Sammanfattning och bakgrund
Att Sverige har den högsta avgifts- och skattebelastningen på arbete i EU förvånar inte många. Inte heller att Finland men först från 2006 avskaffat sin förmögenhetsskatt. Men att Slovakien med sin platta inkomstskatt på 19 procent har så höga arbetsgivar- och egenavgifter att den sammanlagda skatte- och avgiftsbelastningen blir 52 procent d.v.s. lika hög som för en svensk industriarbetare är nog en överraskning för de flesta. Från att för några år sedan varit klart konkurrenskraftig ligger nu den svenska bolagsskatten över genomsnittet i EU.
Det påstås alltför mycket om beskattningen inom EU och om relationen mellan svensk beskattning och beskattningen i andra EU-länder utan särskild god grund eller genom att rycka ur enskildheter ur sitt sammanhang. En bredare bild är nödvändig för att en meningsfull diskussion skall vara möjlig. Här presenteras därför en sammanställning av ett antal strategiska skattesatser gällande under 2005 i flertalet EU-länder och några intressanta närstående länder. Materialet talar egentligen för sig själv. En teknisk kommentar ges också för att materialet rätt skall förstås.
Valet av skatteparametrar
Bolagsskatten liksom mervärdesskattens standardskattesats och marginalskatten på arbetsinkomster är vanligt förekommande i internationella jämförelser. Däremot brukar oftast inte arbetsgivar- och egenavgifter medtas. För att ge en riktig bild av skatte- och avgiftsbelastningen på arbetsinkomster är detta dock nödvändigt, särskilt mot bakgrund av att de flesta länder liksom Sverige inte har något avgiftstak på arbetsgivaravgifterna, vilket ökar avgiftens skatteinslag. Dessutom är det väsentligt att dessa avgifter beaktas i diskussionen om platt skatt och dess för- och nackdelar.
Också inkomstbeskattningen av kapitalinkomster, räntor och aktieutdelning, liksom övriga kapitalskatter som förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt ingår i jämförelsen, även om den här försvåras av stora olikheter i skattestrukturerna, vilket gjort långtgående förenklingar nödvändiga.
Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om urvalet av skatteparametrar. Många hade förmodligen gärna sett en redovisning av genomsnittsskattsatser inom inkomstbeskattningen. En sådan måste emellertid innehålla ställningstagande till familjesituation, familjeinkomst, nationellt löneläge, köpkraft och förekomsten av olika avdrag. Därmed hade resultatet endast blivit olika enskilda exempel på skattenivå under särskilda personliga förutsättningar utan generell giltighet. Därför har något försök till en sådan redovisning inte gjorts.
Skatterna i EU och Sverige
Bolagsskatten
Ser man på tabellen ur svensk synvinkel är det naturligt att vårt höga skattetryck, nära 13 procent högre än genomsnittet av de övriga, medför att vi ligger i topp i de flesta skatteslag. Hittills har dock den svenska bolagsskatten ansetts konkurrenskraftig. Men 2005 var den i EU genomsnittliga bolagsskattesatsen nere i knappt 25 procent från att 2004 varit lika med den svenska nivån 28 procent. Och utvecklingen nedåt fortsätter. I tre länder Grekland, Holland och Tjeckien har bolagsskatten sänkts eller föreslagits bli sänkt ytterligare under 2006.
Arbetsgivaravgifterna och deras betydelsen för diskussionen om platt skatt
Arbetsgivaravgiftsnivån är genomsnittligt nära 32 procent, men inte mindre än sju länder har lika hög eller högre arbetsgivaravgift än Sverige och flertalet av dem saknar tak på avgiften. Mest anmärkningsvärt är att Slovakien, 36,5 procent, Tjeckien, 35 procent, Estland 33 procent och Litauen 31 procent, som i debatten om platt skatt framhålls för sin låga inkomstskatt på arbete, har högre arbetsgivaravgifter än den personliga högsta marginalskatten. Därtill har de också egenavgifter, vilket gör att den totala skatte- och avgiftsbelastningen på arbete där är mycket högre än vad som i allmänhet uppfattats. Även vid platt skatt är den sammanlagda avgifts- och skattebelastningen vid en arbetsinkomst upp till drygt 30 000 kr ca 52 procent, dvs. lika hög i Slovakien med 19 procents inkomstskatt, som i Sverige med en kommunalskatt på 32 procent. Detta ger ett annat perspektiv på vad som kallas platt skatt. Även inkomstskattens platthet kan diskuteras, då de länder som infört platt skatt har grundavdrag som i Estland normalt uppgår till motsvarande ca 12 500 kr, i Tjeckien varierar mellan 12 500 och 25 000 kr och i Slovakien mellan 22 500 och 45 000 kr. Genom förekomsten av ett grundavdrag blir en progressiv effekt inbyggd i systemet.
För arbetsgivarens skatteavdrag medför detta att samma typ av skattetabell som i ett formellt progressivt system behövs för att bestämma skatteuttaget då medelskatten kommer att variera med inkomstens storlek. Den platta skattens förenklingseffekt är därför starkt överdriven. Det är de materiella reglerna – vad som är skattepliktigt och vad som är avdragsgillt liksom tidpunkten för skatteplikten respektive avdragsrätten – och inte marginalskatterna, som är huvudorsaken till krånglet i inkomstbeskattningen. Att glömma bort arbetsgivaravgifterna och endast ta de låga formella inkomstskattesatserna i de nya EU-medlemmarna som utgångspunkt för en lämplig svensk skattenivå är inte meningsfullt.
Mervärdesskatten
Trenden för mervärdesskatten är uppåtgående. Det är inte bara Sverige och Danmark som har den högsta nivån 25 procent. 2005 är vi fyra länder. Norge och Ungern har tillkommit. Tyskland har som ett led i sin budgetsanering beslutat att från 2007 höja sin standardskattesats från 17 till 19 procent.
Inkomstmarginalskatten
Ser man till inkomstmarginalskattens höjd ligger Sverige och Danmark högst i en klass för sig. Då skall man emellertid observera att det i Danmark inte finns någon arbetsgivaravgift genom att socialavgifterna är inkluderade i inkomstskatten. Detta medför ett i motsvarande mån högre löneläge.
Med bortseende från Tyskland där högsta marginalskatten som i samband med budgetsaneringen höjs från 42 till 45 procent på inkomster över 250 000 (= ca 2,3 milj kr !) är trenden för marginalskatterna nedåtgående. Estland sänker sin högsta marginalskatt från 24 till 20 procent och Frankrike sin från 48 till 40 procent. Härigenom kommer den genomsnittliga marginalskatten i de undersökta länderna att efter 2005 ligga under 40 procent jämfört med Sveriges 57 procent. I allmänhet inträder dessutom den högsta marginalskatten vid högre nivåer än i Sverige.
Ser man på kombinationen av inkomstskatt med arbetsgivar- och egenavgifter och beaktar att avgifterna oftast är avdragsgilla är skillnaden inte lika stor. Sverige ligger dock klart högst med 67 procent mot genomsnittet 55,5 procent. Sverige har alltså 11,5 procent högre belastning på arbetsinkomster än genomsnittet.
Kapitalbeskattningen
Också den svenska kapitalinkomstskatten är numera högre än i de flesta länder, där trenden är sjunkande. Lägger man därtill förmögenhetsbeskattningen, i den utsträckning den fortfarande fungerar, blir den svenska kapitaltbeskattningen högst. Sedan Finland och Luxemburg från 2006 avskaffat sina förmögenhetsskatter är det bara fyra av de 25 länderna som har någon förmögenhetsskatt. Den svenska skattesatsen är också unik. Exempelvis är den norska högst 0,4 procent. Sverige, Italien och Portugal sticker ut bland EU15 genom att inte ha någon arvs- och gåvoskatt.
Sveriges skatter och den internationella skattekonkurrensen
Sammanfattningsvis har Sverige med undantag för bolagsskatten således det högsta skatteuttaget på alla områden där vi har en beskattning. Och allra högst i jämförelse med andra länder är skattebelastningen på arbete och kapital. Den höga skattebelastningen på arbete påverkar arbetskraftskostnaderna uppåt, viket i sin tur torde påverka sysselsättningen och konkurrensen om arbetstillfällen med andra länder – inte bara inom EU.
Av produktionsfaktorerna anses finansiellt kapital allmänt vara den mest lättrörliga. Vi har under följd av år kunnat se hur den höga svenska kapitalbeskattningen förorsakat ett utflöde av svenskt kapital dels genom skattefusk, dels genom kapitalstarka svenskars utflyttning, där svenska företagare som just sålt sina företag utgör en stor och viktig grupp. Det är stora belopp det rör sig om. Det illegalt från svensk skatt undanhållna beloppet uppskattas uppgå inklusive ackumulerad avkastning till ca 500 miljarder. Lika mycket står de 30 rikaste svenska emigranterna för. Hur mycket de många andra förmögna svenskarna står för vet man inte. Sammanlagt är det många miljarder som hade kunnat investeras i svenska företag som nu går Sverige förbi, liksom den kunskap som många av de utflyttade hade kunnat bidra till för svensk företagsamhet. Den svenska skattestrukturen är därför illa anpassad till de konkurrensproblem som Sverige som nation möter i allt större utsträckning. En bättre anpassning till den internationella situationen torde vara nödvändig för att Sverige med tillförsikt skall kunna möta framtiden.
Tekniska tabellkommentarer:
1) Källor: Eurostat tax statistics 2006 för år 2004, OECD statistics för år 2003 och European Tax Handbook, IBFD, 2005.
2) Angivna skattesatser gäller från den 1 januari 2005. Redan under 2005 beslutade skattesatsförändringar, i allmänhet sänkningar, för år 2006 har också införts och har markerats med >. Däremot har regeringars avsiktsförklaringar om skatteförändringar, vilket finns i många länder, ej beaktats
Skattesatserna är ibland approximativa och beskrivningen förenklad för att möjliggöra redovisning i tabellarisk form. Huvudkällan, European Tax Handbook, ger redan i sig en förenklad beskrivning av de olika ländernas skattesystem. Grundavdrag och sambeskattningssystem för makar har inte kunnat beaktas. Det medför att skattetrycket ibland överdrivs. Det gäller särskilt beträffande Tyskland och Frankrike vars sambeskattningssystem i praktiken starkt reducerar den faktiska skattesats som tillämpas. Även om tabellen härigenom inte anger en exakt bild av skatte- och avgiftsuttaget i de olika länderna, torde resultaten ändå ge en hygglig uppfattning om skattesystemens strukturer och uttagsnivåer.
3) Redovisningen av mervärdeskattenivåerna gäller enbart standarduttaget. Lägre uttag på särskilt livsmedel, apoteksvaror, etc. ingår inte i redovisningen.
4) Vid redovisningen av den sammanlagda nivån på skatt och sociala avgifter beaktas i förekommande fall (dvs. för det mesta) att avgifterna är avdragsgilla. För att få en enhetlig beräkningsmetod har vid denna beräkning arbetsgivarens socialavgifter räknats i procent av inkomst + arbetsgivaravgift. Därefter har avdrag för avgiften skett i högsta marginalskattesatsen både när det gäller arbetsgivarens och den anställdes socialavgifter. Detta gäller också när tak för socialavgifterna föreligger. Däremot har vid summeringen den marginalskatt som gäller vid inkomst just under taket för socialavgifterna tillämpats. Detta har särskilt påverkat resultaten för Nederländerna och Spanien. Har denna summa blivit lägre än högsta marginalskatten har i stället för summan denna marginalskatt angivits Långtgående schabloniseringar har använts. Den samlade skatte- och avgiftsbelastning som redovisas gäller därmed för inkomster i högsta marginalskatteläget, vilket särskilt påverkat resultatet för Frankrike, där en extra socialavgift utgår på den del av inkomsten som ligger inom det högsta skiktet.
I flera länder föreligger tak endast för en del av socialavgifterna, vilket har beaktats. När tak föreligger har detta markerats med ett X och om taket endast gäller för en del av avgifterna är markeringen (X).
5) Vid presentationen av kapitalinkomstskatten har stora förenklingar varit nödvändiga. Grundavdrag och skattefrihetsgränser av olika slag har inte kunnat beaktas. Första procentsatsen gäller skatten på räntor och liknande. Den andra skattesatsen avser aktieutdelning. Därvid har de få kvarvarande fall av avräkningssystem, där aktieägaren får avräkna bolagets skatt helt eller delvis mot sin egen skatt på utdelningen, beaktats. Det estniska systemet för beskattning av bolagens vinster kan betecknas antingen som en bolagsskatt eller en utdelningsskatt. Här har den klassificerats som en bolagsskatt.
6) Aktievinstbeskattningen präglas av olika grundavdrag, olika skattefrihetsgränser och olika skattesatser på grund av innehavstid eller storlek på aktieinnehavet.
Det har varit omöjligt, förutom beträffande de länder som har skattefrihet för aktievinster, att göra en tabellarisk beskrivning av alla dessa variationer. Dock kan ett genomsnitt redovisas från de undersökningar om aktievinstskatten inom EU och OECD som Aktiespararnas riksförbund genomfört.
7) Baserna för förmögenhets- och arvsskatterna skiljer sig så mycket mellan olika länder att det endast varit möjligt att ange om skatten ifråga förekommer eller ej.
8) För att underlätta jämförelsen mellan Sveriges och övriga länders skattesystem redovisas generellt genomsnittsvärdena för behandlade länder exkl. Sverige.
Sven-Olof Lodin
Sven-Olof Lodin professor i finansrätt och f.d. Näringslivets skattesakkunnige