1 Kommunal fastighetsavgift
I RÅ 2010 not. 59 (förhandsbesked) behandlades frågan om olika typer av studentbostäder ska betraktas som bostadslägenhet vid tillämpning av lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, FAvL. Avgiften för hyreshus ska enligt 3 § FAvL beräknas per bostadslägenhet. I 4 § definieras bostadslägenhet som en sådan lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Grundläggande vid beräkningen av fastighetsavgift är den klassificering som sker vid fastighetstaxeringen. För bostäder inom hyreshus ska härvid, enligt 9 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), även antalet bostadslägenheter bestämmas. Detta tillägg till 9 kap. 3 § infördes i anslutning till att den kommunala fastighetsavgiften infördes. Grunden för definitionen är dels lagen (2006:378) om lägenhetsregister som i sin tur bygger på definitionen av bostadslägenhet i 12 kap. 1 § jordabalken (1970:994), JB. En närmare definition av vad som avses med en bostadslägenhet framgår även av Skatteverkets ställningstagande 2008-04-10, 131 55819-08/111 som grundar sig på ett uttalande i prop. 2007/08:27 s. 76. Här anges att ”I flerbostadshus som inrymmer s.k. studentkorridorer torde normalt varje enskilt studentrum komma att utgöra en egen bostadslägenhet”.
I det aktuella målet var fråga om tre olika typer av studentbostäder. Det första exemplet var studentrum i korridor med egen toalett och dusch och med för korridoren gemensamt kök. Det andra exemplet var en ”vanlig lägenhet” som innehöll sex separata enheter med ett rum och en enhet med två rum. Enheten med två rum hade kök, toalett och tvättställ medan badrum och dusch var gemensamma med övriga enheter. För de sex studentbostäderna var samtliga faciliteter gemensamma. Samtliga enheter hade separata hyreskontrakt och låsbara dörrar. HFD konstaterade, i enlighet med Skatterättsnämnden, att vart och ett av studentrummen skulle anses utgöra en bostadslägenhet enligt 4 § FAvL och definitionen i 12 kap. 1 § JB.
2 Skattereduktion för ROT-arbete
I RÅ 2010 ref. 109 (förhandsbesked) slog HFD fast att en förutsättning för att skattereduktion ska medges är att ROT-arbete (reparation, underhåll samt om- och tillbyggnad) ska utföras på ett småhus där ägaren, eller hans föräldrar, har sin bostad. Det räcker således inte att enbart äga byggnaden utan det krävs även att man bor där. I det aktuella fallet ägde en person och hans maka en jordbruksfastighet. De avsåg att hyra ut bostadsbyggnaden till en icke närstående person och därefter anlita hantverkare för ROT-arbete. Frågan gällde om förutsättningar för skattereduktion för hushållsarbete enligt 67 kap. 11–19 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL, var uppfyllda även när småhuset hyrdes ut.
Reglerna avseende skattereduktion för hushållsarbete omfattar även ROT-arbete (jfr SFS 2009:536). Frågan var om 67 kap. 13 a § jämförd med 15 § innebär att kraven för att erhålla skattereduktion för hushållsarbete i förhållande till ROT-arbete skiljer sig åt. HFD konstaterar, i likhet med Skatterättsnämnden, att det av förarbetena till förslaget om att utvidga skattereduktionen till att även omfatta ROT-arbete framgår att de förutsättningar som gäller för hushållsarbete även förutsätts gälla för ROT-arbete (jfr prop. 2008/09:178, s. 28). Kravet på att ägaren, eller dennes föräldrar, har sin bostad i den byggnad som ROT-arbetet utförs inom ska således tillämpas i enlighet med vad som gäller för skattereduktion avseende hushållsarbete.
3 Näringsfastighet – privatbostad
I RÅ 2010 ref. 96 behandlade HFD frågan om gränsdragningen mellan privatbostad och näringsfastighet. En person var aktiv renskötare inom en sameby. Personen hyrde en bostad där han var folkbokförd och bosatt. Han ägde även en s.k. renvaktarbostad där han och familjen var bosatta under renarnas vinterbetesperiod. Renvaktarbostaden var taxerad som småhus och hade en värdeyta om 55 kvm. Bostaden hade normal standard för permanentboende. Syftet med vistelsen i renvaktatbostaden var att bevaka och sköta renarna under vinterbetet. Frågan gällde om renvaktarbostaden var att betrakta som näringsfastighet eller privatbostad.
Av 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, framgår att en förutsättning för att ett småhus ska vara en privatbostadsfastighet är att den används som privatbostad. Enligt 2 kap. 8 § IL avses med privatbostad ett småhus som till övervägande del används eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående till honom för permanentboende eller som fritidshus. Ett småhus som inte är privatbostad är näringsfastighet. HFD fann att renskötarbostaden var nödvändig för att kunna bedriva renskötsel på ett rationellt sätt och att huset uteslutande användes i samband med denna verksamhet. Mot denna bakgrund kan huset inte ha använts eller varit avsett att användas för permanentboende eller fritidsbostad. Fastigheten är därmed att betrakta som en näringsfastighet. Av HFD:s dom kan således dras den slutsatsen att ett småhus inte ska klassificeras som privatbostad om näringsverksamheten måste bedrivas på flera orter och att småhuset är en förutsättning för och uteslutande används för att kunna bedriva näringsverksamheten.
Monica Haapaniemi