Ute råder en härlig försommar. I skatteplaneringen råder iskall vinter. I föregående spalt nämnde jag Peru. Nu kan Cypern läggas till samma rad.
Är det möjligen så, att vi vad gäller skatteplaneringen befinner oss i en slags motsvarighet till finanskrisen? Tankeväckande är att mycket av den skatteplaneringsaktivitet som nu underkänns på löpande band (må vara ett ganska långsamt löpande band) av HFD, synes haft sin egentliga kulmen strax före finanskrisens utbrott. Perubolagen, handelsbolagstransaktionerna, kapitalförsäkringarna, dubbla internare, trädabolag – alla fenomenen synes uppstått mer påtagligt någon gång i mitten av första decenniet av 2000-talet. Det är idag knappast kontroversiellt att påstå att kreditgivningen under samma tid var riskfylld. Var då även skatterådgivningen riskfylld? Med facit på hand är det naturligtvis lätt att konstatera att så i vissa fall nog var fallet. Analys i efterhand är dock alltid lätt att göra. En kreditbedömning av en gäldenär är naturligtvis på många sätt en annan sak än en analys av gällande rätt. Ett öppet yrkande i kombination med en reservering för eventuell tillkommande skatt innebär ju inte heller någon ekonomisk risk.
En fråga för rättsvetenskapen är givetvis att analysera om HFD haft en konsekvent linje vad gäller lag om skatteflykt. Har HFD skipat rätt eller valt att ”politiskt” ge en knäpp åt konsulter? Oberoende av en sådan studie är det bara att konstatera att HFD är prejudikatinstans och att HFD har ett visst mandat att påverka innebörden av gällande rätt.
Skatteplanering (och kreditgivning) kommer nog alltid att bära vissa risker. Det är vad gäller beskattningen oundvikligt när en transaktion ligger i en så kallad gråzon. Det intressanta är snarast att fundera över en eventuell benägenhet att ta ökad risk. Det är i det perspektivet det är intressant att fundera på om det kanske finns tidsperioder i samhället när benägenheten att ta risk ökar rent generellt. Det är också intressant att fundera i termer av vilka faktorer som drar igång ett förhöjt allmänt risktagande, och vad som kan tänkas minimera negativa konsekvenser av risktagande. Kan sådana studier ge skatterätten något? Inom den finansiella sektorn går utvecklingen mot ökad reglering och mot ökad kontroll. Makt ges åt myndigheterna som över en natt kan sänka en bank. Är det inte så, att samma utvecklingstendens kan skönjas inom beskattningen? Är det i så fall den optimala lösningen? Finns andra lösningar? Lodin har sagt, att alltför omfattande skatteplanering får negativ följd för affärslivet eftersom den tvingar fram motreaktioner i form av lagstiftning (och kanske även domar) som i sin tur hämmar rent affärsmässigt betingade transaktioner. Har Lodin rätt? I sammanhanget måste noga poängteras, att skatterådgivning i en gråzon är besvärligt eftersom facit kommer så sent. Cypernmålet togs, om jag inte minns fel, i Skatterättsnämnden år 2006. Sex år senare kommer svaret. I ett förhandsbesked. Det är inte bra.
Diskussionen går vidare.
SkatteNytt har under året bjudit på en artikelserie om mervärdesbeskattning och omstruktureringar som är ett resultat av Institutet för mervärdesskatterättslig forskning vid Stockholms universitets konferens som hölls i Nynäshamn under våren 2011. I det här numret presenteras tre komparativa artiklar som belyser den norska, danska och finska mervärdesskatterättsliga behandlingen av omstruktureringar. I nästa nummer av SkatteNytt, nr 9, avslutas artikelserien med en diskussion om kostnadsallokeringsfrågor i anslutning till avdragsrätten av Jan Bjuvberg. Ett varmt tack till samtliga skribenter och särskilt till professor Eleonor Kristoffersson för de bidrag som gjorts! Nästa konferens som Institutet för mervärdesskatterättslig forskning planerar är preliminärt planerad till den 6–7 december och kommer att behandla indirekt beskattning av den finansiella sektorn.
Roger Persson Österman, Stockholm i slutet av maj