C Övriga EU-domar

C1 Fria rörligheter mellan EU och Schweiz

Mål C-355/16 Christian Picart mot Ministre des Finances et des Comptes publics (dom meddelad den 15 mars 2018)

I mål C-355/16 Christian Picart mot Ministre des Finances et des Comptes publics behandlades fransk lagstiftning om beskattning av ett tidigare meddelat uppskov vid kapitalvinstbeskattning. Målet hade anhängiggjorts genom att den franska Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) hade begärt ett förhandsavgörande. Omständigheterna i det underliggande målet vid den nationella domstolen var följande. Christian Picart hade flyttat från Frankrike till Schweiz år 2002. När han flyttade från Frankrike innehade han aktier i flera franska bolag. Vid utflyttningen från Frankrike var han tvungen att i Frankrike deklarera orealiserad värdeökning på aktieinnehavet. Han beviljades uppskov med kapitalvinstbeskattningen men var tvungen att utse ett skatteombud i Frankrike och att ställa säkerhet för beskattningen i form av en bankgaranti. År 2005 överlät han de ifrågavarande aktierna, och uppskovet med betalning av kapitalvinstbeskattning upphörde. Den franska skattemyndigheten beslutade emellertid att upptaxera Christian Picart och avkrävde honom ytterligare inkomstskatt och sociala avgifter, inklusive straffavgifter. Bakgrunden till upptaxeringen var den bedömning av hans personliga förhållanden som den franska skattemyndigheten företog. Enligt Christian Picart stred detta mot etableringsfriheten som den kommer till uttryck i det bilaterala avtal som finns mellan Schweiz och EU, vilket omfattar den fria rörligheten för personer och som inbegriper etableringsfriheten. Han var alltjämt fransk medborgare.

Den huvudsakliga fråga som EU-domstolen prövade i målet var om den ifrågavarande personen verkligen omfattades av etableringsfriheten. Det var först om han omfattades av etableringsfriheten som den franska lagstiftningens förenlighet med denna frihet kunde prövas. EU-domstolen ansåg inte att etableringsfriheten kunde komma i fråga. För att etableringsfriheten skulle vara tillämplig krävdes att den berörda personen bedrev den egna rörelsen på ett territorium som tillhörde en annan avtalsslutande stat, Schweiz i detta fall, än den stat i vilken personen är medborgare, Frankrike i detta fall (p. 23). I detta fall var det emellertid så att Christian Picart inte hade för avsikt att bedriva sin ekonomiska verksamhet i Schweiz, utan han behöll endast den verksamhet han redan före utflyttningen hade bedrivit i Frankrike (p. 24). Därmed kunde inte etableringsfriheten anses ha utnyttjats i enlighet med det bilaterala avtalet mellan EU och Schweiz. Enligt detta avtalet krävdes dessutom en viss frekvens i personens resor mellan Schweiz och den medlemsstat i vilken han var medborgare, för att etableringsfriheten skulle vara för handen (p. 25).

Konsekvensen var att den fria rörligheten för personer enligt avtalet mellan Schweiz och EU inte var tillämplig. Det fanns därmed inget hinder för Frankrike att beskatta orealiserade värdeökningar på aktier på det sätt som hade skett i det underliggande målet vid den nationella domstolen.

Mattias Dahlberg