B Direktiv
B5 Övriga indirekta skatter
Tillfällig införsel
Enligt direktiv 83/182/EEG om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat skall medlemsstaterna, på de villkor som fastställs i direktivet, undanta tillfällig införsel från en annan medlemsstat av motordrivna fordon från bland annat omsättningsskatt, punktskatter och övriga konsumtionsskatter som till exempel mervärdesskatt.
I C-262/99 gällde frågan om Grekland hade rätt att ta ut höga böter vid olovlig införsel av motorfordon.
Fallet gällde en grekisk, tillika italiensk medborgare L, som förde in tre bilar från Italien till Grekland avsedda att tillfälligt användas i Grekland. Fallet komplicerades att L drev verksamhet både i Italien och i Grekland. Först avgjorde domstolen att L:s hemvist enligt detta direktiv i skulle bestämmas på grundval av en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter, och utgöras av den plats där hans huvudsakliga intressecentrum är beläget och att, om det inte heller efter en sådan helhetsbedömning är möjligt att bestämma var det normala hemvistet är beläget, den personliga anknytningen skulle ges företräde.
Därefter fann domstolen att lagstiftningen rörande de böter som var aktuella och där dessa skulle överstiga fordonens marknadsvärde endast kunde anses vara förenliga med proportionalitetsprincipen i den mån den, med hänsyn till överträdelsernas allvar, är nödvändig för att beivra och förebygga sådana överträdelser. Detsamma gällde den tilläggsavgift på upp till 1000 procent av böterna som kunde utgå. Det ålåg nationell domstol att i första hand göra denna bedömning.
Slutligen fann domstolen att direktivet och de andra gemenskapsrättsliga reglerna inte hindrar att rättsvillfarelse inte godtas som grund för frihet från påföljd vid lagföring för överträdelse av reglerna för tillfällig införsel av vissa transportmedel. En eventuell god tro hos den som begått överträdelsen skall dock beaktas vid påföljdsbestämningen om det har varit svårt att avgöra vilka regler som skall tillämpas.
Cirkulationsdirektivet
I mål C-325/99 tillämpades cirkulationsdirektivet, 92/12/EEG. Frågan gällde en holländare hos vilken hade anträffats en stor mängd ren alkohol samt också en viss mängd genever. I rättslig mening gällde frågan om redan detta innehav skulle anses innebära att alkoholen hade frisläppts för konsumtion vilket i sin tur skulle medföra att skattskyldighet skulle anses ha inträtt.
Viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att cirkulationsdirektivet i huvudsak föreskriver skattefrihet för alla förflyttningar av punktskattepliktiga varor fram till den tidpunkt då de frisläpps för konsumtion. Frågan i detta fall var om blotta innehavet hos holländaren skulle anses innebära att alkoholen frisläppts för konsumtion.
Kan blotta innehavet av en punktskattebelagd vara, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet, anses utgöra frisläppande för konsumtion, i den mening som avses i artikel 6.1 i direktivet, om skatt inte har erlagts för varan enligt gällande gemenskapsrättsliga och nationella bestämmelser?
I detta fall fanns inte några tullhandlingar för någon av de punktskattebelagda varor som holländaren innehade. Han hade heller inte något tillstånd att använda lagerhallen som skatteupplag.
Föga förvånande fann domstolen att om punktskatt inte har erlagts för varan enligt gällande gemenskapsrättsliga och nationella bestämmelser skall den anses ha frisläppts för konsumtion. I praktiken betyder detta dessutom, även om det inte framgår av direktivet, att innehavaren bedömdes som skattskyldig.
Gunnar Rabe