EU-domstolens domar

FEUF

Förhandsavgörandet C-200/14 mellan Silvia Georgiana Câmpean och Administratia Finantelor Publice a Municipiului Medias (skattemyndigheten i Medias, Rumänien) och Administratia Fondului pentru Mediu (miljömyndigheten, Rumänien) avsåg tolkningen av artikel 6 FEU samt artiklarna 17, 20, 21.1 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), principen om att skatt som inte får tas ut enligt unionsrätten mot bakgrund av EU-domstolens praxis ska återbetalas, Europarådets ministerkommittés rekommendation nr 16/2003 och Europarådets parlamentariska församlings resolution nr 1787/2011. Målet rör återbetalning av en skatt som tagits ut i strid med unionsrätten och som Câmpean erlagt vid registreringen i Rumänien av ett motorfordon från en annan medlemsstat, och betalning av ränta på beloppet.

Omständigheterna var i huvudsak följande. Câmpean lät registrera ett begagnat motorfordon i Rumänien som hon hade köpt i Tyskland. För att registrera fordonet betalade hon 615 euro för en utsläppsskatt för fordonet. Câmpean väckte talan om återbetalning av detta belopp och om betalning av ränta på detta belopp till dess att faktisk betalning skett. Som grund åberopade hon att skatten var oförenlig med unionsrätten.

EU-domstolen fann att principen om lojalt samarbete ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstat att anta bestämmelser som uppställer villkor och som är mindre förmånliga än de villkor som annars skulle tillämpas på återbetalningen av en skatt eller avgift som har fastställts vara oförenlig med unionsrätten i en dom.

Vidare fann domstolen att likvärdighetsprincipen ska tolkas så, att den utgör hinder för att en medlemsstat föreskriver processuella regler för sådan talan om återbetalning av en skatt som grundas på ett åsidosättande av unionsrätten vilka är mindre förmånliga än de som är tillämpliga på liknande talan som grundas på ett åsidosättande av nationell rätt.

Domstolen fann slutligen att effektivitetsprincipen ska tolkas så, att den utgör hinder för ett system för återbetalning, jämte ränta, av skattebelopp som tagits ut i strid med unionsrätten och som fastställts i exigibla domstolsavgöranden. Enligt domstolsavgörandena skulle skatten återbetalas genom delbetalningar under fem år och verkställigheten var även beroende av att medel som tagits ut i form av en annan skatt. Den enskilde hade inte någon möjlighet att tvinga myndigheterna att fullgöra sina skyldigheter om de inte gjorde det frivilligt.

Det följer av fast rättspraxis att rätten att erhålla återbetalning av skatter och avgifter som en medlemsstat har tagit ut i strid med bestämmelser i unionsrätten utgör en följd av och ett komplement till de rättigheter som enskilda har tillerkänts i de unionsbestämmelser i vilka sådana skatter och avgifter förbjuds, såsom dessa har tolkats av domstolen. Medlemsstaterna är således i princip skyldiga att återbetala skatter och avgifter som har tagits ut i strid med unionsrätten och att betala ränta på beloppen. Det finns ett stort antal liknande domar mot Rumänien och uttag av olika varianter av fordonsskatter. Se även kommentaren till C-586/14.

I förhandsavgörandet C-586/14 Vasile Budisan mot Administratia Judeteana a Finantelor Publice Cluj (Regionala myndigheten för allmänna finanser i Cluj) prövades påförandet av en skatt som Budi?anavkrävts vid registreringen i Rumänien av ett begagnat motorfordon från en annan medlemsstat. Budi?an hade förvärvat ett begagnat motorfordon som ursprungligen var registrerat i Tyskland. För att kunna registrera fordonet i Rumänien betalade han 1 193 euro för en miljödekal. Budi?anansåg att regelverket för miljödekalen stred mot artikel 110 FEUF och väckte därför talan och yrkade att myndigheten skulle återbetala beloppet han erlagt för miljödekalen.

EU-domstolen fann att artikel 110 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en medlemsstat inför en skatt på motorfordon som ska utgå på importerade begagnade motorfordon när de registreras för första gången i denna medlemsstat och på fordon som redan är registrerade i nämnda medlemsstat vid den första övergången av äganderätten till sådana fordon i samma stat. Vidare uttalade domstolen att artikel 110 FEUF ska tolkas så att den utgör hinder för att medlemsstaten undantar fordon som redan är registrerade från betalning av den aktuella skatten och för vilka en tidigare gällande skatt har erlagts och inte återbetalats och som då befunnits strida mot unionsrätten.

Enligt art. 110 första stycket FEUF är det förbjudet för alla medlemsstater att belägga varor från andra medlemsstater med högre interna skatter eller avgifter än vad som gäller för liknande inhemska varor. Denna bestämmelse i fördraget syftar till att säkerställa att interna skatter eller avgifter ur konkurrenssynpunkt blir helt neutrala i förhållandet mellan varor som redan finns på den inhemska marknaden och varor som importeras.

För att avgöra om en skatt av den typ som är aktuell i det nationella målet ger upphov till diskriminering prövar EU-domstolen först om skatten är neutral vad gäller konkurrensen mellan begagnade motorfordon som kommer från andra medlemsstater än Rumänien och liknande rumänska fordon som har registrerats i landet utan att det erlagts någon skatt. Därefter prövar EU-domstolen om samma skatt är neutral i förhållandet mellan begagnade motorfordon som kommer från andra medlemsstater än Rumänien och liknande inhemska fordon för vilka en skatt erlades när de registrerades i landet.

Det finns ett stort antal domar vad gäller neutraliteten i det rumänska fordonsskattesystemet och de åtgärder som vidtagits i olika skeden av lagstiftningen vad gäller registreringsavgifter, miljökomponenter m.m.

I fördragsbrottsärendet C-66/15 Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland hade Grekland tagit ut hela det skattebelopp som tas ut vid registrering av ett fordon som hyrts eller leasats av en kund bosatt i Grekland hos ett företag etablerat i en annan medlemsstat, utan att ta hänsyn till hyres- eller leasingavtalets varaktighet eller hur länge fordonet nyttjades i Grekland. EU-domstolen fann att Grekland hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 56–62 FEUF.