1 Tidpunkt för redovisningsskyldighet för arbetsgivaravgifter
RÅ 2002 ref. 96. Skattemyndigheten (SKM) justerade i samband med revision X AB:s underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter avseende uppbördsåret 1995 på så sätt att underlaget höjdes för februari och juli och sänktes i motsvarande mån för april och augusti. Samtidigt justerades redovisningen av avdragen preliminär skatt på samma sätt. Avgiftsstillägg påfördes med 10 procent enligt 38 § den numera upphävda lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Dröjsmålsavgift påfördes med 6 respektive 4 procent enligt 58 § 1 mom. den numera upphävda uppbördslagen (1953:272, UBL). Enligt SKM hade bolaget förskjutit inbetalningen av arbetsgivaravgifter och avdragen preliminär skatt och betalat in för litet i februari och juli och för mycket i april och augusti. Bolaget hade lämnat oriktig uppgift för februari och juli. SKM gjorde även en liknande justering för uppbördsåret 1996.???
Bolaget anförde följande. Något periodiseringsfel förelåg inte. Bolaget utbetalade 14-dagarslön till sina anställda. Utbetalningsdag var alltid en torsdag oavsett datum. För att lönen skulle vara tillgänglig på den anställdes bankkonto på utbetalningsdagen, måste banken ha tillgång till löneutbetalningslistan två dagar i förväg. Ifrågavarande differenser uppkom när utbetalningsdagen låg i början av en månad och utbetalningslistan lämnats till banken omedelbart före månadsskiftet. Bankens överföring av lönen till de anställdas konton skedde först på utbetalningsdagen. Till dess hade bolaget möjlighet att stoppa utbetalningen. Enligt bolagets mening uppkom bolagets skuld till staten avseende arbetsgivaravgifterna och avdragen preliminär skatt först när lönen var tillgänglig för lyftning för de anställda. Avgiftstillägg och dröjsmålsavgift skulle alltså inte påföras.
SKM vidhöll sitt beslut och anförde att redovisningstidpunkten för arbetsgivaravgifterna skall styras av den tidpunkt när skatteavdrag gjorts på lönen och inte när lönen var disponibel för de anställda. I ifrågavarande fall hade skatteavdrag gjorts i slutet av en månad och utbetalning av lönen i början av nästa månad.
Bolaget överklagade till Länsrätten som inte ändrade SKM:s beslut.
Bolaget fullföljde sin talan till Kammarrätten. KR konstaterade att av förarbetena till nu berörda regler (prop. 1983/84:167 s. 57) framgår bl.a. att tanken varit att reglerna om uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter skulle samordnas så långt det är möjligt. Vidare framhålls att underlaget för arbetsgivaravgifter skall redovisas enligt kontantprincipen. Detta innebär att en lön skall redovisas för den månad den blivit tillgänglig för lyftning för mottagaren, d.v.s. har kunnat disponeras av denne. KR fann att bolaget gjort skatteavdrag den 31 januari respektive den 30 juni 1995 men att lönen utbetalats först den 2 februari respektive den 4 juli. Med hänsyn till lagtextens utformning ansåg KR att avgifterna skulle ha redovisats i mars respektive augusti. Bolagets redovisning i augusti hade skett i rätt tid medan redovisningen i april gjorts en månad för sent. Bolaget hade alltså lämnat sådan oriktig uppgift som är förutsättningen för avgiftstillägg. Beträffande dröjsmålsavgiften fann KR att den avdragna skatten borde ha inbetalats i februari respektive juli. Betalning hade således skett för sent och dröjsmålsavgift skulle påföras. KR ändrade LR:s dom på så sätt att avgiftstillägget upphävdes avseende augustiinbetalningen. I övrigt avslogs överklagandet.
Bolaget överklagade till Regeringsrätten och yrkade att RR skulle upphäva besluten om avgiftstillägg och dröjsmålsavgift. Prövningstillstånd meddelades. Riksskatteverket (RSV) medgav bifall till överklagandet vad beträffade avgiftstillägget men bestred i övrigt. RSV vitsordade ”att det knappast kan ha varit lagstiftarens mening att preliminär skatt och arbetsgivaravgifter avseende en och samma löneutbetalning skall ha olika förfallodagar” samt att ”de skilda förfallodagarna vid den praktiska tillämpningen vållar problem... Denna bristande korrespondens mellan förfallodagarna... fritar emellertid inte skattemyndigheten från skyldighet att tillämpa bestämmelserna om dröjsmålsavgift...”.
RR gjorde följande bedömning.
Avgiftstillägget:
Beträffande den lön som utbetalades den 2 februari 1995 hade KR avslagit överklagandet om avgiftstillägg med motiveringen att redovisningen skulle ha skett i mars månads uppbördsdeklaration och inte som skett, i deklarationen för april. RR fann att enligt 4 § USAL jämförd med 54 § UBL skulle lönerna rätteligen ha redovisats i mars. Bolaget hade alltså inte lämnat oriktig uppgift i februari månads uppbördsdeklaration. Förutsättningar för att påföra avgiftstillägg saknades därför på den angivna grunden.
Dröjsmålsavgifter:
Bolaget hade i de egna räkenskaperna redovisat avdragen skatt på anställdas löner den 31 januari och den 30 juni 1995. Löneutbetalningarna hade gjorts den 2 februari respektive den 4 juli. Enligt UBL skulle innehållen skatt inbetalas senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad skatteavdraget gjorts. Frågan gällde om skatteavdrag skulle anses ha gjorts när arbetsgivaren bokfört löner och skatteavdrag eller när banken överfört lönerna till de anställdas konton.
RR hänvisade till förarbetena till UBL där det framhålls att det är viktigt att reglerna om uppbörd av källskatt och avgifter samordnas så långt som möjligt. Redovisningen av skatt och avgifter bör hållas samman. RR fann att lönen skall anses utbetalad när beloppet är tillgängligt för lyftning på den anställdes konto och att skatteavdrag skall anses ha gjorts först när lönen betalas ut. Innehållen skatt på löner som utbetalats i februari och juli skulle således inbetalas i mars respektive augusti. RR fann också att den skatt som redovisats i april 1995 hänförde sig till löner utbetalade i mars.
RR fann, med ändring av KR:s dom, att den innehållna skatten hade inbetalats i rätt tid och att varken avgiftstillägg eller dröjsmålsavgift skulle påföras.
RR gjorde även en likartad bedömning avseende utgiftsåret 1996.
2 Ersättning för hemresor jämställdes med lön
RÅ 2002 ref. 35. Skattemyndigheten (SKM) påförde för utgiftsåret 1992 byggbolaget X arbetsgivaravgifter på s.k. hemresebidrag till anställda som under en löpande tjänsteförrättning reste hem över helgerna. SKM ansåg att hemresorna inte var betingade av tjänsten utan att kostnaderna var att se som privata levnadskostnader. Hemresebidraget skulle därför jämställas med lön. SKM åberopade bl.a. en skrivelse från 1992 från Riksskatteverket till Byggförbundet, där RSV bl.a. skrev att ”hemresor över helger eller enstaka hemresor av privata skäl under arbetsveckan inte ses som tjänsteresor”. SKM påförde även avgiftstillägg.
Bolaget överklagade SKM:s beslut till LR och yrkade i första hand att beslutet skulle undanröjas. Bolaget anförde att hemresebidragen utbetalades till sådana anställda inom bygg- och anläggningsbranschen som enligt p. 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) har sitt tjänsteställe i bostaden. Hemresorna över helger skulle därför ses som tjänsteresor och hemresebidraget som en ej avgiftspliktig kostnadsersättning. Bolaget ansåg beträffande RSV:s skrivelse att RSV inte hade något stöd i lagen för ”att göra något slags egen tolkning”. I andra hand yrkade bolaget att i vart fall avgiftstillägget skulle undanröjas eftersom RSV:s skrivelse inte blev känd för bolaget förrän under 1993.
LR fann att kostnader för hemresor i princip är att se som privata levnadskostnader. Det faktum att ifrågavarande anställda hade tjänstestället i bostaden medförde inte att även hemresorna skulle ses som tjänsteresor. Den utbetalade ersättningen skulle alltså ingå i avgiftsunderlaget. LR fann heller inte skäl att efterge avgiftstillägget.
Bolaget överklagade till kammarrätten som inte ändrade länsrättens dom.
Bolaget överklagade vidare till Regeringsrätten som meddelade prövningstillstånd. RR fann i likhet med underinstanserna att aktuella resor var att se som hemresor och inte som resor i tjänsten. Överklagandet avslogs. RR gjorde även samma bedömning som underinstanserna vad beträffade avgiftstillägget.
Yvonne Svenström