B1 Moder-dotterbolagsdirektivet
Frågan i målet C-138/07 Cobelfret var om belgiska regler för mottagen utdelning var i enlighet med artikel 4.1 första strecksatsen i moder/dotterbolagsdirektivet och om denna bestämmelse hade direkt effekt. Enligt artikel 4.1 ska den stat där moderbolaget har hemvist antingen undanta utdelningen från beskattning (exempt) eller beskatta inkomsten men medge avräkning från moderbolagets skatt med ett belopp som motsvarar den skatt som belastat utdelningen hos dotterbolaget. De belgiska reglerna innebar en form av exemptmetod; utdelning från ett dotterbolag i en annan medlemsstat togs först med i beskattningsunderlaget i det belgiska moderbolaget för att därefter dras av från moderbolagets beskattningsbara vinst. Avdraget motsvarade 95 procent av utdelningsbeloppet. Dock medgavs avdrag endast i den mån det fanns beskattningsbar vinst. De belgiska reglerna innebar också att om bolaget på grund av underskott inte kunde utnyttja hela avdraget på 95 procent av utdelningsbeloppet fanns ingen möjlighet att spara avdraget till kommande beskattningsår. Således förelåg skattefrihet för mottagen utdelning enbart om bolaget inte redovisade underskott under den aktuella perioden.
Cobelfret var ett belgiskt bolag som under åren 1992–1998 erhöll utdelning som omfattades av direktivets tillämpningsområde. På grund av förluster kunde Cobelfret under flera år inte få avdrag för mottagen utdelning. Bolaget hävdade att utdelningen därför inte var helt undantagen från skatteplikt, vilket direktivet föreskriver.
Domstolen konstaterade att artikel 4.1 inte innehöll något krav på att det ska finnas andra beskattningsbara vinster för att ett moderbolag inte ska bli beskattat för mottagen utdelning. Vidare uttalades att de belgiska reglerna resulterade i att ett eventuellt underskott minskades med mottagen utdelning. Eftersom underskott kunde sparas till kommande beskattningsår innebar systemet att beskattningsunderlaget då ökade, vilket i sin tur resulterade i en indirekt beskattning av mottagen utdelning. Domstolens slutsats var därför att konsekvenserna av det belgiska systemet inte var förenliga med vare sig direktivets ordalydelse, ändamål eller systematik varför de belgiska reglerna inte var i enlighet med detsamma. Artikel 4.1 första strecksatsen ansågs vara ovillkorlig och tillräckligt precis för att tillerkännas direkt effekt.
De förenade målen C-439/07 och C-499/07 KBC avgjordes i form av ett beslut istället för en dom. Enligt artikel 104.3 i rättegångsreglerna har domstolen rätt att avgöra ett förhandsbesked genom beslut då tolkningsfrågan är identisk med en fråga som domstolen redan avgjort eller om svaret klart kan utläsas av rättspraxis. KBC gällde samma belgiska lagstiftning som prövades i C-138/07 Cobelfret. Tolkningsfrågorna gällde den belgiska lagstiftningens förenlighet med artikel 4.1 första strecksatsen i moder/dotterbolagsdirektivet, artikel 56 EG och artikel 43 EG. I sina svar hänvisade domstolen bland annat till just målet Cobelfret.
Målet C-247/08 Gaz de France rör tolkningen av artikel 2 a i moder/dotterbolagsdirektivet. Denna artikel anger för vilka företag som direktivet gäller. I rådets direktiv 2003/123/EG av den 22 december 2003 om ändring av moder/dotterbolagsdirektivet utvidgades tillämpningsområdet av direktivet genom att fler associationsformer omfattades. Genom utvidgningen omfattades den franska associationsformen société par actions simplifiée av direktivet. Tvisten vid den nationella domstolen gällde källskatt på en vinstutdelning år 1999 från ett tyskt helägt dotterbolag till sitt franska moderbolag, vilket drevs i ovan nämnda associationsform. Den centrala tolkningsfrågan gällde om artikel 2 a i direktivet skulle tolkas så att det franska moderbolaget omfattades av direktivet redan innan dettas tillämpningsområde utvidgades genom ändringsdirektivet 2003/123. Domstolen fann att så inte var fallet och källskatteuttaget var därmed i enlighet med direktivet.
B2 Indirekta skatter på kapitalanskaffning
I direktiv 69/335/EEG om indirekt skatt på kapitalanskaffning regleras på vilket sätt medlemsstaterna får beskatta bolagsbildningar, höjningar av aktiekapital och liknande. Sverige beskattar inte alls denna typ av transaktioner varför direktivet är av mindre intresse för svensk rätts vidkommande. Således behandlas fallen endast summariskt.
I mål C-397/07 Kommissionen mot Spanien fälldes Spanien för fördragsbrott. Den spanska lagstiftningen uppställde villkor för att vissa transaktioner skulle undantas från skatt. Då dessa transaktioner enligt direktivet alltid skulle vara skattebefriade fann domstolen att de spanska villkoren inte var förenliga med direktivet. Härutöver föreskrev den spanska lagstiftningen att skatt på kapitaltillskott skulle tas ut när sätet eller den verkliga ledningen för ett bolag flyttades till Spanien. Domstolen fann att också dessa bestämmelser gick utöver vad som enligt direktivet fick beskattas. Slutligen fann domstolen att de spanska reglerna innebärande skatt på kapital avsett för kommersiell verksamhet som bedrevs i Spanien genom fasta driftställen stod i strid med direktivets fördelning av beskattningsrätt. Därmed fann domstolen att samtliga prövade aspekter av den spanska lagstiftningen var fördragsstridiga.
Målet C-569/07 HSBC Holdings plc gällde tolkningen av artikel 11 a i direktivet. Frågan i målet var om en medlemsstat under vissa omständigheter hade rätt att ta ut skatt när aktier emitterades till en clearingcentral. Domstolen fann att artikel 11 a hindrade ett sådant uttag av skatt.
I målet C-441/08 Elektrownia tolkade domstolen artikel 5.3 andra strecksatsen i direktivet. Frågan gällde om den skatt på kapitalanskaffning som ett bolag erlagt innan Polen blivit medlem i EU, i samband med en ökning av aktiekapitalet genom lånefinansiering, fick beaktas vid fastställandet av skatten enligt direktivet då lånet omvandlades till andelar i bolaget. Enligt domstolen skulle hänsyn tas till den tidigare erlagda skatten.
Maria Hilling