KR:s i Stockholm dom den 8 december 1997, nr 470-1996. Skattskyldighet för en ideell förening som bedriver förskola.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 2 februari 1998.

Föreningen hade enligt stadgarna till ändamål att driva en förskola enligt Montessoripedagogikens principer för medlemmarnas barn.

Kammarrätten ansåg att föreningen var obegränsat skattskyldig för verksamheten då föreningen inte ansågs främja ett allmännyttigt ändamål.

KR anförde bl.a. följande:

Föreningens huvudsakliga syfte måste anses vara att bedriva daghemsverksamhet för medlemmarnas barn. Detta kan inte anses motsvara ett syfte att främja vård och uppfostran av barn eller annat allmännyttigt ändamål i den mening som avses i 7 § 5 mom. SIL. Föreningen kan inte heller i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande anses tillgodose sådant allmännyttigt ändamål. Föreningen skall därmed inte frikallas från skattskyldighet för dess inkomst av näringsverksamhet. Det förhållandet att föreningens syfte och verksamhet även är att söka sprida Montessoris pedagogik, ideologi och filosofi kan inte föranleda någon annan bedömning.

Kommentar:

KR:s dom står i överensstämmelse med SRN:s beslut i ett icke överklagat förhandsbesked från 1994.

RSV har redan 1992 tagit ställning till beskattningen av s.k. föräldrakooperativa daghem. RSV ansåg därvid att den skattemässiga behandlingen av daghemsverksamhet skulle ske i enlighet med de vanliga reglerna för näringsverksamhet oavsett om verksamheten bedrivits som enskild firma, handelsbolag, aktiebolag, ekonomisk förening eller ideell förening (Information till skattemyndigheterna Dnr 38920-92/900).

KR:s i Stockholm dom den 23 januari 1998, mål nr 7667-1996. Kvittningsförbudet i 18 kap. 3 § ML.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 2 februari 1998.

Överklagande av den skattskyldige.

Enligt 18 kap. 3 § ML skall underlaget för skattetillägg bestämmas utan hänsyn till invändningar som rör annan fråga än den som föranlett tillägget.

Bolaget redovisade den ingående mervärdesskatten till 168 152 kr, mot rätteligen 69 256 kr. Skattemyndigheten påförde skattetillägg med 20 % av den felaktigt redovisade ingående mervärdesskatten, 98 896 kr, eller 19 779 kr.

Bolaget yrkade i överklagande att skattetillägget skulle efterges.

Skattemyndigheten ändrade inte sitt beslut vid den obligatoriska omprövningen.

Länsrätten i Stockholms län anförde bl.a. att av utredningen framgick att bolaget lämnat oriktiga uppgifter i sin deklaration både vad gällde ingående skatt som tagits upp till ett 98 896 kr för högt belopp och vad gällde utgående skatt som tagits upp med 58 288 kr för mycket.

Länsrätten gjorde därefter följande bedömning.

”Bolaget har för redovisningsperioden lämnat oriktig uppgift om såväl den ingående mervärdesskatten som den utgående mervärdesskatten på så sätt att både de aktuella periodens och föregående periods skatt har tagits upp. Den oriktiga uppgiften skulle, om den hade följts, ha medfört att 46 608 kr felaktigt hade återbetalats. Länsrätten finner att grund för att påföra skattetillägg föreligger men att underlaget för skattetillägget bör bestämmas till 46 608 kr.

Länsrätten finner således att förbudet i 18 kap. 3 § ML som innebär att s.k. äkta kvittningsinvändingar inte skall beaktas då man fastställer underlaget för skattetillägg inte avser en situation som den aktuella, där det snarare är fråga om ”oäkta” kvittning.”

Därefter konstaterade Länsrätten att det inte framstod som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget och att grund för eftergift således saknades.

Länsrätten satte ned underlaget för skattetillägget till 46 608 kr.

Bolaget fullföljde sin talan och anförde att skattetillägget var uppenbart oskäligt.

Kammarrätten i Stockholm delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen.

Kommentar:

Domen behandlar den för mervärdesskatteområdet omdiskuterade frågan om utgående skatt och ingående skatt utgör en eller två olika frågor. Detta har betydelse för tillämpningen av kvittningsförbudet i 18 kap. 3 § ML, enligt vilken s.k. nettokvittning, dvs. kvittning som avser två olika frågor, är förbjuden. Däremot är kvittning avseende en och samma fråga, s.k. oäkta kvittning, tillåten. Både Länsrätten och Kammarrätten har i det nu aktuella fallet ansett att utgående skatt och ingående skatt inom en redovisningsperiod är en och samma fråga, varvid kvittningsförbudet inte gäller. Detta överensstämmer inte med RSV:s synsätt som bl.a. kommit till uttryck i två inlägg i momskonferensen, nr 765 och 766, och vad som sägs i ”Handledning för mervärdesskatteförfarandet, provupplaga 1997-12-03”, s. 145, samt i RSV:s promemoria 1997-03-17, dnr 2436-97/900.

Domen kommer att överklagas.

KR:s i Sundsvall dom den 26 januari 1998 i mål nr 2277-1995. Verksam i betydande omfattning enligt 3 § 12 mom. 5 st. SIL.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 2 februari 1998.

1992 års taxering

Bakgrund: X ingick muntliga överenskommelser dels om förvärv av ett markområde bestående av ett antal obebyggda tomter dels med Z kommun om byte av mark. Genom bytet skulle ett område skapas för vilket bygglov kunde beviljas. Detta skulle göra marken värdefull och bedömdes vara en god kapitalplacering. X behövde emellertid en finansiär och vände sig till Y som hade större kreditvärdighet. Finansieringen av fastighetsförvärven gjordes klar med en bank och Y skulle ställa upp med borgen för lånen. Därefter bildade X och Y bolaget A AB vilket bolag ingick avtal om förvärv av tomterna och markbytet. Fastighetsmäklare anlitades för upprättande av köpeavtal avseende tomterna medan kommunen upprättade avtalet om markbytet. Köpet av tomterna och markbytet med kommunen innebar att A AB blev ägare till ett markområde byggbart med 15 radhus. Bolaget bildades enbart för att ta till vara den värdestegring som uppkom och detta var den enda verksamhet som bolaget bedrev. Exploateringen av tomterna skulle överlåtas till ett byggföretag. Efter kontakt med ett byggföretag avyttrade X och Y aktierna i bolaget.

Skattemyndigheten fördelade X:s reavinst enligt bestämmelserna i 3 § 12 mom. SIL.

X överklagade och hävdade att han inte skall anses ha varit verksam i betydande omfattning i A AB. SKM bestred bifall.

LR avslog överklagandet och anförde att bolagets verksamhet enbart bestått i köp och inbyte av mark avsedd för bebyggelse och att X genom sin arbetsinsats haft stor betydelse för vinsterna i bolaget. LR ansåg därför att X varit verksam i bolaget i betydande omfattning. KR konstaterade att även om verksamheten i A AB varit av relativt begränsad omfattning har emellertid, såvitt framgick, X i egenskap av företagsledare i bolaget varit den som svarat för den verksamhet som ändock förekommit i bolaget och bl.a. vidtagit de nödvändiga formella åtgärder som medfört att exploateringsgraden hos bolagets fastigheter utökats. KR fann därför att X fick anses ha varit verksam i betydande omfattning i bolaget.

KR meddelade dom samma dag rörande Y och fann att denne inte var att anse som verksam i betydande omfattning i A AB. Med anledning härav och då Y ägde hälften av aktierna i A AB fann KR att han var att betrakta som sådan utomstående som i betydande omfattning äger del i företaget. Detta förhållande medförde att X inte beskattades för vinst vid försäljning av aktierna i bolaget enligt 3 § 12 mom. 3 st. SIL. KR förordnade, med ändring av underinstansernas beslut, att den av X redovisade reavinsten i sin helhet skulle tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital.

Kommentar:

Domen visar att delägare som endast utfört ett fåtal insatser som varit av avgörande betydelse för det ekonomiska resultatet kan anses ha varit verksam i betydande omfattning.

SRN:s förhandsbesked den 27 januari 1998. Jämkningsregeln i punkt 6 femte stycket sista meningen respektive punkt 13 andra stycket sista meningen av anvisningarna till 23 § KL.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 2 februari 1998.

Inkomsttaxering 1998 – 2000.

Ett av kommunen helägt bolag avser att förvärva kommunens vatten- och avloppsanläggningar. I förvärvet ingår inte äganderätten till kommunens vattentäkter och vattenverk, vilka däremot kommer att disponeras av bolaget genom nyttjanderättsavtal. Syftet med förvärvet är att uppnå en samordning med el, värme och avfall vilket blir utomordentligt värdefullt, speciellt när det gäller kundadministration och nätverksamheten. Infrasystemens distributionsnät finns i huvudsak nedgrävda i gatumark.

VA-anläggningarna

Kommunen har ett historiskt anskaffningsvärde på anläggningarna som uppgår till drygt 200 Mkr. I kommunens bokföring har anläggningarna skrivits ned till ca 125 Mkr. Anläggningarna består nästan uteslutande av ledningar och pumpstationer för vatten och avlopp vilka torde utgöra industritillbehör och skattemässigt behandlas som inventarier. I förvärvet ingår även två fastigheter. Kommunens anskaffningsvärde för dessa är totalt 1,2 Mkr och de har skrivits ned till ca 0,6 Mkr.

Köpeskillingen

Köpeskillingen för de två fastigheterna uppgår till ca 0,8 Mkr och understiger i båda fallen kommunens anskaffningsvärde. Köpeskillingen för anläggningen i övrigt beräknas till knappt 200 Mkr. Skatterättsnämnden kan vid sin bedömning utgå ifrån att köpeskillingarna i vart fall inte överstiger marknadsvärdet.

Frågor

1a. Skall bolagets underlag för beräkning av värdeminskningsavdrag för fast egendom jämkas enligt anv.p. 6 st. 5 till 23 § KL?

1b. Skall bolagets underlag för beräkning av värdeminskningsavdrag för inventarier jämkas enligt anv.p. 13 st. 2 till 23 § KL?

2. Om svaret på någon av frågorna 1a och 1b är jakande, till vilket värde skall underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag i så fall jämkas?

3. Blir bedömningen till någon del annorlunda om det visar sig att en fördelning av den totala köpeskillingen mellan de olika slagen av egendom skulle medföra att exempelvis priset på den i anläggningen ingående fasta egendomen överstiger kommunens anskaffningsvärde för denna?

SRN meddelade följande förhandsbesked.

”FÖRHANDSBESKED

Frågorna 1 a och 1 b

Jämkningsregeln i punkt 6 femte stycket sista meningen respektive punkt 13 andra stycket sista meningen av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, är inte tillämplig.

Fråga 3

Svaret på frågorna 1 a och 1 b ändras inte under de för fråga 3 angivna förhållandena under förutsättning att vederlaget för den ifrågavarande egendomen inte överstiger marknadsvärdet för denna.

MOTIVERING

Frågorna 1 a och 1 b

I punkt 6 femte stycket av anvisningarna till 23 § KL finns bestämmelser om anskaffningsvärdet för en byggnad, dvs. om det underlag som skall ligga till grund för värdeminskningsavdrag. Huvudregeln är att anskaffningsvärdet utgörs av den verkliga utgiften för förvärvet, i förekommande fall med beaktande av att förvärvet kan avse också mark och inventarier. Enligt sista meningen i stycket skall anskaffningsvärdet för en byggnad i skälig mån jämkas om den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och det kan antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende. Vad gäller anskaffningsvärdet för inventarier återfinns en bestämmelse med samma innehåll i punkt 13 andra stycket sista meningen av anvisningarna till 23 § KL.

Nämnden gör följande bedömning.

Kommunen är enligt 7 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt frikallad från skattskyldighet för all inkomst enligt nämnda lag. Kommunen har således inte vid beskattningen medgetts några avdrag för värdeminskning på aktuella byggnader och inventarier. Det tilltänkta förfarandet innebär vidare att egendomen för ett vederlag som i vart fall inte överstiger tillgångarnas marknadsvärden förs över till en verksamhet som medför skattskyldighet. På grund av dessa omständigheter kan det aktuella förfarandet enligt nämndens mening inte anses innebära att bolaget kan tillgodoräkna sig högre anskaffningsvärde än som synes rimligt. Vid sådant förhållande skall de aktuella jämkningsreglerna inte tillämpas.

Med hänsyn till svaret på frågorna 1 a och 1 b förfaller fråga 2.

Fråga 3

Enligt de i ärendet lämnade förutsättningarna kommer vederlaget för den överlåtna egendomen inte att överstiga marknadsvärdet. En fördelning av köpeskillingen enligt fråga 3 medför därför inte att bedömningen av frågorna 1 a och 1 b ändras.”

Förhandsbeskedet kommer att överklagas av RSV.

SRN:s förhandsbesked den 28 januari 1998. Idrottsförenings skattskyldighet för inkomst från musikkonsert.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 2 februari 1998.

Inkomsttaxering 1998 – 2000.

En lokal idrottsförening som helt inriktat sig på ungdomsverksamhet bedriver ungdomsverksamhet inom tennis, innebandy, fotboll och bordtennis. Arbetet i föreningen utförs på ideell basis av medlemmarna.

För att kunna möta behovet av tillräckligt med anläggningar, som inte kommunen har medel att bygga, har föreningen fått söka nya vägar att finansiera främst utbyggnad av fotbollsplaner. Arrangemang av musikkonserter har så här långt visat sig vara ett hållbart sätt att finansiera utbyggnaden av föreningens anläggningar. Föreningen har använt samtliga genererade pengar till byggnation av fotbollsplaner.

Föreningen är medarrrangör till konserterna med ett utomstående bolag, som är ett företag med inriktning på artistförmedling och liknande verksamhet. Föreningens insatser i arrangemanget är att avtala om hyra av konsertplats, inhägnader och avgränsningar, tillhandahållande av sanitära arrangemang, införskaffande av tillstånd för utskänkning, hyra av vakter och tillhandahållande av elektricitet. Föreningen har även stått för marknadsföringen av konserterna och även hållit i den lokala biljettförsäljningen.

Grunderna för ersättningen till föreningen är procentandel av biljettintäkterna. Vid ett tillfälle har föreningen dessutom erhållit en fast ersättning för vissa definierade kostnader.

Följande frågor ställdes

1. Är denna tillfälliga verksamhet att betrakta som rörelseverksamhet enligt 7 § 5 mom. SIL?

2. Är verksamheten av sådan art att den kan anses som en skattebefriad ”kampanjverksamhet” enligt nämnda lagrum?

3. Kan verksamheten anses som skattebefriad på annan grund enligt nämnda lagrum?

4. För den skull att inkomsten av rockkonserten skulle komma att bli betraktad som skattepliktig näringsverksamhet, kan då fortfarande övrig traditionell verksamhet (lotterier, reklamintäkter, etc.) betraktas som sådana skattefria intäkter som av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideell förening i enlighet med 7 § 5 mom. SIL?

SRN meddelade följande förhandsbesked.

”Frågorna 1 – 3

Idrottsföreningens anordnande av rockkonserter utgör sådan rörelse som varken kan anses ha naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller vara hävdvunnen finansieringskälla för ideellt arbete.

Fråga 4

Konsertverksamheten får anses utgöra en särskild verksamhet skild från idrottsföreningens övriga verksamhet.

MOTIVERING

Idrottsföreningen har stått som medarrangör med ett utomstående bolag vid rockkonserter. Idrottsföreningen avser att arrangera konsert även under 1998. Idrottsföreningens insats i arrangemanget har bestått i att avtala om hyra av konsertplats, ordna med inhägnader och avgränsningar, tillhandahålla sanitära arrangemang, ordna utskänkningstillstånd, hyra vakter m.m. Idrottsföreningen har stått för marknadsföringen av konserterna och hållit i den lokala biljettförsäljningen. Ersättning har utgått i procent av biljettintäkterna.

Verksamheten har väsentligen skötts av ett stort antal ledare och föräldrar som arbetat helt ideellt under 1 – 5 dagar. Vinsten har i sin helhet använts i idrottsverksamheten.

Frågorna 1 – 3

Anordnandet av rockkonserter får med hänsyn till arrangemangens storlek samt verksamhetens regelbundenhet och varaktighet anses utgöra rörelse. Fråga är då om idrottsföreningen är frikallad från skattskyldighet på inkomsten. Enligt 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är ideella föreningar frikallade från skattskyldighet för bl.a. inkomst av rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete. Anordnande av rockkonsert kan inte anses ha en naturlig anknytning till idrottsföreningens allmännyttiga ändamål. Med hänsyn främst till att idrottsföreningens medverkan genomförs som en del i ett kommersiellt arrangemang kan det inte heller anses utgöra sådan verksamhet som av hävd utnyttjats för att finansiera ideellt arbete.

Fråga 4

Fråga om en förenings rörelsinkomst skall vara skattefri eller skattepliktig avgörs på grundval av en huvudsaklighetsbedömning. Med hänsyn till det sätt på vilket rockkonserterna genomförs anser nämnden att verksamheten utgör en särskild verksamhet skild från idrottsföreningens övriga verksamheter avseende lotterier m.m. Därigenom blir denna övriga verksamhet skattefri.

AVVISNING

Ansökningen avvisas i den mån den inte besvarats.”

SKILJAKTIG MENING

Ordföranden och 2 ledamöter var skiljaktiga och anförde med instämmande av nämndens sekreterare följande.

Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räknas enligt lagtexten (7 § 5 mom. tredje stycket SIL) anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer, sådan biografrörelse som bedrivs av en nykterhetsförening eller av en förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla allmänna samlingslokaler samt verksamhet som består i att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkt eller i föreningens samlingslokaler e.d.. Som ytterligare exempel på sådan verksamhet nämns i förarbetena anordnande av danstillställningar och loppmarknader (prop. 1996/97:135 s. 85) samt den tivoliverksamhet som bedrivs av Barnens Dags Förening i Stockholm (SkU 1976/77:45 s. 30).

Exemplen visar vilka slags verksamheter som vid tiden för lagstiftningens tillkomst uppfattades som traditionella finansieringskällor. Lagstiftningen ger inte något besked om vad som kan krävas beträffande verksamhetens form och omfattning eller när det gäller konkurrenssituationen och liknande förhållanden. Det har varit en uppgift för praxis att göra den närmare avgränsningen (SOU 1995:63 s. 184).

I praxis har betydelsen av att medlemmarna utan ersättning deltar i verksamheten betonats i några fall (RÅ 83 1:88 och RÅ 85 1:2). Verksamhetens omfattning och ekonomiska utfall har av Regeringsrätten i ett mål funnits sakna betydelse, se RÅ 1992 ref. 68. I ett fall, RÅ 1987 ref. 153, har särskilt konkurrenssituationen berörts. Regeringsrätten konstaterade i det fallet att föreningen efter anbud och i konkurrens med andra erhållit det aktuella uppdraget (bevakning av en campingplats). Mot denna bakgrund ansågs verksamheten varken ha naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller kunna hänföras till hävdvunna finansieringskällor.

I förevarande fall sköts verksamheten väsentligen av ett stort antal ledare och föräldrar som arbetar helt ideellt under 1-5 dagar. Det ideella arbete som utförs i verksamheten är med andra ord mycket omfattande. Föreningens vinst av verksamheten används i sin helhet i idrottsverksamheten. Det slag av verksamhet som det här är fråga om företer stora likheter med, och torde i viss utsträckning kommit att ersätta, de slag av verksamheter som är angivna i lagtexten (t.ex. anordnande av fester) och i förarbetena till lagstiftningen (anordnande av danstillställningar).

Att uppräkningen i lagtext och förarbetena inte gjorts uttömmande utan endast exemplifierande torde bl.a. bero på att de verksamheter som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete med nödvändighet varierar över tiden. Med ändrade levnadsvanor och ett ökat och mer varierat utbud av fritidssysselsättningar torde anordnandet av fester, basarer, logdanser etc. ha minskat i betydelse för att finansiera ideellt arbete. Minskade offentliga bidrag till olika former av ideellt arbete torde också ha medfört att ideella föreningar måst finna delvis nya och mer vinstgivande verksamheter för att finansiera det ideella arbetet. Den i ärendet aktuella verksamheten kan, liksom nästan all hävdvunnen verksamhet, bedrivas av privata intressen. Någon sådan konkurrenssituation som medför att verksamheten av denna anledning inte kan hänföras till hävdvunnen finansieringskälla kan dock inte anses föreligga.

Vi finner mot denna bakgrund att förevarande verksamhet får anses vara sådan skattebefriad av hävd utnyttjad verksamhet för att finansiera ideellt arbete som avses i 7 § 5 mom. SIL. Den omständigheten att idrottsföreningen inte trätt i direkt kontakt med uppträdande artister, något som synes mindre vanligt vid detta slags arrangemang, utan samarbetat med ett utomstående bolag vid arrangerandet av rockkonserterna bör inte enligt vår mening medföra annan bedömning.

SRN:s förhandsbesked den 28 januari 1998. Utdelning av annat än kontanter från ett investmentbolag.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 2 februari 1998.

Ett investmentföretag avser att till aktieägare dela ut aktier i X AB.

Aktierna i X AB har ett marknadsvärde som överstiger det bokförda värde aktierna har i investmentföretagets räkenskaper. Det bokförda värdet överstiger i sin tur anskaffningsvärdet på aktierna.

Investmentföretaget har avdragsrätt för utdelning som bolaget beslutat för beskattningsåret.

FRÅGOR

1. Medför utdelning av aktier i X AB avdragsrätt för investmentföretaget vid inkomsttaxeringen?

2. Till vilket värde skall utdelning anses ha skett?

3. Vid vilken tidpunkt skall utdelning anses ha skett, dvs. vid vilken tidpunkt skall värderingen enligt fråga 2 ske?

SRN meddelade följande förhandsbesked.

Investmentföretaget har rätt till avdrag – enligt bestämmelserna i 2 § 10 mom. första stycket 3 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL – för ifrågavarande utdelning av aktier med belopp motsvarande aktiernas marknadsvärde vid bolagsstämmans beslut om utdelning.

MOTIVERING

Bestämmelsen i 2 § 10 mom. första stycket 3 SIL begränsar investmentföretags rätt till avdrag för utdelning endast på så sätt att avdraget ej får göras för sådan utdelning som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL eller föranleda underskott. För annan utdelning medges således avdrag. Även om utdelning för en utgivare ej jämställs med avyttring anses den ske till marknadsvärdet av utdelad egendom, jfr bestämmelsen i 2 § 4 mom. tolfte stycket SIL. För marknadsvärdet talar i förevarande fall även den omständigheten att investmentföretaget i princip skulle kunna avyttra aktierna externt utan realisationsvinstbeskattning och dela ut köpeskillingen kontant till aktieägarna, varvid avdrag givetvis skulle medges med det utdelade beloppet. Avdraget förutsätter också, eftersom det ej får föranleda underskott, att investmentföretaget har skattepliktiga intäkter med motsvarande belopp. Investmentföretagens beskattning är ju också i princip utformad så att, bortsett från den s.k. sparbösseeffekten, endast aktieägarna skall beskattas, antingen för utdelning eller för realisationsvinst på aktierna i investmentföretaget. I och med bolagsstämmans beslut om utdelning har investmentföretaget en skuld till aktieägarna avseende den egendom som skall delas ut. Det är därför lämpligt att det belopp med vilket avdrag skall få ske bestäms av värdet vid tidpunkten för beslutet.

Förhandsbeskedet kommer att överklagas av RSV.

Förtydligande m.m. av tidigare referat

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 2 februari 1998.

I rättsfallsprotokoll 1997-12-15, nr 38/97, s. 12-15, har Skatterättsnämndens förhandsbesked avseende Bankgirocentralen refererats. Detta förhandsbesked har numera överklagats av Bankgirocentralen.

Vad som på s. 14 sägs om skiljaktig mening av en ledamot skall ha följande lydelse: ”En ledamot var skiljaktig beträffande en tjänst avseende framställning och distribution av lönespecifikationer och ansåg att tjänsten utgjorde en tilläggstjänst som var självständig och ej nödvändig för den tillhandahållna betalningsförmedlingstjänsten och därför utgjorde en skattepliktig administrativ tjänst.”