Regeringsrätten
Inkomstskatt – Internationell beskattning, Inkomstskatt – Näring
Dnr/målnr/löpnr: 6639-06
Uttagsbeskattning och återföring av periodiseringsfonder vid tidpunkten för bolagets byte av hemvist har ansetts strida mot EG-fördragets regler om etableringsfrihet.
Taxeringsåren 2005–2009
Skatterättsnämndens förhandsbesked den 26 september 2006 i ärende nr 191-04/D har refererats i rättsfallsammanställning nr 1 år 2007
Skatteverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten fastställer svaret på fråga 1 och att fråga 4 besvaras med att bestämmelserna i 30 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, om återföring av avdrag för avsättning till periodiseringsfond och 22 kap. 7 §, jämfört med 22 kap. 5 § 4, samma lag om uttagsbeskattning inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med reglerna och att en beskattning inte kan åstadkommas med en mindre ingripande åtgärd.
Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.
Skälen för Regeringsrättens avgörande
Vad gäller fråga 4 gör Regeringsrätten följande överväganden.
”Bolaget bedriver fastighetsförvaltning och samtliga fastigheter är belägna i Förenade Kungariket. I samband med att bolaget byter skatterättslig hemvist fån Sverige till Malta uppkommer frågan om bolaget i enlighet med 22 kap. 7 § IL, jämfört med 5 § 4 samma kapitel, ska uttagsbeskattas för fastigheterna i Förenade Kungariket och om bolaget enligt 30 kap. 8 § 4 IL ska återföra sina avdrag för avsättning till periodiseringsfond. Skatterättsnämnden har funnit att så är fallet vilket framgår av nämndens svar på fråga 2 och 3. Skatterättsnämnden har vidare funnit att de aktuella bestämmelserna i IL strider mot artiklarna 43 och 48 i EG-fördraget men att de i och för sig kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset. Regeringsrätten instämmer i dessa avseenden i Skatterättsnämndens bedömning. Frågan blir därmed om bestämmelserna också kan bedömas som proportionerliga eller om samma beskattningsresultat kan uppnås på ett mindre ingripande sätt. I det sammanhanget bör beaktas att EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet har direkt effekt och att skatteregler som strider mot dessa måste sättas åt sidan om de inte kan rättfärdigas och det inte heller finns andra tänkbara åtgärder som skulle vara mindre ingripande. Att vissa åtgärder i förekommande fall skulle kräva ändringar av interna regler eller dubbelbeskattningsavtal innebär därvid inte att man kan underlåta att beakta även sådana åtgärder vid en proportionalitetsbedömning av regelsystemet (jfr. t.ex. EG-domstolens dom den 21 november 2002 i mål C-436/00, X och Y mot Riksskatteverket, REG 2002, s I-10829, punkt 59).
Skatterättsnämnden har för sin del funnit att syftet med bestämmelserna skulle kunna tillgodoses på ett mindre ingripande, och därmed mer proportionerligt sätt genom att periodiseringsfonderna återförs successivt enligt huvudregeln i 30 kap. 7 § IL och att uttagsbeskattningen effektueras först när fastigheterna avyttras. Regeringsrätten kan ansluta sig också till denna bedömning. Detta innebär att, oavsett om gällande nationella regler eller dubbelbeskattningsavtal medger en sådan beskattning, det inte är förenligt med gemenskapsrätten att vid tidpunkten för bolagets byte av hemvist tillämpa bestämmelserna i 22 kap. 7 §, jämfört med 5 § 4 samma kapitel om uttagsbeskattning eller bestämmelserna 30 kap. 8 § 4 IL om återföring av gjorda avdrag för avsättning till periodiseringsfond. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därför fastställas även såvitt avser svaret på fråga 4”.