I RÅ 2006 ref. 49 gällde frågan om en byggnad använd för återvinning av bl.a. returpapper skall indelas som specialbyggnad (reningsanläggning) och därmed undantas från skatteplikt eller om byggnaden skall anses inrättad för industriell verksamhet och därmed indelas som industribyggnad.
Av 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, framgår att byggnad som används som reningsanläggning skall indelas som specialbyggnad. Med reningsanläggning jämställs sopstation och liknande. Dessa anläggningar tjänar ett allmänt intresse och är därför så som specialbyggnader undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 2 § FTL. Den nu aktuella byggnaden användes för en verksamhet som bestod i återvinning av papper, plast och andra produkter. Returpappershanteringen svarade för mellan 90 och 95 procent av verksamheten och utgjorde ett självständigt led i en återvinningskedja som avslutades med att det av bolaget rensade och balade pappersmaterialet såldes vidare för pappersframställning.
Regeringsrätten konstaterade i sin dom att den tekniska utvecklingen avseende sophantering innebär att sopor och avfall kan återutnyttjas i en ökande omfattning innan dessa slutligen destrueras. Det faktum att materialet också fått ett kommersiellt intresse förtar inte återvinningsverksamheten dess samhällsnyttiga inslag. Regeringsrätten fann därmed att byggnaden, med stöd av 2 kap. 2 § FTL, utgör en sådan anläggning som skall indelades som specialbyggnad, reningsanläggning. Det kan noteras att Regeringsrätten i domskälen särskilt angivit att den i byggnaden bedrivna verksamheten (returpappershantering) skall ses som ett exempel på sådan sophantering som bör leda till att en byggnad indelas som specialbyggnad, reningsanläggning. Även annan verksamhet som till övervägande del bereder avfall för återvinning torde därmed också indelas som specialbyggnad.
Monica Haapaniemi