skall såsom framgår av anvisningspunktens sjätte stycke anses som värdehöjande i den mån den avyttrade fastigheten på grund av åtgärden befann sig i bättre skick vid avyttringen än vid ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller vid förvärvet om detta skedde senare. Bedömningen skall således göras med avseende på fastighetens skick vid ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret respektive vid avyttringen. Endast om, såsom är fallet med fastigheten X, denna förvärvats senare än vid ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret skall fastighetens skick vid förvärvet jämföras med dess skick vid avyttringen.

I målet finns ingen utredning som visar hur de vidtagna åtgärderna påverkat fastigheternas skick. En skönsmässig uppskattning härav måste därför göras. Vid denna bedömning måste givetvis beaktas vad slags åtgärd som det är fråga om. Vissa åtgärder är sådana som i normalfallet utförs med relativt långa tidsintervall. Har en sådan åtgärd vidtagits under de aktuella åren får det, om inte omständigheterna föranleder annat, antas att åtgärden i stor utsträckning varit värdehöjande. Andra åtgärder är sådana som normalt utförs med kortare intervall. En sådan åtgärd får anses värdehöjande i mindre utsträckning.”

Mot denna bakgrund gjorde RR bedömningen att kostnaden för åtgärder avseende periodiskt underhåll enligt plan till övervägande del avsåg åtgärder som fick anses som värdehöjande. Även övriga kostnader som var föremål för bedömning i målet fick anses avse såväl värdehöjande som icke värdehöjande åtgärder. I avsaknad av närmare utredning om kostnaderna för de värdehöjande åtgärderna uppskattade RR kostnaderna till skäligt belopp. RR:s bedömning innebar att RSV:s överklagande delvis vann bifall.

(RR:s dom den 22 februari 2002, mål nr 3839-1998)

Redaktör Christer Silfverberg