I de rättsfall som återges här har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.

RR:s dom den 14 juni 2006, mål nr 7084-05 Avdragsrätt för arvode till likvidator

Regeringsrätten

Näringsverksamhet

Ett aktiebolag i likvidation har rätt till avdrag för hela arvodet till likvidator. Förhandsbesked.

Taxeringsåren 2006-2009

Skatterättsnämndens förhandsbesked har återgetts i rättsfallsprotokoll 30/2005 länk till förhandsbeskedet [återges här nedan, red.anm.]:

SRN:s förhandsbesked den 23 november 2005 Avdragsrätt för arvode till likvidator

Ett aktiebolag i likvidation ansågs ha rätt till avdrag för utgifter för hela arvodet till likvidator

Taxeringsåren 2006-2009

AB A i likvidation frågade om arvodet till likvidatorn är avdragsgillt. Bolaget har uppgett att det har inkomster från reklamtjänster och ränteinkomster samt inkomster i form av återföring av avdrag för periodiseringsfonder.

SRN gjorde följande bedömning.

”Under likvidationen ersätter likvidatorn bolagets styrelse och VD (13 kap. 29 § aktiebolagslagen /1975:1385/, ABL). I likvidatorns uppgifter ingår att förvandla bolagets egendom till pengar och betala bolagets skulder (13 kap. 34 § ABL). Av bestämmelsen framgår vidare att bolagets ”rörelse” får fortsättas bl.a. om det behövs för en ändamålsenligt avveckling.

I likhet med Skatteverket anser nämnden att utgifter för det arbete som en likvidator utför i ett aktiebolag som rör bolagets vanliga verksamhet är avdragsgilla som hänförliga till bolagets drift.

Nästa fråga är om den allmänna avdragsbestämmelsen i 16 kap. 1 § IL kan omfatta även utgifter för övriga delar av likvidatorns arbete som att skifta behållna tillgångar, lägga fram slutredovisning och anmäla bolagets upplösning för registrering (jfr 13 kap. 37, 39 och 40 §§ ABL).

Ett argument mot avdragsrätt för utgifter av nu nämnt slag är att de är att jämföra med bolagsbildningsutgifter, såsom utgifter för registrering, annonsering och juridiskt biträde. Grunden för att bolagsbildningsutgifter inte är avdragsgilla är att de inte kan anses hänförliga till aktiebolagets näringsverksamhet (jfr prop. 1996/97:154 s. 40 och 47).

I ett rättsfall som brukar åberopas som stöd för att likvidationsutgifter inte är avdragsgilla, RÅ 1944 Fi 821, anges att en fysisk person inte medgavs avdrag för advokatarvode i sin rörelse (enligt Kapitalförlustutredningen avsåg arvodet likvidation av en firma. a.bet. s. 117). Med hänsyn till den knapphändiga motiveringen är det osäkert vilka slutsatser som kan dras. Det intrycket förstärks av att senare praxis pekar i motsatt riktning (jfr RÅ 1987 ref. 106 och RÅ 1994 ref. 18).

Det anförda tyder enligt nämndens mening på att även de aktuella utgifterna för likvidationen av ett aktiebolag är avdragsgilla enligt den allmänna avdragsbestämmelsen, i varje fall om de uppkommer när ett bolag fortfarande bedriver verksamhet i någon form. Vad som gäller i förevarande fall är inte närmare belyst i ansökan.

Vid bedömningen av bolagets avdragsrätt måste emellertid även beaktas bestämmelsen i 16 kap. 8 § första meningen IL som alltså anger att utgifter som ett aktiebolag har i samband med aktieutdelning och förändring av aktiekapitalet samt andra utgifter för bolagets förvaltning skall dras av.

Syftet med denna år 1997 införda reglering var att klargöra att avdragsrätt skulle föreligga för de angivna utgifterna utan att någon prövning av utgiftens anknytning till företagets verksamhet skulle göras (a.prop. s. 44). Ursprungligen var avdragsrätten enligt bestämmelsens sista led begränsad till utgifter för förvaltning av det egna kapitalet. Det framgår dock av förarbetena att avsikten var att även utgifter av mera allmänt slag, som bolagsstämmoutgifter, skulle omfattas. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att nämnda begränsning i lagtexten numera tagits bort får samtliga utgifter för ett aktiebolags förvaltning anses avdragsgilla.

Civilrättsligt omfattar förvaltningen av ett aktiebolag i princip alla åtgärder som bolaget företar, inklusive de som gäller bolagets drift (jfr Rodhe, Aktiebolagsrätt 20 uppl. 2002 s. 164 f.). Utgifter för likvidation är därför avdragsgilla som utgifter för bolagets förvaltning enligt den nu aktuella bestämmelsen om de inte kan dras av enligt 16 kap. 1 § IL.

Den redovisade slutsatsen ligger också i linje med innehållet i den samtidigt införda bestämmelsen, som numera finns i 16 kap. 7 § IL, om att utgifter som överlåtande och övertagande företag har i samband med fusion (och sedan år 1998 även fission) skall dras av (jfr a.prop. s. 47). Likvidation och fusion är olika sätt att upplösa ett aktiebolag med förfaranden som påminner om varandra. Ett bolag i likvidation kan vara överlåtande företag i en fusion (14 kap. 2 § ABL) och likvidationen skall då anses avslutad när en anmälan om fusionen har registrerats eller en registrering har skett (14 kap. 19 och 28 §§ ABL).

Nämnden anser med hänsyn till det anförda att AB A i likvidation har rätt till avdrag för arvode till likvidatorn.”

Två ledamöter var skiljaktiga och ansåg att arvodet till likvidatorn är avdragsgillt endast vad avser åtgärder för att avveckla den bedrivna näringsverksamheten.

Kommentar:

Skatteverket har överklagat förhandsbeskedet och yrkat att Regeringsrätten ska förklara att arvodet vad gäller andra åtgärder än att avveckla den bedrivna verksamheten inte är avdragsgillt.

Regeringsrätten gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.

Regeringsrättens dom den 2 juni 2006, mål nr 6265-04 Skatteflyktslagen

Regeringsrätten

Näringsverksamhet – skattetillägg

Koncernbidrag har vägrats med stöd av skatteflyktslagen vid ett förfarande som går ut på att under en begränsad tid upprätthålla ett 90-procentigt ägande. Förhandsbesked.

Inkomstskatt, taxeringsåren 2004-2007

En kommun och AB Z ägde tidigare vardera hälften av aktierna i AB X. I november 2001 ingick kommunen och AB Z ett avtal om ett framtida samarbete. I samband med att detta avtal tillkom överlät kommunen sina aktier i AB X till AB Z, och ett nytt samarbete etablerades mellan parterna i AB Y, till vilket bolag den av AB X tidigare bedrivna verksamheten hade överförts och i vilket bolag kommunen nu blev delägare. Kommunen ägde preferensaktier i AB Y motsvarande 9,9 procent av aktiekapitalet och 49,9 procent av röstetalet, medan AB X innehade stamaktier som motsvarade 90,1 procent av aktiekapitalet och 50,1 procent av röstetalet. Härutöver hade kommunen teckningsoptioner som kunde utnyttjas för teckning av nya stamaktier i AB Y under 2015. Om kommunen utnyttjade sina teckningsoptioner skulle de innehavda preferensaktierna omvandlas till stamaktier. Vid fullt utnyttjande av teckningsoptionerna och konvertering av preferensaktier skulle kommunens andel av såväl aktiekapital som röster i AB Y att uppgå till 50 procent. Mellan kommunen och AB Z fanns vidare ett konsortialavtal i vilket slogs fast att båda parter hade ett lika stort ekonomiskt intresse i AB Y och kommunen och AB Z långsiktligt skulle verka som jämbördiga ägare av detta bolag.

AB X och AB Y frågade följande:

Fråga 1

– Är AB X ett sådant moderföretag till AB Y som avses i 35 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL?

Fråga 2

– Kan AB X och AB Y, mot bakgrund av bestämmelserna i lagen (1999:575) mot skatteflykt (skatteflyktslagen) lämna koncernbidrag till varandra med skattemässig verkan?

Fråga 1 i ansökan om förhandsbesked

Skatterättsnämnden besvarade fråga 1 nekande, varvid fråga 2 förföll.

Regeringsrätten avgjorde, efter överklagande, fråga 1 i dom den 21 juni 2004 (RÅ 2004 ref. 87). Regeringsrätten förklarade med ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked beträffande fråga 1 att det aktuella bolaget ska anses vara ett sådant moderföretag som avses i 35 kap. 2 § IL. Fråga 2 överlämnades till Skatterättsnämnden för behandling av frågan om skatteflyktslagen var tillämplig på förfarandet.

Fråga 2 i ansökan om förhandsbesked

Skatterättsnämnden beslutade 2004-10-18 följande (förhandsbeskedet inte tidigare publicerat)

”Skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet. AB X ändra skall därvid inte anses som ett sådant moderföretag som avses i 35 kap. 2 § inkomstskattelagen.

MOTIVERING

– – –

Förändringen av samarbetet mellan ... kommun och AB Z har bl.a. lett till att den av AB X tidigare bedrivna ...-verksamheten överförts till AB Y och att kommunen gått in som delägare i bolaget vid sidan av AB X. Ägarförhållandena har utformats så att koncernbidragsförhållandet mellan AB X och AB Y skall kunna bestå så länge kommunens optioner med rätt att teckna nya stamaktier i bolaget inte utnyttjas. Förfarandet innebär att AB X medverkat i rättshandlingar som lett till att en väsentlig skatteförmån uppkommit. Vidare framstår de genomförda transaktionerna som praktiskt taget meningslösa om man bortser från skatteförmånen. Det står därmed klart att skatteförmånen har utgjort det övervägande skälet för förfarandet. Förutsättningarna i 2 § 1-3 skatteflyktslagen är alltså uppfyllda.

Vad slutligen gäller rekvisitet i 2 § 4 skatteflyktslagen kan först konstateras att syftet med bestämmelserna om koncernbidrag är att resultatutjämning skall accepteras mellan företag som klart framstår som en enda skattskyldig. Förfarandet i ärendet innebär visserligen att de formella förutsättningarna för koncernbidrag är uppfyllda. AB X och AB Y framstår dock inte som en enda skattskyldig utan ...-verksamheten i AB Y har karaktär av en samverkan mellan olika från varandra fristående ägare. Någon reell ägarförändring har inte heller varit åsyftad. En taxering på grundval av förfarandet skulle mot denna bakgrund strida mot syftet med koncernbidragsreglerna (jfr RÅ 2002 ref. 24). Även rekvisitet i 2 § 4 skatteflyktslagen är därmed uppfyllt.”

Skatteverket yrkade att förhandsbeskedet skulle fastställas, och AB X och AB Y yrkade att Regeringsrätten skulle besluta att skatteflyktslagen inte är tillämplig på förfarandet och att bolagen därför kan lämna koncernbidrag till varandra med skattemässig verkan.

Regeringsrätten skrev så här i domen.

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

I rättsfallet RÅ 2002 ref. 24 tillämpade Regeringsrätten skatteflyktslagen och godtog inte att koncernbidrag lämnades med skattemässig verkan efter ett förfarande som innebar skapandet av ett 90-procentigt ägande, avsett att upprätthållas under endast ett begränsat antal år. I det nu aktuella fallet är det inte fråga om att skapa ett sådant ägande utan att behålla det under viss tid. Varken den skillnaden eller omständigheterna i övrigt föranleder Regeringsrätten till annan bedömning än att de i 2 § skatteflyktslagen angivna rekvisiten är uppfyllda även i detta fall. Skatterättsnämndens förhandsbesked skall därför fastställas.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.”

Regeringsrättens dom den 7 juni 2006, mål nr 6132-05 Kontraktsvård – social omsorg

Regeringsrätten

Mervärdesskatt

Tillhandahållanden avseende kontraktsvård enligt avtal med Kriminalvårdsstyrelsen utgör sådan social omsorg som är undantagen från skatteplikt.

Redovisningsperiod under tiden den 1 april 2005 – den 31 mars 2008.

Skatteverket har begärt fastställelse av Skatterättsnämndens förhandsbesked från den 14 okt 2005. Referat av förhandsbeskedet kan läsas genom bifogad länk.

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Kammarrätten i Stockholms dom den 12 maj 2006, mål nr 7802-04 Avdrag för uttagsbeskattad fiktiv ränta

Kammarrätten

Inkomstskatt – Näring

Avdrag har inte medgetts för fiktiv ränta motsvarande den ränta som långivaren uttagsbeskattats för

Inkomsttaxeringen 1997

MN AB överklagade Skatteverkets beslut och yrkade avdrag om 3 mnkr. Till stöd för sin talan anförde MS AB att de erlagt ränta på ett lån från GRA AB. Genom en tidigare dom i kammarrätten hade GRA AB uttagsbeskattats utöver faktiskt erhållen ränta på lånet till MN AB. Eftersom MN AB inte gjort avdrag för mer än faktiskt erlagd ränta yrkade MN AB även avdrag för den fiktiva ränta som GRA AB uttagsbeskattats för. Koncernbidragsrätt förelåg inte mellan bolagen.

LR avslog överklagandet och anförde bl.a. följande.

”Länsrätten delar skatteverkets uppfattning att bolaget kan medges det yrkade avdraget endast om rätt till avdrag i en sådan situation som nu är i fråga uttryckligen finns angiven i lag eller klart framgår av rättspraxis. Det föreligger vare sig lagreglering eller rättspraxis till stöd för att bolaget kan medges avdrag för den ränta som GRA AB uttagsbeskattats för men som aldrig erlagts av bolaget. Bolaget skall därför inte medges det yrkade avdraget och överklagandet skall därför avslås.”

MN AB överklagade. KR avslog överklagandet med följande motivering.

”Om en vara eller tjänst har tagits ut ur en förvärvskälla eller har avyttrats till ett pris understigande marknadsvärdet skall enligt huvudregeln beskattning ske som om tillgången istället hade avyttrats till ett pris motsvarande marknadsvärdet, uttagsbeskattning. Av prop. 1998/99:15 s. 167 f. och s. 406 framgår bl.a. följande. Av företagsskatteutredningens diskussion avseende den ekonomiska innebörden av underprisöverlåtelser följer att om överlåtaren uttagsbeskattats bör köparen få tillgodoräkna sig marknadsvärdet (= det uttagsbeskattade värdet) som anskaffningsvärde för egendomen. I utredningens förslag fanns en sådan reglering intagen. Regeringen konstaterade att rättsläget var oklart. Lagrådet anförde bl.a. följande. Den kontinuitetsprincip som föreslås är inte oproblematiskt utan berör grundläggande frågor inom skatterätten. Med tanke på att rättsläget redan i dag är oklart är det svårt att uttala sig om vilken effekt en tillämpning av kontinuitetsregeln skulle få. Lagrådet finner för sin del att det i avsaknad av en heltäckande analys av den föreslagna regelns effekter kan vara klokt att tills vidare avvakta med lagstiftning i saken. Regeringen delade Lagrådets uppfattning att frågan bör övervägas ytterligare och något förslag i denna del lades inte fram.

KR gör följande bedömning.

Bolaget har inte haft någon faktisk utgift för yrkat ränteavdrag. Endast det faktum att långivaren uttagsbeskattats före en fiktiv ränta medför inte enligt gällande rätt att rätt till avdrag föreligger. Mot bakgrund härav och till att vad som framförts i förarbetena ovan inte ledde till lagstiftning saknas förutsättningar för att medge bolaget avdrag för den fiktiva räntan.”