Skattenytt nr 12 2009 s. 799

När föreligger ett enkelt bolag?– Skatterättsnämndens förhandsbesked meddelat 8 maj 2009

1 Inledning

I maj i år meddelade Skatterättsnämnden ett förhandsbesked där ett samarbetsavtal mellan ett detaljistföretag och ett kreditkortsföretag inte ansågs utgöra ett avtal om enkelt bolag. Avtalet ansågs istället innebära att detaljistföretaget tillhandahöll kreditkortsföretaget marknadsföringstjänster.

Denna artikel syftar till att belysa frågan om enkla bolag i mervärdesskatteperspektiv. Ett enkelt bolag är en civilrättslig företeelse som kan komma att få vissa mervärdesskatterättsliga konsekvenser. Det har dock av praxis visat sig att vad som civilrättligt bör anses som ett enkelt bolag inte alltid tycks medföra att samarbetet även skall ses som ett enkelt bolag i mervärdesskattehänseende. I artikeln redogör vi för nämnda förhandsbesked, övrig praxis på området samt delger våra slutsatser och kommentarer beträffande gällande rättsläge.

2 Förhandsbesked meddelat 8 maj 2009

Den situation som prövades av Skatterättsnämndens avsåg två bolag som ingått avtal om att bedriva verksamhet i enkelt bolag. Bolagen skulle tillsammans bedriva affärsverksamhet genom att erbjuda marknaden en attraktiv kortprodukt. Till grund för ansökan om förhandsbesked låg parternas samarbetsavtal.

Samarbetsavtalet avsåg ett betal- och kreditkortssamarbete och omfattade marknadsföring, utgivande av kort samt inlösen av köptransaktioner företagna med kortet i detaljistföretagets affärer. Kortet gavs ut av kreditkortsföretaget och var knutet till detaljistföretagets förmånsprogram. Samarbetsparterna erhöll, alternativt svarade för, femtio procent av det resultat som uppkom. Varje år fastställde bolagen marknadsplaner för hur kortet skulle marknadsföras. Respektive bolags kundservice hanterade de frågor som låg inom varje bolagsmans ansvarsområde i det enkla bolaget.

I sin motivering hänvisar Skatterättsnämnden till EG-domstolens dom i mål C-77/01, Empresa de Desenvolvimento Mineiro SGPS SA (EDM-målet) samt RÅ 2006 not. 90.1 Enligt nämnden följer det av praxis att ett avtal om enkelt bolag endast får verkan i mervärdesskattehänseende om fråga är om två eller flera parter som överenskommit att gemensamt bedriva viss verksamhet och där vinsten av verksamheten fördelas mellan parterna.

Enligt Skatterättsnämnden medför aktuellt samarbetsavtal inte att parterna gemensamt bedriver en särskild ekonomisk verksamhet som är åtskild från de verksamheter parterna bedriver i övrigt. Avtalet utgör därför inte ett enkelt bolag i mervärdesskattehänseende. Enligt nämnden skall istället detaljistföretaget inom ramen för avtalet anses tillhandahålla kreditkortsföretaget tjänster mot ersättning. Förhandsbeskedet har överklagats av sökanden.

Se nedan för utförligare redogörelser av dessa avgöranden.

3 Enkla bolag

3.1 Civilrätt

Enkla bolag regleras framförallt i lag (1980:1120) om handelsbolag och enkla bolag, HBL. Enligt definitionen föreligger ett enkelt bolag om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att ett handelsbolag föreligger.2 Det föreligger inte något registreringskrav och följaktligen är det tillräckligt att de grundläggande bolagsrekvisiten är uppfyllda för att ett enkelt bolag skall anses föreligga.3 Detta innebär att ett enkelt bolag anses uppstå om två eller flera juridiska och/eller fysiska personer har;

  1. ingått avtal om samverkan,

  2. för ett gemensamt ändamål, och

  3. med förpliktelser att verka för det gemensamma ändamålet.

Bolagsrekvisiten används för att dra gränsen gentemot andra former av avtal, exempelvis nyttjanderätts-, uppdrags- och anställningsavtal.4 Det enkla bolaget är inte att betrakta som ett rättsubjekt. Ett enkelt bolag kan med andra ord inte förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.5 Bolagsavtalet är således endast ett samarbetsavtal mellan bolagsmännen. Det uppställs inga formella krav på detta avtal utan det är tillräckligt med ett muntligt avtal.6

Huvudregeln vad gäller förvaltning i ett enkelt bolag är att förvaltningsåtgärder endast får ske med samtliga bolagsmäns samtycke.7 Rättigheter och skyldigheter uppkommer mellan tredje man och bolagsmännen och inte mellan tredje man och bolaget.8

Civilrättsligt står det bolagsmännen i det enkla bolaget fritt att avtala om vinst- och förlustdelning. Om inget har avtalats skall resultatet enligt HBLs dispositiva regler delas lika mellan bolagsmännen.9 Respektive bolagsmans insats behöver inte beaktas vid fördelning av resultatet.

1 kap. 3 § HBL.

Bolagens rättliga ställning – Om enkla bolag, handelsbolag, kommanditbolag och aktiebolag, Hemström, Carl, s. 13f och 16.

Bolagens rättliga ställning – Om enkla bolag, handelsbolag, kommanditbolag och aktiebolag, Hemström, Carl, s. 15.

1 kap. 4 § HBL.

Lagen om handelsbolag och enkla bolag – En kommentar, Lindskog, Stefan, s. 46.

4 kap. 3 § HBL.

4 kap. 5 § HBL.

4 kap. 2 § samt 2 kap. 8 § HBL.

3.2 Mervärdesskatterätt

Ett enkelt bolag utgör inte ett skattesubjekt. Det enkla bolaget är därför inte mervärdesskatteskyldigt. Istället är bolagsmännen i det enkla bolaget enligt huvudregeln skattskyldiga i förhållande till sin andel i bolaget.10 Bolagsmännen i det enkla bolaget kan dock ansöka hos Skatteverket om att en av delägarna skall registreras som representant för bolaget.11 Representanten skall i sådant fall svara för redovisningen och betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget i frågor som rör sådan skatt. Representanten tilldelas ett särskilt registreringsnummer, till vilket ett särskilt skattekonto är kopplat. Ett beslut där en representant utses innebär dock inte att övriga delägare befrias från sina skyldigheter i de fall representanten inte fullgör sina skyldigheter.12

Enkla bolag är intressanta i mervärdesskattehänseende, framförallt vad gäller transaktioner mellan bolagsmännen. Mervärdesskattelagen (1994:200), ML, bygger på EGs mervärdesskattedirektiv 2006/112/EG. Enligt artikel 2 i direktivet13 omfattar mervärdesskattesystemet samtliga leveranser av varor eller tillhandahållande av tjänster mot vederlag som görs inom landet av en beskattningsbar person i denna egenskap. En transaktion som av någon anledning inte uppfyller samtliga dessa kriterier faller utanför mervärdesskattesystemet och kan därmed inte göras föremål för skatt. Detta gäller exempelvis vissa transaktioner mellan bolagsmän i ett enkelt bolag.

6 kap. 2 § ML.

23 kap. 3 § skattebetalningslag (1997:223), SBL.

23 kap. 3 §, andra stycket SBL.

Tidigare artikel 2.1 i sjätte direktivet 77/388/EEG. Se även 1 kap. 1 §, 1 stycket, 1 p. ML.

4 Praxis på området

4.1 EG-rättslig praxis

EG-domstolen har i EDM-målet prövat hur transaktioner mellan delägare i ett konsortium skall bedömas i ett mervärdesskatteperspektiv. EDM var ett portugisiskt bolag som var verksamt i gruvsektorn. Bolagets verksamhet innefattade i huvudsak prospektering, utvinning och försäljning av mineraler, olja och naturgas, forskning och utveckling inom gruvområdet samt förvaltning och innehav av aktier och andelar. EDM ingick i flera konsortier vilkas ändamål var att spåra gruvfyndigheter samt att bedöma lönsamheten av att utvinna dessa fyndigheter. EDMs verksamhet i dessa konsortier bestod i att utföra tekniska undersökningar och samordna arbetena i egenskap av ledare för konsortierna, samt agera i olika rådgivande och tekniska kommittéer som inrättats för detta ändamål. Enligt portugisisk rätt förstås med konsortium ett avtal mellan två eller flera fysiska eller juridiska personer, som bedriver näringsverksamhet, varigenom dessa ömsesidigt förpliktar sig att utföra viss verksamhet eller verka på visst sätt för ett specificerat ändamål. I Sverige anses ett konsortium, som inte har förts in i handelsregistret, utgöra ett enkelt bolag.

I EDM-domen gör EG-domstolen följande uttalanden;

”Domstolen erinrar om att de arbeten som utförs inom ramen för ett konsortium, vilka ombesörjs av var och en av dess medlemmar för dess räkning, i mervärdesskattehänseende i princip inte skiljer sig från de arbeten som ett företag utför för sin egen räkning. Följaktligen skall de behandlas på samma sätt som sistnämnda arbeten. Som framgår av artikel 2.1 i sjätte direktivet så är det nämligen endast varuleveranser och tillhandahållande av tjänster som sker mot vederlag som mervärdesbeskattas.”14

”Sådana arbeten som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, vilka utförs av medlemmarna i ett konsortium i enlighet med bestämmelserna i ett konsortialavtal och som svarar mot den del som enligt avtal har tilldelats var och en av dessa, utgör följaktligen inte någon varuleverans eller något tillhandahållande av tjänster ”som sker mot vederlag” i den mening som avses i artikel 2.1 i sjätte direktivet, och således inte heller någon skattepliktig transaktion i enlighet med den artikeln.”15

EG-domstolen konstaterar således att de arbeten som medlemmarna utfört i enlighet med konsortialavtalet och som svarar mot den del som enligt avtal tilldelats var och en av dessa, inte betingar något vederlag. Då kriteriet ”mot vederlag” inte är uppfyllt faller eventuella betalningar mellan medlemmarna i det enkla bolaget utanför mervärdesskattesystemets tillämpningsområde. Tillhandahållanden inom konsortium och enkla bolag omfattas således inte av skattskyldighet till mervärdesskatt om tillhandahållandet sker i enlighet med föreskrifterna i bolags- eller konsortialavtalet.

C-77/01, Empresa de Desenvolvimento Mineiro SGPS SA, p. 86.

C-77/01, Empresa de Desenvolvimento Mineiro SGPS SA, p. 88.

4.2 Svensk praxis

Den praxis som finns i Sverige på området består framförallt av en rad förhandsbesked meddelade av Skatterättsnämnden. Nämnden har bl.a. i ett förhandsbesked från 199516 ansett att ett enkelt bolag förelåg när en lokalinnehavare och en utställare av flipperautomater hade överenskommit att gemensamt bedriva spelverksamhet och dela intäkterna av verksamheten. Ett liknande samarbete har behandlats i en skrivelse17 från Riksskatteverket. I skrivelsen besvaras ett antal frågor som gäller värdeautomatspelet Jack Vegas. En av frågorna är om ett enkelt bolag kan anses föreligga mellan Svenska Spel och en restauratör. Riksskatteverket konstaterar att tolkning av avtal måste göras självständigt i varje enskilt fall.

I ett förhandsbesked från 200518 var omständigheterna sådana att ett aktiebolag hade förvärvat rättigheterna till ett särskilt lotteri och detta lotteri skulle bedrivas av aktiebolaget tillsammans med tre organisationer genom ett enkelt bolag. Det enkla bolaget gavs enligt bolagsavtalet rätt att nyttja lotterirättigheterna och aktiebolaget skulle enligt avtalet, i egenskap av bolagsman, bl.a. ansvara för vidareutveckling, kapitalanskaffning, service och drift. Aktiebolaget erhöll inte någon ersättning utan hade rätt till andel av det enkla bolagets resultat. Bolaget bedrev inte någon annan verksamhet utöver lotteriverksamheten i det enkla bolaget. Nämnden ansåg att avtalet innebar att ett enkelt bolag förelåg och att aktiebolaget inte skulle anses tillhandahålla några tjänster till organisationerna i den enligt avtalet gemensamt bedrivna verksamheten. Det som bolaget uppbar av resultatet i verksamheten ansågs utgöra andel i vinst och inte ersättning för tillhandahållna tjänster. I likhet med EG-domstolens slutsatser i EDM-målet tycks således nämnden anse att de transaktioner som bolagsmannen utför och som svarar mot den del som enligt avtal tilldelats denne, faller utanför mervärdesskattens tillämpningsområde.

I ett annat förhandsbesked från 200519 har Skatterättsnämnden ansett att den ”rätt till del i vinst” som sökandebolaget hade enligt avtal skulle anses som ersättning för en av bolaget tillhandahållen tjänst. Avtalet ansågs inte utgöra ett sådant ömsesidigt förpliktande avtal som var fallet i EDM-målet. Sökandebolaget var ett bilföretag som via sina återförsäljare erbjöd en märkesförsäkring till bilkunder. Försäkringsgivare av märkesförsäkringen var ett externt skadeförsäkringsbolag. Bilföretaget och försäkringsgivaren hade i ett samarbetsavtal reglerat parternas åligganden vad gäller marknadsföringskostnader, försäljningskostnader, produktutformning, premiesättning samt vinstdelning. Nämnden konstaterar att försäkringsgivarbolaget ensamt är att betrakta som försäkringsgivare och att den del av premieintäkten som tillföll sökandebolaget tycks utgå utan direkt beaktande av skadeutfallet och det slutliga resultatet av försäkringsverksamheten. Nämnden ansåg vid en samlad bedömning att sökandebolagets verksamhet enligt avtalet framstår i allt väsentligt som en egen särskild verksamhet som innefattar tillhandahållande av marknadsföringstjänster till försäkringsgivaren. Detta även om sökandebolagets verksamhet enligt avtalet även främjade återförsäljarnas och märkesverkstädernas rörelse. Regeringsrätten fastställde förhandsbeskedet.20

I juni 2007 meddelades ytterligare ett förhandsbesked21 som behandlar frågan om enkelt bolag. Sökandebolagen hade ingått avtal som betecknats enkelt bolag med fondkommissionärer. Sökandebolagen bedrev försäkringsmäklarverksamhet och fondkommissionärerna förmedlade vissa slags indexobligationer i eget namn. I avtalen förklarade parterna att de önskar bedriva gemensam verksamhet rörande dessa indexobligationer i form av ett enkelt bolag. Ändamålet var enligt avtalen att främja avsättning av produkterna samt marknadsföra och sälja produkterna. Enligt avtalen var sökandebolagens förpliktelser att på olika sätt till sina kunder marknadsföra de av fondkommissionärerna tillhandahållna produkterna. Vardera parten skulle stå för sina kostnader och man skulle fördela resultatet. Sökandenas andel beräknades med utgångspunkt i den försäljning som skett som ett resultat av deras marknadsföringsåtgärder. Skatterättsnämnden ansåg att avtalen framstod mer som ett avtal om marknadsföringstjänster mot provision i mäklarföretagens verksamheter än som bolagsavtal mellan parterna att verka för ett gemensamt ändamål. Avtalet kunde enligt nämnden därmed inte anses utgöra ett sådant ömsesidigt förpliktande avtal som förelåg i EDM-målet och som ett resultat av detta ansåg nämnden att den del av vinsten som sökandebolagen erhöll utgjorde ersättning för tillhandahållna tjänster från sökandebolagen till fondkommissionärerna.

2007 års förhandsbesked överklagades till Regeringsrätten som undanröjde och avvisade det22 mot bakgrund av att även frågan om huruvida de tillhandahållna tjänsterna var skattepliktiga eller inte hade besvarats av nämnden. Enligt Regeringsrätten var tillgängligt underlag inte ägnat för en prövning av om transaktionerna, i de fall omsättning ansågs föreligga, omfattades av undantaget från skatteplikt.

SRN 1995-06-09.

RSV 2000-04-11, Dnr 7181-98/901.

SRN 2005-05-16.

SRN 2005-02-15.

RÅ 2006 not. 90.

SRN 2007-06-01.

RR 2008-05-29, mål med nr 4257-07.

4.3 Slutsatser

Inledningsvis bör det konstateras att det inte är en helt enkel uppgift att analysera förhandsbesked från Skatterättsnämnden och att viss försiktighet måste iakttas vid tolkning av dessa. Detta gäller särskilt i de fall då förhandsbeskeden bygger på specifika avtal och avtalsvillkoren inte utförligt redogörs för. Utöver detta så är nämndens resonemang i vissa av de aktuella förhandsbeskeden inte särskilt detaljrika. Istället hänvisar nämnden ofta till att en samlad bedömning har gjorts. Trots detta tycker vi oss kunna dra vissa slutsatser avseende vad som krävs för att ett avtal skall bedömas som ett enkelt bolag i mervärdesskattehänseende och att de transaktioner som bolagsmännen utför och som svarar mot de förpliktelser som enligt avtal ålagts respektive bolagsman därmed skall anses falla utanför mervärdeskattesystemets tillämpningsområde.

Enligt vår uppfattning bör följande fungera som utgångspunkt vid bedömning av specifika avtal.

  • Det skall vara ett ömsesidigt förpliktande avtal varigenom parterna förpliktar sig att utföra vissa prestationer eller verka på visst sätt för ett specifikt ändamål.

  • Avtalets innebörd och syfte skall vara att parterna överenskommit att gemensamt bedriva viss verksamhet och att vinsten av verksamheten skall fördelas mellan parterna.

  • Parterna skall ansvara gemensamt för verksamheten. Det får inte vara en egen särskild verksamhet för en av parterna, där den andra parten endast agerar underleverantör till den som bedriver den faktiska verksamheten.

  • Avtalet skall medföra att parterna gemensamt bedriver en särskild ekonomisk verksamhet som är åtskild från de verksamheter parterna bedriver i övrigt.

5 Kommentarer

Av grundläggande principer och praxis framgår att ett enkelt bolag föreligger när två eller flera parter har överenskommit om att bedriva gemensam verksamhet, där parterna förpliktar sig att verka för det gemensamma ändamålet och vinsten av den gemensamma verksamheten fördelas mellan parterna. Med gemensam verksamhet torde vid tolkning av praxis avses att respektive parts prestation, exempelvis a och b, tillsammans formar en verksamhet, c, där c är lika med a + b. En viktig gränsdragning görs därmed mot uppdragsavtal med vilket avses situationen där en part svarar för verksamheten gentemot kund och där övriga parter agerar i egenskap av underleverantörer.

I det förhandsbesked som meddelades i maj i år anger Skatterättsnämnden att avtalet skall medföra att parterna gemensamt bedriver en särskild ekonomisk verksamhet som är åtskild från de verksamheter parterna bedriver i övrigt. Detta uttalande måste enligt vår uppfattning tolkas som att det enkla bolagets verksamhet måste särskilja sig från bolagsmännens vanliga verksamhet på så sätt att parternas prestationer gemensamt bildar en separat verksamhet, dvs. att a + b = c och att denna verksamhet skall bedrivas separat från bolagsmännens respektive egna verksamheter.

I uppdragsavtalssituationen föreligger ingen gemensam verksamhet. Istället svarar den ena parten ensam för verksamheten gentemot kund och uppdrar endast åt den andra parten att tillhandahålla viss vara eller tjänst. I flera av de situationer som prövats inom svensk praxis så har avtalen vid en samlad bedömning ansetts som uppdragsavtal där ena parten inom ramen för avtalet tillhandahåller den andra parten tjänster mot ersättning. Avtalet har således inte ansetts utgöra ett ömsesidigt förpliktande avtal. För att ett enkelt bolag skall föreligga bör således krävas att båda parternas insatser/förpliktelser är tillräckliga för att en gemensam verksamhet skall anses uppstå. Uttryckt annorlunda så kan det tyckas att krav uppställs på att ena parten inte skall kunna bedriva den gemensamma verksamheten enligt avtalet på egen hand.

Skatterättsnämnden har i fallen avseende fondkommissionärs-, bilförsäkrings- och kortsamarbetet ansett att ett ömsesidigt förpliktande avtal inte förelåg utan att den ena parten tillhandahåller den andra parten marknadsföringstjänster mot ersättning. Vid en analys av dessa är det framförallt det sistnämnda förhandsbeskedet som enligt vår uppfattning kan ifrågasättas. Som angivits ovan måste dock viss försiktighet iakttas då det i förhandsbeskedet inte utförligt redogörs för avtalsvillkoren. I kortsamarbetet föreligger ett avtal där parterna samverkar avseende ett betal- och kreditkort. Kortet är även knutet till ett förmånsprogram. Av förhandsbeskedet framgår att båda parterna har förpliktigelser enligt avtalet och att kortföretagets insatser består av utgivande av kort och viss inlösen av transaktioner, medan detaljistföretagets insatser tycks bestå av förmånsprogrammet och marknadsföring. Enligt avtalet skall parterna erhålla, respektive svara för, 50 procent av resultatet. I detta fall synes enligt vår uppfattning mycket tala för att ett enkelt bolag de facto föreligger eftersom de krav som uppställs avseende avtal om enkla bolag tycks vara uppfyllda. Till skillnad från fondkommissionärs- och bilförsäkringsfallet avser kortsamarbeten normalt en gemensam verksamhet bestående i ett kort som inte endast kan användas för betalning utan även ger specifika förmåner. I kortfallet tydliggörs detta vidare av det faktum att kunden normalt tecknar det kortet istället för ett ”vanligt” betal- och kreditkort, dvs kunden efterfrågar något ytterligare än kortföretagets isolerade prestation. Samma slutsats är inte lika tydlig i fondkommissionärs- respektive bilförsäkringsfallet där den slutliga produkten ensamt tillhandahölls av en av ”bolagsmännen”. Ytterligare ett faktum som talar för att kortsamarbetet skiljer sig från övriga förhandsbeskedssituationer är frågan om ersättning. Enligt nämndens redogörelse har bolagsmännen rätt till, alternativt svarar för 50 procent av resultatet i verksamheten, dvs de ersättningar som går mellan bolagsmännen synes utgöra faktisk resultatandel. I fondkommissionärs- och bilförsäkringsfallet synes ersättningen, även om den benämns resultatandel, beräknats med utgångspunkt i den försäljning som skett som ett resultat av en av bolagsmännens marknadsföringsåtgärder. Ersättningen liknar därmed på många sätt en traditionell provisionsersättning och då synes det motiverat att betrakta samarbetet som ett uppdragsavtal istället för ett avtal om enkelt bolag.

6 Avslutning

Gränsdragningen mellan ett enkelt bolag där mervärdesskatt inte utgår på betalningar mellan bolagsmännen och den situation då betalningarna skall anses utgöra ersättning för en omsättning av vara eller tjänst, är långt ifrån en enkel övning. Av praxis framgår att ett enkelt bolag föreligger när två eller flera parter har överenskommit om att bedriva viss gemensam verksamhet, där parterna förpliktar sig att verka för det gemensamma ändamålet och vinsten av den gemensamma verksamheten fördelas mellan parterna. I de fall ett enkelt bolag anses föreligga så innebär det att eventuella ersättningar mellan medlemmarna i det enkla bolaget faller utanför mervärdesskattesystemets tillämpningsområde och därmed inte skall belastats med mervärdesskatt. Det bolagsmännen i ett enkelt bolag uppbär av bolagets resultat anses utgöra andel i vinst och inte ersättning för tillhandahållna varor eller tjänster.

I det enskilda fallet måste det med ledning av avtalet avgöras om det föreligger ett enkelt bolag med syfte för parterna att gemensamt bedriva en viss verksamhet eller, om en av avtalsparterna mot ersättning endast utför tjänster åt annan eller endast upplåter vissa tillgångar för användning i annans verksamhet. Att bedömningen till stor del utgår från de enskilda avtalsvillkoren gör det vanskligt för skattskyldiga att själva konstatera hur ett samarbete, som av de inblandade bedöms som ett enkelt bolag, skall hanteras i mervärdesskattehänseende. Idag krävs det många gånger att samarbetet underkastas Skatterättsnämndens och eventuellt Regeringsrättens prövning för att den skattskyldige skall känna sig trygg i hur ersättningar mellan bolagsmännen skall hanteras i mervärdesskattehänseende. Samtidigt har vi på senare tid tvingats notera flera fall där Regeringsrätten har avvisat överklagade förhandsbesked med hänvisning till att omständigheterna är oklara. Det gynnar givetvis inte rättsutvecklingen och rättssäkerheten för företagen kan många gånger ifrågasättas. Det är vår förhoppning att Regeringsrätten i så stor utsträckning som möjligt gör vad som går för att, i de fall omständigheterna är oklara, klargöra situationen och möjliggöra en prövning. Det skulle gynna såväl de skattskyldiga som myndigheterna.

Av praxis framstår det som att högre krav uppställs för att ett enkelt bolag skall föreligga i mervärdeskatterättsligt än civilrättsligt hänseende. Vidare tycks utvecklingen av praxis vara att högre krav ställs de senaste åren än vad som gjorts tidigare. Viss förståelse för en restriktiv hållning till vad som i mervärdesskattesynpunkt anses utgöra ett enkelt bolag bör finnas mot bakgrund av de mervärdesskatterättsliga konsekvenser som uppkommer. Vi anser dock att detta inte får innebära att snart inget samarbetsavtal skall anses kvalificera som ett avtal om enkelt bolag i mervärdesskattehänseende. Det avtal som bedömdes i förhandsbeskedet meddelat i maj i år tycks enligt vår uppfattning innehålla de karakteristiska drag som ett enkelt bolag förutsätter. Det återstår att se hur Regeringsrätten bedömer situationen.

Joachim Agrell och Helena Ericsson är skattejurister vid Deloitte.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...