Redovisning och beskattning – om redovisningens betydelse för inkomstbeskattningen.
Studentlitteratur. Lund 2004.
Den tilltagande internationaliseringen på redovisningsområdet, manifesterad bl.a. i den EG-rättsliga IAS-förordningen (1606/2002), medför en snabb svensk reception av internationella redovisningsnormer. Det traditionella svenska sambandet mellan redovisning och beskattning blir härigenom utsatt för ett kraftigt förändringstryck. En fråga av stor strategisk betydelse är om den redovisningsrättsliga trenden mot en fokusering på verkliga värden, på bekostnad av transaktionsinriktade kriterier, ska få genomslag även inom företagsbeskattningen. Alternativet är en sådan frikoppling av skatterätten från redovisningsrätten, som utmärker flera andra länders rättssystem.
Mot denna bakgrund förefaller en bok i ämnet Redovisning och beskattning ligga helt rätt i tiden. Jan Kellgrens framställning är följdriktigt inte heller det enda verk som utkommit på senare tid, och som behandlar detta intressanta fält. Han har dock disponerat sin bok på ett ganska originellt sätt.
Boken synes rikta sig till alla intresserade, men ambitionen förefaller främst vara att den ska kunna fungera som lärobok. Uppläggningen är följande. Författaren inleder med att beskriva det han kallar ”företagsbeskattningens åtta grundfrågor”. Dessa är bl.a. vem som är rätt skattesubjekt, vilken skattesats som ska användas, den s.k. omfångsfrågan, periodisering m.m. Härefter följer ett kapitel som presenterar redovisningens ”normsättare”, begreppsapparat samt vissa centrala principiella problem på området. I det fjärde kapitlet återvänder författaren till de åtta grundfrågorna, och utreder hur, samt i vilken utsträckning, de påverkas av redovisningen. I det femte kapitlet behandlas det som brukar kallas det formella sambandet, dvs. skatterättens inflytande över redovisningen. De två avslutande kapitlen innehåller rättspolitiska synpunkter på området, samt ett antal praktiska exempel.
Jag tycker att Jan Kellgrens initiativ är uppfriskande. Han försöker förmedla en principiellt förankrad förståelse av ett svårt område, och prövar delvis nya grepp för att uppnå målet. Jag delar också hans bedömning att det finns ett behov hos universiteten av en koncentrerad framställning som behandlar förhållandet mellan redovisning och beskattning.
Denna anmälan ger mig dock tillfälle att komma med en del konstruktiv kritik. Som jag ser det, är de åtta grundfrågor som bokens uppläggning vilar på inte så originella som författarens terminologi antyder. Det är tvärtom så, att dessa frågeställningar i någon form präglar dispositionen i flertalet läroböcker i inkomstskatterätt. Det kan också ifrågasättas om de åtta frågorna verkligen utgör en ändamålsenlig bakgrund för presentationen av hur beskattningen påverkas av redovisningen. I det centrala fjärde kapitlet får läsaren i avsnitt efter avsnitt veta att den skatterättsliga frågeställning som behandlas, och som återfinns i avsnittets rubrik, inte på något väsentligt sätt påverkas av redovisningen. Härigenom uppkommer det problemet att boken i alltför stor utsträckning redogör för frågeställningar, där det saknas samband mellan redovisning och beskattning.
Med hänsyn till författarens läroboksambition vill jag inför kommande upplagor föreslå att framställningen görs mer praktiskt problemorienterad, genom att exempel och analyser hämtade ur rättspraxis löpande får illustrera resonemangen. Sådana exempel finns i boken, men som en funktion av den valda dispositionen presenteras de huvudsakligen i ett eget avslutande kapitel. Ett alternativ hade varit att med en konkretare rubriksättning och disposition systematiskt behandla viktiga frågor rörande inventarier, pågående arbeten, intäkter etc.
Inför kommande bearbetningar är det också viktigt att framställningens språkliga svagheter undanröjs, och att korrekturfelen rättas. Texten tyngs av många mycket långa meningar och bitvis av en mindre god svenska. Ämnets svårighetsgrad och författarens teoretiska ambitionsnivå kräver också förbättrad språklig precision. Som exempel kan nämnas att skattesubjekt i svensk skatterätt inte är skattepliktiga utan skattskyldiga (s. 27). Man bör också akta sig för att blanda samman termer och begrepp (s. 31 och 69).
Jag tror att Jan Kellgren med sitt dokumenterade och uppfriskande intresse för teoretiskt och vetenskapligt förankrad pedagogik har goda förutsättningar att kunna renodla och utveckla sin bok. Det finns därför anledning att hoppas, att kommande upplagor kommer att etablera framställningen som ett viktigt hjälpmedel på det föränderliga och synnerligen aktuella område, som är sambandet mellan redovisning och beskattning.
Robert Påhlsson, professor i handelsrätt med inriktning mot skatterätt vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet.
Anmälare: Robert Påhlsson
Anmälan av: Jan Kellgren