Ärenden behandlade vid avdelningens rättsfallsseminarium den 6 maj 1997
KR:s i Göteborg dom den 1 april 1997, nr 3165-3166-1996. Frågan om skattskyldighet för stiftelse med hänsyn till det huvudsakliga ändamålet för stiftelsens verksamhet.
Område: Kammarrätten
H och N A:s fond har som ändamål att i första hand utge beklädnadsbidrag till nyfödda barn till anställda vid bolaget P med verksamhet i Dalarna, Värmland och Åmål och i andra hand att utge bidrag till annan välfärd som inte åligger arbetsgivaren.
Frågan är om fondens uppgift att utge beklädnadsbidrag till nyfödda barn innefattar ett tillgodoseende av det kvalificerade allmännyttiga ändamålet att främja vård av barn. Enligt kammarrättens uppfattning skall inte ställas något krav att barnet verkligen är i ekonomiskt behov av ett sådant bidrag (jfr Hagstedt, Om beskattning av stiftelser, s. 259). Till följd härav får stiftelsens uppgift att utge beklädnadsbidrag till nyfödda barn anses innebära att man tillgodoser ett sådant kvalificerat allmännyttigt ändamål som avses i 7 § 6 mom. SIL.
Kammarrätten förklarade att H och N A:s fond skall frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig till innehav av fastighet eller till rörelse.
Kommentar:
RSV delar kammarrättens uppfattning.
Enligt Hagstedt, Om beskattning av stiftelser, vållar det som regel inte några större svårigheter att avgöra vad som skall förstås med vård av barn. Hit hör vad som normalt avses med uttrycket vård, dvs. tillhandahållande av husrum, föda och rekreation i normal omfattning samt utövande av tillsyn och kontroll över barnets person (s. 261). Hagstedt menar också att det inte finns något krav på att de barn som på detta sätt tillgodoses verkligen är i ekonomiskt behov härav. Anledningen torde vara att barn som regel kan betraktas som behövande ur ekonomisk synpunkt. För övrigt torde det även framstå som något komplicerat att bedöma behovsgraden om hänsyn även skall tas till föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Hur som helst måste brist på reglering härom förutsättas att någon behovsprövning i dessa sammanhang ej skall ske (s. 259). Det finns således inte något krav på behovsprövade bidrag för att begränsad skattskyldighet skall komma ifråga.
Överklagas inte av RSV.
SRN:s förhandsbesked den 21 april 1997.
Område: Prövningstillstånd
Inkomsttaxering 1997 – 2001.
Sökandebolaget (A) är dotterbolag och ingår i en koncern, som ägs av en kommun. Fram till den 31 december 1995 skötte A såväl produktion/handel som distribution av el. Fr.o.m. den 1 januari 1996 får inte samma bolag handha både produktion/handel och distribution. Själva nätet kommer därför att överföras till A:s helägda dotterbolag B AB. Nätet köptes från kommunen för 1 kr 1992. Nätets bokförda restvärde hos kommunen var vid den tidpunkten xxx mkr. A övertog kommunens plan och i takt med gjorda planavskrivningar löses överavskrivningarna upp i A. Skattemässigt blev A:s anskaffningsvärde för nätet 1 kr och de årliga planavskrivningarna blir därför skattemässigt inte avdragsgilla.
Köpeskillingen för nätet, 1 kr, fastställdes med hänsyn till att kommunen ägde 100 procent av A och att all vinst till slut skulle tillfalla kommunen. Genom den nya ellagen får det betydelse vilket värde som ledningsnätet åsätts, då detta påverkar tariffsättningen. Ett för lågt värde innebär att utomstående konkurrenter kan distribuera el på ledningarna till en låg tariff. Eftersom det ingångna avtalet byggde på helt andra förutsättningar har parterna kommit fram till att en tilläggsköpeskilling bör utgå för det år 1992 förvärvade ledningsnätet för el.
A hemställde att Skatterättsnämnden i förhandsbesked skulle bekräfta att tilläggsköpeskillingen på yyy mkr skattemässigt skulle utgöra anskaffningsvärde för ledningsnätet för el.
I en tilläggsansökan anförde sökandebolaget bland annat att av ingiven årsredovisning för 1992 framgår hur överföringen och redovisningen hos A gick till. Anläggningarna överfördes (bokfördes) till kommunens ursprungliga anskaffningsvärden, minskade med ackumulerade planavskrivningar. Motposten – netto zzz tkr (varav elnät www tkr) – på passivsidan redovisades som ackumulerade överavskrivningar under obeskattade reserver. Inget hade hindrat att motposten på passivsidan hade redovisats direkt under eget kapital. Genom den gjorda redovisningen kommer tillskottet i stället att tillföras eget kapital först i takt med att överavskrivningarna upplöses. Även om tillskottet inte kom att redovisas direkt som eget kapital bör tillgångarna således anses anskaffade till kommunens återstående nettovärde vid tidpunkten för överföringen, eller zzz tkr.
A har varje år i redovisningen kostnadsfört planavskrivningar på de förvärvade tillgångarna och intäktsfört en motsvarande upplösning av den ackumulerade överavskrivningen. Det ovan anförda visar att det borde vara möjligt att betrakta beloppet zzz tkr som skattemässigt anskaffningsvärde. Någon tilläggsköpeskilling för att erhålla ökat anskaffningsvärde skulle därvid ej erfordras.
A hemställde att få utvidga sin tidigare ansökan om förhandsbesked med följande förstahandsyrkande.
Äger A betrakta det tillskott av tillgångar på zzz tkr som gjordes 1992 som skattemässigt anskaffningsvärde, oavsett om A ändrar sitt bokslut för 1992 och senare år eller inte?
SRN beslutade följande.
”FÖRHANDSBESKED
Sökanden äger som anskaffningsvärde för elnätet använda dess marknadsvärde vid tidpunkten för förvärvet.
MOTIVERING
Huvudfrågan i ärendet gäller hur anskaffningsvärdet skall bestämmas på ett inventarium i form av ett elnät som överförts från en kommun till sökandebolaget A.
Överföringen av tillgången från kommunen till bolaget skedde genom ett som köp betecknat avtal till en köpeskilling av 1 kr.
Av handlingarna framgår att anledningen till att köpeskillingen bestämdes till 1 kr var att vinsten av bolagets verksamhet oavsett överlåtelsen skulle tillfalla kommunen. Anledning saknades därför enligt sökanden att åsätta tillgången någon egentlig köpeskilling.
Enligt nämndens mening visar detta och handlingarna i övrigt att den köpeskilling som åsattes vid överföringen av tillgången enbart var symbolisk och därför inte kan ligga till grund för den skattemässiga bedömningen.
Som anskaffningsvärde för inventarier som överförs till en näringsverksamhet gäller att dessa i princip anses anskaffade till marknadsvärdet vid överföringstillfället, jfr punkt 13 andra stycket av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370). Anledning saknas att i förevarande fall bestämma anskaffningsvärdet på annat sätt. På grund av det anförda finner nämnden att anskaffningsvärdet på elnätet motsvaras av marknadsvärdet vid tidpunkten för överföringen till A och inte den åsatta köpeskillingen 1 kr.
Vid denna utgång förfaller frågan om tilläggsköpeskilling.
AVVISNING
I den mån ansökningen inte besvarats avvisas den.”
Två ledamöter var skiljaktiga och anförde.
”De faktiska omständigheterna framgår av majoritetens motivering. Förvärvet av elnätet har således skett genom köp, om än för 1 kr. Det förhållandet att det flera år efter köpet visat sig att det avtalade priset till följd av ändringarna i ellagen är ofördelaktigt i olika avseenden kan inte enligt vår mening leda till annan bedömning. Enligt punkt 13 andra stycket av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen skall som anskaffningsvärde för inventarier anses, då inventarierna har förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförlig fång, den verkliga utgiften för deras anskaffande. Detta leder oss till slutsatsen att anskaffningsvärdet i detta fall utgörs av den verkliga anskaffningskostnaden 1 kr. Vi anser att förhandsbeskedet borde ha utformats i enlighet med detta.”
Förhandsbeskedet kommer att överklagas av RSV.
SRN:s förhandsbesked den 30 april 1997. Fråga om ett bolags tillhandahållande till en högskola omfattas av undantaget för utbildning enligt 3 kap. 8 § mervärdesskattelagen (ML).
Område: Prövningstillstånd
Bakgrunden är i korthet följande:
En högskola är huvudman för en kvalificerad yrkesutbildning inom mediaområdet. Utbildningen tillhandahålls av högskolan med stöd av lagen (1996:339) om försöksverksamhet med viss kvalificerad yrkesutbildning. Ansökan till antagningen administreras av högskolan och grundas på vissa uppställda förkunskapskrav. Utbildningen berättigar även deltagande elever till studiestöd enligt lagen (1973:349) om studiestöd. Högskolan tillhandahåller dock inte utbildningen i egen regi utan denna upphandlas från ett bolag.
SRN beslutade följande.
Enligt 3 kap. 8 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av tjänster som utgör
1. grundskole-, gymnasieskole- eller högskoleutbildning, om utbildningen anordnas av det allmänna eller en av det allmänna för utbildningen erkänd utbildningsanordnare, och
2. utbildning som enligt studiestödslagen (1973:349) berättigar eleven till studiestöd.
I förarbetena till lagstiftningen anges att med sådan utbildning som skall vara skattebefriad enligt bestämmelserna avses bl.a. utbildning som ges med stöd av lagen (1996:339) om försöksverksamhet med viss kvalificerad yrkesutbildning (prop. 1996/97:10 s. 49 f.). Av förarbetena framgår vidare att om en utbildningsanordnare, som är ansvarig för en skattebefriad utbildning, uppdrar åt en underentreprenör att hålla en viss del av utbildningen, även underentreprenörens utbildningstjänst är undantagen från skatteplikt och att detta också gäller om denne bedriver sin verksamhet kommersiellt (prop. 1996/97:10 s. 22 f.). Bolagets tillhandahållande gentemot högskolan omfattas således av undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 8 § ML.
Kommentar:
FHB överensstämmer med RSV:s ståndpunkt.