Innehåll

Skattenytt nr 4 2013 s. 142

Förhandsbesked indirekt skatt andra halvåret 2012

1 Inledning

I artikeln redogörs i sammandrag för de förhandsbesked avseende indirekt skatt som Skatterättsnämnden meddelat under andra halvåret 2012 och som av sekretesskäl varit möjliga att publicera. Beskeden återfinns i sin helhet på Skatterättsnämndens hemsida, www.skatterattsnamnden.se. Där publiceras löpande – med de begränsningar som följer av 27 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) – förhandsbesked meddelade från och med halvårsskiftet 2007.

Artikeln, som i huvudsak behandlar frågor rörande mervärdesskattelagen (1994:200), ML inleds med en fråga som rör uttagsbeskattning (avsnitt 2). Därefter följer ett antal skattepliktsfrågor (avsnitt 3) samt frågor om beskattningsunderlag (avsnitt 4), avdragsrätt (avsnitt 5) och vinstmarginalbeskattning (avsnitt 6). Artikeln behandlar också ett ärende som rör lagen (1994:1563) om tobaksskatt, LTS (avsnitt 7). Avslutningsvis lämnas en redovisning av överklagade förhandsbesked (avsnitt 8).

De som deltagit i besluten har varit Marianne Svanberg, ordf. (S), CarlGustav Ohlson, v. ordf. (O), Jeanette Fored (F), Kristina Harmsen Hogendoorn (H), Anita Odéen (On), Staffan Renström (R), Anna Sandberg Nilsson (SN) och Carl-Gustaf Wingren (W). Niclas von Oelreich (NvO) och Ylva Börjesson (YB) har varit sekreterare och föredragande. Fredrik Opander (FO) har varit föredragande.

2 Uttagsbeskattning på fastighetsområdet och fråga om förenligheten med EU-rätten

Bestämmelserna om uttag i 2 kap. 8 § ML har inte ansetts tillämpliga på tjänster som ett externt byggföretag tillhandahåller en fastighetsägare vid uppförande av byggnader på dennes fastighet.

Ett bolag (Bolaget) som avsåg att låta uppföra byggnader på en egen fastighet skulle antingen anlita ett byggföretag för en totalentreprenad avseende byggnadsarbetena eller utföra arbetena i egen regi. Byggnaderna skulle inrymma såväl kontor som bostäder. Bolaget avsåg inte att ansöka om frivillig skattskyldighet.

Om Bolaget valde att anlita ett externt byggföretag skulle detta företag enligt Bolaget kunna lyfta ingående skatt på fakturor från underleverantörer löpande under byggtiden, oavsett om leveranserna avsåg varor eller tjänster. Utgående skatt skulle däremot betalas först då fakturan ställdes ut, vilket skulle ske först när byggnaderna färdigställts. Då hade mervärdesskatten på tjänster kunnat disponeras under viss, ibland mycket lång, tid vilket är en fördel när det gäller likviditet och ränteutgifter.

Om Bolaget istället valde att utföra arbetena i egen regi skulle uttagsbeskattning enligt 2 kap. 8 § ML komma att aktualiseras. Bestämmelsen behandlar uttag av vissa i paragrafen angivna tjänster som en fastighetsägare utför på en egen fastighet som utgör tillgång i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt. En förutsättning är att nedlagda lönekostnader för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kr.

Enligt 8 kap. 10 § första stycket gäller inte avdragsförbudet för ingående skatt som avser stadigvarande bostad om den ingående skatten hänför sig till förvärv eller import för utförande av sådana tjänster som avses i 2 kap. 7 eller 8 § och för vilka uttagsbeskattning ska ske.

Med uttag av tjänst enligt 2 kap. 7 § förstås att en skattskyldig i en byggnadsrörelse utför eller förvärvar vissa i paragrafen angivna tjänster och tillför dem en egen fastighet, om han både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana fastigheter, och fastigheten utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen.

Konsekvensen av den svenska lagstiftningen blir enligt Bolaget att byggnation i egen regi kommer i ett sämre läge än byggnation vid anlitande av externt byggföretag, eftersom ingående skatt på tjänster avseende underentreprenader inte kan lyftas vid arbeten där företaget självt är sin egen huvudentreprenör, dvs. arbeten i egen regi. Materiellt sett borde enligt Bolaget externt förvärvade tjänster under den tid byggnation i egen regi pågår ingå bland nedlagda kostnader för vilka uttagsbeskattning ska ske. Likaså borde ingående skatt på samma externt förvärvade tjänster vara avdragsgill. Det borde gälla samma regler för varor och tjänster.

Bolaget ville veta om den svenska lagstiftningen, vad gäller avdragsförbud för ingående skatt hänförlig till ”köpta fastighetstjänster” i samband med uttagsbeskattning enligt 2 kap. 8 § ML, var förenlig med mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) och övrig EU-rätt.

Bolaget ansåg att den svenska lagstiftningen strider mot EU-rättens grundläggande principer på i vart fall två punkter, nämligen dels kravet på konkurrensneutralitet, dels innebörden av transaktionsbegreppet så som det kommer till uttryck i artikel 168 i mervärdesskattedirektivet.

Konkurrensneutralitet bör enligt Bolaget råda mellan byggnation i de två olika situationer som avses i 2 kap. 7 § ML (byggnadsrörelse) och 2 kap. 8 § ML (fastighetsförvaltning). När det gäller byggnation i egen regi i byggnadsrörelse erhålls löpande avdrag för ingående skatt på köpta tjänster.

Med direktivets terminologi är enligt Bolaget uppförandet av byggnaden en transaktion. För denna transaktion använder Bolaget egna anställda samt varor och tjänster. Att vägra avdrag för tjänsterna strider enligt Bolaget mot ordalydelsen i artikel 168 eftersom avdrag ska medges för alla tjänster som ”används” för den beskattade transaktionen. Den svenska lagstiftningen innebär vid tillämpningen av 2 kap. 8 § ML att byggnation i egen regi beskattas som många olika transaktioner.

Enligt Skatteverkets uppfattning är det inte relevant att jämföra en byggentreprenör med ett fastighetsförvaltande bolag, då det handlar om helt olika verksamheter. En byggentreprenör tillhandahåller byggtjänster medan ett fastighetsförvaltande bolag bedriver fastighetsuthyrning. Ur neutralitetssynpunkt handlar det således inte om jämförbara situationer. Huvudregeln i svensk rätt är att avdragsrätt saknas vid byggnation av en fastighet som ska användas för skattefri uthyrning. Regeln i 2 kap. 8 § ML innebär dock i vissa fall en skyldighet till uttagsbeskattning när en fastighetsägare utför byggarbeten på en egen fastighet. Den transaktion som beskattas är således Bolagets utförande av arbeten på egen fastighet. Bolaget har därför endast avdragsrätt för ingående skatt på varor och tjänster som avser Bolagets beskattade transaktioner, dvs. utförande av arbete på egen fastighet. Ett sådant synsätt bör enligt Skatteverket vara förenligt med mervärdesskattedirektivet.

Skatterättsnämnden (S, O, F, H, On, R, W) konstaterade att bestämmelsen i 2 kap. 8 § ML införts i syfte att åstadkomma neutralitet vid de fastighetsförvaltande företagens val mellan å ena sidan egenregi och å andra sidan upphandling av tjänster (prop. 1989/90:111 s. 92 f.). EU-rättsligt stöd för bestämmelsen finns i artikel 27 i mervärdesskattedirektivet och vederbörligt samråd enligt artikeln har ägt rum. Nämnden hänvisade vidare till målet C-174/08 angående NCC som rörde bestämmelser i den danska mervärdesskattelagen enligt vilka sådana byggföretag som NCC, som vid sidan av sin byggverksamhet sysslade med fastighetsförsäljning som var undantagen från skatteplikt, placerades i samma situation som fastighetsförsäljare som, med hänsyn till att verksamheten var undantagen från mervärdesskatteplikt, inte hade rätt att göra avdrag för mervärdesskatt på byggtjänster som utomstående företag hade tillhandahållit, och detta i syfte att förhindra att konkurrensen på den inre marknaden snedvreds. Under dessa förhållanden kunde enligt EU-domstolen inte principen om skatteneutralitet åberopas för att ifrågasätta en tillämpning av de danska bestämmelserna.

Skatterättsnämnden konstaterade vidare att uttagsbeskattning med stöd av såväl 2 kap. 7 § som 8 § avser egenregiarbeten på verksamhetstillgångar. I 7 § (som även avser förvärv av aktuella tjänster) krävs att den skattskyldige är fullt ut skattskyldig och dessutom tillhandahåller byggtjänster åt andra. I 8 § krävs att fråga är om verksamheter som överhuvudtaget inte medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning. Skillnaderna i förutsättningarna vad avser skatteplikten beträffande den verksamhet som fastigheten ingår i medför motsvarande skillnader i rätten till avdrag resp. återbetalning. Syftet med bestämmelserna är dock att en tjänst ska vara likabelastad med mervärdesskatt oavsett om den upphandlas eller utförs i egen regi, dvs. man vill uppnå konkurrensneutralitet genom att skattemässigt neutralisera dessa val (jfr SOU 1994:88 s. 219). På motsvarande sätt som var fallet i domen angående NCC kunde enligt Skatterättsnämndens bedömning de aktuella bestämmelserna inte anses strida mot principen om skatteneutralitet. Härtill kom att den omständigheten att likviditetsfördelar kan uppkomma för skattskyldiga i förhållande till icke skattskyldiga inte heller utgör en omständighet som i sig kan anses innebära att principen om likabehandling åsidosätts (jfr mål C-460/07 angående Sandra Puffer).

Enligt artikel 168 i mervärdesskattedirektivet föreligger rätt till avdrag för ingående skatt hänförlig till varor och tjänster som används för den beskattningsbara personens beskattade transaktioner. När tjänster anskaffas av en skattskyldig för att användas i verksamhet som inte medför skattskyldighet ska inte någon utgående skatt tas ut eller något avdrag för ingående skatt göras. Ingående skatt som är hänförlig till tjänster som en rörelse har anskaffat för annan verksamhet än den som den skattskyldige har beskattas för är således inte avdragsgill (jfr målet C-515/07 Land- en Tuinbouw).

Principen om skatteneutralitet kunde enligt nämnden således inte åberopas till stöd för att bestämmelserna i 2 kap. 8 § ML skulle tillämpas på tjänster som ett externt byggföretag tillhandahåller Bolaget vid byggnationen av de aktuella byggnaderna. Inte heller på någon annan grund kunde bestämmelserna anses tillämpliga i en sådan situation. Skatterättsnämnden fann därför att uttagsbeskattning inte skulle ske i anledning av de tjänster som Bolaget förvärvar från utomstående. Eftersom de förvärvade tjänsterna inte skulle användas för transaktioner som ska beskattas hos Bolaget var ingående skatt hänförlig till tjänsterna inte avdragsgill. Någon EU-rättslig princip som medför att frågan skulle bedömas på något annat sätt fanns enligt Skatterättsnämndens mening inte.

Fhb 2012-12-05 (dnr 9-12/I). Överklagat av sökanden. Sekreterare och föredragande NvO.

3 Skatteplikt

3.1 Förvaltning av investeringsfond

Tjänster avseende regelefterlevnad och riskhantering har ansetts omfattade av begreppet förvaltning av investeringsfonder i 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML.

Ett konsultbolag (Bolaget) tillhandahöll fondbolag och andra finansiella institut tjänster inom områdena regelefterlevnad (”compliance”) och riskhantering (”risk”). Bolaget tog genom uppdragsavtal ett helhetsansvar för att fondbolagen upprätthöll sina funktioner i dessa avseenden.

Bolaget ville veta om tjänsterna innefattades i definitionen av förvaltning av investeringsfonder i 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML och därmed omfattades av undantag från skatteplikt.

Skatterättsnämnden (S, O, H, On, R, SN, W) utgick vid bedömningen från att de fonder som Bolagets kunder förvaltade utgjorde investeringsfonder enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, LIF och att Bolagets kunder var sådana fondbolag som hade tillstånd att bedriva fondverksamhet enligt 1 kap. 4 § LIF.

Syftet med undantaget i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) för transaktioner knutna till förvaltningen av särskilda investeringsfonder är enligt EU-domstolen (mål C-169/04 Abbey National) att underlätta för små investerare att placera pengar i värdepapper via investeringsföretag och att säkerställa den mervärdesskattemässiga neutraliteten när det gäller valet mellan direkta placeringar i värdepapper och investeringar via företag för kollektiva investeringar. Förutom portföljförvaltningsfunktionen omfattas även administrativa funktioner som är specifika för sådana företag, såsom de som anges under rubriken ”Administration” i bilaga II till UCITS-direktivet (85/611 EEG). Tjänster avseende bl.a. administrativ förvaltning som tillhandahålls av en tredje man måste vid en helhetsbedömning framstå som en avgränsad enhet och vara specifika och väsentliga för fondförvaltningen. Rent materiella eller tekniska tillhandahållanden, som t.ex. av ett datasystem, omfattas inte av undantaget.

Nämnden konstaterade att de tjänster som Bolaget tillhandahöll rörande funktionen riskhantering fick anses specifika och väsentliga för fondförvaltningen mot bakgrund av det syfte som ligger till grund för det aktuella undantaget. Funktionen framstod vidare som en avgränsad enhet genom det i Finansinspektionens föreskrifter föreskrivna villkoret att funktionen ska vara organisatoriskt och funktionellt oberoende av fondbolagets operativa enheter (6 kap. 11 § FFFS 2008:11).

Även de tjänster som Bolaget tillhandahöll rörande regelefterlevnad fick enligt nämnden anses specifika och väsentliga för fondbolagets förvaltning. Tjänsterna motsvarade den funktion rörande ”Övervakning av att tillämpliga bestämmelser följs” som omfattas av bilaga II till UCITS-direktivet under rubriken ”Administration”. Funktionen regelefterlevnad fick även anses utgöra en avgränsad enhet då den enligt Finansinspektionens föreskrifter ska vara oberoende (6 kap. 9 § i FFFS 2008:11).

Bolagets fråga skulle därför besvaras jakande.

Fhb 2012-11-01 (dnr 8-12/I). Ej överklagat. Sekreterare och föredragande NvO.

3.2 Finansiella tjänster – transaktionsövervakning

Tjänster avseende transaktionsövervakning har inte ansetts som sådana finansiella tjänster som omfattas av undantag från skatteplikt.

Ett bolag (Y AB) tillhandahöll sina kunder s.k. transaktionsövervakning för att upptäcka och stoppa bedrägliga köp som gjorts med kundens betalkort. Vid betalning med kortet skickades information om belopp, datum, säljföretag, land m.m. för automatisk analys till Z, ett tredjelandsföretag som Y AB ingått avtal med. De transaktioner som befunnits misstänkta blev föremål för manuell granskning av Z och skickades i förekommande fall från Z till handläggare på Y AB som kunde vidta olika åtgärder, t.ex. kontakta kunden och spärra kortet.

Y AB hade hittills bedömt transaktionsövervakningen som ett skattepliktigt tillhandahållande och därför, i enlighet med reglerna om omvänd skattskyldighet i 1 kap. 2 § första stycket 2 ML, redovisat mervärdesskatt på förvärvet av tjänsten från Z.

Y AB ville veta om den aktuella bedrägeriövervakningen i form av transaktionsövervakning, när den inte tillhandahölls tillsammans med andra tjänster, omfattades av undantag från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML.

Skatterättsnämnden (S, O, F, H, On, R, W) fann med hänvisning till EU-domstolens dom i mål C-2/95 Sparekassernes Datacenter, SDC det klarlagt att den tjänst som Z tillhandahöll Y AB inte hade som verkan att medel överfördes. Den medförde inte heller sådana rättsliga och ekonomiska förändringar som förutsätts för att omfattas av undantaget. Inte heller i övrigt gav vad som framkommit beträffande avtalsförhållandet mellan Y AB och Z stöd för att tjänsten avseende transaktionsövervakning skulle anses utgöra en från skatteplikt undantagen betalningsförmedling eller någon annan sådan tjänst som omfattas av undantag från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML. Bolagets fråga skulle därför besvaras nekande.

Fhb 2012-07-09 (dnr 41-11/I). Ej överklagat. Sekreterare och föredragande YB.

3.3 Bank- och finansieringstjänster

Tjänster som tillhandahållits e-handelsföretag har ansetts utgöra från skatteplikt undantagen betalningsförmedling.

Ett bolags (Bolaget) affärsidé var att göra det enklare och säkrare för e-handelsföretag att ta emot kortbetalningar. Avsikten med de avtal som skulle ingås var att Bolaget skulle få rätt att via inlösande bank för e-handelsföretagets räkning ta emot kundernas betalningar på ett gemensamt klientmedelskonto och efter avräkning för bl.a. Bolagets ersättning föra över betalningarna till e-handelsföretaget. Bolaget erbjöd e-handelsföretaget särskilda tjänster kring dessa betalningar såsom rapporter och analyser i realtid. Bolaget processade även betalningens autenticitet i en egenutvecklad säkerhetslösning.

Bolaget ville veta om dess omsättning till e-handelsföretagen skulle anses som en helt eller delvis från skatteplikt undantagen betalningsförmedling (fråga 1). Bolaget ville också veta om det i förhållande till konsumenten skulle anses förmedla e-handelsföretagets varor eller tjänster i eget namn. Frågan hade uppkommit med anledning av att Bolaget avsåg att för e-handelsföretagets räkning vara konsumentens motpart vid försäljningen av varorna och tjänsterna. Enligt Bolaget ansåg dock e-handelsföretaget att det var säljare till konsumenten och inte till Bolaget (fråga 2).

Skatterättsnämnden (S, O, H, On, R, SN, W) konstaterade att Bolagets fråga 2 enligt rättspraxis på området måste bedömas med utgångspunkt i vad som framgår av vad som avtalats mellan parterna (EU-domstolens dom i mål C-464/10, État belge, punkt 4 och RÅ 2002 ref. 113).

Varken avtalet mellan Bolaget och konsumenten eller de övriga i ärendet ingivna handlingar som berörde förhållandet mellan Bolaget och konsumenten, innehöll några villkor som innebar att Bolaget de facto skulle fungera som förmedlare av e-handelsföretagets varor eller tjänster, vare sig i eget eller i e-handelsföretagets namn. Till stöd för detta talade också den omständigheten att konsumenten fick kontakt med Bolaget först när denne funnit den vara eller tjänst som denne avsåg att förvärva. När det gällde Bolagets avtal med e-handelsföretaget framgick att e-handelsföretaget genom avtalet fick tillgång till Bolagets automatiserade system för betalningstransaktioner och vissa därtill kopplade tjänster. Enligt Skatterättsnämndens bedömning kunde inte heller det avtalet anses innebära att Bolaget fick ställning som någon slags förmedlare gentemot e-handelsföretaget av dettas varor eller tjänster. Bolaget skulle således inte anses som förmedlare i förhållande till någon av parterna.

När det gällde fråga 1 fick Bolagets tillhandahållande i huvudsak anses som en sådan tjänst som, främst med stöd av EU-domstolens överväganden i mål C-2/95 SDC, var att hänföra till en från skatteplikt undantagen betalningsförmedling. Detta gällde även de till betalningsförmedlingen kopplade tilläggstjänsterna vilka framstod som underordnade det huvudsakliga tillhandahållandet avseende betalningsförmedling (jfr mål C-497/09 m.fl., Bog m.fl.). Skatterättsnämnden fann därför att Bolagets tjänster till e-handelsföretaget skulle ses som ett enda tillhandahållande i form av betalningsförmedling vars omsättning var undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML.

Fhb 2012-10-31 (dnr 51-11/I). Ej överklagat. Sekreterare och föredragande NvO.

4 Beskattningsunderlag – Tryckeriverksamhet

Tryckning av tidning har ansetts utgöra en leverans av vara som omfattas av den reducerade skattesatsen om sex procent. Tryckning av tidning och ibladning av befintligt reklambilaga har ansetts utgöra två separata transaktioner, leverans av vara respektive tillhandahållande av tjänst.

Ett bolag (Bolaget) tillhandahöll tryckning av en tidning. I samband med tryckningen kunde Bolaget även tillhandahålla s.k. ibladning av reklambilagor.

Bolaget ställde bl.a. följande frågor. Ska tillhandahållandet av tidningen beskattas med mervärdesskattesatsen 6 procent? (fråga 1). Förändras bedömningen av fråga 1 i de fall Bolagets ersättning för produkten även avser ibladning av en reklambilaga (som inte tryckts av Bolaget)? (fråga 2).

Skatterättsnämnden (S, O, F, H, On, R, W) gjorde följande bedömning.

Fråga 1

Den tryckeriverksamhet som Bolaget bedrev hade som ekonomiskt syfte att framställa tidningar. Bolaget tog emot ett färdigt original (pdf-fil) från kunden för tryckning. Bolagets åtagande bestod i att, förutom själva tryckningen, anpassa det erhållna originalet för tryckningen, tillhandahålla papper och annat produktionsmaterial, häfta tidningen och slutligen leverera den i buntar till lastkaj.

De olika delarna i Bolagets prestation fick enligt nämnden anses nödvändiga för den verksamhet som Bolaget bedrev och de hade ett nära inbördes samband (jfr mål C-111/05 Aktiebolaget NN p. 25). Det kunden efterfrågade i sig var ett visst antal tryckta exemplar av den pdf-fil som kunden lämnat till Bolaget. Det Bolaget tillhandahöll utöver själva tryckningen utgjorde endast medel för Bolaget att låta kunden på bästa sätt åtnjuta vad denne egentligen efterfrågade. Det var därför fråga om ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att dela upp (jfr C-88/09 Graphic Procédé, pp. 22–25).

För att detta tillhandahållande skulle kvalificeras som leverans av varor måste det i enlighet med EU-domstolens dom i Graphic Procédé (pp. 27–29) föreligga en överföring av rätten att såsom ägare förfoga över materiella tillgångar. Tryckningen gjordes på papper som tillhandahölls av Bolaget. När Bolaget överlämnade de färdigtryckta tidningarna till kunden skedde en överföring av en materiell tillgång i form av det papper som använts vid tryckningen. Den ersättning som Bolaget fakturerade kunden grundades inte på originalets immateriella värde utan på diverse tekniska egenskaper hos den tidning som trycktes och antalet exemplar. Tillhandahållandet skulle därmed klassificeras som en leverans av varor. Med den andel annonser som var för handen, kunde tidningen inte anses helt eller huvudsakligen ägnad åt reklam i den mening som avses i 7 kap. 1 § tredje stycket 1 ML. Med hänsyn härtill fann Skatterättsnämnden att mervärdesskatt skulle tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget.

Fråga 2

Enligt Skatterättsnämndens mening kunde tryckningen av tidningen och ibladningen av de aktuella bilagorna, vid en sammantagen bedömning, inte anses ha ett så nära samband att de tillsammans objektivt sett utgjorde ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att dela upp. Av avtalet fick anses framgå att ibladningen var en tjänst som kunden efterfrågade i sig. Fråga var således om två separata tillhandahållanden. Bolagets tillhandahållande avseende ibladning utgjorde en tjänst för vilken skatt skulle tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget.

Fhb 2012-11-09 (dnr 51-10/I). Överklagat av sökanden. Sekreterare NvO. Föredragande YB.

5 Avdragsrätt

5.1 Verksamhetsöverlåtelse – jordbruksfastighet

Avdragsrätt har ansetts föreligga för ingående skatt hänförlig till mäklararvode vid överlåtelse av jordbruksfastighet.

A ägde en jordbruksfastighet där han bedrev växtodling med egna maskiner. På fastigheten fanns åkermark som användes för växtodlingen och ekonomibyggnader samt en mangårdsbyggnad som utgjorde stadigvarande bostad. A avsåg att avyttra fastigheten. Som förutsättning gavs att jordbruksfastigheten med växande gröda men inte maskinerna skulle förvärvas av köparen. Vidare ingick inte den stadigvarande bostaden i överlåtelsen. Efter avyttringen skulle A inte längre bedriva mervärdesskattepliktig verksamhet.

A ville veta om det förelåg avdragsrätt för ingående skatt som var hänförlig till hans förvärv av fastighetsmäklartjänster vid försäljningen av jordbruksfastigheten.

Skatterättsnämnden (S, O, H, On, R, SN, W) tog till en början ställning till om överlåtelsen av jordbruksfastigheten kunde anses utgöra en sådan verksamhetsöverlåtelse som avses i 3 kap. 25 § ML och konstaterade följande.

Vid överlåtelsen av jordbruksfastigheten förvärvade köparen mark och på den växande gröda, vilket är en förutsättning för att bedriva jordbruk i form av växtodling. Överlåtelsen av jordbruksfastigheten fick därför i sig anses tillräcklig för att det skulle vara möjligt för den nye ägaren att driva en självständig ekonomisk verksamhet (jfr EU-domstolen i mål nr C-444/10 Christel Schriever, p. 34). Enligt Skatterättsnämndens uppfattning förhöll det sig inte på samma sätt med maskinerna. Även om jordbruk inte kan bedrivas utan maskiner, är det i allmänhet inte nödvändigt för att jordbruk ska kunna bedrivas att den nye ägaren av jordbruksfastigheten också är ägare till de maskiner som används i verksamheten. Den nye ägaren kan istället anlita underentreprenörer eller hyra maskinparken. Den omständigheten att maskinerna inte skulle förvärvas av den nye ägaren saknade därför betydelse för bedömningen av om fråga var om verksamhetsöverlåtelse eller inte.

För att en verksamhetsöverlåtelse ska anses vara för handen krävs också att köparen har för avsikt att driva den överlåtna verksamheten vidare och inte omedelbart avveckla den. Något uttryckligt krav på hur mottagaren ska använda tillgångarna finns däremot inte. Inte heller uppställs krav på att mottagaren före överföringen ska ha bedrivit samma slags ekonomiska verksamhet som överlåtaren (jfr mål C-497/01 Zita Modes pp. 42, 44 och 45). I ärendet hade getts som förutsättning att jordbruksfastigheten skulle ingå i den nye ägarens mervärdesskattepliktiga verksamhet. Dennes avsikt fick därför anses vara att driva den överlåtna verksamheten vidare. Fråga var därmed också om en förvärvare som var skattskyldig till mervärdesskatt vilket var en förutsättning för att undantaget för verksamhetsöverlåtelse i 3 kap. 25 § ML skulle bli tillämpligt.

Skatterättsnämnden fann mot den bakgrunden att överlåtelsen av jordbruksfastigheten utgjorde en sådan verksamhetsöverlåtelse som avses i 3 kap. 25 § ML.

När det gällde frågan om avdragsrätt för ingående skatt hänförlig till verksamhetsöverlåtelsen fann Skatterättsnämnden att fastighetsmäklarens arvode för att biträda vid överlåtelsen av jordbruksfastigheten i enlighet med EU-domstolens överväganden i mål nr C-408/98 Abbey National skulle anses utgöra en allmän omkostnad i den ekonomiska verksamhet som A bedrivit före överlåtelsen. Ingående skatt hänförlig till arvodet var därmed avdragsgill enligt den allmänna bestämmelsen i 8 kap. 3 § ML; dock endast i den utsträckning A:s verksamhet avseende jordbruk hade medfört skattskyldighet och i ärendet övriga förutsättningar var förhanden, däribland att arvodet inte avsåg avyttring av en stadigvarande bostad.

Fhb 2012-12-03 (dnr 47-11/I). Ej överklagat. Sekreterare och föredragande YB.

5.2 Verksamhetsöverlåtelse – skogsfastighet

Avdragsrätt har ansetts föreligga för ingående skatt hänförlig till mäklararvode vid överlåtelse av skogsfastigheter.

A ägde skogsfastigheter med produktiv skogsmark. Fastigheterna bestod nästan enbart av skogsmark, några enstaka byggnader fanns, bl.a. ett bostadshus där familjen bodde. A hade för avsikt att avyttra en av sina skogsfastigheter och att fortsätta att bedriva skogsbruk på de övriga. Alternativt avsåg han att avyttra hela skogsbeståndet på en gång. Det kunde då bli fråga om en eller flera köpare av fastigheterna.

A ville veta om det förelåg avdragsrätt för ingående skatt som var hänförlig till hans förvärv av fastighetsmäklartjänster vid försäljningen. Som förutsättning gavs dels att köparen endast skulle förvärva skogsfastigheten och inte några maskiner, dels att köparen skulle bedriva yrkesmässigt skogsbruk. Vidare omfattades den delen av den ingående skatten som var hänförlig till förvärv av fastighetsmäklartjänster avseende A:s stadigvarande bostad inte av frågeställningen.

Skatterättsnämnden (S, O, H, On, R, SN, W) tog till en början ställning till om överlåtelsen kunde anses utgöra en sådan verksamhetsöverlåtelse som avses i 3 kap. 25 § ML.

A hade i ärendet upplyst att han på skogsfastigheterna odlade skog för försäljning. Verksamheten gick i cykler. Efter att en viss yta huggits kal planterades ny skog som sedan måste skötas genom bl.a. röjning, gallring och näringstillförsel. En stor del av gallrings- och röjningsarbetet skötte A själv. Han använde då egna mindre skogsmaskiner, traktorer m.m. I den mån A inte hann med detta arbete hyrde han in underentreprenörer. Slutavverkning av skogen kunde ske genom upplåtelse av s.k. avverkningsrätter eller avyttring av virke. I sistnämnda fall köpte A in avverkningstjänster. Även efterröjning m.m. vid upplåtna avverkningsrätter och slutavverkning sköttes normalt av inhyrda underentreprenörer.

Överlåtelsen av skogsfastigheten innebär att köparen förvärvar mark och på den växande skog, vilket är en förutsättning för att kunna bedriva skogsbruk i form av odling och försäljning av skog. Överlåtelsen i fråga fick därför, enligt nämnden, i sig anses tillräckliga för att det skulle vara möjligt för den nye ägaren att driva en självständig ekonomisk verksamhet (jfr EU-domstolen i mål nr C-444/10 Christel Schriever, p. 34). Beträffande maskinerna gjorde Skatterättsnämnden samma bedömning som i det ovan under rubriken 5.1 redovisade ärendet.

I ärendet hade getts som förutsättning att köparen skulle bedriva yrkesmässigt skogsbruk och därmed kunde anses ha för avsikt var att driva den överlåtna verksamheten vidare (jfr mål C-497/01 Zita Modes). Fråga var därmed också om en förvärvare som var skattskyldig till mervärdesskatt vilket var en förutsättning för att undantaget för verksamhetsöverlåtelse i 3 kap. 25 § ML skulle bli tillämpligt.

Skatterättsnämnden fann mot den bakgrunden att fråga var om sådan verksamhetsöverlåtelse som avses i 3 kap. 25 § ML.

När det gällde frågan om avdragsrätt för den ingående skatt som var hänförlig till verksamhetsöverlåtelse gjorde Skatterättsnämndens samma bedömning som i det under rubriken 5.1 redovisade ärendet. Ingående skatt hänförlig till fastighetsmäklararvodet var därmed avdragsgill enligt den allmänna bestämmelsen i 8 kap. 3 § ML; dock endast i den utsträckning A:s verksamhet avseende skogsbruk hade medfört skattskyldighet och i ärendet övriga förutsättningar var förhanden, däribland att arvodet inte avsåg avyttring av en stadigvarande bostad.

Fhb 2012-12-03 (dnr 46-11/I). Ej överklagat. Sekreterare och föredragande YB.

5.3 Blandad verksamhet – fördelningsgrund

Om avdrag för ingående skatt i enlighet med 8 kap. 13 § ML ska bestämmas genom uppdelning efter skälig grund och den lämpligaste fördelningsgrunden i en in- och utlåningsverksamhet är årsomsättningen i verksamheten, har årsomsättningen ansetts utgöras av den totala summan av de räntor som uppburits under året i anledning av utlåningen utan hänsyn till räntekostnader hänförliga till inlåningen.

Ett bolag (Bolaget) bedrev en fullt ut mervärdesskattepliktig rådgivningsverksamhet. Bolagets verksamhet skulle dock komma att förändras och även omfatta från skatteplikt undantagen in- och utlåningsverksamhet. Rätten till avdrag för ingående skatt på förvärv som var gemensamma för hela verksamheten skulle därför med tillämpning av 8 kap. 13 § ML bestämmas efter skälig grund. Den fråga som uppkommit var vilket belopp som skulle utgöra den verkliga ersättningen i Bolagets in- och utlåningsverksamhet; skulle det vara det belopp som Bolaget fick behålla för egen räkning (räntenettot) eller nettoomsättningen.

Bolagets framtida in- och utlåningsverksamhet skulle bestå i att Bolaget förmedlade pengar från placerare med överskott av likviditet (inlåning) till låntagare som efterfrågade likviditet (utlåning). I denna s.k. finansiella intermediering utgjorde enligt Bolaget in- och utlåningen enbart olika underordnade led i en enda prestation, förmedling av pengar. Ersättningen för denna förmedling, betecknat räntenettot, utgjordes av skillnaden mellan den ränta som Bolaget mottog från och den ränta som Bolaget gav ut till sina motparter.

Skatterättsnämnden (S, O, F, H, On, R, W) konstaterade inledningsvis att olika fördelningsgrunder kan tillämpas när det gäller att bestämma avdragsbeloppet genom uppdelning efter skälig grund. Omsättningsfördelning kunde vara en fördelningsgrund. Det är dock den mest rättvisande och relevanta fördelningsgrunden som ska tillämpas och den bedömningen var enligt Skatterättsnämnden en fråga för Skatteverket i första hand. Nämnden kunde således inte i ett förhandsbesked uttala sig om vilken fördelningsgrund som skulle användas men ansåg sig oförhindrad att rent principiellt uttala sig om hur omsättningen skulle beräknas i en viss verksamhet, om omsättningsfördelning enligt Skatteverkets bedömning var den fördelningsgrund som var mest lämplig att tillämpa. En sådan bedömning fick också anses vara av vikt inte bara för Bolaget utan även för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Skatterättsnämnden fann därför att det inte förelåg något hinder mot att pröva Bolagets ansökan i sak.

Enligt artikel 174.1 a och b i mervärdesskattedirektivet beräknas den avdragsgilla andelen vid blandad verksamhet som resultatet av ett bråk där den årliga omsättningen i aktuell verksamhet beaktas. På motsvarande sätt borde enligt Skatterättsnämndens bedömning Bolagets årliga omsättning ligga till grund för fördelningen av den ingående skatten, när den avdragsgilla andelen ska bestämmas med ledning av dessa bestämmelser.

Nämnden hänvisade vidare till två riktlinjer från EU:s mervärdesskattekommitté. Enligt den ena (från den 10–11 mars 1981) hade merparten av delegationerna enats om, såvitt avsåg avdragssystemets tillämpning inom bank- och den finansiella sektorn, att vid kredittransaktioner den totala summan av erhållna räntor skulle ingå i nämnaren i det bråk som skulle användas för att beräkna den avdragsgilla andelen för banker. Enligt den andra (från den 15–16 december samma år) var mervärdesskattekommittén nästan enhällig om att det var bruttobeloppet av räntan på kredittransaktioner som skulle ingå i nämnaren vid beräkningen av den avdragsgilla andelen.

Skatterättsnämnden konstaterade att en skattskyldig som upptar ett lån inte därigenom själv utför någon transaktion i mervärdesskattehänseende. Den som tillhandahåller ett lån omsätter däremot en tjänst till låntagaren (jfr Generaladvokaten i mål C-4/94 BLP Group plc, p. 47). Den ränta som en låntagare betalar till långivaren utgör vederlag för att kapitalet ställs till låntagarens förfogande (jfr mål C-77/01 EDM, p. 65 och p. 69). Vad Bolaget mervärdesskatterättsligt tillhandahöll sina kunder var således enligt Skatterättsnämndens mening inte någon finansiell förmedling utan endast utlåningstjänster där ersättningen utgjordes av en viss avtalad ränta. Till skillnad från vad som var fallet i det av Bolaget åberopade målet C-172/96 First National Bank of Chicago fanns i ärendet en särskild fastställd ersättning som kunde beräknas för varje transaktion. Storleken på den omsättning som hänförde sig till Bolagets skattefria verksamhet skulle därför på motsvarande sätt som redovisats i mervärdesskattekommitténs riktlinjer, utgöras av bruttobeloppet av den ränta som Bolaget uppburit vid utlåningen, utan att Bolagets räntekostnader för upplåningen beaktades.

Fhb 2012-11-21 (dnr 2-12/I). Överklagat av sökanden. Sekreterare och föredragande NvO.

6 Vinstmarginalbeskattning – Begagnade varor

Bullionmynt i silver har varken ansetts utgöra samlarföremål i den mening som avses i 9 a kap. 6 § 2 ML eller begagnade varor i den mening som avses i 9 a kap. 4 § ML.

Ett bolag (Bolaget) omsatte s.k. bullionmynt i silver. Mynten präglades av Royal Canadian Mint i Kanada i valören 5 kanadensiska dollar. Det var av typen ”Canadian Maple Leaf” och lagligt betalningsmedel i Kanada. Mynten, som präglades i stora volymer årligen, hade enligt Bolaget lågt eller inget numismatiskt värde.

Bolaget ville veta om mynten utgjorde samlarföremål i den mening som avses i 9 a kap. 6 § 2 ML (fråga 1) och, om så inte bedömdes vara fallet, om mynten utgjorde begagnade varor i den mening som avses i 9 a kap. 4 § ML (fråga 2).

Bolagets frågor ställdes bl.a. mot bakgrund av att Högsta förvaltningsdomstolen i rättsfallet RÅ 2010 not. 111 funnit att Bolagets omsättning av bullionmynt inte var undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 23 § 1 ML.

Skatterättsnämnden (S, O, F, H, On, R, W) konstaterade beträffande fråga 1 att definitionen av begreppet samlarföremål i 9 a kap. 6 § 2 avser mynt av numismatiskt intresse och att begreppet inte omfattar mynt som är lagligt betalningsmedel i utgivningslandet. Mot den bakgrunden kunde de aktuella mynten – vilka var avsedda att omsättas i investeringssyfte, hade lågt eller inget numismatiskt värde och var lagligt betalningsmedel i utgivningslandet även om de normalt inte användes som sådant, inte anses utgöra samlarföremål i den mening som avses i 9 a kap. 6 § 2.

Beträffande fråga 2 konstaterade Skatterättsnämnden att för att varor som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina, ska anses som begagnade, krävs enligt 9 kap. 4 § 3 att materialet inte är obearbetat eller i huvudsak obearbetat.

Med obearbetat eller i huvudsak obearbetat material förstås enligt förarbetena till bestämmelsen ädelmetaller som inte bearbetats eller bearbetats i så ringa omfattning att de inte är attraktiva på marknaden för andra egenskaper än dem som tillskrivs obearbetade ädla metaller (prop. 2002/03:5 s. 112).

De mynt som nu var i fråga innehöll 999,9/1000 rent silver. De såldes endast i myntboxar om 500 mynt eller i rör om 25 mynt och var avsedda för investering. De som köpte mynten var enligt Bolaget privatpersoner och företag som önskade säkra en del av sitt kapital i fysiska råvaror. Köparnas avsikt var att senare avyttra tillgången mot andra likvida medel eller sälja den vidare. Vidare bestämde Bolaget försäljningspriset på mynten dagligen med utgångspunkt i priset på silver. Mot den bakgrunden kunde mynten inte anses attraktiva på marknaden för andra egenskaper än dem som tillskrevs obearbetat silver. Vid sådant förhållande fick mynten anses bestå av material som var obearbetat eller i huvudsak obearbetat. De utgjorde därmed inte begagnade varor i den mening som avses i 9 a kap. 4 §.

Fhb 2012-09-17 (dnr 25-11/I). Ej överklagat. Sekreterare YB. Föredragande FO.

7 Tobaksskatt – Tobaksprodukt för egen beredning

En produkt bestående av råtobak och medföljande beredningsrecept har inte ansetts omfattas av skatteplikt enligt LTS.

Ett bolag (Bolaget) avsåg att till återförsäljare och enskilda konsumenter sälja en produkt som skulle bestå av råtobak och medföljande beredningsrecept av vilket skulle framgå vilka övriga ingredienser och mängden av respektive ingrediens som behövdes för att konsumenten skulle kunna framställa snus. Bolaget skulle enligt ett av sina försäljningsalternativ, informera i det beredningsrecept som följde med produkten, om att ingredienserna fanns tillgängliga hos i princip alla livsmedelsbutiker, färghandlare och apotek.

Bolaget ville veta om tobaksprodukten var skattepliktig till tobaksskatt.

Bolaget hade i ärendet bl.a. gett in ett intyg från Svenska Pipklubben enligt vilket den aktuella produkten var omöjlig att använda som piptobak.

Följande bestämmelser var av intresse för ärendet.

Enligt 1 c § första stycket 2 LTS avses med röktobak tobaksavfall som går att röka och som bjuds ut till detaljhandelsförsäljning och inte utgör cigaretter, cigarrer eller cigariller. Av andra stycket framgår att med tobaksavfall i första stycket avses rester av tobaksblad och biprodukter från bearbetning av tobak eller framställning av tobaksprodukter. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 5.1 b i rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror.

Tullverket och Skatteverket, vilka yttrat sig i ärendet, ansåg båda att produkten, som endast bestod av finfördelade tobaksblad som inte vidare beretts, skulle klassificeras som tobaksavfall enligt KN-nummer 2401 30 00. Produkten var därmed skattepliktig som snus. Enligt Tullverket var produkten inte heller skattepliktig enligt 1 c § LTS. Eftersom den var i pulverform torde den inte gå att röka. En klassificering som röktobak var därmed utesluten. Skatteverket däremot ansåg att produkten var hänförlig till sådan röktobak som avses i 1 c § LTS eftersom den skulle bjudas ut till detaljhandelsförsäljning, inte utgjorde cigaretter, cigarrer eller cigariller och gick att röka. Skatteverket framhöll att definitionen av skattepliktig röktobak enligt LTS var grundad på EU-direktiv och saknade helt anknytning till tulltaxan.

Skatterättsnämnden (S, O, H, On, R, SN, W) delade Tullverkets och Skatteverkets bedömning att produkten skulle klassificeras som tobaksavfall enligt KN-nummer 2401 30 00. I fråga om produktens skatteplikt till tobaksskatt konstaterade nämnden bl.a. följande. I de förklarande anmärkningarna till KN-nummer 2403 10 10 finns en definition av röktobak som i sak överensstämde med den definition som återfinns i artikel 5.1 b direktivet 2011/64/EU och i 1 c § första stycket 2 LTS. Anmärkningarna till tulltaxan är visserligen inte juridiskt bindande men fick ändå anses vara värdefulla hjälpmedel vid en harmoniserad tillämpning. Även EU-domstolens mål C-319/96, Brinkmann, var enligt Skatterättsnämndens mening av intresse för bedömningen av ärendet. Av domen kunde bl.a. slutsatserna dras att de bestämmelser som nu är i fråga skulle tolkas enligt sina ordalydelser och att den omständigheten att avsikten med ett visst förfarande är att förena en förmånlig beskattning med andra fördelar inte ska beaktas vid bedömningen. Tillämpat på det aktuella fallet innebar detta bl.a. att kriteriet ”går att röka” i 1 c § första stycket 2 LSE inte borde tolkas utöver sin ordalydelse. Produkten tillsammans med ett beredningsrecept i vilket det endast fanns information om var övriga erforderliga ingredienser fanns tillgängliga var därför enligt Skatterättsnämndens bedömning inte skattepliktig enligt LTS.

Fhb 2012-10-29 (dnr 34-11/I). Överklagat av Skatteverket. Sekreterare och föredragande NvO.

8 Överklagade förhandsbesked

Beteckningar som används i det följande avser år, nummer och sida samt redovisat ärende i Skattenytt. Således avses exempelvis med beteckningen 11:11 s. 793 (3.1) det ärende som redovisats i Skattenytt 2011 nr 11 s. 793 under avsnitt 3.1.

8.1 Av Högsta förvaltningsdomstolen avgjorda förhandsbesked som redovisats i denna artikelserie

Fhb 2011-06-01 (dnr 38-10/I) Fastighetsuthyrning – moduler; 11:11 s. 793 (3.1). HFD fastställde (2012-10-09).

Fhb 2012-03-28 (dnr 42-11/I) Idrottslig verksamhet – simövningar för barn; 12:11 s. 751 (3). HFD fastställde (2012-12-14).

8.2 Överklagade och av Högsta förvaltningsdomstolen t.o.m. den 21 februari 2013 inte avgjorda förhandsbesked som redovisats i denna artikelserie

Fhb 2012-06-01 (dnr 45-11/I) Förmedling av aktier i samband med företagsöverlåtelser; 12:11 s. 746 f. (2.2).

Fhb 2012-11-09 (dnr 51-10/I) Beskattningsunderlag – Tryckeriverksamhet; denna artikel (4).

Fhb 2012-10-29 (dnr 34-11/I) Tobaksskatt – Tobaksprodukt för egen beredning; denna artikel (7).

Fhb 2012-11-21 (dnr 2-12/I) Blandad verksamhet – Fördelningsgrund; denna artikel (5.3).

Fhb 2012-12-05 (dnr 9-12/I) Uttagsbeskattning på fastighetsområdet och fråga om förenligheten med EU-rätten; denna artikel (2).

Marianne Svanberg är ordförande i Skatterättsnämndens avdelning för indirekt skatt.

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2020 2021 2022
Prisbasbelopp 47 300 47 600 48 300
Förhöjt pbb. 48 300 48 600 49 300
Inkomstbasbelopp 66 800 68 200 71 000
Utdelning fåmansföretag
År 2020 2021 2022
Schablonbelopp 177 100 183 700 187 550

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2020 2021 2022
Räntesats 0,50 0,50 0,50
Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10 0,23

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal 25 % 25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1955 1956 - 1998
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...