Tredjemansrevision grundad på bankkontons slutsiffra

Skatteverket har krävt in uppgifter om SE-bankens klientkonton med en slumpmässigt vald slutsiffra. Detta innebär att ca 280 av totalt 900 klientkonton samt 18 000 transaktioner omfattas av Skatteverkets föreläggande. Några frågor som ställs i uppsatsen är om Skatteverkets föreläggande kan anses strida mot artikel 8 i Europa-konventionen eller proportionalitetsprincipen, om bank- och advokatsekretess kan anses förhindra tredjemansrevision och om Skatteverket kan begära in omfattande uppgifter utan att ange vilka som omfattas av förfrågan, d.v.s. om Skatteverkets förfrågan kan jämställas med otillåtna s.k. fishing expeditions.

1 Bakgrund1

Advokater och liknande som förvaltar klienters medel, s.k. klientmedel, är skyldiga att ha medlen på ett särskilt konto i sitt eget namn. Det är innehavaren av klientmedelskontona, d.v.s. advokater m.fl., som lämnar kontrolluppgifter för de olika klienterna och inte bankerna. Skatteverket kan ur kontrollsynpunkt undersöka om de lämnade kontrolluppgifterna stämmer överens med bankkontot. Detta kan ske genom tredjemansföreläggande eller s.k. tredjemansrevision hos banken där klientmedelskontot finns.

Skatteverket förelade SE-banken, SEB, vid vite om en krona (symboliskt vite) att inom tio dagar från det att banken fått del av föreläggandet komma in med uppgifter om transaktioner under år 2005 avseende samtliga klientmedelskonton med slutsiffra fem. Som stöd för sin förfrågan hänvisade Skatteverket till bestämmelserna i 3 kap. 8 § andra stycket och 3 kap. 12 § fjärde stycket taxeringslagen (1990:324), TL. Skatteverket ansåg det inte vara möjligt att förelägga innehavarna av klientmedelskontona eftersom verket inte visste vilka de var. Skatteverkets föreläggande innebar att totalt 280 av 900 klientmedelskonton samt 18 000 transaktioner kom att omfattas. Mer än hälften av innehavarna av klientmedelskontona var advokater eller advokatbyråer medan de övriga var bl.a. revisionsbyråer, fastighetsmäklare och vårdföretag. Skatteverkets tredjemansrevision är en s.k. generell kontroll som innebär en insamling av uppgifter avseende ett större antal icke namngivna personer. Den generella kontrollen kan i sin tur leda till urvalsrevisioner, vilket innebär att Skatteverket i sådana fall misstänker felaktigheter beträffande beskattningsunderlaget.

Eftersom SEB inte av legala skäl ansåg sig kunna lämna ut uppgifterna till Skatteverket hemställde Skatteverket hos Länsrätten (numera förvaltningsrätten) i Stockholms län att vitet skulle dömas ut. Länsrätten biföll Skatteverkets ansökan varefter SEB överklagade domen till kammarrätten. Kammarrätten ansåg i likhet med länsrätten att kontroll av behållning och transaktioner var ett sådant ingrepp i rätten till respekt för privatlivet som artikel 8 i Europa-konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219), EMKR, var avsedd att skydda. Domstolen ansåg dock att tredjemansrevisionen var en effektiv skattekontroll och hade ett sådant allmänintresse som motiverade att inskränkningar av skyddet i artikel 8 EKMR kunde göras. Dessutom angav kammarrätten i domen att Skatteverkets tjänstemän omfattas av tystnadsplikt som är förknippad med straffansvar. Domstolarna ansåg uppenbarligen att risken för att uppgifterna skulle komma till utomståendes kännedom var liten. Skatteverkets föreläggande ansågs inte heller av förvaltningsdomstolarna strida mot principen om rätt till effektivt rättsmedel, artikel 13 EKMR, eftersom frågan om vitesföreläggandets laglighet och lämplighet prövades av domstol i samband med utdömandet av vitet. Dessutom hade SEB möjlighet att hos domstol begära att handlingarna skulle undantas från föreläggandet.2

Av länsrättens dom framgår att SEB är villig att acceptera tredjemansrevisioner så länge uppgifterna är specificerade, men eftersom det inte var angivet vem eller vilka revisionen avsåg var SEB inte beredd att acceptera Skatteverkets föreläggande. Enligt SEB måste föreläggandet för att vara proportionerligt ha en grundad misstanke om skatteundandragande i det konkreta fallet och att de efterfrågade uppgifterna skall vara nödvändiga för att kontrollera misstanken. Denna uppfattning styrks enligt SEB också i Skatteverkets egen promemoria om tredjemansuppgifter från banker och Bankgirocentral.3

SEB har ansökt om prövningstillstånd för att slutligen få frågan avgjord av Högsta förvaltningsdomstolen.4 Ärendet är i skrivande stund inte avgjort.

Syftet med föreliggande uppsats är att beskriva de svenska bestämmelserna för tredjemansföreläggande och tredjemansrevision ur ett rättssäkerhetsperspektiv där jag undersöker om Skatteverkets kontrollmöjligheter strider mot artikel 8 EKMR, proportionalitetsprincipen, bank- och advokatsekretess och om urvalsrevisioner kan utgöra otillåtna s.k. fishing expeditions.

I denna uppsats kommer jag att redogöra för bestämmelserna avseende tredjemansföreläggande samt tredjemansrevision, de rättssäkerhetsgarantier som omgärdar bestämmelserna, bank- och advokatsekretess, om generella kontroller är otillåtna fishing expeditions och slutligen sammanfattande synpunkter.

2 Bestämmelserna om tredjemansföreläggande och tredjemansrevision

Bestämmelserna om s.k. tredjemansföreläggande finns i 17 kap. 3–5 §§, lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, LSK, och 14 kap. 4 § SBL. Av 19 kap. 3 § LSK framgår att beslut enligt lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter inte får överklagas. Den som föreläggs lämna uppgifter till Skatteverket har dock möjlighet hos förvaltningsdomstol begära att uppgift eller handling skall undantas från föreläggandet, 17 kap. 7 § LSK. Bestämmelserna i 3 kap. 13–14 c §§ TL skall då tillämpas. Men själva beslutet i sig och dess omfattning kan alltså inte överklagas. Även om det inte anges i lagtext eller förarbeten så tas det för givet att föreläggandet ska vara skriftligt.5

Skatteverket har förutom tredjemansföreläggande och tredjemansrevision möjlighet att inhämta uppgifter hos andra myndigheter som de förfogar över och som behövs för taxeringen, 3 kap. 16 § TL.

Tredjemansföreläggande innebär att Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas bli bokföringsskyldig eller annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift om en rättshandling mellan honom och någon annan. Det kan ske genom att det eller de dokument som innefattar rättshandlingen eller en kopia därav visas upp. Något krav på att föreläggandet normalt skall avse en namngiven person har inte angivits i förarbetena.6

Enligt Skatteverket måste ett föreläggande vara så preciserat att den skattskyldige har möjlighet att fullgöra föreläggandet, d.v.s. det skall inte råda någon tvekan om vilka uppgifter/handlingar som den skattskyldige föreläggs att lämna. Föreläggandet skall inte vara mer omfattande än nödvändigt och därför måste en avvägning göras mellan nyttan av de begärda upplysningarna och det merarbete som belastar tredje man. Skatteverket bör dessutom först försöka få uppgifterna från den granskade själv.7 Detta innebär att proportionalitetsprincipen skall respekteras.

En av nackdelarna med föreläggande att lämna uppgifter om tredje man är att det kan medföra att en mycket stor mängd ospecificerad information infordras eftersom Skatteverket inte alltid på förhand vet vilken information man letar efter. Huvudargumentet för att återinföra tredjemansrevision var att föreläggande ofta innebar onödiga tidsfördröjningar, då den reviderade behövde tid på sig att inkomma med den begärda informationen. Det ansågs också finnas en risk för att informationsutbytet mellan Sverige och andra länder skulle hämmas på ett oönskat sätt. Ett förfarande där tredjemansrevision enbart skulle kunna genomföras med stöd av tvångsåtgärdslagen ansågs inte heller önskvärt då det skulle leda till onödiga processer i de fall där både Skatteverket och den reviderade var överens om att den som kontrollen egentligen avsåg inte skulle namnges. Det ansågs också vara tänkbart att en företagare som var beredd att samverka inte ville vara part i mål om tvångsåtgärder.8

Bestämmelserna om tredjemansrevision finns i 3 kap. 8 § 2 st TL:

”Skatteverket får besluta om taxeringsrevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras.”

En anledning till tredjemansrevision kan t.ex. vara att stämma av kostnadsförda fakturor hos tredje man mot ett visst företags intäktsföring. Rekvisiten för tredjemansrevision är mycket vaga och innebär enbart en rätt för Skatteverket att genom skatterevision granska uppgifter om tredje man. Lagrummet måste därför läsas tillsammans med övriga lagrum i taxeringslagen, förarbeten och europarätten.

Normalt skall det framgå av revisionsbeslutet vilka personer eller rättshandlingar som granskningen avser. Om det finns särskilda skäl kan sådana uppgifter uteslutas, t.ex. om utredningen skulle äventyras om uppgifterna uppgavs.9

Av förarbetena framgår att man inte skiljer på tredjemansrevisioner och andra skatterevisioner ur rättssäkerhets- och integritetssynpunkt. Att tredjemansrevisioner kan komma att utföras mer eller mindre slumpmässigt anses inte som något negativt i sig. Dessutom bör det i första hand vara upp till Skatteverket att göra avvägningen mellan Skatteverkets intresse av att kunna använda den insamlade informationen på ett relevant sätt, den reviderades intresse av att få reda på vem eller vad informationen avser och bådas intresse av att denna hemlighålls.10

Det finns i de fall Skatteverket söker information utan att närmare specificera denna, en risk för att den reviderade (banken) därför inte har praktiska möjligheter att begära att vissa handlingar undantas från granskning, vilket urholkar rättssäkerheten. Samtidigt kan det vara viktigt för Skatteverket att inte på förhand avslöja vad man söker eftersom det finns en risk för att klientmedelsinnehavaren blir förvarnad om Skatteverkets utredning. Kontrollmöjligheter måste ställas mot den enskildes krav på rättssäkerhet. En annan anledning till att inte avslöja den skattskyldiges namn kan också vara att man vill skydda den skattskyldige och inte i onödan vill lämna ut sådana uppgifter till tredje man.11

En taxeringsrevision skall enligt 3 kap. 10 § TL bedrivas i samverkan med den reviderade. När Skatteverket fattat beslut om taxeringsrevision är den skattskyldige skyldig att samarbeta med Skatteverket för att undvika åtgärder enligt tvångsåtgärdslagen. Möjligheten till användandet av tvångsmedel ökar i takt med den skattskyldiges vägran att samarbeta.

Skatteverkets begäran att få ta del av dokument kan också komma i konflikt med banksekretess eller civilrättsliga avtal där den skattskyldige under skadeståndsansvar lovat att inte informera tredje man om innehållet. Om den reviderade, i det här fallet banken, lämnar ut information om avtalet till Skatteverket riskerar banken skadestånd och om banken inte gör det riskerar den såväl vite som andra tvångsåtgärder. Ett sätt att undgå skadestånd är att begära att handlingarna undantas och att förvaltningsrätten får fatta beslut om handlingarna skall undantas eller inte. Om förvaltningsrätten bestämmer att handlingarna skall lämnas ut har den skattskyldige inte själv lämnat ut handlingarna och torde därför undgå skadestånd.12

Uppgifter kan även hämtas från tredje man som tvångsåtgärd, 10 § lagen (1994:466) om tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, TvL. Om det finns särskilda skäl behöver den som uppgifterna avser eller de uppgifter som söks inte anges i beslutet, 11 § TvL. För att dessa bestämmelser skall kunna tillämpas krävs att det finns särskild anledning att anta att de handlingar man söker kommer att påträffas, att det kan befaras att utredningen skulle försvåras av att den som åtgärden genomförs hos underrättas om kontrollen samt att det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen.13

Regeringen föreslår i en lagrådsremiss införandet av en ny lag, skatteförfarandelagen, som skall gälla för i stort sett hela skatteförfarandet. Regeringen anser dessutom att utformningen av bestämmelserna om tredjemansrevision och ersättning för kostnader för biträde bör utredas i syfte att ytterligare stärka rättssäkerheten. Beslut om vite skall också enligt förslaget kunna överklagas. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2012.

3 Den enskildes rättssäkerhet vid tredjemansföreläggande och tredjemansrevision

Den enskilde har olika rättighetsskydd i Europakonventionen, EU-fördraget och regeringsformen. Europakonventionen syftar till att garantera ett antal fri- och rättigheter och har bl.a. betydelse för skatterevisioner och tvångsåtgärder i skatteärenden.

Sverige undertecknade Europakonventionen för mänskliga rättigheter 1953 men konventionen infördes i svensk lagstiftning först 1995. Lag eller annan föreskrift får enligt 2 kap. 19 § RF inte meddelas i strid med Europa-konventionen.14 Europakonventionen anses i allmänhet vara överordnad annan svensk lag trots att den inte har konstitutionell status. Kritik har förts fram i doktrinen att det inte finns någon uttrycklig lagvalsregel eller stöd i förarbetena som ger Europakonventionen företräde framför svensk lag samt att konventionens dignitet inte är reglerad i lag. Anledningen till att detta inte har reglerats bättre i lag skulle kunna vara att införandet av Europakonventionen är en politisk kompromissprodukt.15 Bestämmelsen kan ses som en uppmaning till lagstiftaren att svensk lag inte skall kollidera med Europakonventionen.16

Enligt min mening talar folkrätten och bestämmelserna 2 kap. 19 § RF tillsammans med lagprövningsrätten i 11 kap. 14 § RF för att Europakonventionen har högre dignitet än samtliga svenska lagar, t.o.m. grundlagar. Såväl Europakonventionen som gemenskapsrätten utgör rättsordningar av eget slag (sui generis) som blivit en integrerad del av medlemsstaternas rättsordningar och därför ovillkorligen har företräde framför svenska rättsregler.17 Inkorporerandet av Europakonventionen medförde enligt min mening ingen ändring i sak. Om taxeringslagen eller skattebetalningslagen skulle kollidera med Europakonventionen måste de svenska lagarna ge vika för europarätten (lex superior derogat legi inferiori).

Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, som är en internationell domstol belägen i Strasbourg, övervakar att konventionsstaterna följer Europakonventionen. Den prövning som sker inför Europadomstolen är en ren lagprövning, vilket innebär att den inte löser tvister mellan parter, Europadomstolen kan enbart förklara att en mänsklig rättighet kränkts och eventuellt utdöma skadestånd.

Viktiga artiklar i Europakonventionen är bl.a. artikel 8 om rätt till respekt för privat- och familjeliv och artikel 13 om rätt till ett effektivt rättsmedel. Till den ursprungliga konventionen har också ett antal tilläggsprotokoll tillkommit.

Artikel 8 i Europakonventionen syftar till att garantera den enskilde respekt för privat- och familjeliv, hem och korrespondens. Husrannsakan är ett ingrepp i rätten till respekt för hemmet och privatlivet.

För att ett ingrepp skall vara förenligt med artikel 8 måste följande tre villkor vara uppfyllda: ingreppet måste vara lagligt, tillgodose allmänna eller enskilda intressen och vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Att ingreppet skall vara lagligt innebär att kraven enligt legalitetsprincipen uppfylls så att ingreppet har stöd i svensk lag men även att kraven på rättssäkerhet infrias. Lagen måste vara preciserad så att konsekvenserna är förutsebara. Inskränkande åtgärder som kan vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle kan t.ex. vara statens säkerhet, landets ekonomiska välstånd och förebyggande av brott. Europadomstolen har i ett flertal avgöranden framhållit att begrepp i Europakonventionen skall tolkas oberoende av den inhemska definitionen, s.k. autonom tolkning.18 Mot detta kan ställas att varje konventionsland har ett mått av frihet att själv avgöra om åtgärderna kan anses vara nödvändiga, även kallad ”margin of appreciation” eller skönsmarginal på svenska. Det finns gränser för vilka åtgärder Europadomstolen kan acceptera och inskränkningen måste stå i rimlig proportion till vad man kan uppnå.19 Som en begränsning till konventionsstaternas skönsmarginal fungerar proportionalitetsprincipen.20 Det finns en svensk och en europarättslig proportionalitetsprincip, men det är dock oklart om de skiljer sig åt.21

Proportionalitetsprincipen är en hävdvunnen princip som har betydelse för vilka åtgärder som kan anses vara lämpliga med hänsyn till syftet och för att den föreskriver att man skall använda den åtgärd som är minst ingripande hos den enskilde. Enkelt uttryckt innebär den att förvaltningsåtgärder inte skall vara hårdare än nöden kräver, ”man skall inte skjuta sparvar med kanoner”.22 Skatteverket kan välja mellan olika åtgärder för att få fram ett beslutsunderlag, t.ex. en förfrågan eller en skatterevision. Om Skatteverket finner att en skatterevision är den lämpligaste kontrollformen skall Skatteverket därefter välja den typ av skatterevision som är minst ingripande med hänsyn till syftet, t.ex. om den skattskyldige skall underrättas i förväg eller utan förvarning, s.k. överraskningsrevision.23

Proportionalitetsprincipen är viktig för tillämpningen av artikel 8 i Europakonventionen eftersom artikeln syftar till att skydda den enskilde från intrång i privat- och familjelivet. Av domen Niemietz mot Tyskland24 framgår att inte bara bostäder utan också advokatkontor kan omfattas av artikel 8 i Europakonventionen. I nämnda fall ansågs en husrannsakan på ett advokatkontor vara en kränkning av artikel 8 och att åtgärden bl.a. var oproportionerlig. I Société Colas Est m.fl. mot Frankrike25 ansågs även ett bolags huvudkontor, avdelningskontor och verksamhetsplats omfattas av artikel 8. Av Europa-domstolens rättspraxis framgår således att artikel 8 EKMR dessutom är tillämplig på juridiska personer.26 Även husrannsakan som har lagstöd kan underkännas om åtgärden anses vara oproportionerlig. Det framgår av Europadomstolens domar att frågan är särskilt känslig om det handlar om husrannsakan på advokatkontor.27

Artikel 13 i Europakonventionen innebär att det skall finnas en reell möjlighet till rättelse genom nationell myndighet när Europakonventionen kränkts. Rätten till ett effektivt rättsmedel avser inte bara rättsmedel inför domstol utan den kan även omfatta administrativa rättsmedel. Ibland måste ett beslut kunna fattas snabbt för att rättsmedlet skall anses vara effektivt. Enligt artikel 34 får enskilda personer, icke-statliga organisationer samt grupper av enskilda personer framföra klagomål. För att Europadomstolen skall ta upp ärenden avseende klagomål krävs det att de inhemska rättsmedlen är uttömda och senast sex månader från den dag då det slutliga beskedet meddelades, artikel 35. Om Europadomstolen finner att en kränkning ägt rum kan den besluta om att skadestånd skall utgå, artikel 41.

EU har sin egen rättighetsstadga, artikel 6.1 EU-fördraget, vid sidan av Europakonventionen. Trots att det framgår av artikel 6.2 i EU-fördraget att EU skall ansluta sig till Europakonventionen har detta ännu inte skett. Däremot har alla medlemsstaterna i EU antagit Europakonventionen, vilket innebär att den i praktiken omfattar EU. De grundläggande rättigheter som garanteras i Europakonventionen ingår i unionsrätten som allmänna principer, artikel 6.3 i EU-fördraget. Bedrivandet av bankverksamhet regleras av gemenskapsrättsliga regler i form av förordningar och direktiv om villkor för bedrivandet och tillsyn av bankverksamhet och finansiella institut.28

Av 2 kap. 20 § RF (tidigare 2 kap. 12 §) framgår att de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. 6 § RF kan begränsas genom lag, vilket innebär att husrannsakan endast kan genomföras med lagstöd. Av förarbetena till regeringsformen framgår att det krävs att lagstiftaren noga redovisar ändamålet med åtgärden när en fri- och rättighetskränkande lag beslutas.29 Lagrådet ansåg att taxeringsrevision inkräktar på det skydd mot husrannsakan och liknande intrång som finns i 2 kap. 6 § RF.30

4 Bank- och advokatsekretess

Advokater och liknande är skyldiga ha klienters medel på ett särskilt konto, s.k. klientmedelskonton, för att inte riskera straffansvar för förskingring. Advokater har också ett redovisningsansvar för klienters medel och i allmänhet har advokater ett gemensamt konto för sina klienter. Det är som tidigare framgått advokaten (kontoinnehavaren) som utfärdar kontrolluppgifter på klienternas medel och räntor. Det finns inga särskilda regler för tredjemansrevisioner av banker.

Banksekretessen är reglerad i 1 kap. 10 § lagen (1994:297) om bank- och finansieringsrörelse och omfattar alla typer av konton, även klientmedelskonton. Banksekretessen gäller även internt mellan olika tjänstemän. Banken är trots bestämmelserna om banksekretess skyldig att lämna kontrolluppgifter om bankkonton enligt lagen (2002:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter. Bankens sekretessplikt inskränks således genom skyldigheten att lämna kontrolluppgifter.

Av 3 kap. 13 § TL framgår att det finns två grunder för att få handlingar undantagna vid föreläggande eller revision, nämligen att handlingarna inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § Rättegångsbalken (1942:740), RB, och att handlingarna har betydande skyddsintresse. Med handling enligt 27 kap. 2 § RB avses t.ex. dokument som kan innehålla uppgifter som lämnats till advokater, läkare, tandläkare och psykologer vid deras yrkesutövning. Av rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten) framgår att det endast krävs ett blygsamt mått av bevisning för att frågeförbud skall gälla. Anledningen till det är att sekretessen inte får urholkas. Däremot har Skatteverket vissa möjligheter att undersöka advokaters eller läkares underlag för intäktsredovisning genom att granska fakturor e.d. för att inte intäkter skall undanhållas.31

Den tystnadsplikt som advokater har enligt 8 kap. 4 § RB omfattar inte banker. Banken känner i allmänhet inte till de förhållanden som ligger bakom ett klientmedelskonto och advokaten är inte heller skyldig att avslöja sina klienters namn för banken. Kontoinnehavarens klienter är därför inte kända för banken.32

Jansson hävdar att advokatsekretessen torde hindra advokater att lämna uppgifter om sina klienters tillgångar på klientmedelskonton. Om bankerna var skyldiga att lämna samma upplysningar skulle det medföra att advokatsekretessen så att säga bröts bakvägen.33 Man kan därför säga att SEB står inför en regelkonflikt mellan två kolliderande regelverk, tystnadsplikten enligt banksekretessen samt skyldigheten att lämna ut uppgifter till Skatteverket enligt taxeringslagen.

Banken kan i allmänhet inte på förhand veta om de upplysningar man lämnar ut till Skatteverket är harmlösa uppgifter eller sådana som bör undantas från revisionen. Banken kan för säkerhets skull begära att handlingar skall undantas alternativt fråga kunden om uppgiften kan lämnas ut till Skatteverket.34 Det bör dock betonas att Skatteverkets tjänstemän arbetar under tystnadsplikt och att rätten till det s.k. meddelarskyddet är inskränkt. Tjänstemän inom Skatteverket får inte anonymt vidarebefordra information till massmedia. Men det kan å andra sidan vara mycket svårt att få fram uppgifter om uppgiftslämnare som i hemlighet lämnat sekretessbelagda uppgifter till journalister.

I SEB-ärendet ansåg Skatteverket att de begärda upplysningarna var nödvändiga för att kontrollera räntor och behållning på klientmedelskonton och att de inte kunde erhållas på annat sätt. Enligt Skatteverket fanns det därför inte några andra alternativ än att begära in uppgifterna från banken.

5 Är generella kontroller otillåtna fishing expeditions

Bestämmelser om taxeringsrevisioner där tredjemansrevisioner ingår, infördes formellt 1955.35 Men även tidigare hade sådana kontroller utförts. I rättsfallet RÅ 1929 s. 218 ansågs en bank skyldig att lämna uppgifter rörande ett större antal personer för ledning av taxeringen för inkomst och förmögenhet, oavsett det förelåg någon misstanke för brott mot de angivna personerna eller inte. Nial ansåg att det tydligt framgick av dåvarande bestämmelser att tredjemansrevisioner enbart kunde omfatta ett individuellt urval av personer och inte en godtagligt angiven grupp.36 Även om rättsläget har förändrats så är det intressant att frågorna om generella revisioner diskuterades redan innan det formella införandet av tredjemansrevisioner.

Regeringsrätten hade i rättsfallet RÅ 1986 ref. 69 underkänt generella kontroller. I RÅ 1985 2:29 ansåg Regeringsrätten det inte vara förenligt med dåvarande taxeringslag att utföra skatterevisioner utan att uppge vem revisionen avsåg. I prop. 1987/88:65 ansåg departementschefen att Regeringsrättens underkännande av generella revisioner inte förtog det faktum att de hade accepterats i många år som ett kontinuerligt inslag i kontrollverksamheten. Lagrådet var kritiskt till att man i lagrådsremissen inte beaktat grundlagsskyddet mot husrannsakan och liknande intrång. Trots lagrådets starka kritik biföll riksdagen propositionen.37

År 1994 avskaffades tredjemansrevision på förslag av Rättssäkerhetskommittén, Rättssäkerheten vid beskattningen (SOU 1993:62), för att ersättas av tredjemansföreläggande. Anledningen till att tredjemansrevisionerna avskaffades var att man i de flesta fall ansåg sig kunna få in uppgifter om tredje man genom föreläggande.38 Den 1 november 1997 återinfördes möjligheterna till tredjemansrevision och Skatteverket har numera två möjligheter till att inhämta uppgifter om tredje man, föreläggande och revision.

Tredjemansrevision ansågs vara ett viktigt instrument i skattekontrollen. Det betonades dock i prop. 1996/97 att revisionsändamålet som huvudregel skulle preciseras. I vissa fall kunde det dock räcka med att beslutet innehöll upplysning om att revisioner skett för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av annan än den som revideras samt i förekommande fall, vilka rättshandlingar eller vilken typ av rättshandlingar som avsågs. Det framgår av förarbetena att det skall finnas en möjlighet för Skatteverket att vid särskilda skäl underlåta att lämna sådana uppgifter och att det är upp till Skatteverket att informera eller hemlighålla om tredjemansrevisionen.39

Taxeringsrevisionen får dock inte bedrivas på sådant sätt att den onödigt hindrar verksamheten, 3 kap. 10 § TL. Vad det konkret innebär framgår varken av lagtext eller i förarbeten, vilket är naturligt eftersom bedömningen ytterst måste bli subjektiv. Men lagrummet kan ändå ses som ett uttryck för proportionalitetsprincipen. Förfrågningar med förtäckta hot är exempel på otillåtet myndighetsmissbruk.40 Tvångsmedel är ibland nödvändiga men även de måste ha lagstöd och vara proportionerliga.

Bestämmelserna om skatterevision har vissa likheter med bestämmelserna om undersökning hos företag som misstänks för överträdelse mot förbud i konkurrenslagen (2008:579), KonkL. Villkoren för att genomföra undersökningar hos företag enligt 5 kap. 3 § KonkL är högt ställda och beslutas av Stockholms tingsrätt efter ansökan av Konkurrensverket. S.k. fishing expeditons, undersökningar där man utan konkret misstanke går igenom företags handlingar i syfte att hitta något av intresse, är inte tillåtna i konkurrensrätten.41 Generella skatterevisioner kan jämställas med fishing expeditions om de görs slumpmässigt för att hitta oegentligheter.42

I ett internationellt skatterättsligt perspektiv är fishing expeditions inte tillåtna i Danmark, Tyskland och Storbritannien men i Norge.43

6 Sammanfattande synpunkter

Enligt min mening är taxeringsrevision i praktiken ett tvångsmedel eftersom den skattskyldiges möjligheter att vägra samarbete i praktiken är små. Skatteverket kan vid vägran använda sig av tvångsåtgärder. Tredjemansrevision bör därför omgärdas av särskilda rättssäkerhetsgarantier.

Trots kritik finns det inte någon uttrycklig lagvalsregel eller något stöd i förarbetena som ger Europakonventionen företräde framför svensk lag. Det är olyckligt att riksdagen inte har infört en uttrycklig regel om företrädesrätt. Svenska domstolar har lagprövningsrätt vilket innebär att de har såväl rätt- som skyldighet att åsidosätta en föreskrift som står i strid med grundlag eller annan överordnad författning, 11 kap. 14 § RF. Motsvarande lagprövningsrätt för förvaltningar regleras i 12 kap. 10 § RF. Att domstolarna i praktiken kan undvika normkollissioner genom tolkningar är en helt annan sak.

Av kammarrättens dom i SEB-målet framgår att tredjemansrevision anses vara ett ingrepp i rätten till respekt för privatlivet, artikel 8 EKMR, men att allmänintresset motiverar denna typ av skattekontroll. Dessutom framhåller kammarrätten att Skatteverkets tjänstemän omfattas av tystnadsplikt, vilket anses minska risken för att sekretessbelagda uppgifter undanröjs. Tystnadsplikten inskränker det s.k. meddelarskyddet i offentlighets- och sekretesslagen.

Kravet på effektivt rättsmedel i artikel 13 EKMR anses också tillgodosett av kammarrätten eftersom SEB fick vitet prövat av domstol i samband med utdömandet. Inte heller bank- och advokatsekretessen anses som något hinder för att kontrollera klientmedelskontona. Kammarrätten anser även att Skatteverket har en lagstadgad rätt till generella kontroller utan att vare sig kunder eller uppgifter specificeras. Skatteverket kan enligt kammarrätten utföra slumpvisa tredjemansrevisioner på grundval av klientkontons slutsiffra.

Jag delar kammarrättens uppfattning att SEB omfattas av det skydd som artikel 8 EKMR ger. Skyddet får dock inskränkas med stöd av lag om det i ett demokratiskt samhälle anses vara nödvändigt bl.a. för att förebygga allvarliga brott. Frågan om kontroll av behållning och transaktioner på ett bankkonto är ett sådant ingrepp i rätten till respekt för privatlivet har ännu inte prövats av Europadomstolen.

En lag måste vara förutsebar för att uppfylla kraven på rättssäkerhet. Lokutionen i 3 kap. 9 § 2 st TL att ”någon annan” får omfattas av taxeringsrevision än den som uppgiftshämtandet avser, bör enligt min mening tolkas som att uppgifterna måste avse en viss eller vissa bestämda personer. Ett beslut om tredjemansrevision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar, 3 kap. 9 § TL. Vid särskilda skäl får dock Skatteverket utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling granskningen avser, 3 kap. 9 § 2 st. TL. Även förarbetena ger stöd för uppfattningen att en tredjemansrevision som huvudregel, i de allra flesta fallen, måste avse vissa bestämda personer. Skatteverket måste således tydligt kunna specificera den information som eftersöks för att uppfylla effektivitetskravet samt för att inte störa den skattskyldige i onödan och därmed strida mot proportionalitetsprincipen. Det vore önskvärt att förutsättningarna för tredjemansföreläggande och tredjemansrevision var tydligare i lagtext. Som det nu är så är det svårt att säga om Skatteverkets kontroller direkt strider mot gällande bestämmelser eftersom de är så allmänt hållna.

Under förutsättning att Skatteverkets förfrågan är väl avgränsad, t.ex. omfattar en eller ett fåtal specifika kunder eller vissa uppgifter anser jag att tredjemansrevisioner är möjliga. Inte ens bank- eller advokatsekretess förhindrar detta så länge det handlar om strikt affärsmässiga förbindelser som t.ex. uppgift om betalning för arvode och inte sekretessbelagda uppgifter som lämnats i förtroende. Skatteverket bör dock av rättssäkerhetsskäl därför vara ytterst försiktigt när yrkeskategorier med tystnadsplikt granskas. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det betänkligt om de som egentligen är föremål för Skatteverkets åtgärd, d.v.s. de kunder som innehar klientmedelskontona hos banken, inte skulle få ha rätt att överklaga vitesföreläggandet eller begära att handlingar undantas från granskning, eftersom föreläggandet är direkt ställt till banken. Av rättspraxis framgår att det endast krävs ett blygsamt mått av bevisning för att frågeförbud för advokater skall gälla. Det kan diskuteras huruvida det finns ett särskilt kontrollintresse av advokaters klientkonton, framför allt då advokaters verksamhet omgärdas av tystnadsplikt. Svaret på denna fråga är enligt min mening inte alldeles givet.

Det är vanligt att långivare begär kreditupplysning om en presumtiv låntagare hos Upplysningscentralen, UC. UC meddelar därefter skriftligt den som ansökt om lån att kreditupplysning begärts och lämnats. Av rättssäkerhetsskäl borde även de skattskyldiga informeras om att Skatteverket genomfört tredjemansföreläggande eller tredjemansrevision. Om det finns anledning att hemlighålla detta under pågående kontroll, kan informationen i stället lämnas efter slutförd kontroll.

Enligt min mening är Skatteverkets generella kontroll i SEB-målet att betrakta som otillåten s.k. fishing expedition eftersom den omfattar ett relativt stort antal icke angivna kunder. Jag har förståelse för Skatteverkets vilja att kontrollera klientmedelskonton, men genom att välja ut konton med en viss slutsiffra i SEB-målet ter sig förfrågan mer som ett slumpmässigt urval eller ett lotteri. Bankens sekretessbestämmelser och Skatteverkets tredjemansrevision innebär en regelkollision. Såväl bankverksamhet som konkurrensrätten omfattats av gemenskapsrätten. En analog tolkning med konkurrensrätten skulle dessutom ge stöd för en tolkning att denna typ av fishing expedition inte är tillåten. Dessutom kan bestämmelserna att det är innehavaren av klientmedelskontona och inte banken som är skyldig att utfärda kontrolluppgifter ses som ett medvetet val av lagstiftaren att låta advokater och liknande förtroendemän sköta administrationen. Möjligen skulle det kunna ses som ett sätt att skydda sekretessbelagda uppgifter från insyn.

SEB har i det aktuella fallet två alternativ att direkt tillmötesgå Skatteverkets krav. Ett alternativ är att fråga kontoinnehavarna om lov att lämna ut uppgifterna till Skatteverket. I det aktuella fallet skulle SEB behöva skicka ut 280 förfrågningar. Ett annat alternativ är att banken ansöker att inte behöva lämna ut uppgifterna hos förvaltningsdomstolarna, 3 kap. 13 § TL.

Men rättsläget måste betecknas som oklart, varför Högsta förvaltningsdomstolen bör lösa frågeställningen. Låt oss hoppas på en klar och tydlig dom inom en snar framtid. Ett annat alternativ är en lagändring med tydliga bestämmelser för tredjemansföreläggande och tredjemansrevision.

Mats Höglund är jur. dr och universitetslektor vid Karlstads universitet.