EU-domstolens dom (fjärde avdelningen) den 11 september 2019 i mål C-676/17 angående tolkningen av artikel 4.3 FEU, artikel 110 FEUF, artiklarna 17, 20, 21 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt principerna om lojalt samarbete, likvärdighet, effektivitet och rättssäkerhet.
Den hänskjutande rumänska domstolen ställde sin fråga för att få klarhet i huruvida unionsrätten, och i synnerhet likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den tolkats i en dom från en nationell domstol, i vilken det föreskrivs en preklusionsfrist på en månad för att inge en ansökan om resning av ett slutligt domstolsavgörande som har meddelats i strid med unionsrätten, vilken börjar löpa från och med delgivningen av det avgörande som resningsansökan avser (domen punkt 23).
Målet gällde i sak betalning och registrering i Rumänien av en miljödekal för ett begagnat motorfordon från Tyskland. Betalningen ansågs utgöra en miljöavgift som var oförenlig med unionsrätten.
Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i FEU får enligt domstolen de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten inte vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Domstolen hänvisade därvid till avgörande från EU-domstolen (punkt 30).
I förevarande fall framgick det av de uppgifter som domstolen förfogade över att rumänsk rätt erbjuder ett rättsmedel som gör det möjligt att ansöka om resning mot lagakraftvunna domstolsavgöranden som visar sig strida mot unionsrätten. Det framgick av de uppgifter som den hänskjutande domstolen lämnat att resningsansökan är underkastad en tidsfrist på en månad, vilken börjar löpa från och med delgivningen av det domstolsavgörande som denna ansökan avser. Nämnda frist följde av dom nr 45/2016, vilken avsåg tolkningen av artikel 21.2 i lag nr 554/2004. EU-domstolen prövade således huruvida en sådan frist var förenlig med likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen (punkt 32).
EU-domstolen fann i sitt domslut att unionsrätten, och i synnerhet likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de i princip inte utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den tolkas i en dom från en nationell domstol, i vilken det föreskrivs en preklusionsfrist på en månad för att inge en resningsansökan mot ett slutligt domstolsavgörande som har meddelats i strid med unionsrätten, vilken börjar löpa från och med delgivningen av det avgörande som resningsansökan avser. Effektivitetsprincipen, jämförd med rättssäkerhetsprincipen, ska emellertid enligt domstolen tolkas enligt följande. Den utgör hinder för att en nationell domstol, under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, att tillämpa en preklusionsfrist på en månad för att inge en resningsansökan mot ett lagakraftvunnet domstolsavgörande, när den dom genom vilken nämnda frist infördes, vid tidpunkten för ansökan om resning, ännu inte hade offentliggjorts vilket var den 23 maj 2017 i Monitorul Official Romaniei. Den andra resningsansökan väcktes emellertid först den 17 augusti 2016). Se punkterna 51 och 52.
Börje Leidhammar