1 Avfallsskatt
I förhandsbeskedsärendet HFD ref. 83 prövades om material som har använts för att släcka bränder på en avfallsanläggning kunde anses ha använt för driften av anläggningen på ett sätt som medför rätt till avdrag enligt 10 § 2. avfallsskattelagen. Skatterättsnämnden fann att ett avdrag inte kan anses strida mot avfallsskattens syfte och medgav därför avdrag. HFD gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden.
För s.k. mellantäckning av deponier som görs i princip dagligen i syfte att minska olägenheter med lukt, nedskräpning, skadedjur m.m. medges inte avdrag för avfallskatt. Frågan är om inte syftet med lagstiftningen avser att träffa täckning av deponier som är av mer slutgiltig karaktär, jfr Skatteverkets argumentation samt den skiljaktiga meningen i Skatterättsnämnden.
2 Tobaksskatt
I förhandsbeskedet HFD 2011 not. 77 prövades om en produkt som innehåller mald tobak och andra ingredienser där kunden själv tillsätter vatten och utför vissa beredningsåtgärder ska beskattas som snus i sin helhet. Bolaget som tillhandahåller produkten är registrerat som lagerhållare.
Skatterättsnämnden fann att trots att produkten inte är färdigbearbetad när den tillhandahålls konsumenten, anses ha det färdigarbetade snusets huvudsakliga karaktär och att den därför ska beskattas som snus. Vidare prövades efter vilken vikt produkten ska beskattas. Skatterättsnämnden fann att skatt ska tas ut på produkten när den levereras för att konsumeras.
HFD ändrade förhandsbeskedet på så sätt att tobaksskatt ska tas ut på produktens vikt vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder. Domen får konsekvensen att de ingredienser som tillsätts efter skattskyldighetens inträde inte kommer att beskattas, i aktuellt fall är det främst det vatten som kunden (icke yrkesmässigt för privat bruk) tillsätter som inte kommer att beskattas.
I förhandsbeskedet HFD 2011 not. 78 prövades vilken tobaksskatt som ska tas ut på en produkt som består av portionssnus innehållande 25 procent tobak och 75 procent grönt te. Tullverket ansåg att produkten skulle hänföras till nr 2403 99 10 (tuggtobak och snus) i Kombinerade nomenklaturen (KN) innebärandes att tobaksskatt ska beräknas på produktens hela vikt. Skatterättsnämnden delade verkets bedömning avseende klassificering av produkten. Avgörande för nämndens bedömning om produkten helt eller endast delvis ska beskattas enligt tobaksskattelagen är om den ska klassificeras som snus enligt nr 2403 i KN. Produkten ska i dess helhet, bl.a. med stöd av de förklarande anmärkningarna i tulltaxan till KN 2403 99 10, beskattas som snus enligt tobaksskattelagen. Skatterättsnämnden fann att tobaksskatt ska utgå på produktens hela vikt. Skatteverket överklagade och yrkade att HFD skulle fastställa förhandsbeskedet. HFD gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.
För KN-nummer 2403 99 10 anges i tulltaxan bl.a. att snus är tobak i form av pulver eller korn som särskilt behandlats för att användas som snus men inte rökas. Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak klassificeras enligt detta undernummer förutsatt att de uppfyller dessa villkor. Definitionen i tulltaxan gör att de produkter som behandlats enligt ovan och som har ett tobaksinnehåll kommer att beskattas som snus. Den vikt som beskattas är den som snusprodukten har vid skattskyldighetens inträde, jfr även HFD 2011 not. 77.
3 Alkoholskattelagen – uppskovsförfarandet
I HFD 2011 ref. 31 var omständigheterna följande. Spendrups är godkänt som upplagshavare. EPCs godkännande som upplagshavare återkallades med verkan från den 7 maj 2004. Skatteverket ändrade dock inte uppgifterna i SEED-registret om EPC:s godkännande förrän den 28 juli 2004. Under tiden däremellan fortsatte Spendrups att leverera alkoholvaror till EPC utan alkoholskatt.
När varor tas ut från ett skatteupplag utan att skatt redovisas ska i princip upplagshavaren kunna visa att förutsättningar för fortsatt skatteuppskov alltjämt föreligger. Skattefriheten förutsätter i detta fall att bolaget vidtagit åtgärder för att säkerställa att de levererade varorna tagits emot av någon som själv vid leveransen var godkänd som upplagshavare. SEED registret innehåller bl.a. uppgifter om alla upplagshavare i hela EU. En skattskyldig kan genom en slagning i registret få bekräftat att en kund är godkänd upplagshavare. Spendrups har uppgett att kontroller skett. HFD fann att vid en sådan kontroll har den bristande registreringen gjort det osannolikt att bolaget skulle fått information om återkallelsebeslutet. Mot denna bakgrund bör Spendrups inte förlora sin rätt till undantag från skattskyldighet för de aktuella leveranserna när bolaget såvitt framgår inte ens med den omsorg och de försiktighetsmått som krävs av en upplagshavare kunde inse att villkoren för skattefrihet faktiskt inte var uppfyllda. HFD biföll bolagets överklagande.
Ur ett systemperspektiv är det svårt att hävda att varorna objektivt inte har släppts för konsumtion vid leveransen till en kund utanför uppskovsförfarandet. HFD synes dock ge de felaktiga registrerade uppgiften om EPC företräde när domstolen ansett att EPC inte förlorat rätten till undantag från skattskyldighet. Någon möjlighet till befrielse finns inte inbyggd i alkoholskattelagstiftningen annat än vid vissa angivna force majeure liknande situationer. Bolaget torde istället ha varit hänvisat till att ansöka om dispens enligt Skattebetalningslagen alternativt en civilrättslig talan. Slutet får ändå anses rimligt för den skattskyldige. SEED-registret uppdateras sen en tid tillbaka löpande, vilket är nödvändigt för att det digitala EMCS (Excise Movement Control System) ska kunna fungera. Den situation som prövats bör därför inte bli aktuell framledes annat än vid eventuella felregistreringar.