EU-domstolens domar

Begäran om förhandsavgörande, allmänna unionsrättsliga principer m.m., rätten att yttra sig och bli informerad om de handlingar som beslutet grundar sig på, EU-domstolen C-298/16

Målet gällde förfarandet i Rumänien och jag citerar bedömningen i relevanta delar nedan. ”Den allmänna unionsrättsliga principen om rätten till försvar ska tolkas så, att en enskild i administrativa förfaranden för kontroll och för fastställande av mervärdesskatteunderlaget måste ha möjlighet att på begäran få tillgång till den information och de handlingar som finns i den administrativa akten och som myndigheten beaktar när den ska fatta sitt beslut, om inte mål av allmänintresse motiverar att tillgången till denna information och dessa handlingar begränsas.” (punkt 39).

Begäran om förhandsavgörande, administrativt samarbete i fråga om beskattning, begäran om upplysning som tillställts tredje man, vägran att svara, sanktionsåtgärd, rätt till effektivt rättsmedel m.m., EU-domstolen C-682/15

Målet gällde förfarandet i Luxemburg.

Första frågan avsåg om artikel 51.1 i Europeiska unionens stadga gäller om en nationell bestämmelse som föreskriver en sanktion som böter kan anses innebära tillämpning av unionsrätten angående böter för ett rättssubjekt som inte lämnar upplysningar inom ramen för ett utbyte av upplysningar mellan skattemyndigheter. Frågan besvarades jakande (punkterna 32, 33 och 42).

Andra frågan avsåg artikel 47 i stadgan om rätt till effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol genom att bestrida ett besluts laglighet och därför påförts böter i anledning av ett föreläggande att lämna upplysningar inom ramen för ett utbyte mellan nationella skattemyndigheter. Frågan besvarades med ett ja gällande rätten att bestrida beslutets laglighet (punkt 59).

Den tredje och femte frågan prövades tillsammans och gällde tolkningen av artikel 1.1 och artikel 5 i direktiv 2011/16; dels nationell domstols behörighet att ändra vidtagna sanktionsåtgärder, dels behörighet att pröva att beslutet om föreläggandet är lagenligt. Frågorna besvarades jakande (punkt 89).

Den fjärde frågan avsåg samma artiklar som i frågorna tre och fem och förhållandet om de begärda upplysningarna som en medlemsstat begärt av en annan medlemsstat ”kan antas vara relevanta”.

Frågan besvarades jakande, dvs. ett villkor som måste vara uppfyllt och härigenom ett villkor för beslut om förläggande som nämnda medlemsstat tillställt det berörda rättssubjektet liksom den sanktionsregler som vidtagits mot nämnda rättssubjekt ska vara lagenliga (punkt 74).

Begäran om förhandsavgörande, mervärdesskatt om dubbel lagföring, EU-domstolen C-217/15 och C-350/15

Målet gällde förfarandet i Italien. Enligt artikel 50 i stadgan är det tillåtet att väcka åtal för underlåtelse att betala mervärdesskatt efter att ha påförts ett rättskraftigt skattetillägg för samma gärning, när denna sistnämnda sanktion påförts ett bolag i egenskap av juridisk person medan nämnda åtal väckts mot en fysisk person (punkt 27). Samma slutsats kan dras för svensk rätts vidkommande, NJA 2013 s. 502 och HFD 2013 ref. 71.

Börje Leidhammar