Vilket taxeringsår och till vilket belopp skall justerad anskaffningsutgift fastställas till i samband med ackord i ett kommanditbolag
I RÅ 2007 ref. 87 ansökte allmänna ombudet hos Skatteverket om förhandsbesked beträffande två frågor. Den första frågan gällde om justerad anskaffningsutgift (JAU) skall fastställas det år andelen avyttras eller om anskaffningsutgiften skall anses fastställd löpande under innehavstiden. Den andra frågan gällde huruvida JAU påverkades av en ackordsuppgörelse i det kommanditbolag där ägaren, ett aktiebolag, var delägare.
Ett aktiebolag var komplementär i ett kommanditbolag som upplöstes genom likvidation 2003. Aktiebolaget redovisade under ett antal år underskott från kommanditbolaget. Eftersom endast en mindre del av underskotten kvittades mot aktiebolagets egna vinster fördes resterande underskott vidare till närmast följande beskattningsår.
Vid den löpande redovisningen av JAU som aktiebolaget lämnade i sina deklarationer minskade underskotten från kommanditbolaget den justerade anskaffningsutgiften på andelen. I anslutning till att kommanditbolaget fick ackord under 1999 minskade aktiebolagets underskottsavdrag med ett belopp motsvarande ackordsvinsten enligt 40 kap. 21 § IL. Aktiebolaget ökade vid sin taxering år 2000 sin justerade anskaffningsutgift i kommanditbolaget med ett belopp som motsvarade den del av bolagets underskott som minskats till följd av ackordet.
Vid aktiebolagets redovisning av avyttringen av andelen i kommanditbolaget till följd av likvidationen vid inkomstaxeringen 2004 godtog inte Skatteverket den justering av anskaffningsutgiften aktiebolaget gjort vid taxeringen år 2000.
Beträffande den första frågan var Skatterättsnämnden och Regeringsrätten eniga. Justeringen av anskaffningsutgiften på andelen ingår som ett led i kapitalvinstberäkningen. Den justerade anskaffningsutgiften fastställs därmed det år den skattskyldige avyttrade andelen, vilket i detta fall var det år kommanditbolaget likviderades.
Om en gäldenär erhåller ett ackord uppkommer i dennes bokföring en s.k. ackordsvinst som är skattefri för det fall att gäldenären är på obestånd.1 Genom att den skattskyldiges skulder till stora delar bortfaller vid ett ackord har lagstiftaren ansett att det är obilligt om den skattskyliges tidigare underskottsavdrag varit oförändrat. Av 40 kap. 21 § IL framgår att den skattskyldiges underskottsavdrag minskas med ett belopp motsvarande den skattefria ackordsvinsten. I förevarande mål är det fråga om samspelet mellan storleken på underskottsavdraget och den justerade anskaffningsutgiften på andelen.
Den andra fråga som kom att prövas av Skatterättsnämnden och Regeringsrätten var i vilken utsträckning den skattskyliges anskaffningsutgift enligt 50 kap. 5 § 2 st. IL påverkades av ackordet (justering för belopp som dragits av som den skattskyldiges andel av handelsbolagets/kommanditbolagets underskott).
Tidigare underskott hade påverkat den justerade anskaffningsutgiften på andelen. Intill den stund som underskottet var ograverat är det givetvis korrekt, men det uppkommer en märklig effekt när aktiebolagets underskott till viss del bortfaller p.g.a. kommanditbolagets ackordsuppgörelse. Eftersom det inte är kommanditbolagets underskott som skall reduceras utan aktiebolagets, i egenskap av delägare, så påverkas inte beräkningen av JAU enligt ordalydelsen.
Problemställningen kan illustreras med följande exempel (siffrorna något annorlunda i målet). Kommanditbolaget redovisar ett underskott på minus 40 milj. kr som taxeras hos aktiebolaget i egenskap av komplementär. Aktiebolagets justerade anskaffningsutgift på andelen minskar med motsvarande belopp, vilket innebär att den uppgår till minus 40 milj. kr. Kommanditbolaget erhåller ett senare år ett ackord på 30 milj. kr vilket innebär att aktiebolagets underskott sjunker till minus 10 milj. kr (– 40 milj. + 30 milj.) med tillämpning av 40 kap. 21 § IL. Den skattskyldiges uppfattning var att den justerade anskaffningsutgiften på andelen skulle korrigeras med 30 milj. motsvarande ackordsvinsten vilket skulle ge en justerad anskaffningsutgift på andelen på minus 10 milj. kr (– 40 milj. + 30 milj.). Skatteverkets uppfattning var att andelens justerade anskaffningsutgift var oförändrad minus 40 milj.
Allmänna ombudet var inte främmande för att JAU skulle fastställas till minus 10 milj. enligt exemplet här ovan. Skatterättsnämnden redogjorde för att det finns utrymme för att vid fastställande av JAU beakta senare tillkommande omständigheter enligt prop. 1988/89:55 sid. 19 och 24. Förlusten av en del av underskottsavdraget till följd av ackordet fick enligt Skatterättsnämnden anses vara en ny omständighet som påverkade beräkningen av JAU till den skattskyldiges fördel. Skatterättsnämnden ansåg aktiebolagets JAU uppgick till minus 10 milj. kr enligt exemplet ovan.
Regeringsrätten ändrade förhandsbeskedet till den skattskyldiges nackdel, vilket leder till en JAU på minus 40 milj. kr enligt mitt exempel. Regeringsrätten redogjorde för att bestämmelserna i såväl 40 kap. 21 § IL som 50 kap. 5 § IL innehåller schablonmässiga inslag. Regeringsrätten redogjorde också för förarbetena till 1988 års lagstiftning där det förutsattes att en minskning av anskaffningsutgiften skall göras även om underskottet rent faktiskt inte lett till minskad skatt och att någon närmare prövning av förhållandena i det enskilda fallet inte skall göras enligt prop. 1988/89:55 sid. 16 f.
Regeringsrätten fäste återigen avgörande betydelse till lagtextens ordalydelse. Skatterättsnämndens tolkning får anses vara mer ändamålsinriktad. Det bör påpekas att Regeringsrätten i sin dom särskilt markerar att den fråga som prövades inskränkte sig till tolkningen av 50 kap. 5 § 2 st. andra strecksatsen. (justering för belopp som dragits av som den skattskyldiges andel av kommanditbolagets underskott). Regeringsrätten anmärkte att det inte var närmare belyst i målet om omkostnadsbeloppet kunde påverkas på annan grund.
Bo Svensson
RÅ 1963 ref. 48.