RR:s dom den 22 oktober 2001 Utländsk värdepappersfond. Fria kapitalrörelser. Förmögenhetsskatt.
Område: Regeringsrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 oktober 2001.
Viss fransk fond har ansetts jämförbar med svensk fond vid beskattningen. Utdelning i fonden ska inte beskattas hos delägarna och andelarna i fonden är förmögenhetsskattepliktiga tillgångar.
Inkomsttaxeringen 2001
SRN:s förhandsbesked, se RSV:s rättsfallsprotokoll nr 18/2000, SRN 4.
RSV överklagade och yrkade att RR skulle fastställa SRN:s förhandsbesked såvitt avsåg frågorna 3 och 4. Sökanden tillstyrkte fastställelse.
RR fastställde SRN:s förhandsbesked i den del det överklagats med följande motivering.
I målet är att beakta frågan om den svenska beskattningen står i strid med EG:s regler om bl.a. fria kapitalrörelser (jfr RÅ 2000 ref. 38 och 40). Så får anses vara fallet om den innebär att placeringar i svenska fonder gynnas framför placeringar i motsvarande fonder i andra EG-länder. En delägarbeskattning kan antas motverka benägenheten att placera i utländska fonder. Mot denna bakgrund och på de skäl SRN anfört finner RR att förhandsbeskedet skall fastställas i den del det överklagats.
Sedan SRN meddelade sitt beslut har ändringar gjorts i inkomstskattelagen (1999:1229) såvitt avser beskattningen av utländska värdepappersfonder och delägare i dessa (SFS 2000:1354). Ändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering, innebär att frågan om beskattning av delägare i utländska värdepappersfonder reglerats. Förhandsbeskedet bör därför begränsas till att avse taxeringsåret 2001.
RR:s beslut den 8 juni 2001 Rätt forum för taxeringsbeslut
Område: Regeringsrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 oktober 2001.
KR har felaktigt underlåtit att ta ställning till om en person, som ansågs sakna hemortskommun i Sverige, var skattskyldig i Sverige och i stället undanröjt LR:s och SKM:s beslut med hänvisning till att beslutande SKM saknade beslutsbehörighet
Inkomsttaxering 1992
SKM i K län taxerade L taxeringsåret 1992 i Ä kommun. Därvid beskattades L, som sedan september 1990 var bosatt i Tyskland, förutom för realisationsvinst vid fastighets- och aktieförsäljning, även för uppburet avgångsvederlag från H AB. L överklagade beslutet och yrkade i första hand att han inte skulle beskattas för avgångsvederlaget med åberopande av att han inte var skattskyldig i Sverige. För det fall beskattning skulle ske yrkade han i andra hand att bli taxerad i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål enligt 56 § kommunalskattelagen (1928:370).
LR biföll L:s förstahandsyrkande och förklarade att L inte var skattskyldig i Sverige för avgångsvederlaget. SKM överklagade detta beslut till KR i Göteborg och yrkade att sådan skattskyldighet skulle anses föreligga. L bestred bifall till yrkandet och yrkade för egen del att, för det fall han skulle anses skattskyldig, att han skulle taxeras i det gemensamma distriktet. SKM tillstyrkte bifall till sistnämnda yrkande.
KR kom fram till att L vid 1992 års taxering saknade hemortskommun i Sverige och att L rätteligen skulle ha taxerats i det gemensamma distriktet i Stockholm. Eftersom SKM i Stockholm inte överfört sin beslutsbehörighet till SKM i K län. blev KR:s slutsats att L blivit taxerad i fel kommun av en SKM som saknade behörighet att taxera honom i rätt kommun. Med den utgångspunkten upphävde KR i ett beslut 1997-05-06 underinstansernas avgöranden och överlämnade handlingarna till SKM i Stockholm för vederbörlig handläggning.
RSV överklagade KR:s beslut varvid RSV gjorde gällande att L var skattskyldig i Sverige för avgångsvederlaget. Vidare gjorde RSV bl.a. gällande att SKM i Stockholm, med hänsyn till den tid som förflutit och övriga omständigheter. dåmera inte hade några lagliga möjligheter att meddela taxeringsbeslut med anledning av att KR överlämnat handlingarna dit. RSV hävdade också att sakfrågan i KR var ”rätt beskattningsort ” till följd varav KR primärt skulle ha tagit ställning till om L var skattskyldig i Sverige och, om så ansågs vara fallet, domslutsvis var L skulle taxeras så att SKM i form av beslut om taxeringsåtgärder kunde åsätta en riktig taxering på rätt ort.
RR upphävde KR:s beslut och återförvisade målet till KR för ny handläggning. Som skäl för beslutet angavs att SKM:s överklagande hos KR avsåg frågan om huruvida L var skattskyldig i Sverige för avgångsvederlaget. KR hade därför i första hand haft att ställning till den frågan. Om den frågan besvarats jakande skulle KR haft att ta ställning till L:s i andra hand framställda yrkande rörande beskattningsorten.
Kommentar:
RR avgjorde samma dag ett mål rörande L:s taxering 1991, varvid RR kom fram till att L inte var skattskyldig i Sverige för av honom under år 1990 uppburet avgångsvederlag.
RR:s dom den 23 oktober 2001 Byte av aktier (omsättningstillgångar)
Område: Regeringsrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 oktober 2001.
Byte av aktier (omsättningstillgångar) beskattades trots att god redovisningssed ansågs innebära att samma värde kunde upptas på balansräkningen för de tillbytta som de bortbytta aktierna
Inkomsttaxering 1991
Ett försäkringsföretag (X) bytte innehavda aktier i Pharmacia mot aktier i Procordia AB. Bägge aktieslagen utgjorde omsättningstillgångar hos X. Vid bytet uppkom en vinst på ca 3 milj. kr genom att de tillbytta Procordiaaktierna var mer värda än bokförda värdet på de bortbytta Pharmaciaaktierna. X hävdade att denna vinst inte var skattepliktig eftersom god redovisningssed tillämpats. Denna goda redovisningssed ansåg X innebära att samma balansvärde kunde tillämpas på Procordiaaktierna som för de bortbytta Pharmaciaaktierna. Därigenom uppkom ingen bokföringsmässig vinst och inte heller någon skattemässig vinst genom kopplingen redovisning – beskattning. Att det av X tillämpade redovisningssättet utgjorde god redovisningssed stöddes av redovisningssakkunnig som X åberopade. Bolagets bedömning av den goda redovisningsseden stöddes dessutom av BFN, som yttrade sig i frågan efter begäran av RR.
Länsrätten i Kalmar län (dom 1994-12-19) beskattade inte vinsten på ca 3 milj. kr vid aktiebytet ”på grund av den lagervärdering, som skett i årsbokslutet”. Vid detta års taxering medgavs generell nedskrivning på aktier som utgjorde lagertillgångar. Det bokförda lagervärdet på de tillbytta Procordiaaktierna ansågs inte understiga lägsta möjliga lagervärde. Det skedde således en tyst kvittning mellan vinst och nedskrivning av lagerposten Procordiaaktier.
Kammarrätten i Jönköping (dom 1997-09-29) beskattade vinsten utan beaktande av möjlig nedskrivning på Procordiaaktierna. Kammarrätten påförde även skattetillägg.
RR kom fram till samma slut som länsrätten.
”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
X innehade aktier i Pharmacia. Aktierna utgjorde lager. Under år 1990 genomfördes ett utbyte av aktierna mot aktier i Procordia i samband med att de båda bolagen gick samman. Ingen kontant ersättning erhölls i samband med utbytet. Marknadsvärdet på aktierna var vid utbytet högre än det bokförda värdet. I deklarationen togs inte upp någon inkomst eller utgift på grund av bytet. De mottagna aktierna togs upp till de utbytta aktiernas bokförda värde.
Frågan i målet avser den skattemässiga behandlingen av bytet av lageraktier. Några särskilda regler om sådana aktiebyten finns inte för det i målet aktuella beskattningsåret.
Bytet av egendom innebär skatterättsligt sett dels att den bortbytta egendomen anses ha avyttrats mot ersättning i form av den tillbytta egendomen, dels att den tillbytta egendomen anses ha förvärvats mot ersättning i form av den bortbytta egendomen.
Av 28 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, och punkt 1 första stycket av anvisningarna till nämnda paragraf framgår att vad som inflyter i en rörelse i pengar eller varor vid försäljning av lager utgör inkomst av rörelsen (här och i det följande avses den i målet tillämpliga lagtexten). Enligt 29 § 1 mom. första stycket KL får avdrag göras för utgifter för anskaffning av lager. Av 42 § andra stycket och punkt 1 andra stycket av anvisningarna till nämnda paragraf framgår att inkomster i annat än pengar skall värderas till marknadsvärdet.
Bytet har således gett upphov till dels en skattepliktig inkomst på grund av avyttring av aktierna, motsvarande marknadsvärdet på Procordiaaktierna, dels en avdragsgill utgift på grund av förvärvet av aktierna i Procordia, motsvarande marknadsvärdet på Pharmacia-aktierna. X har inte tagit upp vare sig någon inkomst eller någon utgift.
Frågan i målet avser emellertid i huvudsak periodiseringen av resultatet av avyttringen. Inkomst av rörelse skall enligt 41 § första stycket KL beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa inte står i strid med särskilda bestämmelser i lagen. Enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till nämnda paragraf skall beräkningen ske med utgångspunkt i den skattskyldiges bokföring med iakttagande av bestämmelserna i anvisningspunkten. Vidare anges där att hänsyn skall tas till – såvitt nu är av intresse – in- och utgående lager. Enligt punkt 2 första stycket av samma anvisningar skall den i räkenskaperna gjorda värderingen av lagertillgångar godtas om den inte strider mot bestämmelserna i anvisningspunkten eller i punkt 3 av anvisningarna. I sistnämnda anvisningspunkt föreskrivs i andra stycket att lager av värdepapper inte får tas upp till lägre belopp än vad som med hänsyn till risk för prisfall m.m. framstår som skäligt. RSV uttalade i anvisningar om värdering av bankers, finansbolags, försäkringsföretags och fondkommissionsbolags lager av lånefordringar, obligationer m.m. att försäkringsföretags lager av aktier fick, i fråga om varje enskilt företag, tas upp till antingen summa anskaffningsvärden eller lägst 60 procent av summa marknadsvärden på balansdagen. Den av X gjorda värderingen understiger, såvitt framgår, inte sistnämnda värde. Vid angivna förhållande föreligger ej skäl för någon höjning av X inkomst av rörelse med anledning av att X tagit upp aktierna i Procordia till samma värde som de bortbytta aktierna i Pharmacia.
X har i och för sig underlåtit att ta upp inkomsten på grund av avyttringen av aktierna i Pharmacia. Med hänsyn till att en mot denna inkomst svarande utgift för förvärvet av Procordia-aktierna på samma belopp har utelämnats föreligger emellertid inte grund för att påföra skattetillägg i anledning av att X inte redovisat aktiebytet i sin deklaration.
REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Med bifall till X talan upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer länsrättens domslut”.
KR:s i Göteborg dom den 1 oktober 2001 Uppdelning av räntekostnad mellan makar
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 oktober 2001.
Ränta på gemensamt lån har delats lika mellan makar då mannen inte kunnat visa att han ensam erlagt räntan.
Inkomsttaxeringen 1998
Fråga i målet var om uppdelning av avdrag för ränta på fastighetslån mellan två makar som höll på att skilja sig.
Mannen överklagade och yrkade att få hela ränteavdraget samt anförde följande. Tingsrätten meddelade deldom på äktenskapsskillnad i december 1997. Mannen tilldelades fastigheten genom bodelningsavtal i oktober 1997. Under betänketiden bodde makarna tillsammans från mars till juni 1997. Av bifogat kontoutdrag framgick att det skett utbetalningar till den bank som gett fastighetslånen från mannens konto. Vidare framgick av utdraget att hustrun ersatt honom för hennes del av räntorna genom stående överföringar till hans konto fram till juli 1996. Det är inte möjligt för honom att styrka att han inte ersatts på något annat sätt än genom stående överföringar för tiden efter juli 1996. För att han ska kunna vägras avdrag bör därför rimligen krävas att hustrun visar att hon ersatt honom för den ränta som han bevisligen erlagt.
SKM bestred bifall.
KAMMARRÄTTENS DOMSKÄL
Rätt till avdrag för skuldränta tillkommer endast den person som är betalningsansvarig för skulden och dessutom har betalat räntorna. Det presumeras att då två personer står som låntagare till samma lån, dessa har betalat halva räntekostnaden var och därmed skall beviljas avdrag med halva räntekostnaden vardera. Då två personer yrkar avdrag för delvis samma räntekostnader skall denna presumtion frångås, om den ena av parterna kan visa att han eller hon betalat räntekostnaden av egna medel.
Mot bakgrund av att makarna under i vart fall viss del av beskattningsåret sammanlevt i hushållsgemenskap anser KR i likhet med länsrätten att mannen inte kan anses ha visat att han ensam erlagt betalning för den ifrågavarande räntekostnaden. Överklagandet ska därför avslås.
KR:s i Göteborg dom den 16 oktober 2001 Avdragsrätt för skuldränta efter skilsmässa.
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 oktober 2001.
Efter skilsmässa hade mannen erlagt underhåll till barnen genom att betala bl.a. räntor på fastighetslånet. KR fann att mannen för hustruns räkning fullgjort räntebetalningen och avdragsrätten för räntorna tillkom därför henne.
Inkomsttaxeringen 1995
I samband med skilsmässa träffade makarna följande avtal: Mannen förbinder sig genom detta avtal att ensam ansvara för kostnaderna förknippade med fastigheten med undantag för den statliga fastighetsskatten vilken till lika delar drabbar envar av oss såsom lagfarna ägare till fastigheten. Hustrun medger genom detta avtal att mannen ianspråktar det underhåll som han är förpliktad att utge till hustrun för barnen för att istället fullgöra betalningen för fastigheten så länge hon och barnen bebor fastigheten.
Med stöd av avtalet hade mannen under 1994 underlåtit att kontant betala ut 54 000 kr till hustrun och i stället använt pengarna till att bl.a. betala hennes andel av räntorna på det gemensamma lånet. Betalningen kom att gå direkt från mannen till respektive låneinstitut istället.
LÄNRÄTTENS DOMSKÄL
Enligt 3 § 2 mom. SIL har fysisk person som har varit bosatt i Sverige under beskattningsåret generell avdragsrätt för ränteutgifter. Som förutsättning för avdrag för ränta gäller dock att den skattskyldige varit betalningsansvarig för skulden under den tid räntan avser och att han faktiskt har erlagt räntan.
I målet är ostridigt att såväl mannen som hans tidigare hustru är betalningsansvariga för de lån som de i målet aktuella räntorna hänför sig till och att mannen under beskattningsåret genomfört samtliga ränteinbetalningar avseende lånen. Fråga i målet är om mannens inbetalningar till viss del skett för hans tidigare hustrus räkning. Mannen är i dom ålagd att betala underhållsbidrag till sina barn. De tidigare makarna har avtalat att mannen har rätt att ta underhållsbidraget i anspråk för att betala kostnader för fastigheten. Avtalet berör inte frågan om fördelning av ränteavdraget.
LR kan inte förstå avtalet på annat sätt än att det ger mannen rätt att, istället för att utbetala underhållsbidrag till den tidigare hustrun, fullgöra inbetalning av skuldräntor för hennes räkning avseende de lån för vilka de är gemensamt betalningsansvariga. Den omständigheten att mannen i deklarationen yrkat avdrag för nämnda underhållsbidrag ger ytterligare stöd för att avtalet skall tolkas på detta vis. Med hänsyn härtill... finner länsrätten att han för hustruns räkning med hennes medel fullgjort räntebetalning med detta belopp. Det är därmed hustrun och inte mannen som har rätt att göra avdrag för räntekostnaden.
KR:s i Stockholm dom den 18 juni 2001 Försäljning av dotterbolag
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 oktober 2001.
Vid extern försäljning av aktier i dotterbolag via ett utländskt dotterbolag har utdelning från det utländska dotterbolaget ansetts utgöra del av köpeskillingen för det sålda bolaget. Utdelningen har därför föranlett realisationsvinstbeskattning.
Inkomsttaxering 1994
Fråga om tillämpning av strukturregeln, 27 § 4 mom lagen om statlig inkomstskatt. Moderbolaget X AB hade sålt (oktober 1993) dotterbolaget Y AB genom ett andelsbyte till det utländska dotterbolaget Z SA. Aktierna i Y AB apporterades in till en överkurs om 79 mkr. Z SA sålde omgående aktierna i Y AB till ett externt bolag för 80 mkr. Utdelning av överkursen skedde sedan skattefritt till moderbolaget (februari 1994).
SKM ansåg att man med hänsyn till den disproportion som förelåg mellan varje akties värde i Z SA före och efter andelsbytet skulle bortse från transaktionen med Z SA. Beskattning av realisationsvinst skedde därför som om aktierna i Y AB sålts direkt av moderbolaget till det externa bolaget.
Moderbolaget överklagade SKM:s beslut till LR och yrkade på att strukturregeln skulle tillämpas. Med hänvisning till RÅ 1997 not 249 biföll LR bolagets talan.
SKM överklagade LR:s beslut till KR och yrkade på att den utdelning som moderbolaget erhållit från Z SA kort tid efter att aktierna överförts till Z SA skulle behandlas som en del av likviden för aktierna vilket medför att strukturregeln inte blir tillämplig.
KR som biföll SKM:s talan anförde följande.
Eftersom Z SA är ett helägt dotterbolag till X AB har X AB helt förfogat över de genomförda transaktionerna, överlåtelsen av aktierna i Y AB mot de nyemitterade aktierna, aktiernas nominella värde, vidareförsäljning till extern part och utdelning från Z SA. I målet har inte gjorts gällande att försäljningen av Y AB via Z SA medfört några företagsekonomiska konsekvenser. Det framgår att avsikten varit att Z SA inte skulle ha någon som helst verksamhet efter det att Y AB sålts. Utdelningen av 79 mkr var planerad i samband med försäljningen av Y AB till Z SA. KR finner vid dessa förhållanden att aktieutdelningen i realiteten har utgjort en del av det avtalade vederlaget för de överlåtna aktierna i Y AB. Vederlaget har således bestått av nyemitterade aktier i Z SA och mer än 10 procent av de nyemitterade aktiernas nominella värde i pengar. Härav följer att strukturregeln inte är tillämplig på överlåtelsen till Z SA. X AB skall därför realisationsvinstbeskattas för överlåtelsen.
Kommentar:
Andra exempel på att utdelning beskattats på annat sätt än efter den yttre formen finns i RÅ 1998 ref 19 och RÅ 2000 ref 16.
KR:s i Jönköping dom den 22 mars 2001 Uppenbart oskäligt att eftertaxera
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 oktober 2001.
KR har i målet kommit fram till att det inte förelåg förutsättningar för att eftertaxera den skattskyldige eftersom ett sådant beslut framstod som uppenbart oskäligt
Inkomsttaxering 1991
B gjorde i slutet av 1980-talet stora förluster på aktie- och optionsaffärer. Dessa affärer hade finansierats genom belåning hos en bank. Genom en ekonomisk uppgörelse med banken under år 1988 åstadkom B att en betydande nedskrivning skedde av hans skuld till banken. B ansåg att det var banken som bar ansvaret för förlusterna medan banken å sin sida ansåg det utsiktslöst att kunna driva in sina fordringar, varför dessa avskrevs. B hade löpande tillgodogjort sig avdrag för förlusterna avseende dessa affärer i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet medan ränteavdrag på skulderna gjorts under inkomst av kapital. SKM yrkade i en ansökan hos LR att B skulle eftertaxeras år 1989 såsom för erhållet skadestånd motsvarande det nedsatta fordringsbeloppet om 5 021 710 kr. LR avslog 1995 SKM:s ansökan med motiveringen att uppgörelsen med banken hade inslag av ett ackord. Denna dom överklagades inte från SKM:s sida och den vann således laga kraft. SKM fattade under 1996 ett omprövningsbeslut avseende 1991 års taxering av innebörd att B eftertaxeringsvis vägrades yrkat förlustavdrag om 2 899 898 kr hänförligt till nämnda ackord. LR undanröjde SKM:s omprövningsbeslut med motiveringen att det s. k. orsakssambandet som krävs för eftertaxering hade brutits genom att SKM den 10 september 1991 upprättat ett s. k. förslag till granskningspromemoria, i vilken frågan om den uppgörelse som träffats mellan B och banken kunde bedömas som ett ackord hade tagits upp.
KR delade i sina domskäl SKM:s uppfattning att förslaget till granskningspromemoria, vilket med iakttagande av myndighetens kommunikationsskyldighet skulle kommuniceras med B innan beslut kunde fattas, inte medfört att orsakssambandet brutits. Denna handling hade sålunda inte lagts till grund för SKM:s grundläggande beslut om årlig taxering för år 1991. KR för härefter ett ingående resonemang om att orsakssambandet eventuellt kan ha brutits i ett senare skede. Resonemanget bygger på att SKM indirekt kunde anses ha bestämt sig för att inte angripa B:s taxering för år 1991. KR fann dock rättsläget i denna fråga vara i viss mån oklart och tog inte närmare ställning härtill. KR konstaterade dock att B måste ha bibringats den uppfattningen att hans taxering för år 1991 inte skulle ändras i nu berört avseende och att ett beslut om eftertaxering flera år senare på i allt väsentligt samma underlag framstod som uppenbart oskäligt. KR lämnade på denna grund SKM:s talan utan bifall.
Kommentar:
RSV har överklagat KR:s dom. Noterbart är att RR till dags dato inte, i vart fall inte uttryckligen, i något mål har prövat huruvida hinder för eftertaxering föreligger med hänvisning till att det skulle vara uppenbart oskäligt att eftertaxera.
KR:s i Göteborg dom den 19 april 2001 Tidsmässiga förutsättningar för att åberopa lagen mot skatteflykt och rätt till ersättning enligt ersättningslagen
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 oktober 2001.
KR har i domen avvisat SKM:s först i KR framställda alternativa yrkande om tillämpning av lagen mot skatteflykt med åberopande av att sådana yrkanden måste framställas inom fem år efter taxeringsårets utgång. I domen tillerkänns den skattskyldige, en advokat, ersättning med betydande belopp, oaktat den materiella frågan avser en skatteplaneringsåtgärd som kan ifrågasättas
Inkomsttaxering 1994
SKM beslutade i december 1995 i ett omprövningsbeslut rörande 1994 års taxering att under inkomst av tjänst taxera advokaten S för återbetalning på en lånerevers från L AB. Lånereversen och bolaget hade S köpt för en krona vardera. Möjligheten till återbetalning grundade sig på att S lagt in sin advokatverksamhet, med upparbetat överskott, i bolaget. S hade i sin självdeklaration redovisat återbetalningen som en realisationsvinst under inkomst av kapital. Av naturliga skäl hade SKM inte som grund för sitt beslut åberopat lagen mot skatteflykt. S överklagade beslutet till LR som lämnade talan utan bifall. SKM aktualiserade inte under LR-processen en tillämpning av lagen mot skatteflykt. S överklagade domen till KR.
Under målets handläggning i KR meddelade RR på talan av annan skattskyldig dom i ett mål som rörde en likartad beskattningsfråga. RR biföll i det målet den skattskyldiges talan. I det målet avvisade RR den av RSV först i RR åberopade alternativa grunden för RSV:s bestridande av den skattskyldiges talan – tillämpning av lagen mot skatteflykt – med åberopande av instansordningsprincipen. Med anledning av nämnda dom av RR yrkade SKM i den då pågående KR-processen rörande S:s inkomsttaxeringen 1994 som alternativ rättslig grund för SKM:s bestridande av S.s talan tillämpning av lagen mot skatteflykt. KR avvisade SKM:s yrkande om tillämpning av lagen mot skatteflykt med följande motivering.
”Skattemyndighetens kvittningsvis framställda kvittningsinvändning om att förfarandet skall underkännas med stöd av skatteflyktslagen kom in till kammarrätten den 12 december 2000. Kammarrätten anser – även om skattemyndighetens alternativa yrkande inte kan avvisas med hänvisning till vad som följer av en tillämpning av principerna för sakprocess – att det måste anses följa av allmänna regler att skatteflyktslagen måste åberopas enligt de tidsfrister som gäller enligt särskild lagstiftning härom. I övergångsreglerna till den upphävda skatteflyktslagen stadgas att lagen tillämpas alltjämt på rättshandlingar som företagits under tiden den 1 januari 1981 – den 31 december 1992. I förarbetena (prop. 1992/93:127 s. 59) har det framhållits att en framställning om prövning avseende en rättshandling som företagits i december 1992 kan göras före 1998 års utgång, eller, vid brutna räkenskapsår, 1999 års utgång.”
Kr biföll S:s talan och förklarade att S ”såvitt gäller återbetalningar på reversen skall beskattas i enlighet med sin deklaration.” Vidare beviljade KR S ersättning för kostnader i målet med skäliga 25 000 kr mot yrkade 56 800 kr.
Kommentar:
RSV har överklagat KR:s dom. I frågan om tidsmässiga förutsättningar för tillämpning av skatteflyktslagen gör RSV därvid gällande att det inte finns några tidsmässiga begränsningar för att åberopa tillämpning av den lagen som en alternativ rättslig grund i en pågående process. I ersättningsdelen gör RSV i första hand gällande att det inte kan anses skäligt att bevilja ersättning i ett mål som i grunden handlar om tillåtligheten av rena skatteplaneringsåtgärder och i andra hand att det inte är skäligt att en professionell processförare, en advokat, tillerkänns ersättning för biträdeskostnader.
SRN:S förhandsbesked den 3 oktober 2001 Reklamskatt. Främmande språk.
Område: Förhandsbesked
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 oktober 2001.
För en publikation som distribueras utomlands till mer än 80 procent anses spridningen huvudsakligen ske utomlands. För att undantag från skatteplikt enligt 4 § punkten 2 lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam ska vara tillämpligt krävs dessutom att såväl all redaktionell text som samtliga annonser är på annat språk än svenska.
Punktskatt – reklamskatt
Det sökande bolaget uppgav att det gav ut en teknisk och naturvetenskaplig facktidning på danska samt att den utkom en gång per vecka i en upplaga om 75 000 exemplar i Danmark. Enligt förutsättningarna skulle upplagan i Sverige vara under 20 procent av den totala upplagan och samtliga artiklar skulle vara på danska. Upp till fem procent av annonserna skulle vara på svenska.
Skatterättsnämnden fann att annonser i publikationen var undantagna från skatteplikt endast om såväl all redaktionell text som samtliga annonser var på annat språk än svenska.
Som motivering anförde nämnden följande.
Eftersom publikationen enligt förutsättningarna till mer än 80 procent distribueras i Danmark får spridningen av publikationen huvudsakligen anses ske utomlands. För att det aktuella undantaget från skatteplikt ska vara tillämpligt har emellertid i praxis krävts att såväl redaktionell text som annonser uteslutande är på främmande språk (se RÅ 1974 A 1209 och RÅ 1989 not 288). Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i detta synsätt.
Kommentar:
Förhandsbeskedet har inte överklagats.