Mål: Regeringsrättens dom den 14 april 2004, mål nr 6111-02 och 986-03
Författare: Ingrid Melbi
Optioner till anställda – tidpunkt för beskattning av förmån
Förmånsbeskattning av ”personaloptioner” inträder vid den tidpunkt förfoganderättsinskränkningar upphör.
Om en anställd på grund av sin tjänst får förvärva värdepapper på villkor som understiger marknadsvärdet skall förmånen beskattas som intäkt av tjänst det beskattningsår då förvärvet sker [10 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL]. Bestämmelsen infördes genom 1990 års lagstiftning (prop. 1989/90:50) och tillkom som en reaktion på RÅ 1986 ref. 36, det s.k. Skåne-Gripen målet. Syftet var att förmånsbeskattning skulle ske vid förvärvstidpunkten oberoende av om ett värdepapper omfattades av förfoganderättsinskränkningar.
Under 1998 infördes en särskild reglering för personaloptioner (prop. 1997/ 98:133). En personaloption föreligger definitionsmässigt om förvärvet inte avser värdepapper utan i stället en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor (10 kap. 11 § första stycket IL). Förmånen beskattas vid den tidpunkt rätten utnyttjas för förvärv av värdepapper – eller vid överlåtelse av rätten.
I praktiken är det många gånger svårt att avgöra om de anställda förvärvat ett värdepapper eller en personaloption. Avser förvärvet aktier eller något annat instrument som emitterats i enlighet med den svenska aktiebolagslagen bör det dock inte råda någon tvekan om att det är värdepapper. Det hindrar inte att förfoganderättsinskränkningar skulle kunna medföra att den anställde inte anses ha förvärvat värdepapperet förrän vid den senare tidpunkt (”kan-tidpunkten”) då den anställde fritt kan förfoga över värdepapperet.
En personaloption kännetecknas av att den är förenad med förfoganderättsinskränkningar, t.ex. ett överlåtelseförbud och att den kan utnyttjas först efter en viss kvalifikationstid. I många fall upphör en personaloption att gälla om anställningen upphör på grund av uppsägning eller avskedande.
Klassificeringen av en option avgör alltså om förmånsbeskattning ska ske vid förvärvet (värdepappersregeln) eller vid utnyttjande av rätten för förvärv av aktier etc. (personaloptionsregeln). Beskattning enligt värdepappersregeln kan medföra likviditetsproblem för den anställde om men har å andra sidan fördelen att en efterföljande värdestegring kommer att beskattas som kapitalinkomst vid en framtida försäljning av instrumentet. Enligt personaloptionsregeln beskattas en förmån först vid den tidpunkt då den anställde förvärvar det underliggande instrumentet och då har möjlighet att sälja instrumentet för att få medel att betala skatten. I många fall vill en arbetsgivare ge sina anställda en förmån i form av värdepapper just för att efterföljande värdestegring skall beskattas som kapitalinkomst. Samtidigt kan arbetsgivarbolaget vilja förena förvärvet med villkor om ex. fortsatt anställning. Om en sådan förfoganderättsinskränkning medför en senareläggning av förmånsbeskattningen finns inte längre skattefördelen för de anställda. Tidpunkten för beskattning av förmånen styr också arbetsgivarbolagets skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter.
Regeringsrätten har i två domar den 16 april 2004 tagit ställning till frågan om beskattningstidpunkt för optionsplaner.
I ett av målen hade den anställde tecknat ett räntefritt optionslån med vidhängande optionsrätter i ett finskt företag. Skuldebreven med vidhängande optionsbevis var enligt förutsättningarna utfärdade med stöd av finsk aktiebolagslag. Optionsrätterna berättigade till teckning av aktier i det finska företaget till en bestämd kurs. Teckning av aktier kunde göras under tre olika perioder under förutsättning bl.a. att den anställde vid teckningsperiodens början fortfarande var anställd i bolaget. Om anställningen upphörde hade bolaget rätt att utan ersättning återfå optionsbevisen.
Skatterättsnämndens majoritet ansåg att optionsbevisen inte var bärare av några självständiga rättigheter för den anställde utan i stället liknade en utfästelse om en förmån som var beroende av fortsatt anställning. Den anställde ansågs därför inte ha fått ett värdepapper utan en förmån som skulle beskattas enligt personaloptionsregeln i 10 kap. 11 § andra stycket IL när den anställde utövade rätten att förvärva aktier eller vid överlåtelse av optionsbevisen. Minoriteten i skatterättsnämnden ansåg att optionsbevisen i sig utgjorde sådana värdepapper som avses i 10 kap. 11 § första stycket IL. Med hänsyn till de inskränkningar som inledningsvis gällde för den anställde ansågs dock optionsbevisen förvärvade först när begränsningarna upphörde. Beskattning skulle alltså ske vid kan-tidpunkten.
Regeringsrätten intog en annan linje och konstaterade att ”med hänsyn till de villkor som gäller för optionsrätterna skall förvärvet av dessa inte anses avse värdepapper utan en rätt att i framtiden förvärva värdepapper”. Beskattning skulle ske enligt personaloptionsregeln när rätten utnyttjades för förvärv av värdepapper. Ett sådant utnyttjande ansågs ha ägt rum när den anställde vid aktieteckningsperiodens början blev innehavare av optionsrätter som hon kunde förfoga över.
Regeringsrättens avgörande överensstämmer materiellt med det slut minoriteten kom till i skatterättsnämnden, dvs. beskattningstidpunkten inträder vid kan-tidpunkten. Motiveringen är dock annorlunda. Minoriteten anser att beskattning ska ske enligt värdepappersregeln. Regeringsrättens slutsats att den anställde fått en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper, dvs. en personaloption, kan tolkas så att den anställde p.g.a. förfoganderättsinskränkningarna ännu inte förvärvat optionsrätterna. Skrivningen i domslutet – ”skall förvärvet av dessa (dvs. optionsrätterna) inte anses avse värdepapper” – får dock snarare tolkas så att den anställde visserligen fått något som i sig utgör värdepapper men som p.g.a. förfoganderättsinskränkningar ändå inte anses falla under värdepappersregeln och därför skall behandlas som personaloptioner. Beskattningstidpunkten inträder vid den tidpunkt personaloptionerna ”konverteras” till ett värdepapper. Optionsrätterna byter alltså karaktär och övergår till att utgöra värdepapper också i den anställdes hand – optionsrätterna ju i sig varit värdepapper alltsedan de utfärdades.
I en dom samma dag avgjorde regeringsrätten ett mål där en anställd fått vad som enligt förutsättningar i ansökan utgjorde personaloptioner. Optionerna gav rätt till förvärv av aktier i bolaget men kunde utnyttjas först efter en viss kvalifikationstid. Om anställningen upphörde innan denna kvalifikationstid förföll optionerna. Dessa kunde enligt villkoren i planen inte heller säljas, pantsättas eller på annat sätt förfogas över. Arbetsgivarbolaget övervägde nu att ta bort förfoganderättsinskränkningarna för de optioner där kvalifikationstiden löpt ut. Nämnden ansåg inte att detta skulle föranleda någon annan tidpunkt för beskattning av förmånen än den då den anställde utnyttjade rätten för aktieförvärv eller för överlåtelse. – En minoritet ansåg att de tilldelade optionerna i och med villkorsändringen bytte karaktär till självständiga värdepapper.
Regeringsrätten konstaterade att villkorsändringen innebar att det inte längre skulle finnas några inskränkningar i rätten att förfoga över optionerna. Därmed ansågs den anställde vid den tidpunkten ha gjort ett värdepappersförvärv och grund för beskattning av förmånen förelåg enligt värdepappersregeln i 10 kap. första stycket IL.
Regeringsrätten synes alltså ha slagit fast att ett ”instrument” kan genomgå ett karaktärsbyte. Om ett värdepapper förenas med vissa förfoganderättsinskränkningar kan den skattskyldige alltså komma i samma situation som i Skåne-Gripen målet, dvs. beskattning sker vid kan-tidpunkten.
En fråga av stor betydelse är om beskattningstidpunkten påverkas av en hembudsklausul. Ska en optionsrätt som i grunden utgör ett värdepapper men som omfattas av en hembudsklausul anses omfattas av sådana förfoganderättsinskränkningar att beskattning ska ske enligt personaloptionsregeln? Hembudspriset kan motsvara marknadspriset men kanske mer vanligt är att den ersättning som lämnas vid hembud motsvarar den premie den anställde erlagt vid förvärvet av optionsrätten, eventuellt med viss ränta. I ett förhandsbesked från 1998 ansåg nämnden att den anställde skulle förmånsbeskattas för en optionsrätt vid den tidpunkt förvärvet skett. Det förhållandet att det fanns en hembudsskyldighet med ett hembudspris motsvarande erlagd optionspremie plus ränta på beloppet föranledde inte någon annan bedömning. Förhandsbeskedet överklagades inte av dåvarande Riksskatteverket. Det har diskuterats om bedömningen skulle bli densamma om ansökan prövades idag. Regeringsrättens bedömning av optionsrätter med förfoganderättsinskränkningar förstärker denna tveksamhet.
En hembudsklausul med ett hembudspris motsvarande marknadsvärdet vid tidpunkten för hembudet kan rimligen inte innebära att den anställde inte anses ha förvärvat ett värdepapper. Ett hembudspris som exempelvis i det fall anställningen avslutas före en viss tidpunkt utgörs av ett pris som understiger marknadspris kan däremot i praktiken likställas med en förfoganderättsinskränkning. Den anställde kan inte sälja värdepapperet och tillgodogöra sig värdestegringen och hembudspriset kan därför sägas eliminera den fria dispositionsrätten. Frågan är alltså om det avgörande är att värdepapperet formellt är överlåtbart eller om det också i praktiken ska finns en möjlighet att överlåta värdepapperen och tillgodogöra sig värdestegringen. Min uppfattning är att det är mycket som talar för att den är den faktiska möjligheten att överlåta ett värdepapper och tillgodogöra sig en värdestegring som är avgörande. Regeringsrätten utgick i fallet med optionsrätterna från att det förelåg formella förfoganderättsinskränkningar. Huruvida det var möjligt att trots överlåtelseförbudet i praktiken överlåta optionsrätterna – som enligt sin allmänna karaktär bör vara möjliga att överlåta – diskuterades inte. Om det innebär att regeringsrätten anlägger ett formellt synsätt skulle alltså en hembudsklausul, oavsett hur hembudspriset är bestämt, inte ses som en förfoganderättsinskränkning som ska påverka bedömningen av beskattningstidpunkten. Svaret på frågan kommer nog först när en ny ansökan om förhandsbesked ges in.
Roger Persson Österman
Ingrid Melbi är skattejurist på Svenskt Näringsliv.