I de rättsfall som återges i detta protokoll har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.
RR:s dom den 5 april 2004 Undantag från skatteplikt för erotiska telefontjänster
Område: Regeringsrätten
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Fråga om tillhandahållande av erotiska telefonmeddelanden omfattas av undantaget från skatteplikt såsom utövande konstnär (3 kap 11 § ML) eller om det kan betraktas som tillträde till föreställning och beskattas till 6 % (7 kap 1 § tredje stycket 5 ML) och om tillhandahållande av en tryckt novell som även kan avlyssnas ska ses som ett tillhandahållande.
Mervärdesskatt, redovisningsperioder under tiden juni 2002 – maj 2005
Av sökanden överklagat förhandsbesked
SRN:s förhandsbesked den 17 mars 2003 har refererats i rättsfallsprotokoll 18/2003
Skälen för Regeringsrättens avgörande
Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.
Regeringsrättens avgörande
Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked
RR:s beslut den 23 april 2004, mål nr 4411-02 Återkallelse av F-skattsedel
Område: Regeringsrätten
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Ett beslut om återkallelse ska prövas i sak även om inkomståret gått till ända
Ett bolags F-skattsedel återkallades i juni 2001 på grund av att bolaget brustit i sin betalning av skatt i inte obetydlig utsträckning. I september 2001 avslog länsrätten bolagets överklagande. I kammarrätten vidhöll bolaget sitt yrkande att återkallelsebeslutet skulle undanröjas. Genom det nu överklagade beslutet i maj 2002 avskrev kammarrätten målet utan att ha tagit ställning till frågan om prövningstillstånd. Kammarrätten konstaterade att skattemyndighetens beslut gällde preliminär skatt för inkomståret 2001 och – med hänvisning till RÅ 1998 ref. 2 – att den fråga som omfattades av överklagandet hade förfallit.
Såväl bolaget som Skatteverket överklagade kammarrättens avskrivningsbeslut med yrkande att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet och återförvisa målet till kammarrätten.
Regeringsrätten redogjorde för de bestämmelser i 4 kapitlet skattebetalningslagen (1997:483) som gäller för utfärdande och återkallelse av F-skattsedel, bl.a. att ny F-skattsedel efter ett återkallelsebeslut i vissa fall inte får utfärdas förrän efter en karenstid om två år.
Regeringsrätten gjorde följande bedömning.
”Reglerna om F-skattsedel syftar till att på ett enkelt sätt göra klart när en uppdragsgivare inte skall göra skatteavdrag och betala sociala avgifter på utbetalda ersättningar. Även om F-skattsedel förutsätter att näringsverksamhet bedrivs eller skall bedrivas gäller inte det omvända; innehav av F-skattsedel är inte något krav för att bedriva näringsverksamhet. I kontakter med presumtiva uppdragsgivare är det emellertid ofta i praktiken en betydande nackdel för en näringsidkare att inte ha F-skattsedel. Skattemyndigheternas beslut rörande F-skattsedlar kan därför vara av stor vikt för den enskilde och kan i hög grad påverka dennes framtida förhållanden.
Beslut om återkallelse av F-skattsedel framstår som särskilt ingripande. Den enskilde har då ofta ett befogat intresse av att få en domstolsprövning i vanlig ordning även om inkomståret gått till ända och frågan därför formellt förfallit.
I det aktuella målet har skattemyndigheten och länsrätten grundat sina ställningstaganden på bedömningen att bolaget brustit i betalning av skatt i en utsträckning som inte varit obetydlig. Mot bakgrund av vad här har sagts borde kammarrätten inte ha skrivit av målet utan i stället avgjort frågan om prövningstillstånd. Målet bör därför återförvisas till kammarrätten.”
Regeringsrätten upphävde det överklagade avskrivningsbeslutet och visade målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning.
Kommentar:
En skattsedel på preliminär skatt är årsbunden, dvs. en ny skattsedel utfärdas för varje inkomstår. En F-skattsedel utfärdas utan ansökan för den som vid utgången av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel. Frågan om en ny F-skattsedel ska utfärdas nästföljande år beror således på vilken skattsedel vederbörande hade vid årets slut. En fråga om utfärdande av F-skattsedel respektive återkallelse av F-skattsedel kan därför aldrig anses ha förfallit av det skälet att det inkomstår då frågan väcktes gått till ända. Ett beslut att återkalla en F-skattsedel ska prövas i sak oavsett om frågan når domstol efter det aktuella inkomstårets slut. Detta får anses vara innebörden av Regeringsrättens avgörande i målet, även om det inte uttryckligen sägs i beslutet.
Kammarrätten i Göteborg (2004-04-30, mål nr 893-03) har – med hänvisning till det aktuella beslutet från Regeringsrätten samt RÅ 1998 ref. 2 – avskrivit ett mål trots att avsikten varit att bifalla ett bolags överklagande om att dess F-skattsedel inte skulle återkallas. Kammarrätten borde enligt Skatteverkets mening i stället ha meddelat dom med denna innebörd.
RR:s beslut den 23 april 2004, mål nr 6402-02 Utfärdande av F-skattsedel
Område: Regeringsrätten
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Ett beslut som avser utfärdande av F-skattsedel ska prövas i sak även om inkomståret gått till ända
X ansökte i augusti 2000 om F-skatt. Mot bakgrund av att ersättning för arbete för vissa sysslor bedömdes vara att hänföra till inkomstslaget tjänst, beslutade skattemyndigheten i mars 2001 att tilldela X en F-skattsedel med villkor. X överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade att han skulle tilldelas en F-skattsedel utan villkor. Länsrätten avslog yrkandet i januari 2002. X fullföljde sin talan hos kammarrätten i Jönköping. Genom det nu överklagade beslutet avskrev kammarrätten, efter att ha meddelat prövningstillstånd, målet. Kammarrätten konstaterade att skattemyndighetens beslut gällde preliminär skatt för inkomståret 1999 och – med hänvisning till RÅ 1998 ref. 2 – att den fråga som omfattades av överklagandet hade förfallit.
X överklagade kammarrättens avskrivningsbeslut med yrkande att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet och återförvisa målet till kammarrätten.
Skatteverket tillstyrkte att målet återförvisades till kammarrätten för prövning i sak.
Regeringsrätten redogjorde för de bestämmelser i 4 kapitlet skattebetalningslagen (1997:483) som gäller för utfärdande av F-skattsedel.
Regeringsrätten gjorde följande bedömning.
”Den omständigheten att skattsedeln formellt avser visst inkomstår utesluter inte att kammarrätten i efterhand prövar målet i sak. Kammarrätten har således inte haft fog för att med hänvisning till RÅ 1998 ref. 2 avskriva målet.
Avskrivningsbeslut har fattats sedan kammarrätten meddelat prövningstillstånd. När den av kammarrätten angivna grunden för att avskriva målet inte kan åberopas bör kammarrätten, som också Skatteverket förordat, pröva målet i sak. Överklagandet skall således bifallas.”
Regeringsrätten upphävde det överklagade avskrivningsbeslutet och visade målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning.
Kommentar:
En skattsedel på preliminär skatt är årsbunden, dvs. en ny skattsedel utfärdas för varje inkomstår. En F-skattsedel utfärdas utan ansökan för den som vid utgången av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel. Frågan om en ny F-skattsedel ska utfärdas nästföljande år beror således på vilken skattsedel vederbörande hade vid årets slut. En fråga om utfärdande av F-skattsedel respektive återkallelse av F-skattsedel kan därför aldrig anses ha förfallit av det skälet att det inkomstår då frågan väcktes gått till ända. Ett beslut om F-skattsedel ska prövas i sak oavsett om frågan når domstol efter det aktuella inkomstårets slut. Detta får anses vara innebörden av Regeringsrättens avgörande i målet, även om det inte uttryckligen sägs.
I det aktuella målet hade X, som ansökt om en F-skattsedel utan villkor, överklagat skattemyndighetens beslut att utfärda en F-skattsedel med villkor (FA-sedel). Det har varit en i viss mån oklar fråga om ett beslut att tilldela en FA-sedel i stället för en ren F-skattsedel ska anses ha gått sökanden emot, och om denne därför har rätt att överklaga beslutet. Frågan har i och för sig inte varit uppe till diskussion i målet, men Regeringsrätten har uppenbarligen inte funnit skäl att av den anledningen inte pröva målet.
KR:s i Stockholm dom den 2 april 2004, mål nr 332-04 Återsåld kapitalförsäkring
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Ett bolag har yrkat avdrag för förlust vid avyttring av kapitalförsäkring till försäkringsgivaren. Avdraget vägrades.
Inkomsttaxeringen 2002
SKM vägrade bolaget avdrag för förlust vid avyttring av kapitalförsäkring. Av försäkringsavtalet som bolaget skickat in framgick att bolaget inte hade rätt att överlåta försäkringen. Av handlingen där bolaget sa upp försäkringen (Letter of Request for Full Surrender) framgick att försäkringsgivaren köpt tillbaka kapitalförsäkringen från bolaget (försäkringstagaren). Samma regler bör enligt SKM gälla oavsett om försäkringen säljs eller om den löses in av försäkringsbolaget. Bolaget överklagade.
LÄNSRÄTTEN
Enligt 8 kap. 14 § IL är ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring skattefria.
Inkomstskatterättsligt skiljer man mellan pensions- och kapitalförsäkringar. De förstnämnda beskattas men visst avdrag för premien får göras. Kapitalförsäkringar är däremot inkomstskattefria samtidigt som avdrag för premier inte får göras.
Att återköp av kapitalförsäkring från försäkringsgivaren likställs med utbetalning av försäkringen får anses ligga i sakens natur eftersom ersättningen då kommer från samma motpart. Det utbetalda beloppet på grund av återköpet träder då istället för sedvanligt utfallande belopp från samma försäkring.
Beträffande vad bolaget anfört om att innebörden i detta skulle bli att den skattskyldige då kan välja beskattningskonsekvens genom att välja om försäkringen skall säljas eller lösas in så är detta i och för sig riktigt för det fall att den skattskyldige kan göra ett sådant val, något som emellertid inte var fallet i bolagets situation.
Överklagandet skall således avslås.
KAMMARRÄTTEN
Bolaget överklagade till KR som gjorde samma bedömning som LR (jfr RÅ 2003 ref. 1).
Kommentar:
Av domstolarnas motivering kan man dra den slutsatsen att avdrag för förlust kan vägras i vart fall då försäkringsavtalet inte tillåter att försäkringen säljs. Skrivningen utsäger också att avdrag kan vägras även på den grunden att avyttring av försäkringen till försäkringsgivaren ska jämställas med inlösen av försäkringen. Förlusten får då inte dras av, se 8 kap. 14 och 24 §§ IL. Detta synsätt överensstämmer med SKV:s inställning.
KR:s i Sundsvall dom den 7 april 2004, mål nr 2911-01 Ej avdrag för förvaltningskostnader i K-försäkring
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Försäkringstagaren har vägrats avdrag för försäkringsbolagets kostnader för förvaltning av värdepapper placerade i hans K-försäkring.
Inkomsttaxeringen 2000
En fysisk person, H, yrkade avdrag för förvaltningskostnader. SKM vägrade avdraget. H överklagade.
LÄNRÄTTEN
Enligt 3 § 2 mom. SIL får från intäkt av kapital avdrag göras för omkostnader för intäkternas förvärvande till den del de överstiger 1 000 kr under beskattningsåret.
H anför bl.a. följande. I en fondkapitalförsäkring äger spararen inte själv fondandelarna utan dessa ägs av försäkringsbolaget. Spararen äger en fondförsäkring och försäkringsbolaget har i uppdrag att köpa värdepapper till spararen. Beskattning för realisationsvinst sker hos försäkringsbolaget. För placering i fondförsäkringen betalar spararen följande tre avgifter; en schablonberäknad skatt som tas ut en gång per år i form av fondandelar från spararens försäkring, en fondförvaltaravgift till kapitalförvaltaren vilken är inräknad i den fondkurs som bestäms varje dag samt en avgift för förvaltningen till försäkringsbolaget. Den sistnämnda avgiften erläggs varje månad i form av sålda fondandelar och drabbar spararen direkt varje månad. Avgiften består av två delar. En mindre del avser riskskyddet i försäkringen och den andra delen avser att täcka försäkringsbolagets kostnader för bl.a. avisering, hantering av fondbyten, kostnad för bolagets realisationsvinst, drift m.m. Kostnaden som avser täcka försäkringsbolagets kostnader uppgick för honom under 1999 till ca 10 000 kr och bör betraktas på samma sätt som förvaltningsavgift till bank för innehav av depå, en kostnad som är avdragsgill. – Sparande i värdepapper är det dominerande inslaget i en kapitalförsäkring till skillnad från sparande i traditionella livförsäkringar där det i många fall är ett högt inslag av risk och en mindre del sparande. Därmed bör också kostnaden för sparandet vara avdragsgillt.
SKM anför bl.a. följande. H beskattas inte löpande för den kapitalförsäkring han innehar. Inte heller beskattas han för några intäkter av den kapitalförsäkring han har hos försäkringsbolaget. Avgifterna han betalar till försäkringsbolaget för bolagets kostnader är således ingen kostnad han har för att förvärva några intäkter i kapital. De kostnader som åsamkats fonden både i form av skatter och avgifter drabbar fondspararen indirekt genom att fondens förmögenhet minskar med motsvarande belopp. Det är således inte fondspararen själv som erlägger avgifterna. Avdrag för dessa kostnader kan därför inte medges.
LR gör följande bedömning.
För rätt till avdrag för förvaltningskostnader krävs att kostnaderna direkt bestridits av den enskilde (jfr KR:s i Göteborg dom den 9 september 1999, mål nr 7301-1998). Av handlingarna i målet framgår att de förvaltningskostnader som H yrkat avdrag för erlagts varje månad i form av sålda fondandelar och att värdet av hans kapitalförsäkring därmed har minskat. Det har dock inte framkommit att aktuella förvaltningskostnader har betalats direkt av H. Yrkat avdrag kan på grund härav inte medges. Överklagandet skall därför avslås.
H överklagade till KR.
KAMMARRÄTTEN
H har under 1999 ägt tre kapitalförsäkringar, s.k. fondkapitalförsäkringar. Försäkringarna har sålts till honom av ett försäkringsbolag, som för de belopp han har placerat i försäkringarna har köpt andelar i fonder förvaltade av ett förvaltningsbolag. Fondandelarna har ägts av försäkringsbolaget. I enlighet med försäkringsavtalen har försäkringsbolaget varje månad sålt fondandelar för att täcka en del av försäkringsbolagets kostnader för bl.a. aviseringar, hanteringar av fondbyten, kostnader för realisationsvinster, drift m.m. Värdet av de andelar som sålts har avpassats så att det motsvarat dels en fast månatlig ”avgift” för varje försäkring, dels en procentuell andel av respektive försäkrings värde.
Frågan i målet är om H i inkomstslaget kapital skall få dra av ett belopp motsvarande värdet av de fondandelar inom hans kapitalförsäkringar som på ovan redovisat sätt har sålts under 1999. En första förutsättning för att han skall få göra ett sådant avdrag är att han kan anses ha haft motsvarande kostnad. Eftersom det inte är H själv utan försäkringsbolaget som har ägt de fondandelar som sålts, kan så inte anses vara fallet. Den omständigheten att försäkringarnas värde till följd av försäljningarna indirekt har påverkats i sänkande riktning föranleder inte någon annan bedömning. Överklagandet kan därför inte bifallas.
KR avslår överklagandet.
Kommentar:
LR:s och KR:s domar är lite olika formulerade men innebörden är att eftersom försäkringsbolaget äger fondandelarna i försäkringen så är förvaltningskostnaderna försäkringsbolagets och inte försäkringstagarens.
KR:s i Stockholm dom den 27 april 2004, mål nr 2889-02 Förlust på optionsaffärer verklig?
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Ett lån upptogs utan säkerhet och användes till optionsaffärer. Förlust uppkom. KR ansåg det ej styrkt att förlusten är verklig.
Inkomsttaxeringen 2000
KAMMARRÄTTEN
Frågan i målet är om V AB på grund av sitt delägarskap i R HB varit berättigat till avdrag för underskott i nämnda bolag. Detta underskott är i sin tur hänförligt till R:s delägarskap i P i vilket bolag förlust uppges ha uppkommit vid avyttring av aktier i L. sistnämnda aktier har ostridigt förvärvats för 100 000 kr och sålts för 120 000 kr. Den förlust som är i fråga i målet uppges ha uppkommet genom att P lämnat ovillkorliga aktieägartillskott till L om sammanlagt 131,5 miljoner kr, vilket ökat anskaffningskostnaden för aktierna med samma belopp. De nämnda aktieägartillskotten uppges ha slussats vidare till bolag A, ett dotterföretag till L, för att där finansiera optionsaffärer.
Vad gäller den aktuella förlusten hos P uppges denna, som inledningsvis anförts, ha sin grund i optionsaffärer företagna av A. Affärerna uppges ha finansierats med hjälp av medel, 49,2 miljoner GBP, lånade från en irländsk bank med de förvärvade optionerna som enda säkerhet. Optionerna förvärvades den 15 december 1999 för 49,4 miljoner GBP och avyttrades den 23 december samma år för 40 miljoner GBP. Enligt KR:s mening framstår det som helt osannolikt att något lån i den storleksordning som angivits skulle beviljas för riskfyllda optionsaffärer utan betryggande säkerhet. Det finns därför skäl att ifrågasätta om några optionsaffärer av den omfattning som påstås har genomförts utan att andra, för dessa affärer relevanta, överenskommelser funnits mellan de inblandade än de som framkommit i målet. Lika osannolikt ter det sig att T, utan säkerhet eller avtalad kompensation, via P skulle ha tillskjutit de medel som erfordrats för att täcka uppkomna förluster till följd av optionsaffärerna. Enligt KR:s mening har V inte förmått att på ett tillfredsställande sätt förklara de ovan nämnda förhållandena. Mot bakgrund härav finner KR det inte visat att den påstådda förlusten vid P:s avyttring av aktierna i L är verklig. Något underskott uppkommer därför inte vare sig i P eller i R. Överklagandet skall därför avslås.
Kommentar:
Domstolen har således uppfattat den beskrivna situationen som ekonomiskt orealistisk och V har inte kunnat förklara förhållandena. Domstolen har därför inte ansett det styrkt att en verklig förlust på aktierna i L uppkommit.
Av LR:s dom framgår följande: ”LR anser att transaktionerna mellan de inblandade bolagen är typisk för ett upplägg vars enda syfte är att tillskapa fiktiva förluster och underskott. Härvid antecknas särskilt att klaganden inte lämnat några förklaringar till de bitvis mycket märkliga omständigheter som framkommit i målet. Inte heller i övrigt har klaganden presterat någon bevisning som förtar intrycket av att klagandens underskottsavdrag endast är fiktivt.”
SRN:s förhandsbesked den 23 mars 2004 Undantag från skatteplikt för försäkringsförmedling
Område: Förhandsbesked
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Fråga om tillhandahållande av en marknadsföringstjänst kan bedömas vara en försäkringsförmedlingstjänst.
Mervärdesskatt, redovisningsperioder under tiden oktober 2003 – september 2006
Omständigheterna var i huvudsak följande:
Bolaget bedriver bl.a. telemarketingförsäljning av livförsäkringar enligt uppdragsavtal med ett försäkringsbolag. Bolaget tar kontakt med potentiella kunder och erbjuder dem att teckna en livförsäkring hos försäkringsbolaget. Om kunden uppger sig vara intresserad skickar bolaget information och en svarsblankett till kunden. Kunden skickar sedan in sin blankett till försäkringsbolaget. För varje inkommet svar till försäkringsbolaget erhåller Bolaget en bestämd ersättning (provision). Därefter prövar försäkringsbolaget om förutsättningarna för att meddela kunden en försäkring är uppfyllda. När så är fallet skickas försäkringsbrev till kunden.
FÖRHANDSBESKED
Bolagets tillhandahållande enligt uppdragsavtalet till ett försäkringsbolag utgör omsättning av sådan försäkringstjänst som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML.
MOTIVERING
Från skatteplikt undantas enligt 3 kap. 10 § ML bl.a. omsättning av försäkringstjänster, inbegripet tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar.
Undantaget har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelser om undantag från skatteplikt för vissa tjänster i EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG), närmare bestämt artikel 13 B. a. Som sådana tjänster anges försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, däribland närstående tjänster som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter. Med närstående tjänster avses enbart tjänster som utförs av yrkesutövare som står i kontakt både med försäkringsgivaren och den försäkrade (se p. 44 i EG-domstolens dom i målet C-8/01 angående Assurandör-Societetet).
Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG om försäkringsförmedling definieras i artikel 2 3 första stycket begreppet ”försäkringsförmedling” som verksamhet som består i att lägga fram, föreslå eller utföra annat förberedande arbete inför ingåendet av försäkringsavtal, eller att ingå sådana avtal, eller att bistå vid förvaltning och fullgörande av sådana avtal, särskilt vid skada. I tredje stycket nämnda punkt anges att tillhandahållande av information i enskilda fall inom ramen för annan yrkesverksamhet förutsatt att denna verksamhet inte syftar till att bistå kunden med ingåendet eller fullgörandet av ett försäkringsavtal, yrkesmässig handläggning av ett försäkringsföretags skador samt värdering och reglering av skador inte skall anses vara försäkringsförmedling.
I avgörandet RÅ 1995 not. 105 bedömdes omfattningen av undantaget från skatteplikt för omsättning av försäkringstjänster. Enligt Skatterättsnämndens motivering tydde bestämmelsernas ordalydelse såvitt avsåg förmedling på att avsikten varit att undanta endast tjänster avseende själva förmedlingen av försäkringsavtalen. Tjänster som inte syftade till att sluta sådana avtal skulle därmed vara uteslutna från skattefriheten. Regeringsrätten fastställde utan ändring Skatterättsnämndens förhandsbesked.
Nämnden gör följande bedömning.
Bolagets aktuella verksamhet innebär att bolaget uppträder som ombud för försäkringsbolaget. Bolaget agerar i försäkringsbolagets namn och syftet med verksamheten får anses vara att ett försäkringsavtal skall komma till stånd med försäkringsbolaget som försäkringsgivare.
Begreppen ”förmedlare av försäkringar” i ML respektive till försäkringstransaktioner ”närstående tjänster som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter” i sjätte mervärdesskattedirektivet har inte definierats. Även om ett begrepp som används i mervärdesskattesammanhang inte nödvändigtvis skall tolkas mot bakgrund av hur motsvarande begrepp har definierats i andra sammanhang bör, vid tolkningen av begreppet försäkringsförmedling, viss ledning kunna hämtas från hur begreppet har definierats i direktivet 2002/92/EG (jfr p. 18 i EG-domstolens dom i mål C-349/96 ang. Card Protection Plan Ltd. och p. 89 i Generaladvokatens yttrande den 3 oktober 2003 i mål C-8/01 ang. Assurandör-Societetet samt RÅ 1996 not. 243). Enligt nämndens bedömning utgör Bolagets telemarketingverksamhet försäkringsförmedling i den mening som avses i direktivet. Något skäl att verksamheten inte skall anses utgöra försäkringsförmedling även vid tillämpningen av 3 kap. 10 § ML föreligger inte och en sådan bedömning får anses vara i överensstämmelse med det sjätte mervärdesskattedirektivet.
Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i det ovan anförda.
Kommentar:
Förhandsbeskedet har överklagats av Skatteverket
SRN:s förhandsbesked den 29 april 2004 Villkorat tillskott blir ovillkorat
Område: Förhandsbesked
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Efter koncernintern överlåtelse (med förlust) har villkorat tillskott omvandlats till ovillkorat. SRN har ansett att omvandlingen utgör en avyttring. Det villkorade tillskottet existerar därför inte längre och avdrag för förlusten får göras.
Inkomsttaxeringen 2004-2007
Bolag A ägde 50 procent av aktierna i ett annat bolag, X, medan återstoden av aktierna ägdes av utomstående. Under innehavstiden lämnade A kontant villkorade aktieägartillskott till X. I en koncernintern försäljning den 30 juni 2003 till ett annat koncernbolag, B, överlät A aktierna i X och rätten till de nämnda tillskotten. Försäljningen av rätten resulterade i en kapitalförlust. Som förutsättning ges att köpeskillingen inte understeg marknadsvärdet vid överlåtelsen.
Det köpande bolaget, B, avser att omvandla de villkorade aktieägartillskotten till ovillkorade tillskott. Frågan är om detta medför att A kan få avdrag för kapitalförlusten.
FÖRHANDSBESKED
A har rätt till avdrag för kapitalförlusten.
MOTIVERING
Av 25 kap. 30 § IL i dess lydelse t.o.m. den 30 juni 2003 följer att A är berättigat till avdrag för förlusten när det inträffar en omständighet som medför att de villkorade tillskotten inte längre existerar eller inte längre innehas av en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som står i sådant förhållande till A som avses i 28 § samma kapitel (jfr p. 3, 1 st. av övergångsbestämmelserna till lag 2003:224 om ändring i IL).
En första fråga är om en omvandling av aktieägartillskott från villkorat till ovillkorat tillskott är att se som en avyttring. Rättsläget har tidigare varit oklart eftersom vägledande praxis saknats. Genom några avgöranden från Regeringsrätten under hösten 2002 har frågan fått ny belysning (se bl.a. RÅ 2002 ref. 107). Saken i målet var om omkostnadsbeloppet för aktier skulle höjas till följd av att aktieägartillskott omvandlats från villkorade till ovillkorade. Aktiebolaget ifråga var på obestånd vid tidpunkten för omvandlingen. Regeringsrätten fann att eftersom det villkorade tillskottet var värdelöst vid omvandlingstillfället kunde åtgärden inte medföra en höjning av omkostnadsbeloppet för aktierna. Till grund för sitt ställningstagande anförde Regeringsrätten bl.a. följande.
”Aktieägartillskott kan ges i form av kontant betalning eller andra tillgångar. När tillskottet utgörs av andra tillgångar än kontanta medel kan tillskott inte anses ske med högre belopp än som motsvarar tillgångarnas värde när tillskottet lämnas. Med hänsyn till den skilda karaktären på villkorade och ovillkorade aktieägartillskott måste detsamma gälla om ett villkorat tillskott omvandlas till ett ovillkorat.”
Av uttalandet framgår att värdet av ett villkorat aktieägartillskott vid en omvandling till ovillkorat tillskott skall anses vara värdet vid tidpunkten för omvandlingen. Därav får anses följa att en sådan omvandling skall betraktas som en avyttring. Vidare bör tillskottet anses ha avyttrats för ett belopp motsvarande marknadsvärdet (jfr RÅ 1996 not. 177).
Det innebär i förevarande fall att en följd av omvandlingen är att de villkorade tillskotten inte längre existerar och att A därför får rätt till avdrag för den kapitalförlust som uppstod när rätten till dem överläts till det köpande bolaget. Någon begränsning i avdragsrätten föreligger inte.
Kommentar:
Förhandsbeskedet överklagas till Regeringsrätten.
SRN:s förhandsbesked den 26 april 2004 Verksamhetsavyttring
Område: Förhandsbesked
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Fråga om förutsättningarna för en verksamhetsavyttring i 38 kap. 2 § IL
Inkomstskatt, taxeringsåren 2005-2007
X AB avsåg att överlåta tillgångar till Y AB genom en verksamhetsavyttring enligt 38 kap. IL.
I 38 kap. 2 § IL definieras en verksamhetsavyttring som en ombildning som uppfyller villkoren i 6-8 §§ och förutsättningarna att det säljande företaget ska avyttra samtliga sina tillgångar i sin näringsverksamhet eller i en verksamhetsgren (punkt 1). Ersättningen ska vara marknadsmässig och lämnas i form av andelar i det köpande företaget. Det tillåts att ersättning lämnas genom att det köpande företaget tar över skulder eller andra förpliktelser som hänför sig till de avyttrade tillgångarna (punkt 2).
Som förutsättning gällde att det som skulle överlåtas i sig var en verksamhetsgren samt att även övriga i nämnda kapitel uppställda villkor var uppfyllda. Dock kunde uppskjutna skattefordringar enligt Redovisningsrådet rekommendation RR 9 och skattefordringar som enligt 18 kap. 8 § skattebetalningslagen, 1997:483, inte får överlåtas inte ingå i överlåtelsen utan måste kvarstå hos X AB. Vidare kunde vissa avtal mellan X AB och utomstående parter inte fullständigt överlåtas till Y AB eftersom dessa parter kunder förväntas motsätta sig överlåtelsen. I dessa fall avsåg sökandebolagen att sinsemellan komma överens om att prestationerna skulle utföras av Y AB och att betalning från den utomstående parten skulle tillkomma Y AB. Det ekonomiska värdet av avtalet kom alltså att obligationsrättsligt övergå till Y AB medan X AB kom att stå som förpliktigad/berättigad gentemot den utomstående parten enligt avtalet.
Skatterättsnämnden fann med hänsyn till omständigheterna i ärendet att ifrågavarande avyttring av tillgångar uppfyllde villkoren för att behandlas som en verksamhetsavyttring enligt 38 kap. 2 § IL.
Kommentar:
Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning och överklagas inte.
Meddelade prövningstillstånd
Område: Meddelade prövningstillstånd
Ärende behandlat vid Skatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 2004.
Saken:
Är en läkare som finns att tillgå vid matcher och organiserad träningsverksamhet att betrakta som idrottsutövare vid tillämpning av lagstiftningen om socialavgifter.
RR målnr 2805-03, KRNJ 1890-2000
Klagande: Skatteverket
Lagrum: 2 kap. 4 § 14 lagen (1981:691) om socialavgifter, jfr 2 kap. 19 § SAL
Saken:
Fråga om avdrag för ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning föranledd av vårdnad av barn.
RR målnr 4202-03, KRNG 3316-2002
Klagande:
den skattskyldige
Lagrum: 33 § anv.p. 3a andra stycket KL
Saken:
Fråga om skattefrihet för inkomst enligt sexmånaders- och/eller ettårsregeln när arbetet och vistelsen i ett land varat mer än ett år och viss del av inkomsten beskattats i verksamhetslandet.
RR målnr 3151–3153-03, KRNS 2414–1416-02
Klagande:
den skattskyldige
Lagrum: 54 § anv.p. 3 första stycket KL