Anmälare: Robert Påhlsson
Anmälan av: Jens Wittendorff
Det hör inte till vanligheterna att danska avhandlingar anmäls i Skattenytt. Men det finns all anledning att göra ett undantag för Armslaengdeprincippet i dansk og international skatteret (Thomson Reuters, Köpenhamn 2009, 989 s). Författaren Jens Wittendorff vann doktorsgraden efter försvar av avhandlingen den 25 september 2009. Jag ingick i betygsnämnden och det är anledningen till att jag nu anmäler boken för svenska läsare.
En dansk doktorsavhandling ska inte förväxlas med den i och för sig utmärkta ph.d.examen som blivit så vanlig i vårt grannland. Kraven på en dansk doktorsavhandling minner om den äldre svenska doktorsgraden, och ligger i de flesta hänseenden (om än kanske inte i alla) på en högre nivå än den nuvarande svenska doktorsexamen. Kvalitetssäkringen går till så att avhandlingsmanuset först blir föremål för en omfattande skriftlig bedömning av betygsnämnden. Denna bedömning utmynnar i en rekommendation till fakulteten om huruvida doktoranden bör få disputera eller ej. Det offentliga försvaret kommer således till stånd först efter en formaliserad och djupgående granskning, en ordning som kanske borde övervägas även i Sverige.
Prissättningen vid s.k. kontrollerade transaktioner mellan företag i intressegemenskap är ett av den internationella skatterättens mest omfattande problemområden. Dess aktualitet har ökat ständigt under senare år, på grund av tilltagande internationalisering och globalisering. I Sverige har vi sett ett nyvaknat intresse för internprissättning, manifesterat i bl.a. de nya dokumentationsreglerna och en ökad aktivitet från Skatteverkets sida. Efter Shellmålet (RÅ 1991 ref. 107) m.fl. i Sverige och ”oliesagerna” i Danmark under 1980- och 1990-talen har emellertid Danmark legat före Sverige i rättsutvecklingen på området. Detta har gällt såväl dokumentationskrav som utformningen av den internrättsliga korrektionsregel som danskarna redan för ett antal år sedan gjorde kompatibel med EG-rätten (Ligningsloven § 2). I Sverige innebär regelverket som bekant att korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL är tillämplig på gränsöverskridande transaktioner. Samtidigt gäller enligt 23 kap. IL att underprisöverlåtelser kan göras inom Sverige men inte ut ur svensk skattejurisdiktion. Eftersom denna ordning strider mot EG-rätten står den dock i begrepp att ändras.
Wittendorffs avhandling är en mycket brett upplagd studie, baserad på komparation av dansk rätt, amerikansk rätt samt dubbelbeskattningsavtalsrätten sådan denna manifesteras i art. 9 i OECD:s modellavtal. Denna övergripande rättsjämförelse kompletteras med mer begränsade redogörelser för vad som gäller i Sverige, Norge och Tyskland. Avhandlingen är avgränsad till att behandla själva innebörden av armlängdsprincipen. Författaren tar inte upp andra möjligheter till internprissättning såsom formelallokering, och inte heller administrativa regler som dokumentationskrav.
Avhandlingen har följande övergripande disposition. De inledande delarna ägnas åt armlängdsprincipens begreppsinnehåll och rättsliga grunder i de jurisdiktioner och rättssystem som studeras. Dessa är huvudsakligen Ligningslovens § 2, Internal Revenue Code section 482 samt artikel 9 i OECD:s modellavtal. Dessa analyser, som presenteras mot en bakgrund av utförliga redogörelser för historik och rättskällelära, upptar nästan 500 sidor. Härefter följer ingående studier av generella armlängdsfrågor. Bland det som studeras särskilt kan nämnas frågorna om identifikation av kontrollerade transaktioner, betydelsen av motprestationer, flerperiodanalys, jämförbarhetskriterier m.m. Till detta fogas utförliga analyser av speciella armlängdsregler för bl.a. tjänster och immateriella tillgångar. Avslutningsvis tar författaren mer kortfattat upp de etablerade metoderna för internprissättning.
Trots de nämnda avgränsningarna är undersökningen alltså synnerligen omfattande. Detta framstår också i vissa delar som en svaghet. Verkets bredd inverkar menligt på möjligheterna att särskilt utforska sådana områden som uppvisar särskilt aktuella problem eller en särskilt stor andel olösta frågor, t.ex. armlängdsprincipens tillämpning på immateriella resurser.
Men samtidigt måste uppmärksammas, och det är detta som är skälet till denna anmälan, att det rör sig om ett utomordentligt användbart och tillförlitligt verk. Författaren besitter synnerligen stora kunskaper på området och han har undersökt ett gigantiskt källmaterial. Jens Wittendorff vänder på praktiskt taget varenda sten som kommer i hans väg, och omdömet i hans rättsliga bedömningar synes närmast vara osvikligt. Det rör sig utan tvekan om ett blivande referensverk på sitt område. Mot denna bakgrund vill jag rekommendera hans avhandling till alla, såväl akademiskt som praktiskt verksamma, som intresserar sig för transfer pricing.
Robert Påhlsson är professor i skatterätt vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet.