KR:s i Sundsvall dom den 25 september 2001 Ideell förening, fastighetsinkomst
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 16 oktober 2001.
Fråga om ideell förening (trossamfund) skall undantas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet; fastighetsinkomst, 7 § 5 mom SIL.
Inkomsttaxeringen 1996
Fråga om ideell förening (trossamfund) skall undantas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet; fastighetsinkomst (7 § 5 mom SIL, numer 7 kap. 21 § IL). Avgörande för svaret är om fastigheten till övervägande del används i föreningens allmännyttiga verksamhet som sådan eller inte och vid en bedömning av om så är fallet uppkommet fråga om hur de faktorer (area, volym, ekonomiskt värde m.m.., se HL för stiftelser och ideella föreningar, RSV 327 utg 2, s. 123 f) som utgör jämförelsegrund skall vägas mot varandra.
Fastighetens två byggnader är delvis uthyrda (affärslokal och bostadslägenheter) och användes i övrigt för den egna verksamheten (kyrklig- och hjälpverksamhet). Huvudbyggnaden har fyra våningsplan varav ett källarplan. Det senare är av mycket låg standard. I markplanet finns en uthyrd affärslokal. De övriga två planen omfattar två bostadslägenheter (vilka båda är uthyrda) och därutöver utrymmen som föreningen nyttjar i sin verksamhet. En strikt areajämförelse, inkluderande källarplanet som i huvudsak användes som förråd i hjälpverksamheten (insamling av kläder m.m., ger som resultat att övervägande del av arean nyttjas i den egna verksamheten.
LR bedömde att skillnaden i areaanvändning är så betydande att även om hyresvärde vägs in som jämförelsefaktor så väger bedömningen över till föreningens fördel, d.v.s. övervägande del nyttjas av föreningen i dess egna verksamhet och därmed är fastighetsinkomsten undantagen från skatteplikt.
KR finner, i likhet med SKM, att en sammanvägning av jämförelsefaktorerna ger som resultat att övervägande del inte används av föreningen i dess egna verksamhet. Fastighetsinkomsten (inkluderat hyresvärde för eget nyttjande) skall därmed beskattas. Källarplanets hyresvärde bedöms vara i det närmaste försumbart med hänsyn till dess låga standard och nyttjandegrad. SKM hade anfört att allmänt sett är hyresvärdet på lokaler ovan jord högre än för de under markplan och när dessutom källarplanet som i aktuellt fall var av så låg standard måste hyresvärdet för detta vara försumbart jämfört med övriga plan.
Kammarrättens i Stockholm domar den 29 juni 2001 F-skattsedelns rättsverkan
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 16 oktober 2001.
Kammarrätten har frångått skattemyndighetens beslut om direkt arbetsgivaransvar för utbetalaren av arbetsersättningar i uppenbara anställningsförhållanden, och i stället tillämpat bestämmelserna om solidariskt betalningsansvar
Arbetsgivaravgifter och avdragen skatt m.m. för utgiftsåren 1993 och 1994
Skattemyndigheten hade ålagt ett bolag ansvarighet för underlåtna skatteavdrag för okända enligt 75 § uppbördslagen (UBL) och arbetsgivaravgifter avseende den personal som under en följd av år arbetat på bolagets lager, samt påfört bolaget avgiftstillägg. Kostnaden för lagerpersonalen hade fakturerats av fem underentreprenörsbolag som hade avlöst varandra i tiden.
Skattemyndighetens utredning, som omfattade åren 1990 – 1995, visade sammanfattningsvis att underentreprenörsbolagen saknade egen verksamhet i egentlig mening. Fakturorna var helt ospecificerade och upptog endast timdebitering. De följde två löpande nummerserier trots att underentreprenörer bytts vid fyra tillfällen. Fakturorna var osanna i den meningen att de inte motsvarade ersättning för arbete som utförts åt underentreprenörerna. Dessa var dock moms- och arbetsgivarregistrerade och hade från 1993 F-skattsedel.
Kammarrätten fann, i likhet med länsrätten, att bolaget var att anse som arbetsgivare i förhållande till den arbetskraft som arbetat på bolagets lager och att underentreprenörerna endast förmedlat arbetskraft. Detta gällde såväl tid före som efter den 1 april 1993 då reglerna om F-skatt trädde i kraft. Kammarrätten fann inte skäl att anta att bolaget inte insåg att bolaget var arbetsgivare åt den förmedlade arbetskraften.
För tiden före den 1 april 1993 fastställdes skattemyndighetens beslut att ålägga bolaget ansvarighet för skatter och arbetsgivaravgifter och påföra avgiftstillägg.
Såväl kammarrätten som länsrätten har när det gäller tiden efter den 1 april 1993 frångått skattemyndighetens beslut om ansvar enligt 75 § UBL och funnit att betalningsansvaret i stället skulle prövas enligt bestämmelserna om solidarisk betalningsskyldighet i 75 c § UBL respektive 16 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Bolaget hade inte gjort i 40 a § UBL föreskriven anmälan till skattemyndigheten att ersättning för arbete betalats ut till någon som åberopat F-skattsedel avseende personer som arbetat hos bolaget i uppenbara anställningsförhållanden.
Domstolarna fann därvid att betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifterna skulle åläggas bolaget solidariskt för tiden efter den 1 april 1993. Betalningsskyldighet för ej avdragen skatt kunde däremot inte åläggas bolaget efter denna tidpunkt, eftersom betalningsskyldighet inte först hade ålagts underentreprenörsbolagen. Att så hade skett var vid den i målet aktuella tiden en förutsättning för solidariskt betalningsansvar vid underlåtna skatteavdrag. Underentreprenörerna hade inte påförts ansvar för skatter och avgifter eftersom de gått i konkurs innan det hunnit ske.
Kommentar:
Domarna har överklagats av RSV för att få en prövning av frågan hur långt en åberopad F-skattsedels rättsverkan sträcker sig i fall där entreprenadskapet visas vara en skenrättshandling.
SRN:s förhandsbesked den 18 september 2001 Ettårsregeln och fråga om tjänsteexport
Område: Förhandsbesked
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 16 oktober 2001.
Skatterättsnämnden (SRN) har i ett förhandsbesked meddelat att sökande är frikallad från skattskyldighet enligt ettårsregeln för inkomster från statlig anställning när fråga är om tjänsteexport.
Inkomsttaxering 2001-2002
Sökande är sedan september 2000 utsänd av en statlig myndighet i Sverige för att arbeta för motsvarande statliga myndighet i ett annat europeiskt land. Uppdraget har en varaktighet av tolv månader i verksamhetslandet. Inkomsten beskattas inte i verksamhetslandet på grund av annat avtal än avtal för undvikande av dubbelbeskattning som detta land ingått med Sverige. Fråga är om verksamheten i detta land ska betraktas som tjänsteexport. Betraktas verksamheten som tjänsteexport är ettårsregeln tillämplig även när det gäller anställning hos svenska staten och därmed skulle sökandens inkomst vara frikallad från skattskyldighet.
FÖRHANDSBESKED
Sökande är enligt bestämmelserna i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370), KL, frikallad från skattskyldighet för de inkomster som avses med ansökningen.
MOTIVERING
Enligt 54 § första stycket f KL är en här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg, frikallad från skattskyldighet för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvisningarna till paragrafen.
Av den nämnda anvisningspunkten framgår att skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader i den mån inkomsten beskattas i verksamhetslandet (den s.k. sexmånadersregeln). Om anställningen och vistelsen utomlands varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun, svenskt landsting eller församling inom Svenska kyrkan medges dock sådan skattebefrielse även om inkomsten inte beskattas i verksamhetslandet på grund av lagstiftning eller administrativ praxis i detta land eller annat avtal än avtal för undvikande av dubbelbeskattning som detta land ingått (den s.k. ettårsregeln). Sådan befrielse medges emellertid, om övriga förutsättningar föreligger, även för anställning hos svenska staten, svensk kommun, svenskt landsting eller församling inkom Svenska kyrkan när fråga är om tjänsteexport. I vistelsetiden får inräknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige får dock inte sträcka sig längre än sex dagar för varje hel månad eller 72 dagar under ett och samma anställningsår.
Sökande är sedan september 2000 utsänd av en statlig myndighet i Sverige för att arbeta för motsvarande statliga myndighet i ett annat europeiskt land. Han skall där bygga upp och utveckla institutioner för specificerad tillsyn, arbeta med informationsverksamhet samt utbildning inom aktuellt område. Sökande skall också för det europeiska landets räkning göra en omvärldsbeskrivning av tillsynen avseende detta område i några av EU:s medlemsstater. Uppdraget, som har en varaktighet av tolv kalendermånader, utförs inom ramen för EU:s utvidgning med finansiering från kommissionen. Den svenska myndigheten erhöll uppdraget efter anbudsförfarande till berörda myndigheter i EU:s medlemsländer. Verksamheten beräknas ge visst överskott för den svenska statliga myndigheten.
Med hänsyn till vad som angetts som projektets syfte m.m. – bl. a. i redogörelse från den statliga svenska myndigheten – finner nämnden att fråga är om tjänsteexport.
Av avtal mellan det andra europeiska landet och EU-kommissionen samt avtal mellan landet i fråga och Sverige framgår att sökande är befriad från inkomstskatt i det aktuella landet för sina inkomster från uppdraget.
Mot denna bakgrund och under förutsättning att även övriga villkor som anges i punkt 3 av anvisningarna till 54 § KL är uppfyllda är sökande frikallad från skattskyldighet för de inkomster som avses med ansökningen.
Från och med 2002 års taxering skall bestämmelserna i 3 kap. 9, 10 och 13 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) i stället tillämpas, vilket dock inte påverkar förhandsbeskedet.
Kommentar
Förhandsbeskedet överensstämmer med RSV:s uppfattning och har inte överklagats.