I de rättsfall som refereras i protokollet har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.

Frekvensavgifter; beskattningsunderlag

Regeringsrätten

Mervärdesskatt

Regeringsrättens dom den 28 juni 2007, mål nr 3463-06

Belopp som ett företag uppbär avseende s.k. frekvensavgifter ska inräknas i beskattningsunderlaget för tillhandahållna sändningstjänster

Redovisningsperioder under tiden oktober 2005 till och med september 2008

Skatterättsnämnden ansåg i ett förhandsbesked den 27 april 2006 att det belopp som sökandebolaget uppbär från Y AB avseende s.k. frekvensavgifter ska räknas in i beskattningsunderlaget för de sändningstjänster som bolaget tillhandahåller Y AB. För de närmaste omständigheterna hänvisas till referatet.”

Yrkanden m.m.

Bolaget yrkar att de belopp som uppbärs från Y AB avseende de s.k. frekvensavgifterna inte skall räknas in i beskattningsunderlaget för bolagets sändningstjänster. Bolaget anför bl.a. följande. Efter Skatterättsnämndens beslut har EG-domstolen meddelat dom i målet C-98/05, De Danske Bilimportörer. EG-domstolen fann att en bilförsäljare fick anses ha gjort ett utlägg för köparens räkning i den mening som avses i artikel 11 A.3 c i sjätte mervärdesskattedirektivet när säljaren före leveransen av ett fordon betalat dansk registreringsavgift för detta och köparen sedan ersatt säljaren. Mot bakgrund av vad EG-domstolen således uttalat bör bolagets betalning av frekvensavgifter betraktas som utlägg för Y AB:s räkning. Bolagets tillstånd enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation att använda radiosändare är avhängigt av de sändningstillstånd Y AB innehar. Bolagets tillstånd skulle kunna innehas direkt av Y AB. Ansökan om tillstånd enligt lagen om elektronisk kommunikation görs således i Y AB:s intresse. Y AB kan inte anses ha erhållit något i utbyte från bolaget motsvarande vad som erlagt i form av frekvensavgifter. För det fall Regeringsrätten inte gör en annan bedömning än den Skatterättsnämnden gjort hemställer bolaget att frågan hänskjuts till EG-domstolen för förhandsavgörande.

Skatteverket yrkar att Regeringsrätten fastställer förhandsbeskedet och anför bl.a. följande. EG-domstolens avgörande i mål C-98/05 kan inte anses innebära att erläggandet av frekvensavgifter skall betraktas som utlägg för annans räkning. Detta får anses gälla även om också Y AB skulle ha kunnat inneha de tillstånd för vilka Post- och telestyrelsen tar ut frekvensavgifter. När bolaget är tillståndshavare är det bolaget som är betalningsskyldigt gentemot Post- och telestyrelsen. Det finns inte skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen då det, mot bakgrund av EG-domstolens praxis, inte råder någon oklarhet om hur de tillämpliga direktivbestämmelserna skall tolkas.

Skälen för Regeringsrättens avgörande

Regeringsrätten noterar att de EG-rättsliga reglerna numera finns i Rådets direktiv 2006/112/EG.

Regeringsrätten finner att den gemenskapsrättsliga reglering som aktualiseras i målet redan har tolkats av EG-domstolen och att det därför inte finns skäl att inhämta förhandsavgörande.

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.

Regeringsrättens avgörande

Regeringsrätten avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.”

Friskvårdskuponger

Skatterättsnämnden

Mervärdesskatt

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 26 juni 2007

Utställandet av en friskvårdskupong utgör inte någon omsättning i mervärdesskattehänseende. Den del av kupongvärdet som utställaren avräknar vid inlösen av kupongen utgör ersättning för ett skattepliktigt tillhandahållande av marknadsföringstjänster.

Redovisningsperioder under tiden maj 2006 – april 2009

”Förhandsbesked

Vad arbetsgivaren utger till sökandebolaget vid förvärv av kuponger utgör inte ersättning i någon skattepliktig omsättning. Mervärdesskatt skall inte tas ut på detta belopp.

Den del av kupongvärdet som bolaget avräknar vid inlösen av en kupong utgör ersättning för en till friskvårdsföretaget tillhandahållen tjänst enligt avtal avseende marknadsföring och annan säljfrämjande aktivitet av friskvårdsföretagets tjänster. Omsättningen av denna tjänst är inte undantagen från skatteplikt och skatten skall beräknas efter skattesatsen 25 procent av beskattningsunderlaget.

Motivering

Bolaget får, oavsett hur frågorna har formulerats i ansökan och i en komplettering, anses önska förhandsbesked huruvida mervärdesskatt skall utgå helt eller delvis på det belopp som bolaget erhåller i anledning av förfarandet.

Av handlingarna i ärendet framgår i huvudsak följande. Bolaget ingår avtal med ett antal friskvårdsföretag av innebörd att företagen mot särskilda kuponger skall tillhandahålla berättigade innehavare av kupongerna tjänster varigenom de bereds tillfälle att bedriva idrottslig verksamhet eller andra tjänster inom friskvårdsområdet (friskvårdstjänster). Berättigade innehavare till kupongerna är de anställda hos olika arbetsgivare, vilka ingått avtal med bolaget om att förvärva kuponger för de anställda. Kupongerna, som nominellt lyder på olika belopp, är personliga för varje anställd och kan inte överlåtas eller på annat sätt förvandlas till pengar. Kupongerna har en viss begränsad giltighetstid men värdet av outnyttjade kuponger kan under vissa villkor avräknas vid arbetsgivarens förvärv i framtiden av nya kuponger. Mot överlämnande av en kupong kan den anställde förvärva friskvårdstjänster till ett värde upp till kupongens nominella belopp. Arbetsgivarna betalar till bolaget en ersättning för kupongerna som uppgår till samtliga förvärvade kupongers sammanlagda nominella värde. När kuponger utnyttjats får friskvårdsföretaget av bolaget genom inlösen av kupongerna ersättning för de utförda friskvårdstjänsterna. Enligt avtalet mellan bolaget och friskvårdsföretaget erhåller friskvårdsföretaget ca 85–90 procent av kupongernas nominella belopp. Återstående del, 10–15 procent, utgör således bolagets intäkter i bolagets verksamhet. I samband med att bolaget skickar en nyttjanderapport till arbetsgivaren skickas en faktura på nyttjade tjänster. Fakturabeloppet avräknas mot den betalning som arbetsgivaren tidigare gjort.

Nämnden gör följande bedömning.

När en anställd köper en friskvårdstjänst och betalar med en kupong värderas kupongen till det belopp som anges på kupongen. Det är samma belopp som arbetsgivaren har betalat. Friskvårdsföretagets ersättning för den friskvårdstjänst som tillhandahålls den anställde motsvaras således av det belopp som står på kupongen.

Kupongerna utgör bevis på att arbetsgivaren har ett tillgodohavande hos bolaget som de anställda får tillgodogöra sig genom att förvärva tjänster hos olika friskvårdsföretag. Betalningen för dessa tjänster erläggs av bolaget i avräkning mot tillgodohavandet. Friskvårdsföretaget erhåller 85–90 procent av fullt pris. Återstående 10–15 procent av det fulla pris som arbetsgivaren betalat för friskvårdstjänsten behåller bolaget. Detta sker emellertid på grund av avtalet med friskvårdsföretaget och inte på grund av avtalet med arbetsgivaren. Med hänsyn härtill bör avtalet med friskvårdsföretaget ges en innebörd att bolaget lanserar friskvårdsföretagens tjänster inom ramen för konceptet med de särskilda kupongerna och erhåller ersättning från friskvårdsföretaget för de marknadsföringstjänster som utförs inom ramen för konceptet.

En sådan bedömning får anses vara i överensstämmelse med EG-rätten.

I den mån ansökan, bortsett från de frågor som får anses ha förfallit, inte har besvarats genom förhandsbeskedet finner nämnden att förhandsbesked inte bör meddelas. Ansökan avvisas därför i den delen.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning.

Frekvensavgifter; beskattningsunderlag

Skatterättsnämnden

Mervärdesskatt

Belopp som ett företag uppbär avseende s. k. frekvensavgifter ska inräknas i beskattningsunderlaget för tillhandahållna sändningstjänster

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 27 april 2006

Redovisningsperioder under tiden oktober 2005 till och med september 2008

Sökanden (bolaget) kommer att ingå avtal med Y AB om att utsända Y AB:s program via kortvåg och mellanvåg. För att bolaget ska kunna göra dessa utsändningar krävs tillstånd från Post- och telestyrelsen, varvid bolaget bl. a. tilldelas en viss frekvens för utsändningen. En förutsättning för att bolagets ansökan om sådant tillstånd ska kunna prövas är att Y AB har tillstånd för sin verksamhet enligt Radio- och TV-lagen. För varje meddelat tillstånd från Post- och telestyrelsen ska bolaget erlägga en årlig frekvensavgift.

Det belopp som bolaget ska erhålla från Y AB som kompensation för de frekvensavgifter som bolaget är skyldig att erlägga till Post- och telestyrelsen, kommer att bokföras på ett avräkningskonto. Bolaget tar ut särskild ersättning från Y AB för administrationen av frekvensfrågorna.

I sin ansökan om förhandsbesked frågar bolaget om det belopp som man erhåller från Y AB för de frekvensavgifter som bolaget har att betala till Post- och telestyrelsen utgör ersättning för en skattepliktig tjänst och om mervärdesskatt därför ska utgå på beloppet.

”Skatterättsnämnden beslutar följande.

Förhandsbesked

Vad bolaget uppbär från Y AB avseende de s.k. frekvensavgifterna skall räknas in i beskattningsunderlaget för de sändningstjänster som bolaget tillhandahåller Y AB.

Motivering

Enligt 7 kap. 2 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200) jämfört med 3 § 1 samma kapitel beräknas beskattningsunderlaget, vid annan omsättning än uttag, med utgångspunkt i ersättningen. Med ersättning förstås enligt 3 a § första stycket allt det som säljaren har erhållit eller skall erhålla för varan eller tjänsten från köparen eller en tredje part.

Bolaget har tillstånd enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation att på vissa tilldelade frekvenser använda radiosändare här i landet. Tillståndet att använda radiosändare har lämnats för sådana sändningar som förutsätter att medgivande lämnats enligt annan lag, dvs. i föreliggande fall sändningar av ljudradioprogram för vilka Y AB har tillstånd enligt radio- och TV-lagen (1996:844).

Bolaget är, som innehavare av tillståndet att använda radiosändare, skyldigt att erlägga handläggningsavgift till tillståndsmyndigheten Post- och telestyrelsen (i ärendet benämnda frekvensavgifter). Bolaget har också som tillståndsinnehavare skyldighet att betala avgifter till tillsynsmyndigheten enligt lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning.

I avtalet mellan bolaget och Y AB om utsändning av Y AB:s program skall Y AB betala vissa ersättningar i form av grundavgifter och tilläggsavgifter. Enligt avtalet ingår inte de ovan nämnda frekvensavgifterna i ersättningen utan dessa erläggs särskilt av Y AB till bolaget efter fakturering och bolagets betalning av avgifterna till Post- och telestyrelsen har i avtalet behandlats närmast som ett utlägg för Y AB:s räkning. Fråga i ärendet är hur bolaget i mervärdesskattehänseende skall behandla ifrågavarande betalningar från Y AB.

Nämnden gör följande bedömning.

De särskilda handläggningsavgifterna, frekvensavgifterna, som är aktuella i ärendet och som Post- och telestyrelsen får ta ut, gäller bolaget som innehavare av tillstånd enligt lagen om elektronisk kommunikation och inte Y AB som innehavare av tillstånd enligt radio- och TV-lagen. Den omständigheten att sistnämnda tillstånd måste föreligga för att tillstånd att använda radiosändare skall kunna medges bolaget påverkar inte detta förhållande. Bolagets betalning till Post- och telestyrelsen utgör således inte något utlägg för Y AB utan är en utgift i bolagets verksamhet. I följd härav skall vad bolaget i förevarande hänseende uppbär från Y AB vid mervärdesbeskattningen behandlas på samma sätt som de andra ersättningarna som utgår enligt avtalet för tillhandahållandet av sändningstjänsterna och således räknas in i beskattningsunderlaget.

Den gjorda bedömningen får anses stå i överensstämmelse med det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG).”

Kommentar:

Förhandsbeskedet, som har överklagats av sökanden, överensstämmer med Skatteverkets uppfattning.

Meddelat prövningstillstånd

Regeringsrätten har meddelat följande prövningstillstånd

Saken:

Fråga om avdrag för ökade levnadskostnader i fall då en tidsbegränsad projektanställning på annan ort än den där den skattskyldige hade sin familjebostad övergått till att vara en tillsvidareanställning RR:s mål nr 7218-06; KRNJ 607-06

Klagande:

Den skattskyldige

Lagrum:

12 kap. 18–20 §§ inkomstskattelagen (1999:1229)