I RÅ 2007 ref. 84 och 85 gäller frågan tillämpning av skatteflyktslagen vid avdrag för koncernbidrag (målen kommenteras också av Mats Tjernberg). Målen har allmänt refererats till gällande s.k räntesnurror.
Skatteverket har tidigare på sin hemsida aviserat att man särskilt ska granska vad man anser utgöra s.k. felaktiga upplägg där skatteflyktslagen enligt verkets uppfattning är tillämplig. Verket definierar en ”räntesnurra” som ett förfarande där man inom en koncern skattefritt kan sälja aktier i ett bolag för marknadspris till ett annat bolag och köpet finansieras genom att säljaren lämnar lån till köparen (köparen betalar med räntebärande revers). Genom de avdragsgilla räntebetalningarna som uppstår hos köparen elimineras det skattepliktiga rörelseresultatet i det sålda bolaget/koncernen (rörelseresultatet kan föras över till köparen via avdragsgilla koncernbidrag). Utbetalda räntor beskattas inte hos mottagaren, som regel på grund av att det är ett subjekt för vilket särskilda skatteregler gäller. Vad Skatteverket särskilt vänder sig mot är transaktioner där ett utländskt bolag är mottagare av räntorna.
Förhållandena i ref. 84 och 85 var i huvudsak desamma. Investmentbolaget Industrivärden AB (Industrivärden) ägde ett antal helägda dotterbolag. Aktierna i dessa bolag såldes till marknadspris till andra helägda dotterbolag, Holdingbolagen. Försäljningarna finansierades med räntebärande lån från Industrivärden. För att Holdingbolagen skulle kunna finansiera räntebetalningarna fick bolaget koncernbidrag från andra rörelsedrivande bolag i koncernen. Skatteverket yrkade att skatteflyktslagen skulle tillämpas och att Holdingbolagen inte skulle medges avdrag för räntekostnader. I båda referatmålen hade Holdingbolagen fusionerats upp i Industrivärden och skatteverkets yrkande avsåg därför Industrivärden.
Ref. 84 avsåg framställan om tillämpning av skatteflyktslagen för taxeringsåret 1996. Industrivärden hade överlåtit ett dotterbolag till Holdingbolaget Fautor genom successiva överlåtelser åren 1991 och 1992. Regeringsrätten konstaterade att skatteflyktslagen trädde i kraft den 1 juli 1995 och att lagen ska tillämpas på rättshandlingar som företagits efter detta datum. Den avgörande frågan var därmed vad som är den relevanta rättshandlingen i målet. Regeringsrätten ansåg att avgörande var Fautors upplåning av medel från Industrivärden. Visserligen är även efterföljande räntebetalningar på lånet rättshandlingar men de är enligt Regeringsrättens bedömning enbart en konsekvens av skuldförhållandet. Lånet togs upp under åren 1991 och 1992, dvs. innan 1995 års skatteflyktslag trädde i kraft. Regeringsrätten avvisade därför skatteverkets framställning om tillämpning av 1995 års skatteflyktslag.
I ref. 85 hade de koncerninterna överlåtelserna skett år 1995 och då finansierats genom att Holdingbolaget Nordinvest fick aktieägartillskott från Industrivärden. Dessa aktieägartillskott återbetalades år 1996 och ersattes av räntebärande lån från Industrivärden. Under åren 1996–1998 betalade Nordinvest ränta på lånen till Industrivärden. Skatteverkets framställan om tillämpning av skatteflyktsklausulen avsåg taxeringsåren 1997–1999. Nordinvest fusionerades upp i Industrivärden år 1998. Kammarrätten delade skatteverkets bedömning att syftet med förfarandet var att göra det möjligt att föra över obeskattade vinstmedel från de rörelsedrivande bolagen till Industrivärden på sådant sätt att Nordinvest skulle kunna göra ett skattemässigt avdrag för beräknad ränta som i sin tur i det närmaste motsvarat mottagna koncernbidrag. Kammarrätten ansåg att förfarandet framstod som praktiskt taget meningslöst om man bortser från intressegemenskapens skattefördelar. Skatteförmånen var därför enligt kammarrättens mening det huvudsakliga skälet för förfarandet. Kammarrätten ansåg att förfarandet stred mot syftet med koncernbidragsreglerna eftersom ett investmentföretag inte med verkan vid beskattningen kan ge eller ta emot koncernbidrag. Skatteflyktslagen ansågs därmed tillämplig.
Regeringsrätten har i sina mycket korta och koncisa domskäl hänvisat till RÅ 2001 ref. 79. I det fallet hade en kommun överlåtit samtliga aktier i ett antal rörelsedrivande dotterbolag till ett annat dotterbolag mot revers. Dotterbolagen betalade ränta på reversen till kommunen och finansierade dessa räntebetalningar med koncernbidrag från de egna dotterbolagen. Skatterättsnämnden och Regeringsrätten fann att skatteflyktslagen inte var tillämplig på förfarandet. Regeringsrätten konstaterade att förhållandena i Industrivärdemålet i allt väsentligt överensstämde med kommunfallet och därmed bör bedömas på samma sätt. Skatteflyktslagen var alltså inte tillämplig.
Efter Industrivärdendomarna har skatteverket på sin hemsida kompletterat avsnittet om s.k. räntesnurror. Skatteverket konstaterar att i Industrivärdenmålen var det ett investmentföretag som var räntemottagare. Något stöd finns dock inte, menar verket, för att Regeringsrättens dom skulle ha blivit annorlunda om räntemottagaren i stället hade varit ett utländskt företag som inte hade beskattats i Sverige. Skatteverket kommer därför inte längre att ”försöka få domstolarna att tillämpa lagen mot skatteflykt på denna typ av förfaranden, vars huvudsakliga komponenter är att ränteavdrag skapas/uppkommer genom koncerninterna överlåtelser av dotterbolag mot vederlag i form av en räntebärande revers .”. Avslutningsvis skriver Skatteverket att verket kommer att ”arbeta vidare med en analys av om denna typ av förfaranden kan åtgärdas på ett lämpligt sätt genom ändrad lagstiftning”. Skatteverkets bedömningar återfinns på www.skatteverket.se/skatter/skatteupplagg.
I RÅ 2007 not. 65 (fhb) gällde frågan förutsättningar för koncernbidrag. De två sökanden, MittMedia Förvaltnings AB (MittMedia) och Arbetarbladet Intressenter AB, hade i juni 2003 ingått avtal om ett samarbete avseende tidningsproduktion. I augusti 2003 etablerade sökandena ett bolag, GävleTidningar AB. Det bolaget förvärvade senare samtliga aktier i Gefle Dagblads AB från MittMedia men också samtliga aktier i AB Arbetarbladet från Arbetarbladet Intressenter AB. Därefter genomfördes viss omstrukturering genom att vissa delar av verksamheten i de två förvärvade bolagen överfördes till Gävle Tidningar AB och dess dotterbolag. Efter detta ägde MittMedia 90,9 % av kapitalet och 64,9 % av rösterna i Gävle Tidningar AB. Resterande delar av bolaget ägdes av Arbetarbladet Intressenter AB. I ett aktieägaravtal hade parterna slagit fast bl.a. att beslut i övergripande frågor normalt ska fattas i enighet samt att utdelning i förekommande fall ska ske enligt röstetalet. Frågan var om MittMedia kunde lämna koncernbidrag till GävleTidningar AB och dess helägda dotterbolag. Nämnden ansåg att MittMedia var ett sådant moderföretag till GävleTidningar AB som avses i 35 kap. 2 § IL. Frågan hade också ställts om skatteflyktslagen var tillämplig på förfarandet. I ansökan hade MittMedia bl.a. framhållit att samarbetet skulle ses mot bakgrund av att tidningsbranschen under senare år varit föremål för en vikande konjunktur, med ökande konkurrens från andra medier och gratistidningar samt minskande annonsintäkter. Omstruktureringen innebar effektivitetsvinster, kostnadsbesparing och konkurrensfördelar. MittMedia hade anfört att omständigheterna i det aktuella fallet skiljer sig från dem som var aktuella i RÅ 2002 ref. 24. (Ett ägande på mer än 90 % hade skapats men det skulle endast föreligga under ett begränsat antal år. Skatteflyktslagen ansågs tillämplig.) Framförallt betonades att det överenskomna ägandet inte skulle förändras. Nämnden ansåg att skatteflyktslagen var tillämplig på förfarandet och hänvisade till RÅ 2006 not. 89. (Koncernbidragsförutsättningar förelåg under viss tid.) Regeringsrätten fastställde nämndens beslut.
Ingrid Melbi