Anmälare: Eleonor Alhager

Anmälan av: Lina Holmgren, Forest Ownership and Taxation in a Swedish Boreal Municipality Concept

Avhandlingen är utgiven på Acta Universitatis Agriculturae Sueciae med nummer 2006:49.

1 Inledning

Den 24 maj 2006 disputerade Lina Holmgren på doktorsavhandlingen Forest Ownership and Taxation in a Swedish Boreal Municipality Concept vid Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik. Jag deltog som enda jurist i betygsnämnden för denna avhandling. Avhandlingen blev godkänd av en enig betygsnämnd.

Avhandlingen handlar om olika ägandeformers ekonomiska resultat, hur de olika ägandeformerna bidrar till den lokala ekonomin och hur dessa bidrag till ekonomin kan ge incitament för utveckling. Perspektivet är borealt, vilket avser en viss skogsbiotop.1

Denna recension är upplagd enligt följande. Först presenteras Holmgrens avhandling. Därefter återfinns min bedömning av avhandlingen. Sist följer med ett kort slutord.

Lina Holmgren, Siv Nyqvist och Gun Lidestav notar själva boreal som ”The circumpolar boreal forest, which is the second most extensive terrestrial biome on earth, represents a wood resource of global significance that is an important part of the cultural and economic wealth of nothern countries (IBFRA 1997), se Holmgren, Nyqvist, Lidestav, A method for assessment of sales, operating costs, investment, disosable income and direct tax revenues generated from NIPF, sedan 2).

2 Presentation av avhandlingen

Som ovan nämnts handlar Holmgrens avhandling om olika ägandeformers ekonomiska resultat, hur de olika ägandeformerna bidrar till den lokala ekonomin och hur dessa bidrag till ekonomin kan ge incitament för utveckling. Undersökningsobjektet för forskningsstudien är Storumans kommun. Avhandlingen är en sammanläggningsavhandling. Den innefattar fyra artiklar, alla skrivna på engelska.

Den första artikeln heter A method for assessment of sales, operating costs, investment, disposable income and direct tax revenues generated from NIPF. Den är skriven tillsammans med Siv Nyqvist och Gun Lidestav. I denna artikel presenteras en forskningsmetod för att analysera s.k. NIPF, som står för non-industrial private forestry, alltså icke industriellt privat skogsbruk. Holmgren, Nyqvist och Lidestav definierar NIPF som enskilda näringsidkare. Undersökningsobjektet är inkomstdeklarationerna för NIPF (N1 och N2). Således exkluderas sådana skogsägare som inte deklarerade sin inkomstskatt såsom enskilda näringsidkare från undersökningen. Detsamma gäller personer som även ägde mer produktiv skog i andra kommuner. Enligt författarna bidrar denna metod till att definiera NIPF-ägare, att kvanitifiera dessa personers omsättning, löpande kostnader, investeringar i skogsbruk, beskattningsbara inkomster från skogsbruk och vilka skatteintäkter NIPF resulterar i.

Den andra artikeln heter Taxation and Investment Implications of Non-industrial Private Forestry within a Boreal Swedish Municipality. Även denna artikel har författats av Holmgren, Lidestav och Nyqvist. Artikeln syftar till att undersöka om NIPF bidrar till den lokala ekonomin och på så sätt till utvecklingen och upprätthållande av infrastrukturen i ett typiskt skogssamhälle (Storuman), utifrån dagens NIPF och det nuvarande skattesystemet. Artikeln utmynnar i slutsatsen att de skattintäkter som genererades från NIPF uppgick till 17 procent av inkomsterna från de direkta skatterna och mindre än en procent av de totala skatteintäkterna för kommunen. NIPF-ägare återinvesterade 72 procent av sin omsättning i form av löpande kostnader och 20 procent i form av investeringar. Författarna drar slutsatsen att skatteintäkterna från NIPF knappast kan ge stöd för att NIPF kan betraktas som en resurs som bidrar till att utveckla och upprätthålla infrastrukturen i kommunen. NIPF-ägare genererar låga skatteintäkter till kommunen, både i absoluta och relativa tal. Dessutom var skatteutflödet ut ur Storuman relaterat till skogsresurserna i Storuman större än skatteinflödet till Storuman. Detta berodde på att flertalet skogsägare inte var bosatta i Storuman. Däremot återinvesterades, som ovan angivna siffror visar, en stor del av omsättningen i företagen. Detta antas, av författarna, stimulera såväl de lokala företagen som den offentliga sektorn. På så sätt kan NIPF anses bidra till att utveckla och upprätthålla infrastrukturen i kommunen.

Den tredje artikeln heter Comparison of harvesting and business activities of non-shareholders and shareholders in a forest common of Sweden. Denna artikel är skriven av Eva Holmgren, Lina Holmgren och Gun Lidestav. Som titeln på artikeln antyder handlar den om skogssamfälligheter, vilka ägs av andelsägare. Skogssamfälligheterna syftar till att understödja lokalt lantbruk och skogsbruk och att vara en förebild för bedrivandet av skogsbruk. Mot bakgrund av detta syfte med skogssamfälligheterna har i artikeln hypotesen ställts upp att andelsägarna i skogssamfälligheter skördar mer skog, har mer verksamhet och bidrar mer till den lokala ekonomin än de som inte är andelsägare. Den undersökning som genomfördes utvisade att sådana personer som inte var andelsägare var mer aktiva i sin verksamhet och skördade mer än andelsägarna. Vidare lämnade den förstnämnda kategorin ett större bidrag till den lokala ekonomin genom sina skatter. Det fanns inte någon märkbar skillnad mellan andelsägare och personer som inte var andelsägare beträffande deras förmåga att bedriva skogsbruk. Den skogssamfällighet som undersöks av Sveriges 33 skogssamfälligheter var Storumans skogssamfällighet, som är en av de största skogssamfälligheterna i Sverige.

Den fjärde och sista artikeln heter Large-Scale Forest Ownership in Comparison with Non-Industrial Private Forest Ownership in a Swedish Boreal Municipality Context. Denna artikel har författats av Lina Holmgren själv. I denna artikel jämför Holmgren småskaligt och storskaligt skogsbruk. Småskaligt är NIPF, dvs. de enskilda näringsidkarna, medan alla andra företagsformer faller in under kategorin storskaligt. Jämförelsen avser omsättning, löpande kostnader och investeringar. Undersökningen utvisar likheter mellan intäkter relaterade till trädfällning, men olikheter beträffande återinvesteringar. De storskaliga företagen återinvesterade endast 23 procent av sina intäkter, medan NIPF återinvesterade över 85 procent.Återinvesteringsgraden ger enligt Holmgren stöd för att lokalt ägande och lokal företagsledning är viktiga för ett skogssamhälle och för en hållbar utveckling.

3 Bedömning

Holmgrens avhandling är intressant på många sätt. Den skänker kunskap om enskilda näringsidkares skogsbruk och vilken betydelse detta har för den lokala ekonomin. Den visar hur de fakta som kan utläsas av deklarationer kan användas för att dra slutsatser om olika företagsformers nyttighet för samhället. Den avslöjar att skogssamfälligheter inte alltid uppfyller sitt syfte att vara förebild för hur skogsbruk bör bedrivas. Den visar att enskilda näringsidkare återinvesterar mer än sådana som bedriver skogsbruk genom juridiska personer och andra storskaliga aktörer. Den visar att återinvesteringar är ett viktigare bidrag till den lokala ekonomin från enskilda näringsidkare än att de genererar skatteintäkter. Vad beträffar ny kunskap och nya perspektiv har avhandlingen många förtjänster.

Avhandlingen är välskriven. Den är skriven på en ledig men korrekt engelska, som är lätt att förstå även för personer som inte är närmare insatta i skogsbranschen. Den skatterättsliga terminologin är korrekt.

Metoden kan beskrivas som en kvantitativ metod i första hand baserad på sekundära data, dvs. sådana data som lämnas i deklarationen. I avhandlingen används också en hel del statistik sammanställd bl.a. av Statistiska centralbyrån (SCB). En fråga som kan ställas är vad egentligen de uppgifter som enskilda näringsidkare lämnar i deklarationer säger om verkligheten. Utan tvekan ger deklarationerna en bild av omsättning, löpande kostnader och investeringar, som kan ligga till grund för sådana slutsatser som Holmgren har dragit. Möjligen kan en del av den höga återinvesteringsgraden dock avse kostnader av ”halv-privat” natur, på så sätt att de kanske inte alltid om allt ställdes på sin spets skulle vara avdragsgilla. Kanske finns det omsättning som aldrig deklareras som en intäkt. Möjligen hade man kunnat anta ett något mer kritiskt förhållningssätt till de uppgifter som finns i en deklaration och ha tagit ställning till om denna felrisk påverkar undersökningens tillförlitlighet eller inte.

Jag känner viss tveksamhet till definitionen småskaligt och storskaligt, eftersom alla juridiska personer faller in under kategorin storskaligt. Även om de flesta verkligt småskaliga skogsbruken drivs av enskilda näringsidkare, hade jag velat ha in vissa fåmansaktiebolag och handelsbolag som ägs av fysiska personer i kategorin småskaligt.

Som ovan nämnts har undersökningen begränsats till Storumans kommun. Detta skulle kunna ge anledning till att ifrågasätta undersökningens relevans för övriga delar av Sverige och andra platser i världen. Såvitt jag kan bedöma förefaller Storumans kommun vara en representativ skogskommun. Den enda betänkligheten jag har avser skogssamfälligheterna, där endast Storumans skogssamfällighet har undersökts. Det kan nog inte uteslutas att bilden hade kunnat bli en annan om övriga 32 skogssamfälligheter också hade studerats. Genom att avgränsa sig till Storumans kommun har dock Holmgren kunnat gå på djupet med sina analyser, något som förmodligen inte hade varit möjligt om hennes studie hade varit bredare.

4 Slutord

Lina Holmgren har skrivit en intressant och läsvärd avhandling, som inte endast är intressant för skogsforskare utan även är av intresse för t.ex. jurister och företagsekonomer. Som skattejurist anser jag att Holmgrens sätt att använda deklara tionsuppgifter i sin forskning är tankeväckande. Om hon fortsätter att skriva kommer hon säkert att bidra med mycket spännande forskning i framtiden.

Docent Eleonor Alhager är bl.a. verksam som lärare och forskare vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet.