Med anledning av flodvågskatastrofen i Sydostasien föreskrivs i lag (2005:194) om undantag från arvsskatt och gåvoskatt att skatt inte skall uttas i de fall skattskyldighet enligt AGL inträtt under perioden från och med den 17 december 2004 till och med den 31 december 2004. Undantaget gäller också skattskyldighet enligt förordningen (1963:588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss. Lagen har trätt i kraft den 1 maj 2005; se närmare om lagstiftningen i prop. 2004/05:97.
Lagen om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) upphörde att gälla vid utgången av år 2004. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas om skattskyldighet inträtt före utgången av år 2004.1
Trots att lagstiftningen upphävts kan arvs- och gåvoskattefrågor komma att aktualiseras i rättstillämpningen under flera år framöver. De beslut som fattas av Skatteverket kan överklagas inom tre år från beslutets dag. Reglerna om efterbeskattning och återvinning av arvs- och gåvoskatt i 32 § respektive 59 § AGL innebär att ett skattebeslut under vissa förutsättningar kan komma att ändras inom en tioårsperiod.
I RÅ 2004 not. 39 gällde frågan endast prövningstillstånd i kammarrätten och berörs inte närmare.
I detta avsnitt kommenteras kortfattat de arvs- och gåvoskattemål som Regeringsrätten har avgjort under år 2004.2
1 Arvsavstående efter båda föräldrarnas död
En omdiskuterad fråga har varit hur man skattemässigt skall behandla ett arvsavstående som görs av en bröstarvinge när båda föräldrarna har avlidit. I NJA 2000 s. 217 hade makars gemensamma barn delvis avstått från sitt arv vid den efterlevande makens död. Vid fastställande av arvsskatten fördelades den del av kvarlåtenskapen som omfattades av avståendet mellan arvslotterna från föräldrarna i proportion till lotternas storlek. I detta fall fanns ingen förklaring från den avståendes sida om hur avståendet skulle fördelas mellan arvslotterna. Det har funnits olika uppfattningar om Högsta domstolens avgörande innebar att ett avstående skulle fördelas i proportion till arvslotternas storlek även om den avstående uttryckligen angivit en annan fördelning i avståendeförklaringen.3
Frågan ställdes på sin spets i RÅ 2004 not. 178. En dotter, J, erhöll vid den sist avlidne förälderns död två arvslotter, varav den ena härrörde från fadern och den andra från modern. J avstod ett visst belopp och uttalade att avståendet i sin helhet avsåg arvet efter fadern.
Regeringsrätten gjorde följande bedömning:
”Till skillnad från vad som var fallet i NJA 2000 s. 217 föreligger i förevarande mål en uttrycklig förklaring att arvingen avstår ett visst belopp från en av föräldrarna. Skäl saknas enligt Regeringsrättens mening att i ett sådant fall frångå förklaringen. J:s avstående skall därför i sin helhet hänföras till arvslotten efter fadern, vilket medför att någon arvsskatt inte skall tas ut.”
Se Skatteverkets handledning för bouppteckningsärenden m.m. 2004 s. 188. Jfr Bratt m.fl. Skatt på arv och skatt på gåva s. 8:14 h.
2 Dödsbo som förmånstagare till utfallande försäkringsbelopp
Om en försäkringstagare vill att försäkringsbeloppet skall tillfalla annan, kan han enligt 102 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal, FAL, insätta denne som förmånstagare. Enligt 104 § FAL skall ett försäkringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död inte ingå i dennes kvarlåtenskap om förmånstagare är insatt.
Insättande av förmånstagare till försäkring har bl.a. medfört vissa skattelättnader vid arvs- och gåvobeskattningen; se närmare 12 § AGL. Däremot har inga särregler gällt för försäkringar utan förmånstagarförordnande. Det försäkringsbelopp som utfallit på en försäkring utan förmånstagarförordnande har därför inräknats i den skattepliktiga kvarlåtenskapen.
I den praktiska rättstillämpningen undantogs tidigare begravningshjälp som grundade sig på försäkring från arvsbeskattning. I NJA 2001 s. 401 klargjorde dock Högsta domstolen att även en försäkring utan förmånstagarförordnande som avsåg begravningshjälp skulle inräknas i den skattepliktiga kvarlåtenskapen.
I RÅ 2004 ref. 12 hade en person insatt dödsboet efter sig själv som förmånstagare till utfallande belopp från en liknande begravningsförsäkring. Frågan i målet var om detta förordnande var att anse som ett förmånstagarförordnande i den mening som avses i 102 § FAL.
Kammarrätten i Göteborg framhöll att ett dödsbo inträder vid dödsfallet i utövandet av den avlidnes rättigheter och har inte något självständigt syfte utöver att avveckla boet. Med hänsyn härtill kunde dödsboet enligt kammarrättens mening inte anses skilt från försäkringstagaren på ett sådant sätt att det var att betrakta som ”annan” enligt 102 § FAL. Det utfallande försäkringsbeloppet skulle således ingå i boets behållning.
Regeringsrätten gjorde samma bedömning som kammarrätten.
Christer Silfverberg