B Direktiv
B6 Övrigt
EU-domstolens dom den 1 oktober 2015, mål nr C-201/14. Målet gällde en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Curtea de Apel Cluj (Rumänien). Föremål för domstolens prövning var artiklarna 10, 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Fråga om dessa artiklar ska tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser som de i det nationella målet, vilka medger att en myndighet i en medlemsstat överför personuppgifter till en annan myndighet och att uppgifterna därefter behandlas, utan att de berörda personerna har informerats om denna överföring och behandling. Domstolen besvarade frågan jakande. I Sverige torde personuppgiftslagen (1998:204) tillgodose de krav registrerad enligt den nu behandlade EU-domen kan ha på myndigheter som får tillgång till uppgifter som ska registreras. Andra föreskrifter som t.ex. 40 kap. 1–3 §§ skatteförfarandelagen om kommunikation, 16 § förvaltningslagen (1986:223) om partsinsyn och bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i tryckfrihetsförordningen jämte sekretesskyddet i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) torde också ge ett gott skydd för den enskild avseende integritetskänslig information.
Börje Leidhammar