Skattenytt nr 4 2005 s. 178

Rättsfall

Författare: Eleonor Alhager

Något om den svenska uttagsbeskattningen på momsområdet efter EG-domstolens dom i Hotel Scandic Gåsabäck

Denna artikel innehåller några reflektioner kring uttagsbeskattningen på momsområdet efter EG-domstolens dom i mål C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck. Domen kom den 20 januari i år. I domen underkänns de svenska bestämmelserna i mervärdesskattelagen om att uttagsbeskattning skall ske vid underprisöverlåtelser. I denna artikel diskuteras domens räckvidd och dess betydelse för den svenska uttagsbeskattningen i momshänseende i stort.

1 Inledning

Den 20 januari 2005 kom EG-domstolens dom i mål C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck. Målet handlar om uttagsbeskattning i momshänseende beträffande personalmåltider som har tillhandahållits till underpris. Enligt min uppfattning har domen dock ett mycket vidare tillämpningsområde än så – jag menar att det finns skäl att ifrågasätta hela det svenska synsättet på uttagsbeskattning avseende moms.

I denna uppsats gör jag några till viss del rättsdogmatiska och till viss del rättspolitiska reflektioner över bestämmelserna om uttagsbeskattning i mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Uppsatsen är disponerad på följande sätt: Först återges domen i Hotel Scandic Gåsabäck (avsnitt 2). Därefter följer en analys av uttagsbeskattningsreglerna utifrån domen (avsnitt 3). Efter det följer några rättspolitiska synpunkter (avsnitt 4). Sist återfinns några avslutande kommentarer (avsnitt 5).

2 Domen i mål C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck

Domen i mål C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck är ett överklagat förhandsbesked i vilket Regeringsrätten valde att begära in ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Hotel Scandic Gåsabäck AB, nedan kallat Scandic, bedrev restaurangverksamget i Sverige. Scandics anställda fick köpa lunchmåltider, vilka serverades i en personalmatsal. Personalen betalade ett pris för måltiderna, vilket översteg de kostnader Scandic hade för måltiderna (självkostnaderna). I framtiden skulle det dock kunna inträffa att Scandics personal skulle betala ett lägre pris än självkostnadspriset.1

I ML är självkostnadspriset det värde som är avgörande för om uttagsbeskattning kan ske eller inte. ML är konstruerad på så sätt att om en vara eller tjänst tillhandahålls till ett värde understigande självkostnadspriset kan uttagsbeskattning ske upp till självkostnadspriset.2 Det sjätte mervärdesskattdirektivet,3 däremot, innehåller inte några bestämmelser om uttagsbeskattning vid tillhandahållande till underpris. Enligt det sjätte mervärdesskattedirektivet föreligger endast ett uttag vid överlåtelse utan ersättning.4 Traditionellt har den EG-rättsliga formuleringen hanterats i tolkningen och utformningen av ML på så sätt att underpristransaktioner har delats upp i en vederlagsfri del som uttagsbeskattas och en vederlagsdel för vilken ersättningen utgör beskattningsunderlag.5

De frågor som ställdes till EG-domstolen gick ut på att få fastställt om Scandic skulle kunna komma att uttagsbeskattas för skillnaden mellan det vederlag personalen betalade och självkostnadspriset. Frågorna gick ut på att EG-domstolen skulle avgöra huruvida bestämmelserna i ML, vilka föreskriver uttagsbeskattning vid underprisöverlåtelser, var förenliga med det sjätte mervärdesskattedirektivet.6

EG-domstolen konstaterade att beskattningsunderlaget för transaktioner som sker mot vederlag enligt artikel 11 A.1 a i sjätte mervärdesskattedirektivet utgörs av det faktiska vederlag som den skattskyldige har betalat.7 Det spelar därvidlag, enligt EG-domstolen, inte någon roll huruvida det erlagda vederlaget understiger eller överstiger självkostnadspriset.8 Tillämpat på det aktuella fallet innebar detta att uttagsbeskattning inte kunde bli aktuell på grund av att Scandics anställda faktiskt betalade för måltiderna.9

EG-domstolen gjorde också ett intressant principiellt uttalande om uttagsbeskattningens syfte. Detta beskrivs på följande sätt:

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck p. 23.

”Ändamålet med dessa bestämmelser är att säkerställa en jämlik behandling av, å ena sidan, den skattskyldige som tar ut en vara eller tillhandahåller en vara för sitt eget eller personalens privata bruk och, å andra sidan, den slutkonsument som förvärvar samma slags vara eller tjänst.”10

I målet lyfte den svenska regeringen frågan om hur transaktioner som skedde mot ett symboliskt vederlag skulle hanteras. Som jag förstår det ansåg den svenska regeringen att uttagsbeskattningsreglerna avseende underprisöverlåtelser i ML legitimerades av det faktum att resultatet blev märkligt om en person som tillhandahöll en vara eller tjänst vederlagsfritt skulle beskattas utifrån självkostnadspriset, medan en person som tillhandahöll en vara eller tjänst för vederlaget en krona skulle beskattas utifrån den faktiska ersättningen. Om exempelvis självkostnadspriset för en vara skulle vara 3 000 kr skulle den person som tillhandahöll varan vederlagsfritt beskattas med 25 procent × 3 000 kr, dvs. 750 kr. Den person som tillhandahöll varan mot ett vederlag på en krona skulle däremot beskattas med 25 procent × 1 kr, dvs. 25 öre. EG-domstolen uttalade:

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck p. 26.

”Det skall i detta avseende konstateras att beslutet om hänskjutande inte innehåller någon antydan om att det belopp som Scandics personal i framtiden skall betala till bolaget för måltiderna i personalrestaurangen kommer att bli symboliskt. Den risk som den svenska regeringen har framhävt kan under alla förhållanden endast föranleda en begäran enligt artikel 27 i detta direktiv om tillstånd för den berörda medlemsstaten att införa avvikande åtgärder i syfte att hindra vissa typer av skatteflykt eller skatteundandragande.”11

Slutligen bemötte EG-domstolen den svenska regeringens argument kring artikel 11 A.1 a i sjätte mervärdesskattedirektivet, vilken stadgar att subventioner som är direkt kopplade till priset på en vara eller tjänst skall ingå i beskattningsunderlaget. Den svenska regeringen för i målet ett slags neutralitetsresonemang. Om ett företag väljer att subventionera sina anställdas luncher genom att betala en del av priset för måltiden till en extern restaurang, skall subventionen anses som en del av vederlaget och sålunda mervärdesbeskattas.12 Enligt den svenska regeringen borde ett företag som subventionerar de anställdas måltider i en egen restaurang behandlas på samma sätt.13 EG-domstolen bemötte detta argument med att det tydligt framgår av artikel 11 A.1 a i sjätte mervärdesskattedirektivet att vederlaget utges av kunden eller en tredje part, men däremot aldrig av leverantören eller tillhandahållaren själv.14 EG-domstolens domslut löd enligt följande:

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck (domslutet).

”Artiklarna 1, 5.6 och 6.2 b i rådets sjätte direktiv [...] skall tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett tillhandahållande av en vara eller en tjänst mot ett faktiskt vederlag utgör uttag för privat ändamål av denna vara eller tjänst även när detta vederlag understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten.”15

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck pp. 12–13.

2 kap. 2 och 5 §§ och 7 kap. 2–3 §§ ML.

77/388/EEG.

Artikel 5.6 och 6.2 i sjätte mervärdesskattedirektivet.

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck pp 3–11.

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck p. 18.

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck p. 21.

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck p. 22.

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck p. 24.

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck p. 27.

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck p. 27.

C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck p. 29.

3 Uttagsbeskattning i ljuset av Hotel Scandic Gåsabäck

3.1 Allmänt

Mervärdesskatterättslig uttagsbeskattning fungerar på så sätt att beskattning sker upp till ett visst enligt objektiva kriterier bestämt värde. Uttagsbeskattningen syfte är, som ovan nämnts i redogörelsen för Hotel Scandic Gåsabäck, att säkerställa en jämlik behandling av, å ena sidan, den skattskyldige som tar ut en vara eller tillhandahåller en vara för sitt eget eller personalens privata bruk och, å andra sidan, den slutkonsument som förvärvar samma slags vara eller tjänst. Det handlar således om att företagare inte skall kunna köpa in varor och tjänster på företagets bekostnad och dra av den ingående momsen för att sedan konsumera varorna och tjänsterna själv. Om uttagsbeskattning inte sker i en sådan situation skulle företagare kunna konsumera varor och tjänster utan moms, vilket inte skulle vara fallet för övriga konsumenter. Man kan tala om att konsumtionsneutraliteten skall upprätthållas.

Om uttagsbeskattning sker inom företagssektorn vid transaktioner mellan personer som är skattskyldiga för mervärdesskatt upprätthålls inte någon neutralitet. Tvärtom blir mervärdesskatten neutralitetsstörande på så sätt att momsen blir en kostnad för den som uttagsbeskattas. Detta beror på att ingen, vare sig den som tillhandahåller varan eller tjänsten eller förvärvaren av densamma, enligt de allmänna reglerna kan dra av uttagsmomsen.16

Jämför i detta sammanhang de speciella reglerna om uttagsbeskattning inom byggsektorn, då uttagsmomsen i vissa fall kan vara avdragsgill (se 2 kap. 7 § och 8 kap. 4 § första stycket 6 punkten ML).

3.2 Endast personalmåltider eller generell räckvidd?

I domen i mål C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck har EG-domstolen uttalat sig generellt beträffande tillämpningen av artikel 5.6 och 6.2 b i sjätte mervärdesskattedirektivet. Om det har utgått ett vederlag skall någon uttagsbeskattning inte ske. Ibland kan man i domar från EG-domstolen se uttalanden som exempelvis ”mot bakgrund av dessa särskilda förhållanden samt...”. Några liknande uttalanden återfinns inte i Hotel Scandic Gåsabäck. Hela resonemanget i domen är uppbyggt på uttagsbeskattningens generella funktion och de EG-rättsliga bestämmelsernas formulering. Med risk för att slå in en öppen dörr får således konstateras att EG-domstolens underkännande av de svenska reglerna inte inskränker sig till ett företags tillhandahållande av personalmåltider till ett pris understigande självkostnadspriset utan att det har en generell räckvidd.

Trots att räckvidden av domen i Hotel Scandic Gåsabäck är generell bör det understrykas att inte hela det svenska uttagsbeskattningsinstitutet har underkänts. Domen avser endast uttagsbeskattning när förvärvaren betalar ett vederlag. Domen hindrar således inte att vederlagsfria tillhandahållanden uttagsbeskattas.

3.3 Överlåtelser till symboliskt vederlag

En intressant fråga som den svenska regeringen väcker i Hotel Scandic Gåsabäck är den egendomliga situation som kan uppstå vid valet mellan att tillhandahålla en vara eller tjänst utan ersättning och att låta förvärvaren betala ett symboliskt vederlag, exempelvis en krona. Konsekvensen av att uttagsbeskattning inte får ske vid underprisöverlåtelser är, som ovan antytts, att uttagsbeskattning sker upp till självkostnadspriset om transaktionen sker utan ersättning, medan det symboliska vederlaget utgör beskattningsunderlag om ersättning utgår.

EG-domstolen ger klart besked beträffande symboliska vederlag: Den enda möjligheten att uttagsbeskatta vid symboliska vederlag i syfte att undanröja missbruk är att begära undantag från sjätte mervärdesskattedirektivet i enlighet med artikel 27 i samma direktiv. Enligt artikel 27.1 får rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från sjätte mervärdesskattedirektivet för att förenkla skatteuttaget eller för att hindra vissa typer av skatteflykt eller skatteundandragande. Kommissionen skall enligt artikel 27.3 underrätta övriga medlemsstater om de föreslagna åtgärderna inom en månad efter den har utarbetat ett förslag.

En tänkbar situation som skulle kunna uppstå till följd av EG-domstolens dom i C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck är att mindre företag börjar tillhandahålla sina ägare tillgångar för ett vederlag av en krona. Under förutsättning att ägarna också är aktiva i företaget skall någon inkomstskatterättslig uttagsbeskattning inte ske. Däremot skall ägarna förmånsbeskattas. Mervärdesskatterättsligt skall någon uttagsbeskattning inte ske på grund av att förvärvaren betalar ett vederlag.

Alternativet till uttagsbeskattning är vägrat avdrag för ingående moms för förvärv som uteslutande är avsedda för användning utanför företaget.17 Exempel på vägrat avdrag vid detta slags förvärv återfinns exempelvis i rättsfallen RÅ 1999 ref. 37 och RÅ 2004 ref. 112. I detta sammanhang kan dock konstateras att vid minsta användning i företaget har företaget rätt till avdrag för ingående moms, även om en stor del av användningen sker utanför företaget. Detta framgår av domen C- 97/90 Lennartz, i vilken EG-domstolen uttalar:

C-97/90 Lennartz p. 29.

”Slutsatsen blir därför att medlemsstaterna saknar befogenhet att begränsa avdragsrätten, även när användningen av varorna i en ekonomisk verksamhet är starkt begränsad, utom när de kan stödja sig på något av de undantag som fastställs i sjätte direktivet.”18

Om exempelvis en tillgång används såväl inom ramen för företagets verksamhet som av en anställd för privat bruk föreligger således rätt till avdrag för ingående moms. Om den anställde betalar ett vederlag för användningen kan uttagsbeskattning inte ske i linje med Hotel Scandic Gåsabäck. Vägrat avdrag är således endast ett alternativ till uttagsbeskattning om tillgångarna uteslutande används utanför företagets verksamhet.

Se prop. 1994/95:57 s. 106 och C-97/90 Hansgeorg Lennartz mot Finanzamt München III, REG 1991 s. I-3795 p. 9.

3.4 Särskilt om uttag inom företagssektorn

Traditionellt har i Sverige uttagsbeskattning ansetts kunna ske vid underprisöverlåtelser inom företagssektorn, även i de fall både överlåtare och förvärvare är skattskyldiga för mervärdesskatt. Det står efter domen i C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck klart att detta inte längre är möjligt. Detta underlättar situationen för företag vid omstruktureringar, eftersom risken för icke avdragsgill uttagsmoms försvinner under förutsättning att ett vederlag utgår. Risken kommer i stället att förskjutas till frågan om beskattning skall ske, eller om transaktionen inte skall beskattas på grund av att det är fråga om överlåtelse av en del av en verksamhet, med stöd av 3 kap. 25 § ML.19 Denna risk brukar i praktiken kunna avhjälpas med en momsklausul.

Vid transaktioner mellan skattskyldiga subjekt väger neutralitetsprincipen mycket tungt i EG-domstolens praxis.20 Denna princip har många olika innebörder, men i EG-domstolens praxis har den en särskild och förhållandevis precis innebörd: En person som är skattskyldig för moms skall inte bära momsen som en kostnad utan all ingående moms skall lyftas av, i den mån de ingående transaktionerna kan hänföras till den skattskyldiges utgående skattepliktiga transaktioner. Detta samband behöver inte vara direkt och omedelbart till vissa utgående transaktioner utan de ingående transaktionerna kan också hänföra sig till samtliga utgående transaktioner på så sätt att de utgör allmänna omkostnader i verksamheten.21

Uttagsbeskattning mellan skattskyldiga företag bryter emot neutralitetsprincipen. Uttagsmomsen blir nämligen, som ovan nämnts, en kostnad som inte utgör avdragsgill ingående moms för någon. Enligt min uppfattning framstår det därför som tveksamt om kommissionen skulle föreslå och rådet skulle anta föreskrifter som avvek från det sjätte mervärdesskattedirektivet med stöd av artikel 27 i detsamma, som skulle möjliggöra för Sverige att uttagsbeskatta underprisöverlåtelser mellan två skattskyldiga aktörer. Enligt min mening skulle detta inte heller vara lämpligt eftersom en sådan åtgärd skulle vara i strid med en av mervärdesskatterättens mest grundläggande principer. Det skall dock understrykas att neutralitetsprincipen i sig inte tycks ha en överordnad ställning i förhållande till direktivets ordalydelse, varför det skulle vara juridiskt möjligt att införa direktivbestämmelser som var i strid med denna princip.22 Nästa steg skulle då vara att visa att en generell uttagsbeskattning av underprisöverlåtelser skulle syfta till att hindra skatteflykt eller skatteundandragande.23

Se artikel 5.8 och 6.5 i sjätte mervärdesskattedirektivet.

Se exempelvis C-137/02 Finanzamt Offenbach am Main-Land mot Faxworld Vorgründungsgesellschaft Peter Hünninghausen und Wolfgang Klein GbR och von Bahr, Stig, Avdragsrätt enligt sjätte direktivet, Vänbok till Per Anclow, Uppsala 2004 s. 27–39.

C-98/98 Commissioners of Costums & Excise mot Midland Bank plc REG 2000 s. I-4177 p. 31.

Se Stensgaard, Henrik, Fradragsret for merværdiafgift, Köpenhamn 2004 s. 482 med hänvisningar.

Artikel 27.1 i sjätte mervärdesskattedirektivet.

4 Rättspolitiska synpunkter på mervärdesskatterättslig uttagsbeskattning

Domen i C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck ställer de svenska uttagsbeskattningsreglerna i momshänseende i ett nytt ljus. Ovan har konstaterats att det enligt gällande rätt inte kan anses förenligt med EG-rätten att uttagsbeskatta vid transaktioner som utförs mot vederlag, även om detta vederlag är symboliskt. En sådan beskattning, vilken enligt min mening inte skulle vara lämplig att införa mellan skattskyldiga personer, får i så fall ske med stöd av ett undantag från sjätte mervärdesskattedirektivets tillämpningsområde enligt artikel 27 i samma direktiv.

Personligen hade jag före domen svårt att tro att EG-domstolen skulle underkänna de svenska bestämmelserna om uttagsbeskattning vid underprisöverlåtelser, eftersom jag ansåg att de ledde till ett ändamålsenligt resultat, åtminstone vid uttag ut ur företagssektorn. Detta berodde främst på att jag hade anammat ett traditionellt svenskt synsätt på uttagsbeskattning, som grundas i den inkomstskatterättsliga uttagsbeskattningen. Jag ansåg att den största nyheten på uttagsbeskattningsområdet i och med EU-inträdet var att uttagsbeskattning inte kunde ske till marknadsvärdet utan skulle ske till självkostnadspris.24

Enligt min uppfattning väcker domen i C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck frågan om det kan finnas skäl att ifrågasätta hela det svenska regelverket för uttagsbeskattning i momshänseende och läsa de EG-rättsliga bestämmelserna utifrån det egentligen självklara perspektivet att EG-rätten inte har något att göra med hur uttagsbeskattning traditionellt har skett i Sverige. Enligt artikel 5.6 i sjätte mervärdesskattedirektivet skall uttag som en skattskyldig person gör av varor i rörelsen för eget eller personalens privata bruk, eller överlåtelse därav utan ersättning, eller mer generellt sådana uttag för andra ändamål än rörelsen, då mervärdesskatten på varorna i fråga eller dessas beståndsdelar varit helt eller delvis avdragsgill, behandlas som levereras mot vederlag. Uttag som gjorts för att ge bort varuprov eller skänka bort gåvor av ringa värde inom ramen för den skattskyldiga personens rörelse skall emellertid inte uttagsbeskattas.25 Enligt artikel 6.2 b i sjätte mervärdesskattedirektivet, som avser tjänster, skall uttagsbeskattning ske vid tillhandahållande av tjänster utan vederlag av den skattskyldiga personen för hans eget privata bruk eller för personalens eller, mer generellt, för andra ändamål än för hans rörelse.

Innebär artikel 5.6 och 6.2 b i sjätte mervärdesskattedirektivet nödvändigtvis att uttagsbeskattning verkligen skall ske vid tillhandahållanden inom företagssektorn mellan skattskyldiga parter? Ovan har framhållits att en sådan beskattning skulle vara neutralitetsstörande. EG-domstolen anger att syftet med nämnda bestämmelser är att jämställa den skattskyldiges uttag för sitt eget eller personalens privata bruk med slutkonsumenten. Det finns inte något motsvarande skäl att jämställa ett företag som är skattskyldigt för mervärdesskatt och som har full avdragsrätt för ingående moms med slutkonsumenten. Tvärtom blir vederlagsfria tillhandahållanden mer ofördelaktigt behandlade än tillhandahållanden mot vederlag mellan skattskyldiga företag om uttagsbeskattning sker i sådana fall.

Även EG-domstolens dom i C-497/01 Zita Modes talar för att uttagsbeskattning inte är tänkt att ske inom den mervärdesskatteskyldiga sfären. I domen uttalas:

”38. Domstolen erinrar vidare om att avdragssystemet har till syfte att säkerställa att den mervärdesskatt som näringsidkaren skall betala eller har betalat inom ramen för all sin ekonomiska verksamhet inte till någon del belastar honom själv. Det gemensamma systemet för mervärdesskatt garanterar följaktligen en fullständig neutralitet beträffande skattebördan för all ekonomisk verksamhet, oavsett vilka de syften och resultat är som eftersträvas med denna verksamhet, på villkor att nämnda verksamhet i princip är mervärdesskattepliktig i sig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1985 i mål 268/83, Rompelman, REG 1985, s. 655, punkt 19, svensk specialutgåva, volym 8, s. 83, av den 15 januari 1998 i mål C-37/95, Ghent Coal Terminal, REG 1998, s. I-1, punkt 15, av den 21 mars 2000 i de förenade målen C-110/98-C-147/98, Gabalfrisa m.fl., REG 2000, s. I-1577, punkt 44, samt domarna i de ovannämnda målen Midland Bank, punkt 19, och Abbey National, punkt 24).

C-497/01 Zita Modes Zàrl mot Administration de l’enregistrement et des domaines REG 2003 s. I-0000 pp. 38–39.

39. Mot bakgrund av det sammanhang i vilket artikel 5.8 i sjätte direktivet ingår och syftet med den, såsom det beskrivs i punkterna 36–38 i förevarande dom, framgår det att denna bestämmelse syftar till att göra det möjligt för medlemsstaterna att underlätta överlåtelser av företag eller delar av företag genom att förenkla överlåtelserna och undvika att belasta mottagarens likviditet med en oproportionellt stor skattebörda som mottagaren under alla omständigheter skulle ha fått tillbaka senare genom avdrag för den ingående mervärdesskatten.”26

Domen handlar om tolkningen av artikel 5.8 och 6.5 i sjätte mervärdesskattedirektivet som avser överföringar av ett företags samtliga tillgångar eller del därav, eller närmare bestämt företagsöverlåtelser. Bestämmelserna anses vara implementerade i 3 kap. 25 § ML. EG-domstolen framhåller i punkt 39 (ovan) att syftet med att inte mervärdesbeskatta företagsöverlåtelser bl.a. är att undvika att belasta mottagarens likviditet med en oproportionellt stor skattebörda som mottagaren under alla omständigheter skulle ha fått tillbaka senare genom avdrag den ingående mervärdesskatten. Om det skulle ha förhållit sig på det sättet att vederlagsfria överföringar inom företagssektorn skulle uttagsbeskattas borde, enligt min uppfattning, EG-domstolen ha framhållit undanröjande av risk för uttagsbeskattning som ett viktigare syfte för artikel 5.8 och 6.5 än undvikande av likviditetspåfrestningar.

Med detta vill jag inte ha sagt att det nödvändigtvis är fel att uttagsbeskatta inom företagssektorn. Uttagsbeskattning vid vederlagsfria tillhandahållanden ryms onekligen inom ordalydelsen för artikel 5.6 oavsett om de sker inom eller ut ur företagssektorn. Vad beträffar tjänster är detta något mer tveksamt på grund av att rekvisitet utan vederlag inte är självständigt avgörande för att uttagsbeskattning skall ske. Rekvisitet för andra ändamål än hans rörelse tillkommer nämligen. Däremot vill jag framhålla att det kan finnas ytterligare grunder för att ifrågasätta implementeringen och den gängse tolkningen av bestämmelserna om uttagsbeskattning i det sjätte mervärdesskattedirektivet.

Se prop. 1994/95:57 s. 107 och 111.

Artikel 5.6 andra meningen i sjätte mervärdesskattedirektivet.

5 Avslutande kommentarer

I denna uppsats har domen i mål C-412/03 Hotel Scandic Gåsabäck analyserats och diskuterats med sikte på uttagsbeskattningsinstitutet inom momsområdet. Sammanfattningsvis har konstaterats att uttagsbeskattning vid underprisöverlåtelser i dagsläget inte är tillåtet, inte ens vid symboliska vederlag. För detta krävs undantag från sjätte mervärdesskattedirektivet med stöd av och efter den procedur som fastställs i artikel 27 i samma direktiv. Enligt min uppfattning är det tveksamt om ett sådant undantag är möjligt beträffande uttagsbeskattning vid transaktioner mellan två för mervärdesskatt skattskyldiga personer.

Jag har också framfört åsikten att det kan finnas skäl att se över den svenska uttagsbeskattningen i stort. Jag har riktat in mig på frågan om uttagsbeskattning någonsin skall ske mellan två skattskyldiga personer, men enligt min uppfattning finns det fler situationer då uttagsbeskattning sker enligt ML som skulle kunna ifrågasättas utifrån EG-rätten. Som exempel kan nämnas vissa delar av 2 kap. 7 § ML.

Jur. dr Eleonor Alhager är docent i finansrätt vid Uppsala universitet. Hon är också ledamot i Skatterättsnämnden (indirekt skatt) och delägare i Svalner Skatt och Transaktion.

Mattias Dahlberg

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...