RR:s dom den 8 oktober 1999, målnr 1962-1998. Uttags- och utdelningsbeskattning vid upplösning av ideell förening

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 oktober 1999.

Överklagat förhandsbesked.

SRN:s beslut har refererats i protokoll 5/98 punkt 3. Den skattskyldige har överklagat frågorna 5 och 6 i förhandsbeskedet.

RR har i dom den 8 oktober 1999 fastställt SRN:s förhandsbesked i de delar som överklagats och anfört;

RR ansluter sig till SRN:s bedömning i de delar som överklagats.

Sedan SRN meddelade sitt förhandsbesked har bestämmelserna om överlåtelser till underpris i KL ändrats (punkterna 1 – 1b av anvisningarna till 22 §) och nya bestämmelser tillkommit genom lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1999 och skall tillämpas i fråga om överlåtelser som sker efter ikraftträdanden. Förhandsbeskedet bör därför begränsas till att avse överlåtelse på vilken äldre bestämmelser är tillämpliga.

RR:s dom den 14 oktober 1999, mål nr 205-1999. Utgör ett konvertibelt skuldebrev fordran eller delägarrätt enligt SFL

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 oktober 1999.

Överklagat förhandsbesked

Sökanden, som äger samtliga aktier i ett aktiebolag, avser att teckna ett konvertibelt skuldebrev i bolaget. Skuldebrevet ger rätt till utbyte till aktier i bolaget och skall, intill dess utbyte eller återbetalning sker, löpa med en årlig ränta. Skuldebrevet kommer inte att marknadsnoteras. Sökanden frågade om skuldebrevet enligt SFL skall behandlas som en delägarrätt enligt 3 § första stycket 6 eller som en fordran enligt 3 § första stycket 11.

SRN meddelade att ifrågavarande skuldebrev är en sådan fordran i pengar som avses i 3 § första stycket 11 SFL. Sammanfattningsvis motiverade SRN sitt ställningstagande enligt följande:

Vid prövningen av frågan om det nu ifrågavarande konvertibla skuldebrevet vid förmögenhetsbeskattningen skall anses utgöra en delägarrätt eller en fordran fäster nämnden avgörande vikt vid det förhållandet att skuldebrevet, så länge en konvertering till aktier inte påkallats eller skett, är en penningfordran och därför bör behandlas som en sådan i förmögenhetsskattehänseende.

Sökanden överklagade förhandsbeskedet och yrkade att skuldebrevet skulle betraktas som en delägarrätt.

RR, som gjorde samma bedömning som SRN och fastställde förhandsbeskedet, anförde:

Frågan i målet är om det i 3 § första stycket 6 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, SFL, använda uttrycket ”delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt” omfattar konvertibla skuldebrev.

En jämförelse med bestämmelserna i 3 § första stycket 7 och 12 § SFL visar att det citerade uttrycket inte är avsett att omfatta samtliga de finansiella instrument som räknas upp i 27 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Den språkliga innebörden av uttrycket ”delägarrätt” får också anses vara mer begränsad. Uttrycket säger närmast att det skall vara fråga om en rätt till en del i en juridisk person eller i ett företag. Att det är denna begränsade innebörd som är avsedd att ligga till grund för tillämpningen bekräftas av den värderingsregel för delägarrätter som har ställts upp i 14 § första stycket SFL; regeln hänvisar till det tänkta fallet att den juridiska personens tillgångar och skulder ”innehafts direkt av delägaren”. Vad sökanden anfört om syftet med beskattningsreglerna för arbetande kapital och om kravet på neutralitet mellan olika företagsformer ger enligt RR:s mening inte stöd för en vidare tolkning.

På grund av det anförda finner RR att begreppet ”delägarrätt”, såsom det används i 3 § första stycket 6 SFL, innefattar ett krav på att det skall vara fråga om en rätt till del i den juridiska personen eller företaget. Ett konvertibelt skuldebrev är en penningfordran och således inte en delägarrätt i nu angiven mening. SRN:s förhandsbesked skall följaktligen fastställas.

Kommentar:

SRN:s förhandsbesked har återgivits och kommenterats i rättsfallsprotokoll nr 38/98.

Att notera är att RR:s uttalande om begreppet ”delägarrätt” inte förefaller överensstämma med den definition som anges i förslaget till inkomstskattelag (prop. 1999/2000:2).

I förslaget definieras begreppet delägarrätt i 48 kap. 2 § (prop. Del 1 s. 221). Enligt andra stycket omfattas även konvertibelt skuldebrev i svenska kronor. Se även prop. Del 1 s. 508-512 och Del 2 s. 572 f. I prop. förslås även ändringar i SFL, varvid bl.a. bestämmelsen i 3 § första stycket 6 SFL (prop. Del 1 s. 445) ändras med anledning av definitionen i IL. Se även prop. Del 2 s. 767).

KR:s i Stockholm dom den 11 oktober 1999, målnr 4160-1997. Skattskyldighet för utdelning från förening. Inkomsttaxering 1993. Överklagande av den skattskyldige.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 oktober 1999.

SKM har genom omprövningsbeslut den 10 juni 1994 påfört A dels inkomst av tjänst med 72 070 kr och dels inkomst av kapital med 377 kr avseende bonusutbetalning från X AB (bolaget) i april 1993. Skattetillägg påfördes med 40 procent av den skatt som belöper på höjningarna.

Som skäl för beslutet anfördes i huvudsak följande.

Enligt bolagets redovisning har utdelning lämnats till bolagets ensamme ägare Föreningen Y med 872 145 kr. Bolaget har under 1992 haft 14 anställda. Samtliga anställda har under 1992 varit medlemmar i föreningen. I Y:s stadgar står bl.a.; Syftet med föreningen är att möjliggöra ett likadelägande av aktierna i X AB under ett föränderligt antal delägare. Medlemmarna skall på föreningsstämma besluta i alla på en bolagsstämma i ett aktiebolag förekommande frågor. Avsikten är att föreningsstämman så långt möjligt är skall ersätta bolagsstämman och göra denna till en formalitet.

De 14 medlemmarna, dvs. bolagets anställda, har under 1992 haft var sin röst i föreningen. Y har inte bedrivit någon verksamhet och är inte registrerad i föreningsregistret. Av föregående mening, av Y:s stadgar och av firmanamnet framgår att föreningen inte är ekonomisk.

I bolagets styrelseprotokoll har utdelningen 872 145 kr benämnts bonus. Storleken på respektive anställds bonus/utdelning har bestämts med hänsyn tagen till den anställdes arbetsinsats i bolaget och grundar sig på faktureringen i bolaget december 1990 till och med november 1991 samt tidredovisningen för januari 1991 till december 1991.

Till A utbetalt belopp är relaterat till hans arbetsinsats i bolaget 1991. Hans del av bonusen/utdelningen har varit 72 447 kr varav 50 712 kr har betalats ut direkt från bolaget till honom. Resterande del avser den skattekostnad, som bestridits av föreningen, som belöper på av A erhållen bonus, dvs 21 735 kr (30 % av 72 447 kr). Erhållen bonus på totalt 72 447 kr är att anse som ersättning från bolaget.

Y har under 1992 haft 14 medlemmar. Det innebär att för att nå röstmajoritet i bolaget via föreningen krävs färre personer än tio. Förutsättningarna för att bolaget skall beskattas enligt fåmansföretagsreglerna är sålunda uppfyllda.

I syfte att upprätthålla den progressiva beskattningen i fåmansföretag har särskilda spärregler för utdelning införts i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). Utdelning på aktier i ett fåmansföretag beskattas i inkomstslaget kapital i den mån den inte överstiger normal kapitalavkastning. Eventuell överskjutande utdelning beskattas som intäkt av tjänst enligt 32 § 1 mom. första stycket h) KL. Normal avkastning på aktier i fåmansföretag beräknas schablonmässigt till underlaget för beräkningen multiplicerat med statslåneräntan (SLR) sista november året före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter, se RSV Dt 1993:2 kap 10. I RSV Dt 1993:2 kap. 10.3.1 står ”Enligt huvudregeln utgörs underlaget för beräkning av normalavkastning av aktiernas anskaffningskostnad ökat med ovillkorliga aktieägartillskott”. Därutöver får eventuell kvarstående sparad utdelning läggas till utdelningsutrymmet.

SKM har, i avsaknad av annan beräkningsgrund, tillämpat ”huvudregeln” för beräkning av normalavkastningen på aktierna.

Anskaffningskostnaden för aktierna har beräknats utifrån bolagets aktiekapital 200 000 kr minskat med gjorda fondemissioner 195 000 kr, dvs 5 000 kr.

Uppräknad anskaffningskostnad (t o m 1990) är aktiekapitalet x uppräkningstal för 1977 (se RSV Dt 1993:2 kap 10.3.3) = 5 000 kr x 2,79 = 13 950 kr.

* sparad utdelning 1991 (13 950 kr x SLR 17,56 %) = 2 450 kr

* avkastning 1992 (13 950 kr x SLR 14,99 %) = 2 090 kr

* Totalt = 4 540 kr

Utdelningsutrymmet har fördelats proportionellt på respektive anställd enligt följande beräkning: utbetalt belopp från bolaget till respektive anställd inklusive Y:s skattekostnad dividerat med totalt utbetalt belopp från bolaget.

För A:s del blir kvoten 72 447 / 872 145 = 0,0831. Belopp att beskattas i inkomstslaget kapital: 0,0831 x 4 540 = 377 kr. Belopp att beskattas i inkomstslaget tjänst: 72 447 ./. 377 = 72 000 kr enligt 32 § 1 mom. första stycket h) KL.

SKM påförde även skattetillägg.

A överklagade SKM:s beslut till LR som beslutade att med delvis bifall till överklagandet påföra A inkomst av tjänst med 43 207 kr och inkomst av kapital med 29 240 kr samt erinrade om att det enligt 5 kap. 11 § TL ankommer på SKM att företa den ändring i beslutet om skattetillägg som föranleds av denna dom.

LR angav följande domskäl; Av 1 kap. 1 § EFL framgår att en ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar. Enligt 2 § samma kapitel skall en ekonomisk förening registreras för att kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. En förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom annan ekonomisk verksamhet än som avses i 1 § första stycket kan inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.

Enligt punkt 14 åttonde stycket av anvisningarna till 32 § KL räknas som fåmansbolag bl a aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett fåtal personer äger så många aktier eller andelar att dessa personer har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget. Enligt elfte stycket avses med ägare den som direkt eller genom förmedling av juridisk person äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.

Av 3 § 12 mom. första stycket SIL framgår att om utdelning på aktier i fåmansbolag överstiger så stor procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar mot statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter, skall överskjutande belopp tas upp som intäkt av tjänst. Av andra stycket samma moment följer att om utdelningen visst år understiger det högsta belopp som på grund av första stycket får tas upp som intäkt av kapital, ökas det belopp som senare år får tas upp som intäkt av kapital i motsvarande mån (sparad utdelning) för den som ägde aktierna vid utdelningstillfället, eller om utdelning inte förekommit för den som äger aktierna vid beskattningsårets utgång. Belopp som svarar mot kvarstående sparad utdelning läggs för varje år till anskaffningskostnaden vid beräkning enligt första stycket.

I fråga om aktier som förvärvats före år 1990 gäller vid tillämpningen bl a följande. Som anskaffningskostnad får tas upp värdet på aktierna vid utgången av år 1990. Därvid gäller dock att värden som tagits upp 30 procent skall multipliceras med 3,5.

Statslåneräntan uppgick den 30 november 1990 till 12,56 % och den 30 november 1991 till 9,99 %.

Av 5 kap. 1 § TL – framgår bl a följande. Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, som han under förfarandet avgett till ledning för taxeringen, lämnat uppgift som befinns oriktigt, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Skattetillägget tas ut med 40 procent av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits inte skulle ha påförts den skattskyldige.

Enligt 5 kap. 6 § första stycket TL skall särskild avgift efterges helt, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande som framstår som ursäktligt. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den särskilda avgiften.

I målet föreligger en den 14 oktober 1993 upprättad granskningspromemoria (dnr A0101-138106-93/55). Av denna och övriga handlingarna framgår bl a följande. Bolaget startades 1977 och bedriver ADB-konsultverksamhet, främst systemutveckling. Aktierna i bolaget ägs av Föreningen Y, vars medlemmar är anställda i bolaget. Den löpande verksamheten leds av en styrelse som vid en bolagsstämma väljs av de anställda. På bolagsstämma deltar bolagets ägare, dvs Y, som representeras av sina medlemmar, dvs bolagets anställda, vilka har var sin röst i föreningen. Medlem i Y kan endast vara person som är anställd i bolaget. Anställd person måste vara medlem i Y. Y hade vid den aktuella tiden 14 medlemmar. Bolaget har lämnat utdelning till sin ägare Y. Av bolaget gjord utdelning har beslutats på bolagsstämma. Utdelningen, förutom den del som utgör Y:s skattekostnad, har sedan vidareutdelats till de anställda. A har erhållit 50 712 kronor från Y under 1992. Beloppet har inte redovisats i avlämnad deklaration. Det belopp A erhållit grundar sig på fakturering i bolaget december 1990 till november 1991 samt tidredovisning för januari 1991 till december 1991. Vidare belöper på A 21 735 kronor av det belopp som utdelats till Y från bolaget men som inte vidareutdelats, dvs. Y:s skattekostnad. Den bonus som A erhållit har utbetalats utan att avdrag gjorts för preliminär skatt. Det är ostridigt att marknadsmässig lön har utgått till de anställda.

LR gör följande bedömning; En ideell förening kan främja ideella syften genom icke-ekonomisk verksamhet, främja ideella syften genom ekonomisk verksamhet eller främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom icke-ekonomisk verksamhet. Föreningen Y syftar till att möjliggöra ett likadelägande av aktierna i X AB under ett föränderligt antal medlemmar och får därigenom anses främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Syftet uppnås genom ägande och förvaltning av samtliga aktier i bolaget, utövande av rösträtt vid bolagsstämma och förvaltning av de av medlemmarna insatta medlen och således genom ekonomisk verksamhet. Y är därför inte en ideell förening.

Y är inte registrerad som ekonomisk förening och kan därför inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Dess egendom blir att anse som samfälld och medlemmarna svarar själva för föreningens åtaganden och förpliktelser. Vid denna bedömning är föreningsmedlemmarna i egenskap av ägare i bolaget skattskyldiga för bolagets utdelning.

För att ett fåmansföretag per definition skall föreligga krävs att en fysisk person eller ett fåtal personer äger så många aktier att dessa personer har mer än hälften av rösterna för aktierna. Enligt RSV:s rekommendationer (RSV Dt 1991:15) skall som ett fåtal personer anses vara tio personer. I Y finns 14 medlemmar som vardera har en röst. För att nå röstmajoritet i bolaget krävs färre personer än tio. Förutsättningar för att anse bolaget som ett fåmansbolag föreligger därför och föreningsmedlemmarna skall således beskattas för utdelning enligt reglerna för fåmansbolag.

Den del av utdelningen som belöper på A, 72 447 kr, har varit tillgänglig för lyftning under beskattningsåret. Att en del inbetalts (och sedermera återbetalats) som preliminär skatt för föreningen föranleder ingen annan bedömning. Utdelningen skall således beskattas i sin helhet.

SKM har vid beräkning av normalavkastning på aktierna beräknat anskaffningskostnaden utifrån bolagets aktiekapital minskat med gjorda fondemissioner och räknat upp med uppräkningstal för 1977. Vid beräkning av normalavkastning på aktier får emellertid som anskaffningskostnad för aktierna som införskaffats före 1990 tas upp värdet på dessa vid utgången av 1990. Om någon del av underlaget vid värderingen satts ned till 30 procent skall värdet multipliceras med 3,5. Ingenting har framförts som ger anledning att ifrågasätta det av A uppgivna substansvärdet 952 522 kr. LR finner därför att A:s yrkande i denna del skall bifallas och normalavkastningen beräknas till (1 000 148 x 17,56 % = 175 626 + 1 175 774 x 14,99 % = 176 248) totalt 351 874 kronor. Av den totala utdelningen på 872 145 kr skall 351 874 kr således beskattas i inkomstslaget kapital.

LR finner inte att A:s yrkande att så stor del av denna normalavkastning som motsvarar hans utdelning skall hänföras till honom utan endast den del som belöper på honom, 29 240 kr. A skall därför påföras inkomst av kapital med 29 240 kr och inkomst av tjänst med 43 207 kr.

A har i sin deklaration för taxeringsåret 1993 inte redovisat att han har erhållit utdelning. Förutsättningar för påförande av skattetillägg föreligger därför. Omständigheten att utdelningskonstruktionen och tillvägagångssättet föreslagits av en revisionsbyrå utgör enligt länsrätten ej eftergiftsgrund.

A överklagade LR:s dom till KR som avslog överklagandet och anförde.

Av 1 kap 1 § EFL framgår att en ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet. En sådan förening är civilrättsligt inte att betrakta som en ideell förening. Föreningen Y har enligt stadgarna till syfte ”att möjliggöra ett likadelägande av aktierna i X AB under ett föränderligt antal delägare”. Vidare skall medlemmarna på föreningsstämman besluta i alla på en bolagsstämma i ett aktiebolag förekommande frågor. Avsikten anges vara att föreningsstämman så långt det är möjligt skall ersätta bolagsstämman i bolaget och göra denna till en formalitet.

KR anser att föreningen har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Frågan är då om föreningens verksamhet är att betrakta som ekonomisk i den mening som avses i 1 kap 1 § lagen om ekonomiska föreningar, dvs om verksamheten är kommersiellt, industriellt, finansiellt eller på annat sätt affärsmässigt organiserad.

Y:s verksamhet består i ägande och förvaltning av aktierna i bolaget och därmed sammanhängande uppgifter. KR finner i likhet med LR att en sådan verksamhet är att betrakta som ekonomisk. Y är således inte en ideell förening utan en oregistrerad ekonomisk förening. En sådan förening saknar rättskapacitet. På de grunder som LR angett är A i sin egenskap av ägare i bolaget skattskyldig för utdelningen från bolaget.

A har underlåtit att lämna uppgift om den aktuella utdelningen i sin till ledning för 1993 års taxering avlämnade självdeklaration. Detta innebär att han lämnat en sådan oriktig uppgift som enligt 5 kap 1 § TL skall föranleda påförande av skattetillägg. Skäl att sätta ned skattetillägget till 20 procent föreligger inte. Fråga uppkommer då om avgiften kan efterges av de skäl som anges i 5 kap 6 § TL och då närmast om underlåtenheten att redovisa den erhållna utdelningen framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet (svår skatterättslig fråga) eller att det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget. KR finner att felaktigheten i deklarationen inte kan anses som ursäktlig och att det inte heller kan anses som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget.

På grund av den anförda skall överklagandet avslås.

Kommentar:

RSV hänvisar till RR:s dom den 29 mars 1999, målnr 6121-1998 refererad i protokoll 12/99.

KR:s i Göteborg dom den 9 september 1999, mål nr 664–665-1997. Är företagsledare i fåmansbolag skattskyldig för i bolaget inte redovisad inkomst m.m.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 oktober 1999.

Inkomsttaxeringen 1994 och 1995.

KR framhöll i sina domskäl att enligt vedertagen praxis gäller som allmän regel att huvudaktieägare i ett familjebolag beskattas personligen för medel som obehörigen uteslutits från bokföringen hos bolaget. Medlen betraktas som uttagna ur bolaget av huvudaktieägaren, antingen som lön eller som utdelning (jfr RÅ 80 1:56).

KR fastslog att överskottet i familjebolaget skall, såsom länsrätten ansett, tas upp till beskattning hos huvudaktieägaren (företagsledaren) som inkomst av tjänst.

Kommentar:

Det kan noteras att RR i RÅ 80 1:56 uttalat att enligt vedertagen praxis gäller som allmän regel att huvudaktieägare i ett familjebolag beskattas personligen för medel, som obehörigen uteslutits från bokföring hos bolaget. Om det emellertid i undantagsfall skulle föreligga den situation, som görs gällande i förevarande mål, att medel utan huvudaktieägarens vetskap obehörigen frånhänts bolagets rådighet, föreligger ju inte den för nämnda praxis presumerade förutsättningen att medlen stått till huvudaktieägarens förfogande.

KR:s i Göteborg dom den 28 september 1999, mål nr 3428-1998. Avdrag för konferensresa och representation m.m.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 oktober 1999.

Inkomsttaxeringen 1996

Under tiden den 28-29 september 1995 genomförde bolaget en planeringskonferens till Stockholm för en kostnad av 30 759 kr. Med på resan var bolagets sex anställda. Konferensdeltagarna utförde arbete det antal timmar som krävs för avdrag enligt praxis.

SKM fann att punkterna i konferensprogrammet var av administrativ karaktär och ledde därmed inte till någon resultatförbättring. Bolaget förbättrade inte sitt resultat enbart genom att diskutera sina administrativa rutiner.

SKM fann därför att konferensen inte uppfyllde de krav som ställs för att avdrag skall medges för nedlagd kostnad såsom konferenskostnad. De områden man behandlade var inte av det slag att de behövde avhandlas på en konferens och inte heller i Stockholm. Dessa områden kunde avhandlas inom ramen för bolagets ordinarie verksamhet. De anställda blev förmånsbeskattade med hälften av de kostnader som resan medfört. Bolaget medgavs avdrag med detta belopp som lönekostnad. Bolaget vägrades avdrag för den andra halvan av konferenskostnaden.

Vidare fann SKM att 14 representationstillfällen inte uppfyllde kraven som finns uppställda för avdrag för representation. Bolaget hade utövat representation återkommande mot en och samma person eller grupp av personer.

Bolaget överklagade SKM:s beslut och yrkade att ingen ändring av bolagets inkomst av näringsverksamhet skulle ske.

LR avslog överklagandet.

Bolaget överklagade till KR och vidhöll sina yrkanden.

KR fann att i förevarande fall har kostnaderna för konferensen till hälften ansetts utgöra löneförmån medan resterande del av kostnaderna ansetts utgöra icke avdragsgilla kostnader. SKM har emellertid inte bestritt att arbete utfördes under resan och att vid sådant förhållande vägra avdrag för andra kostnader än lönekostnader kan enligt kammarättens mening inte vara korrekt.Att en arbetsgivare väljer ett dyrare alternativ än exempelvis en konferens i de egna lokalerna kan självfallet inte medföra att avdrag skall vägras för alla kostnader som inte hänförs till lön. Resans uppläggning har såvitt framkommit inte avvikit från vad som är vanligt förekommande – – –. Med hänsyn till det anförda saknas anledning att frångå bolagets redovisning på annat sätt än att totalt 15 379 kr av de aktuella konferenskostnaderna skall anses utgöra lönekostnad – – –.”

KR fann bolaget berättigat till avdrag för driftskostnad med 14 724 kr för konferensresa och med kostnader för representation vid ytterligare fem representationstillfällen.

SRN:s förhandsbesked den 28 september 1999. Jämkning av mervärdesskatt vid överlåtelse i samband med fusion? Fråga är om vid en fusion mellan två bolag jämkning kan underlåtas i det fall en fastighet, som är belastad med mervärdesskatt, ingår bland de tillgångar som överlåts vid fusionen.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 oktober 1999.

SRN har i ett förhandsbesked prövat huruvida jämkning kan underlåtas med stöd av bestämmelserna i 8 kap. 16 f § ML, i det fall en fastighet, som är belastad med mervärdesskatt, ingår bland de tillgångar som överlåts vid en fusion enligt 14 kap. 22 § ABL.

Omständigheterna var i huvudsak följande. Bolag A är ett helägt dotterbolag till bolag B. Bolag B äger en fastighet. Fastigheten hyrs delvis ut till bolag A. Övriga delar av fastigheten används dels i bolag B:s egen verksamhet, dels för uthyrning till externa hyresgäster. De delar av fastigheten som inte används i bolag B:s egna verksamhet är frivilligt registrerad till mervärdesskatt. All verksamhet som bolag A och B bedriver medför skattskyldighet till mervärdesskatt. Bolag A har på den av bolag B ägda fastigheten haft utgifter avseende ny-, till- eller ombyggnad. Ingående mervärdesskatt avseende inköpta arbeten har dragits av i bolag A. Bolag A och bolag B planerar en fusion enligt bestämmelserna i 14 kap. 22 § ABL. Detta innebär att tillgångarna och skulderna i bolag A kommer att övertas av bolag B i samband med fusionen.

SRN redogjorde inledningsvis för de aktuella bestämmelserna i 8 kap. 16 a – f §§ ML där bestämmelser finns om att medgivna avdrag för ingående skatt kan jämkas i vissa fall. Jämkning kan aktualiseras t.ex. om en s.k. investeringsvara avyttras. Med investeringsvaror avses bl.a. fastigheter vars anskaffningskostnad överstiger 200 000 kr. Med förvärv av fastighet jämställs förvärv av tjänster som avser ny-, till- eller ombyggnad av fastighet (16 a §). Jämkning skall ske om en fastighet avyttras, under förutsättning att avdrag för ingående skatt medgivits vid förvärvet av fastigheten (16 b § 4). Vid avyttring av investeringsvaror i samband med att hela verksamheten överlåts skall dock, under förutsättning att överlåtelsen undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 25 § ML jämkning inte ske utan förvärvaren övertar i dessa fall säljarens rättigheter och skyldigheter när det gäller jämkning av avdrag för ingående skatt (16 f §).

SRN gjorde därefter följande bedömning. Syftet med bestämmelsen i 8 kap. 16 f § ML är att någon jämkning inte skall äga rum när överlåtelse sker av hela den verksamhet i vilken en investeringsvara ingår. Genom hänvisningen till bestämmelsen i 3 kap. 25 § ML markeras dock att ytterligare ett krav är att förvärvaren skall använda de överlåtna tillgångarna, inklusive den aktuella investeringsvaran, i verksamhet som medför skattskyldighet. Under dessa förutsättningar har således en sådan situation inte ansetts föreligga som medför att det avdrag som medgetts vid förvärvet av aktuell fastighet framstår som obefogat utan i stället skall förvärvaren överta överlåtarens rättigheter och skyldigheter när det gäller jämkning av det ifrågavarande avdraget.

Det med ansökningen avsedda förfarandet, där bolag A:s hela verksamhet, inklusive den aktuella fastigheten överlåts till bolag B genom en fusion, får enligt nämndens mening anses vara av det slag som enligt det ovan sagda avses med bestämmelsen i 16 f § ML. Vid sådant förhållande finns det inte något skäl att jämka det avdrag för ingående skatt som avser bolag A:s förvärv av ifrågavarande fastighetstjänster. I stället skall bolag B överta bolag A:s rättigheter och skyldigheter när det gäller jämkning av avdrag för den ingående skatten.

Kommentar:

Förhandsbeskedet överensstämmer med RSV:s ståndpunkt.

Saken: KR har i mål om eftertaxering för 1990 för inkomst med delvis bifall till den skattskyldiges talan nedsatt den av LR bestämda eftertaxeringen. Hos RR har gjort gällande att grovt misstag eller förbiseende har begåtts vid KR:s beräkning av det nedsatta eftertaxeringsbeloppet.

Område: Meddelade prövningstillstånd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 oktober 1999.

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 43 § 1 mom. KL

Saken: Fråga om folkbokföringsort för ensamstående med dubbel bosättning (flera mål).

Klagande: RSV

Lagrum: 7 § FBL

Saken: En delägare i ett AB, som gått i borgen för bolagets skuld, har infriat borgensåtagandet och fått en regressfordran mot bolaget. Fordringen har överlåtits för ett belopp som väsentligen understigit fordringens nominella belopp. Fråga om fordringens anskaffningsvärde (KR har på samma avdelning medgett en annan delägare i samma bolag avdrag för realisationsförlust; att resp. SKM oberopat olika skäl för sin talan tillmättes betydelse).

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 20 § KL, 24 § SIL

Saken: En person är bosatt i Belgien och därför endast inskränkt skattskyldig i Sverige. Han har haft skattepliktig reavinst här avseende försäljning av svenska aktier. Han har också haft ränteutgifter för lån som tagits för att finansiera aktieköpet. Utgör i sådant fall ränteutgiften en avdragsgill omkostnad vid beskattningen av reavinsten?

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 3 § 2 mom., 6 § 1 mom a) och 24 § 1 mom första stycket SIL, dubbelbeskattningsavtalet med Belgien.

Saken: Fråga om regleringen av skattetillägg i TL är förenlig med artikel 6 i Europakonventionen (fyra mål).

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 5 kap, 1 och 6 §§ TL och lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Saken: Fråga om beräkning av underlaget för skattetillägg när den skattskyldige har underlåtit att i deklarationen redovisa ett antal aktieförsäljningar varav vissa medfört realisationsvinst och andra realisationsförlust.

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 5 kap. 2a § TL.

Saken: Ett bolag har i sin deklaration till ledning för 1993 års taxering redovisat ett betydande underskott av näringsverksamhet vid kod 777 i blanketten (negativt resultat som enligt blanketten dras av i nästa års deklaration). Av en justeringspost i samma deklaration framgick att bolaget under beskattningsåret gjort en ackordsvinst (som enligt KL skall eliminera rätten till avdrag för underskottet). SKM har godtagit deklarationen. Vid 1994 års taxering har bolaget yrkat avdrag för underskottet utan att upplysa om ackordet. Fråga om bolaget därigenom har lämnat oriktig uppgift som skall föranleda skattetillägg.

Klagande: Den skattskyldige och RSV.

Lagrum: 5 kap. 1 § TL.

Saken: Fråga om SKM:s beslut att överföra beslutsbehörigheten i taxeringsärende rörande vissa angivna skattskyldiga till annan SKM är att hänföra till sådan verksamhet som avses i 9 kap. 1 § första stycket första meningen SekL och om uppgifterna i beslutet i så fall kan anses gälla de berörda skattskyldigas personliga eller ekonomiska förhållanden.

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 9 kap. 1 § SekL.